Nu är vi på sniskan igen...

[David H]

Jag föreslog att ta ut syskonbarnen på en fisketur med picknick, det tyckte de var ett bra förslag. Men så vaknade jag en morgon senare, och grubblade.. "MEN tänk om vi får fisk på kroken då? Vad gör jag då??". Jag kom på att jag inte visste hur jag skulle hantera den eventualiteten. Så ringde jag och tänkte höra lite om vi kan göra nåt annat istället. De hade också kommit på att de inte ville fiska då. Så det får bli nåt annat... Kanske blir det badhuset... eller en lekpark, eller...

[Anders]

Jag föreslog att ta ut syskonbarnen på en fisketur med picknick, det tyckte de var ett bra förslag. Men så vaknade jag en morgon senare, och grubblade.. "MEN tänk om vi får fisk på kroken då? Vad gör jag då??". Jag kom på att jag inte visste hur jag skulle hantera den eventualiteten. Så ringde jag och tänkte höra lite om vi kan göra nåt annat istället. De hade också kommit på att de inte ville fiska då. Så det får bli nåt annat... Kanske blir det badhuset... eller en lekpark, eller...

Fast inte bli på sniskan hoppas jag?

[David H]

Jag föreslog att ta ut syskonbarnen på en fisketur med picknick, det tyckte de var ett bra förslag. Men så vaknade jag en morgon senare, och grubblade.. "MEN tänk om vi får fisk på kroken då? Vad gör jag då??". Jag kom på att jag inte visste hur jag skulle hantera den eventualiteten. Så ringde jag och tänkte höra lite om vi kan göra nåt annat istället. De hade också kommit på att de inte ville fiska då. Så det får bli nåt annat... Kanske blir det badhuset... eller en lekpark, eller...

Fast inte bli på sniskan hoppas jag?

Nää, jag kände inte till detta uttryck att vara på sniskan. Jag jag associerar sniskan/snett, nåt som är snett, när det inte riktigt känns på topp.. ja, men med tanke på bilderna i denna tråd, kan jag förstå att uttrycket har annan betydelse för andra. Apropå det, kom jag just på att jag är hungrig.

[klorofyll]

Har gjort en Manhattan, fantastiskt god. rye whiskey, röd vermouth, ett stänk angostura bitter, ett maraschinobär - kyls med is och silas upp i ett old fashioned glas.

Jag måste berömma din djupa inlevelse i smakerna och njutningarnas värld! Jag gillar din känsla för detta, det visar på din begåvning. Det är väldigt trevligt att läsa dessutom! Alkohol kan dock skada hälsan, men det vet väl alla.

[Pilatus]

Ett tips till adventskalender (Obs! ej för barnen)

[Anders]

Ett tips till adventskalender (Obs! ej för barnen)

Minns att vi pratade om "lucköppning" då jag studerade på det glada 80-talet...

[Pilatus]

Om man skulle pröva en Yin and Tonic

[klorofyll]

Jag undrar om jag är en person som lätt blir beroende. Jag vet inte. Vissa vanemönster tycks omöjliga att bryta. Alkohol dricker jag ytterst lite, men med gott resultat. Jag har kanske mer en känsla av att jag blir beroende av relationer, men det är la naturligt, man lär sig av att ta konsekvensen. Är det någon som känner att den har lätt för att bli beroende och kan berätta hur den upplever det?

[Pilatus]

Jag undrar om jag är en person som lätt blir beroende. Jag vet inte. Vissa vanemönster tycks omöjliga att bryta. Alkohol dricker jag ytterst lite, men med gott resultat.

Då är risken försvinnande liten att du blir alkoholberoende.

Jag har kanske mer en känsla av att jag blir beroende av relationer, men det är la naturligt, man lär sig av att ta konsekvensen.

Vi är sociala varelser. Människans beroende av sina föräldrar är dessutom mycket lång.

Är det någon som känner att den har lätt för att bli beroende och kan berätta hur den upplever det?

Vissa droger framkallar beroende. Alkohol blir vi beroende av om vi dricker mycket och regelbundet. Heroin är litet mera vanskligt som man kan avstå helt från. Även s k partydroger fenetylaminer, katinoner, syntetiska cannabinoider, tryptaminer m fl frestar inte heller att experimentera med. Jag skulle förmodligen ha testat peyote och ayahuasca om jag kommit i kontakt med det i yngre år. Jag läste Aldous Huxley, Thomas de Quincey, Timothy Leary och flera andra som experimenterade med droger och tyckte det verkade intressant. Men det blev inte så att jag prövade vid mer än enstaka tillfällen. Kanske förstod jag inte meningen med att lägga pengar på droger. Se gärna filmen Chappaqua från 1966 om du får tillfälle. Jag gillade den, men visste inte så mycket om Jean-Louis Barrault, William S. Burroughs och Allen Ginsberg då jag såg filmen. Musiken till filmen var förstås bra, med bl a Ornette Coleman.

[Anders]

Jag undrar om jag är en person som lätt blir beroende. Jag vet inte. Vissa vanemönster tycks omöjliga att bryta. Alkohol dricker jag ytterst lite, men med gott resultat. Jag har kanske mer en känsla av att jag blir beroende av relationer, men det är la naturligt, man lär sig av att ta konsekvensen. Är det någon som känner att den har lätt för att bli beroende och kan berätta hur den upplever det?

Just alkohol är inget problem, mer än att det kanske blir ett glas mer än vad man tänkt då stämningen är den rätta.
Däremot har jag haft ett svårt beroende, rökning. Tog 13 år att sluta, sista blosset för snart 6 år sen. Det påminner mycket om mitt beroende för "det jag för tillfället småäter på kvällen", mitt nuvarande enda beroende. Det är inget direkt MÅSTE att ta det man behöver. Men det är som en gummisnodd mot det som själen cravar, det krävs en konstant insats för att inte ta. Det är som en belöning. Är väl förresten beroende av koffein också. Där är det mer cold turkey light för att slippa huvudvärken de perioder man av någon anledning inte dricker.

Men alkohol har jag inte känt något direkt behov av. Droger har jag hållit mej borta ifrån.

[David H]

Jag undrar om jag är en person som lätt blir beroende. Jag vet inte. Vissa vanemönster tycks omöjliga att bryta. Alkohol dricker jag ytterst lite, men med gott resultat. Jag har kanske mer en känsla av att jag blir beroende av relationer, men det är la naturligt, man lär sig av att ta konsekvensen. Är det någon som känner att den har lätt för att bli beroende och kan berätta hur den upplever det?

Jag kan nog säga jag har lätt för att bli beroende, inte alkohol och droger, men däremot spel. När jag väl börjar spela ett spel via datorn kan jag ha väldigt svårt att slita mig från det. Det kan få mig att tappa intresse för omvärlden, och jag kan hoppa över eller slarva med både mat och sömn under tiden jag är inne i ett spel.
Värsta var en gång, då jag börjat spela ett spel under kvällen, fortsatte spela hela natten, och sen någon gång under dagen då jag äntligen börjat fundera på att sova ett tag ringer de från jobbet – tydligen var jag inbokad att jobba ett kvällspass, och de undrade varför jag inte kom. Jag hade läst av mitt schema fel och missat det. Det var bara slänga sig iväg på cykeln då.
Annars är jag kluven till om det är missbruk eller inte. Ångrar jag efteråt eller är det hur jag vill ha det? Ibland ångrar jag, men tycker också jag fått ut positiva saker av det. Jag har i alla fall bestämt mig för att tills vidare inte ägna mig åt den typen av spel som jag vet jag kan fastna i. Har aldrig upplevt större problem att låta bli att påbörja spel, det är att avsluta som är det svåra...

[David H]

felpost

[klorofyll]

När jag tänker efter kan jag komma på ett rent beroende som jag har, nämligen att "slita mitt hår", jag kan inte sluta pilla med håret, så det blir väl lite tunnare antar jag. Det är helt ologiskt, på sätt och vis destruktivt och jag försöker verkligen sluta. Det skulle jag nog kunna jämföra med cigaretter.

Vad är ett beroende? Jag kan föreställa mig hur det är att ta en tung drog, må underbart ett tag, för att sedan må kass, drogen kanske påverkar ens signalsubstanser negativt, så att behovet efter drogen i fortsättningen blir större, samtidigt som drogen ger mindre och mindre effekt, att ta drogen blir lite av en enkel utväg som drastiskt försämrar ens framtid.

Var går gränsen mellan droger och medicin? En drog måste väl ha någon negativ inverkan på en. En medicin har över lag positiv inverkan, även om du behöver ta den varje dag, eller så. Det är två olika beroenden.

Jag tycker att det är fascinerande med spelberoende. Om det bara är ett spel (utan pengar) så är det intressant med ett så starkt intresse, det är väl egentligen ett tecken på att man mår bra/eller att man flyr från ångest. Spel om pengar är märkligt, statistiken är ju inte på ens egen sida på långa vägar, det är mycket reklam och ett behov av att ta risker, känna spänning.

Överdrivet intag av mat tror jag kan stoppas av att man gör någonting annat, men vad vet jag, jag äter onyttig mat, samtidigt tänker jag väldigt sällan på mat.

Droger tycks väl ibland ha "en viss charm", de förändrar dina tankar, grumlar din själ, får dig kanske att må bra, medan du får betala senare. Men mediciner kan ju faktiskt göra att man mår bra över tid, som något slags kosttillskott, och även förändra ens tankar positivt, utan att man behöver mer och mer.

[Fornax]

Personen som segrar, måste göra det på egen hand,
Personen som lyser upp, inser att han inte behöver vänta,
Personen som alla väntar på, skiner likt solen när han stiger.

Som sagt.. genom att skriva här igen, hur kan jag bli annat än den som försöker få till dramatiska och taktiska "sympatipauser"?
Glida in här och tro jag kan skina som solen... :/
Vet inte ens för vems skull jag skriver här nu. Jag kanske t om. borde ha dåligt samvete.
Jag vet att jag i vissa sammanhang kan lysa upp med min svartsyn men i det stora hela bidrar jag inte med tillräckligt för att inte känna tvekan inför om jag borde vänta eller helt avstå från att redogöra för mina ev. mindre angenäma tankegångar. Det är ett svårt avgörande så här när jag inte kan veta vad majoriteten har för bild av det hela.
Vissa tycker det ena starkt, andra tycker det andra starkt.. och jag står där emellan och både tycker och tvekar starkt. What to do, what to do...
Kanske ska jag inte läsa in för mycket i klorofylls tankegång trots att jag vet att den var välriktad.

Jag har kanske mer en känsla av att jag blir beroende av relationer, men det är la naturligt, man lär sig av att ta konsekvensen. Är det någon som känner att den har lätt för att bli beroende och kan berätta hur den upplever det?[/b]

Jag har både brukat och missbrukat många olika droger i mina dar i berusande syfte (25+) men har "bara" blivit beroende av en handfull av dem. Det tycker jag är en intressant sak i sig. Det är lätt att tro att de flesta droger medför beroenden ganska omgående men det kan jag säga med säkerhet att det inte stämmer. Här kan jag såklart bara prata för mig själv.
Jag bryr mig fortfarande inte tillräckligt om folks PK-dömanden av mig (inte ens mina närmare vänners) för att hålla igen med mina "kontroversiella" yttranden så jag tänkte lista upp hur det har sett ut för mig och mitt intag av droger som jag brukat i berusande syfte.
Det kanske mestadels ses som nån form av barnsligt skryt ur vissa synvinklar. Kolla minsann vad jag har varit med om.. som 20-åringars prat om hur jävla fulla de var i helgen. Det är inget jag kan påverka. Ni får känna av vibbarna och döma mig därefter helt enkelt.
Samtidigt vet jag att det sprider lite mer rättvis information om vad beroenden, drogbruk- och missbruk kan handla om. Och som pricken över i kan jag få tillfredsställelsen att sätta ord på det som betyder extremt mycket för mig här i livet och som bidrar med en överraskande stor del av min livsglädje. Det som, bortsett från mina nära och kära, ger mig den där extra boosten som får mig att aldrig ge upp även när det kan vara jobbigt. Det som liksom tydliggör anledningarna till varför jag älskar livet och vill göra allt för att behålla det. Tänk om någon annan kan finna någon slags inspiration i det, oavsett om de är positivt eller negativt inställda till droger?
Jag tar det i någorlunda rätt daterad ordning och håller mig så kortfattad jag kan.

- alkohol - nu psykiskt beroende, har faktiskt inte känt av fysiskt beroende mer än vid ett par enstaka tillfällen senaste 10 åren.
Jag har alltid varit den som har druckit mest och hårdast även bland andra "hårddrickare", och då har jag umgåtts mycket med folk som gillar att dricka mycket. Vet inte riktigt hur det blev så här. Gissar att det kan ha att göra med min "gränslöshet" när det gäller det mesta för jag har alltid druckit och knarkat mest och "betett mig mest ofördelaktigt" bland mina vänner verkar det som... samtidigt som jag har tagit hand om livet på sätt de har fallerat på ska tilläggas. Har alltid betalat räkningarna i tid och haft pengar kvar till mat till skillnad från en del omkring mig om jag säger så.
Med ett par enstaka undantag de senaste 18 åren sen jag kom in på arbetsmarknaden...

Nuförtiden känns inte bara nödraketerna (3,5%) onödiga, vanliga starköl på 5,2% känns smått overksamma.. Jag behöver numer mina 7,2:or för att kunna bygga på en fylla i "rätt" takt. Det har hänt att jag har fått i mig en 70:s vodka en vanlig vardag och ändå känt att det fattas lite mer öl eller vin för att avrunda kvällen så jag kan somna ordentligt. Låter bisarrt även för mig men jag tror en liter vodka hade varit det perfekta (under 5-6 timmar) för att bli tillräckligt snurrig utan att känna det där jobbiga snurrandet som gör att man mest mår dåligt och bara vill spy.
Där har vi mitt nuvarande enda beroende - alkohol. Jag dricker, relativt andra människor, ganska hårt 3-4 gånger i veckan och har så gjort senaste två åren sen jag la av med cannabis. Magsåret, levern och njurarna protesterar. Jag känner av det, inser det enda rätta och skiter i det enda rätta, hittills.

Jag vet, jag är en idiot.
Och jag klagar stenhårt på min mamma som kedjeröker utan minsta kontroll... vilken jävla dubbelmoral!

Men snart är det nyår.. kanske får jag till en ändring då.
Förra nyårslöftet medförde förbud av godis, kakor, bullar, snacks (chips, nötter osv) och glass och jag har faktiskt inte brutit mot det här förbudet en enda gång under året bortsett från en mindre påse nötter vid ett tillfälle i somras (på fyllan), vilket är helt makalöst i min missbrukande värld. Vill jag nu bryta nästa beroende vid nyår är det alltså inte helt omöjligt att jag lyckas. Jag är inte helt ovan med det här att avstå saker jag hellre vill missbruka. Blir spännande att se om jag lyckas med det viktigaste också, alkoholen..

När jag inte brukat/missbrukat droger har jag druckit för att fylla ut tomrummet som bristen på droger skapat, men också tvärtom - när jag rökt på eller använt andra droger har jag inte känt behovet av att dricka.
Låter löjligt men så länge det fanns något verklighetsförvrängande i kroppen så var jag nöjd. Det värsta som fanns var att vara helt nykter och bara sitta och glo i en vägg. Med lite röka eller några öl i kroppen blev ju allt osocialt tidsfördriv så mycket roligare.
Men ibland tog det bara stopp med rökandet. Kanske hade jag/vi inte råd med mer cannabis eller så protesterade lungorna för mycket och krävde paus. Då kom alkoholen perfekt till pass. Mina vänner satt hemma och klättrade på väggarna med deras abstinens och saknad efter cannabis. Jag söp istället ner mig så jag inte ens kunde stava till astibnens. Ganska exakt 10 år höll jag på så här, 2003 till 2013.

Nu när jag lagt av med de flesta andra droger så är det alkoholintaget jag fortfarande kämpar med att få kontroll på. Den där "påbörjan till magsår" som inte mår bra av alkoholen och den molande smärtan i levertrakten får mig att hoppas på ett gott nytt år med ett löfte att börja ta hand om hälsan lite mer seriöst. Men frågan är om inte det här kommer bli den svåraste biten av alla att avstå ifrån. Alkoholen som ger tillfredsställelse när allt annat mest skapar abstinens och känns dåligt. Då har man alltid alkoholen att luta sig mot. Hur man än mår så kan en rejäl fylla lösa problemet för en, även mer akut sorg har jag märkt.
Läskig drog det här... :/

- nikotin - har blivit av med beroendet. Fick mestadels i mig tobak vid blandandet med cannabis. I övrigt blev det inte många "rena" "tobakjoppar", utan nikotinkickarna fick jag nästan enbart i samband med cannabisintag.
Har rökt kilovis med tobak genom cannabisjointar och även under senare år rullat om cigaretter i "rena tobaksjoints" när det krisat i kroppen men har aldrig i hela mitt liv tillåtit mig att röka en vanlig cigarett, bara för principens skull. Tror faktiskt det är relativt unikt.
Och här står jag idag som icke-rökare och känner inget behov av tobak medan mina vänner som hånat mig så mycket genom åren för mina "dumheter" har kvar sina beroenden.

- koffein - blivit av med beroendet. Gick från noll kaffekonsumtion till den som vid 27 års ålder plötsligt drack mest kaffe på jobbet (7-8 koppar om dagen) till att sluta tvärt när magsåret inte längre klarade av syrorna från kaffet. Ingen konsumtion numer.

- amfetamin - var beroende under ca 1 år för 12-13 år sen och använde det nästan varje vecka.
Skönt när man använder det men är ett helvete att komma ur. Avtändning som heter duga. Jag slutade tvärt när min vän sa att jag vore "grym" om jag skulle kunna nå mitt mål att hålla mig ifrån amfetamin i 3 veckor, ett mål jag uttryckte. Fick då min aha-upplevelse om vilket läge jag var i vilket ändrade allt och fick mig på bättre tankar. Har sen dess "testat" det vid några enstaka tillfällen.

- cannabis - blivit av med beroendet efter ca 9 år.
Den överlägset svåraste drogen att sluta med. Cannabis ger den extremt tråkiga vardagen den där extra touchen som man efter ett tag inte tror sig klara sig utan. Vissa andra droger ger en liknande effekt men de funkar inte att bruka i längden på samma sätt som cannabis. Cannabis är så "ofarligt" och "milt" att man kan "bruka" det varje dag.. att man sen inte fungerar normalt på jobbet och i andra sociala sammanhang ser man plötsligt som sekundärt.
Jag gillade inte cannabis i början men behövde en ersättning när det inte längre funkade att suga i sig amfetamin dagarna i ända och sen försöka vakna i tid till jobbet. Det dröjde inte länge innan jag hittade charmen med drogen och den tog över allt. Vågar inte börja räkna på hur många hundra tusen jag troligen har lagt på att förgifta mina lungor och mitt psyke med röka. :/ Det har gett mig enormt mycket, det kan jag inte neka till och därför ångrar jag faktiskt inte den största delen av den här tiden. Jag har utvecklats enormt mycket tack vare den extra tankeverksamheten som uppstått. Men jag ångrar de sista 2-3 åren som förstörde lite väl mycket.

- LSD - favoritdrogen nr 1. Egentligen borde jag kanske bara hålla tyst om det här för vad jag än säger så kommer jag aldrig komma i närheten av att kunna beskriva vad LSD har gett mig. Vad jag än säger så blir det extremt mycket i underkant och eventuellt riskerar jag kanske mest bara att ge en falsk bild av vad upplevelserna egentligen handlar om.
Men självklart vill jag ändå ge min bild av det hela även om det nog hade krävts fler kompletterande poster, som ingen frågar efter, för att ge min fullkomliga bild av det magiska med den här underbara drogen.
Det kan liksom inte bli mer ultimat när man som sökande organism vill försöka förstå sig på tillvaron omkring oss. Inget kan vara mer givande än att använda de mest objektiva glasögonen som är möjliga att dra på sig. Plötsligt blir allt så osmittat av subjektiva vanföreställningar, så obefläckat vackert. Sagolik natur som i sig utan djupare funderingar skapar en enorm glädje för livet, men sen kommer analysen svepandes över en ovanpå det och man kan inte längre ignorera detaljerna. Plötsligt är allt detaljer som skriker efter ens uppmärksamhet. Det blänker lite där, kolla kvisten med sina blad vad vacker den är, men helvete - kolla skogsbrynet i bakgrunden då med de ståtliga trädkronorna, men saaaatan... kolla molnen, ser ni inte hur de skapar fraktalerna som visar oss universums mest fundamentala språk, och byggstenar. Och där är min familj. Jag älskar dem plötsligt mycket mer än jag någonsin har älskat dem. Jag ser dem ur synvinkeln att jag aldrig mer kommer få träffa dem igen, som att alla var döda, mer påtagligare än nånsin, men plötsligt har jag hela livet framför mig tillsammans med dem. Jag älskar dem så extremt mycket, det är så verkligt och jag kan inte finna något annat som är mer betydelsefullt än att få leva mitt liv tlllsammans med dem. Jag som mest brukar vilja hålla mig för mig själv.

LSD ger mig mer livsglädje än något annat i den här världen, Det får mig att på riktigt älska naturen, livet, min existens.. och det ger mig en enorm kämpaglöd och mening med livet. Naturen är så obeskrivligt vacker och bjuder på så mycket mer än det vardagliga livet intalar oss. Med lsd har det hänt att någon i sällskapet ligger och skrattar på marken för att allt omkring oss är så outhärdligt vackert och ger oss såna enorma kopplingar/närmanden till naturen i sig, och vi är så obeskrivligt lyckliga över att leva. Helt oslagbart! Skulle helst vilja använda LSD 1-2 gånger per år livet ut men tyvärr är det svårt att få tag på.

När man står där i skogsbrynet och tittar ut över det sagolikt vackra fältet mår man faktiskt också ganska dåligt över faktumet att människor i allmänhet vill förbjuda den här underbara drogen som mestadels bara innebär en närmare kontakt med verkligheten och skapar livsglädje. Det är inget som går att tala emot, det är ytterst få människor, oavsett bakgrund, som brukar lsd och tittar ut över det där fantastiska fältet och samtidigt påstår att det är en moraliskt förkastlig handling. Den som pratar emot vet faktiskt inte vad den pratar om. tro mig.. häng med ut på det där fältet och se vad vi ser och kom sen med era dömanden.. ni kommer inse att ni är fel ute.
Vanliga vettiga 40-åriga människor som inte är vana med den här världen ligger som sagt i gräset och skrattar som små barn och ropar rakt ut att de inte klarar av mer... det är för vackert... det är för mycket information att ta in. Det är så sanslöst vackert att titta ut över det där fältet att vi inte ens klarar av att bara stå där med tappade hakor... att skaka på huvudet in disbelief räcker inte. Man börjar tillslut skratta, kanske för att det är så bisarrt att vi, och resten av mänskligheten, inte ser det här utan den här drogen i oss. Utan hjälpen av drogen fattar vi faktiskt inte vidden av vår underbara värld fastän vi står och tittar ut över landskapet och verkligen anstränger oss att se och känna helheten. Vi kan tyvärr inte komma förbi den där spärren. Jag försöker inte vara elak när jag säger det, jag känner samma sorg. Tyvärr verkar det mestadels vara psykedelier som öppnar upp den här världen för oss och då kanske framförallt LSD och svamp. :/ men det går säkerligen med andra substanser också - ayahuasca och nog en del av alla "nyare" RC-droger.

Av alla droger jag har testat så är det bara lsd och ecstacy jag skulle kunna rekommendera till andra människor trots att jag har haft underbara upplevelser av bra mycket fler substanser än dessa två. Men ska jag vara ärlig och väga risker, för- och nackdelar mot varandra så blir det bara två kvar som känns omöjliga att vilja avstå ifrån. LSD för att nå förståelsen och kontakten med naturen, livet och den övergripande förståelsen av vart livet är på väg, vilket väl är det viktigaste av allt... och ecstasy för att det är en så sanslöst underbar fysisk känsla.

- ecstacy/mdma - det vore en livssorg att aldrig få uppleva det igen, en lätt 2:a efter lsd. Musiken blir helt magisk, jag vet inte hur många gånger jag har legat med hörlurar i soffan och vridit mig i närmast orgasmiska känsloyttringar till min favoritmusik. Låtarna blir plötsligt minst 10 gånger bättre än innan. Serotonin och dopamin som pumpas ut i enorma mängder, jag kan inte annat än ligga och vrida mig i soffan till synes i plågor med en önskan om att allt bara kan fortsätta. Att bara leva och andas blir helt makalöst underbart, serotoninet gör att man älskar allt omkring en. Tänk om livet jämt kunde vara så här sanslöst fantastiskt... :/
Bara en så enkelt sak som att lägga handen på ens väns ben medför en enorm kontakt och tillfredsställelse.
Vi har allså suttit på en parkbänk i Stockholm tidigt en morgon efter festen avslutats, ridandes på ecstacyn som fortfarande levde rövare i kropparna, och det kändes bara så jävla rätt att bara ta tag i kompisens ben och bara hålla i honom. Han njöt av varenda sekund jag höll i honom och jag njöt av varenda sekund av hans närhet och det var inte ens det minsta sexuellt influerat och jag tror ingen av oss kände att nu bör vi nog släppa benen om vi inte ska gå över alltför många anständiga gränser. Man mår bara bra av närkontakt med andra människor när serotoninet och dopaminet (och säkert andra hormoner) frisläpps på det där sättet och vem fan bryr sig om anständighet när vi kan underhålla och kanske förlänga den här otroliga gemenskapen som bara ecstacy kan ge oss den här korta tiden, det här decenniet?
Vill man nå ännu större glädje i samspelet med andra människor, förslagsvis med det motsatta könet, finns såklart tricks för det också. Jag har hört om många intressanta händelseförlopp.

- kokain - för dyrt för att bli beroende av. Som amfetamin men tråkigare. Var med om ett ordentligt bra drag vid ett enstaka tillfälle (måste ha varit väldigt oblandat), de resterande gångerna var mestadels besvikelse, bortsett från de mest desperata gångerna när man bara var glad att ha NÅT i kroppen. Då var jag nöjd, men polaren som förväntade sig mer var missnöjd.

- heroin - testade bara rökheroin vid två tillfällen (ca 10 år sen), två dagar i rad. Fick kisande ögon och myste bara i soffan, inget överdrivet speciellt faktiskt. Injicerbara varianten har garanterat mer att "erbjuda" men det vågade vi oss aldrig på. Minns att jag dyrt och heligt lovade min vän 50.000 kr om jag nånsin skulle testa det...

- stilnoct, zolpidem, zopiklon, xanor - myspys om man vill sova eller flyta i en dimma och kolla serier, TV, lyssna på musik, surfa runt. Ingen höjdare om man har påbörjan till magsår.

- DMT - mest färgsprakande drogen jag testat. Som svamp/lsd på steroider, men med kort effekt. Färger och fraktaler sprakade till utav helvete men försvann på ett par minuter. Man fick fylla på några gånger men sen mådde man mest illa. Minns inte att jag tog med mig något från uppelvelsen trots att det är en av de starkare psykedelierna som finns på marknaden och som jag testat.

- Ketamin - skum, djup, psykedelisk drog. Nog den "djupaste" drogen jag upplevt. Ville så gärna ner i det beryktade "K-hole" men var samtidigt livrädd för det. Var på gränsen och balanserade tror jag och vet än idag inte om jag borde ångra att vi inte gick hela vägen och tog oss ner där.... Jag har ju hört om allt underbart man kan finna där nere, men samtidigt allt det läskiga. Människor som velat slita huden av sig själva osv. när trippen så att säga urartat en aning... :/
Vi satt mest på balkongen och stirrade i nästintill överdriven häpnad upp mot stjärnhimlen. Det bara gick inte att koppla verkligheten.

- svamp/psilocybin - gav mig en underbar tripp samtidigt som det tyvärr utvecklades till den värsta upplevelsen jag varit med om i livet pga feldosering. Paradis och helvete möttes. Med bättre dosering ser jag stor potential och även om jag känner mig klar med svamp har jag en liten önskan om att få uppleva en bra svamptripp någon gång med bättre förutsättningar.
Finns en väldigt lång nedskriven historia till den här trippen som jag inte kan dra nu i brist på utrymme.

- salvia, knasigaste av alla droger och nog mestadels obehaglig. Vi står tre pers på vardagsrumsgolvet efter intag och allas kroppar vill mot våra viljor vridas åt vänster. Konstig drog som nog inte gav mer än förundran och rädsla.

- tramadol - mys, men det var i samband med tram jag började känna av magsåret på riktigt och jag insåg att det var läge att trappa ner på mitt nyfunna intresse för piller.
Minns inte om jag riktigt hann njuta av pillrena eller om det mest var ångest för den fysiska smärtan.

- iktorivil - mys.. men fick mig att släppa på alla tänkbara gränser. Nog en av de mer läskiga droger jag testat så till vida att jag struntade i många av mina moraliska gränstagningar. Alla fy, nej och usch sågs plötsligt som indoktrinerade vanföreställningar. Kör på bara..... vem fan bryr sig?? Började bl a. passera gränser i mina sexuella fantasier jag inte var helt bekväm med, och fortfarande inte är bekväm med när jag tänker tillbaka på det.

- kratom - som dålig cannabis, och jobbigare för hjärtat.

- lustgas/n2o - förstärker alla andra droger. Oslagbar tillsammans med lsd. Har man inte hunnit försvaga psyket än med cannabis är den riktigt trevlig att använda med cannabis. Cannabis i övrigt får en att tänka till lite extra på saker och ting och kryddar man det med lustgas kan man ta tankarna så mycket längre... för att inte tala om vad man kan göra med lsd. Bästa kombon jag nånsin testat är lsd och lustgas.
Effekterna man kan få av kombinationen lsd och lustgas är kanske inte jättelika med en högre dos av svamp men ändå inte helt olika som jag ser det.
Så som man upplever den effektfulla vargen på den här sidan visar lite på möjligheterna rent visuellt, sen ska man komma ihåg att det inte bara är en visuell upplevelse utan även en stark psykologisk, och det är den kombinationen som kanske oftast skapar den fullkomliga upplevelsen/trippen.. och som tyvärr omöjligt kan illustreras som via den här vargen.

http://knarkkorven.magiskamolekyler.org ... fekter.php

- efedrin - skönt uppåt-flyt. Bra när man tränar på gym har jag hört från många.

- morfin - myspys i soffan. Länge sen jag testade det men minns det som nån form av benzo-känsla.

- ritalin - har inte fått på papper än på att jag har damp/asberger men blev överraskande mer som jag "borde" vara med ett ritalinpiller i mig.. lugn, kontrollerbar och tryggare i mig själv. Är inte överdrivet hetsig annars men pratade lugnare och kände mig allmänt mer tillfreds med ritalin i kroppen. Vet ärligt talat inte om det är något kanske de flesta uppleveler eller om det är framförallt vi damp/asberger-knasbollar som känner av den här positiva effekten.
Bieffekterna är tyvärr för starka, har jag hört, för att jag ska våga mig på fler piller men jag hade väldigt gärna fungerat mer som jag gjorde med ritalin.

- poppers - musiken blev lite bättre, i övrigt inte särskilt intressant. Fick huvudvärk.

- Stackers - osäker på innehållet men används precis som efedrin vid träning. Uppiggande och samtidigt rogivande känsla som inte var helt ovälkommet som extra touch när jag var på krogen.

Jag ser mig som en experimenterande människa som vill testa det mesta minst en gång i livet. De flesta av de här drogerna har jag bara testat någon enstaka gång. Har nog bara dragit gränsen vid injicerbara droger. Det är något jag aldrig velat göra mot mig själv, att stoppa en nål i kroppen för att nå eufori, det känns ärligt talat skitäckligt. Sen får folk döma mig hur de vill och se mig som äcklig för mitt bruk/missbruk av droger oavsett om jag stoppat en spruta i mig eller inte. Jag har iaf inte gått över min egna gräns för vad jag tycker känns ok. Jag ångrar ingenting, bortsett från att jag aldrig testade meskalin och att jag inte la ner rökat lite tidigare, och jag kommer förhoppningsvis hålla mig borta från droger i fortsättningen med undantag för LSD och ecstacy. Bästa scenariot jag kan föreställa mig, även om det av olika anledningar inte är mitt mål, är att kunna bruka dem någon enstaka gång per år framöver och så att säga få den nödvändiga "rebooten" då jag, håna bäst ni vill, blir påmind om vad som är viktigt här i livet.
Jag står för att jag aldrig kommer vilja lägga av helt med lsd eller ecstacy. De drogerna är helt enkelt för bra och ger mig för mycket för att jag nånsin ska kunna släppa dem helt. Vill folk sen hata eller ogilla mig, och se mig som hopplöst beroende för den delen, så får de gärna göra det. Det kanske är sant t om, men jävlar vad lycklig jag är i den här situationen! Vilket är lite av meningen med det hela.

Visst, jag har kostat samhället en del pengar men absolut inte de summor som tyvärr många alkoholister och andra tunga narkomaner tynger ner samhället med. Jag har ett 15-tal läkarbesök bakom mig som jag också själv betalat en viss summa för vid varje tillfälle (ca 200 kr), that's it. Mina bravader, för att hitta mig själv som människa och bli en i längden lönsam arbetare utan pauser i arbetslivet, har som mest kostat samhället några få tusenlappar. Vet t ex. många andras utbildningar hos mer laglydiga medborgare, som aldrig ledde till något gynnsamt, som har kostat samhället betydligt mer.

[Fornax]

Har jag uppfattat situationen rätt klorofyll.. att du nu sitter hemma och myser så här på julaftonskvällen av att jag uttalade mig om precis det du försökte locka fram? Du visste att det fanns potential att få mig att "göra bort mig själv", som en sista hämnd, bara du spelade på rätt strängar.

Att jag sitter här belåten av att ha fått tala ut efter alla dessa år har inte med saken att göra? Jag började faktiskt tveka och behövde läsa om vad jag skrev men vad är det jag ska ångra? Att jag står för min historia och nuvarande situation?
Nää... kan folk inte ta mig för den jag är och har varit, så har jag att välja på att ändra mig själv eller umgänget.
Och varför skulle jag sluta stå för mitt liv och mina val?