Vad utgör medvetandets referens?

[Illusionen]

.
Finns Gud ?

För att belysa kopplingen mellan trådens rubrik, och frågan om var och hur en ev Gud passar in i bilden,
är det för mig angeläget att här göra ett förtydligande. Nedanstående text är ej tänkt som ett BEVIS för
att Gud finns, utan skall snarare tolkas som att FÖRUTSÄTTNINGARNA, för att Gud finns, föreligger.
Man kan även vända på frågeställningen och hävda att det krävs svar på frågan
”Vad utgör medvetandets referens ?”, för att ateistens påstående, att Gud inte finns, ska vara trovärdig.

I tråden Finns Gud ?, skrev jag nyligen följande som en kommentar till Pilatus.
”För att beskriva vad Gud representerar krävs enligt min övertygelse något annat än de egenskaper
som kännetecknar rumtiden, alltså något utöver vad vår förnimbara verklighet förespeglar oss.
Kunskap om hur och varför vi förnimmer ”verkligheten”, och vad medvetandet/förnimmelsen refererar
till är begränsad, och rymmer ett flertal obesvarade definitioner och frågeställningar, varav begreppet
existens är en. Existens, i form av trigonometrisk (”atomär”) strukturavvikelse i G kräver balansering.
Den balanserande strukturen är enligt mitt synsätt hyperbolisk och imaginär till sin natur.
Trigonometriska och hyperboliska strukturtyper skiljer sig åt ”fördelningsmässigt” relativt varandra.
Den hyperboliska strukturen balanserar den trigonometriska sfäriska strukturen.
Det innebär att aktuell växelverkan kan betraktas ske p g a den strukturella skillnaden mellan
hyperbolisk och trigonometrisk struktur, i form av ”rumtid”.
Det föreligger m a o en typ av överordnade bakomliggande icke atomära ”villkor” separerade via
”vxv-transmission” från vår förnimbara verklighet, som därigenom är dold för vårt mänskliga medvetande.
Med ett resonemang som detta får påståendet att ”Gud finns i allt” sin enkla förklaring.
Panteism är en gudsuppfattning där universum är besjälat av ett andligt väsen, som alltså överensstämmer
väl med den här redovisade förklaringen.
Det var detta jag syftade på när jag i mitt föregående inlägg citerade prästen som i predikan förklarade att,
”Om du tror att du förstår Gud, har du inte förstått någonting”.
Med detta betraktelsesätt befinner sig det jag innefattar i begreppet Gud utom räckhåll för oss,
vilket då även innefattar "regelboken" du nämner.”

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=K_1Ry44K-MM

[Pilatus]

för att ateistens påstående, att Gud inte finns, ska vara trovärdig.

Ateism har onekligen en nekande betydelse till teism. Ateism avser en tillvaro utan närvaro av en (personlig) Gud.

Vetenskapen känner inte inte till några händelser som kan sättas i samband med förekomsten av gudar, mirakel eller andar. Frågan om Guds eller andra gudars existens är inget fält för forskning. Frågan saknar allt som gör den åtkomlig för belägg. Det som de kristna håller för sant saknar evidens.

Men rätten att få utöva sin religion är en grundlagsskyddad rätt, man får tro på precis vad som helst i religionsfrågor.

[Illusionen]

för att ateistens påstående, att Gud inte finns, ska vara trovärdig.

Ateism har onekligen en nekande betydelse till teism. Ateism avser en tillvaro utan närvaro av en (personlig) Gud.

Vetenskapen känner inte inte till några händelser som kan sättas i samband med förekomsten av gudar, mirakel eller andar.
Frågan om Guds eller andra gudars existens är inget fält för forskning. Frågan saknar allt som gör den åtkomlig för belägg.
Det som de kristna håller för sant saknar evidens.

Men rätten att få utöva sin religion är en grundlagsskyddad rätt, man får tro på precis vad som helst i religionsfrågor.

Ja, det är en rimlig slutsats, men detta ger på intet sätt belägg för att Gud ej finns,
inom ramen för den skepnad som förutsättningarna medger.

/ Illusionen

[Pilatus]

Ja, det är en rimlig slutsats, men detta ger på intet sätt belägg för att Gud ej finns,
inom ramen för den skepnad som förutsättningarna medger.

Jag tror inte att det finns särskilt många som försöker leda i bevis att de gudar som Bibeln nämner inte kan existera.
Gud finns i de människors medvetande som tror.

[Pilatus]

Det var ett tag sedan jag skrev här, men nu har jag ett uppslag som jag betraktar som pedagogiskt och värdefullt. I synnerhet för Illusionen. Det är Richard Feynman korta föreläsning om hur matematik relaterar till fysik.


Nobel laureate Richard Feynman explains what differs physics from mathematics.

[Illusionen]

Raderat.

[Illusionen]

Det var ett tag sedan jag skrev här, men nu har jag ett uppslag som jag betraktar som pedagogiskt och värdefullt. I synnerhet för Illusionen. Det är Richard Feynman korta föreläsning om hur matematik relaterar till fysik.


Nobel laureate Richard Feynman explains what differs physics from mathematics.

Ja, det är ett intressant föredrag. Som jag tolkar Richard Feynman överensstämmer hans
budskap väl med följande citat hämtat från konceptet.

”Om det förhåller sig så att det vi förnimmer är en transmissionseffekt inkluderande våra sinnens
interna strukturer, blir rimligen konsekvensen att forskarna försöker lyfta sig själva i håret när
universum beskrivs utifrån matematik vars regelverk formats av just det vi förnimmer.”.

Matematikens begränsningar ges således av att matematik beskriver atomära samband,
baserat på likaså atomära begrepp och storheter.
I konceptet benämns dessa samband det ”atomära perspektivet”.

För att nå längre i förståelse av hur det atomära perspektivet förhåller sig till ”universum”
kompletteras matematiken i konceptet med principerna,
• Medvetandets Referens, MR,
• Maskerings Princip, MP,
• Dubbelreferens Princip, DRP.

Det är effekterna av den unika kombinationen av matematikens regelverk och dessa principer,
som beskrivs i konceptet. En konsekvens av kombinationen blir bl a RUM-TID, och därutöver
en balanserad separering/uppdelning (förskjutningseffekt via MR) i EXTERNT och INTERNT.

Något förenklat innebär detta att vår förnimbara verklighet (= det atomära perspektivet)
representerar det ”externa”, medan det ”interna” representerar den ”bottenlösa atomens” inre.

Ytterligare några citat tagna från konceptet,

”När Kant kom till slutsatsen att tiden och dess gång inkl rummet, är subjektiva "a priori" begrepp
som ger oss möjlighet att begripa omvärlden, men som egentligen inte existerar utanför vår inre
tankevärld, är det en slutsats som förefaller ha visst stöd i Delta-konceptet, via figur 4, dock med
tillägget att våra atomära fenomen inkl tiden universellt likväl existerar, men då i annan form/struktur.

Den allmänt accepterade lösningen på elektronens dubbelnatur erhålles, enligt litteraturen,
genom införandet av den s k våg-partikel-dualismen.
Enligt denna krävs att man tillskriver atomära partiklar både våg- och partikelegenskaper.
Den av Niels Bohr formulerade komplementaritetsprincipen, kräver både våg- och partikel-beskrivning
för att beskriva atomära partiklars egenskaper. Det innebär att en atomär partikel/kontraktion inte
samtidigt kan ha både definierat läge och hastighet, vilket på ett utmärkt sätt överensstämmer med
Delta-konceptets modell enligt figur 4. Heisenbergs osäkerhetsrelationer har sin grund i figur 4.”

och,

"Det tenderar till att bli något filosofiskt, men tyvärr verkar den absoluta sanningen, enligt konceptets
förmenande och sätt att se på problemet, vara något som ej existerar i det atomära perspektivet.
Min förhoppning är därför att ni, bäste läsare, efter att ha läst detta kapitel förstår att beskrivningen
av universum, inte går att förverkliga via de atomära fenomen vi t ex benämner tid och kraft.

När universum av fysiker tilldelas egenskaper, som är rent atomära till sin karaktär,
finns det därför goda skäl till att förhålla sig något skeptisk."

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=9TDnv4CMRX0

[Pilatus]

Om tid är en obestämd förnimmelse i vårt medvetande, vars existens kräver materia, är det då förenligt med vårt förnuft att hävda att tid existerar utanför vårt medvetande och i avsaknad av materia ?

Du talar om två tidsbegrepp ovan, hur vi förnimmer tid (närvaron av ett subjekt) och tid som inte är beroende av ett subjekt. Vi har redan härlett tid som något som utgår från termodynamikens lagar, energins tendens att sprida ut sig och slutligen restera i värme. (Observationer från ångmaskinstiden.) Allt detta är objektivt och kan studeras i ett makroperspektiv. Metoden för denna observation är bakåtseendet, vi ser hur det en gång var, hur galaxer bildades, hur universum expanderade och att vi inte kan se universums yttre konturer (hubblesfären).

När Kant kom till slutsatsen att tiden och dess gång inkl rummet, är subjektiva "a priori" begrepp
som ger oss möjlighet att begripa omvärlden, men som egentligen inte existerar utanför vår inre
tankevärld, är det en slutsats som förefaller ha visst stöd i Delta-konceptet, ...

Nej jag tror inte det var vad Kant menade med sina åskådningsformer.

Enligt Kant kommer alltså våra föreställningar om rum och tid inte från sinnena, utan de är något som vårt eget medvetande tillfogar; vi kan inte låta bli att göra det, eftersom vårt förstånd nu en gång är så funtat som det är; och gjorde vi det inte, skulle vi inte ha erfarenhet, vi skulle bara vara bombarderade av kaotiska sinnesintryck. Ref. P.O. Samuelsson

Med andra ord, det är en sak hur vi ser på vår verklighet och en annan vad som är vår verklighet.

[Illusionen]

Om tid är en obestämd förnimmelse i vårt medvetande, vars existens kräver materia, är det då förenligt med vårt förnuft att hävda att tid existerar utanför vårt medvetande och i avsaknad av materia ?

Du talar om två tidsbegrepp ovan, hur vi förnimmer tid (närvaron av ett subjekt) och tid som inte är beroende av ett subjekt. Vi har redan härlett tid som något som utgår från termodynamikens lagar, energins tendens att sprida ut sig och slutligen restera i värme. (Observationer från ångmaskinstiden.) Allt detta är objektivt och kan studeras i ett makroperspektiv. Metoden för denna observation är bakåtseendet, vi ser hur det en gång var, hur galaxer bildades, hur universum expanderade och att vi inte kan se universums yttre konturer (hubblesfären).

...

Förutsatt att jag tolkat dig rätt, definierar du tid utgående från resonemang där den förnimbara verkligheten,
inkl rum och tid, redan existerar. Du kan då omöjligt känna till vad tid egentligen representerar, utan använder
dig av atomära begrepp och storheter för att ”mäta” tid. Det är inte en korrekt definition av tid, Pilatus.
Konceptet definierar tid utifrån redovisade bakomliggande komplexa fält-principer, vilket leder fram till rum och tid.

Vad gäller Kants beskrivning av tid, är ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om
universums natur skall utforskas och besvaras, att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur,
och/eller kopplas via samband till, något materiellt. Principen som efterfrågas är här den atomära modell,
som beskriver relationen och sambanden mellan hjärnan som materia och jaget.
Att hävda att tid är något som "medvetandet tillfogar", utan att samtidigt definiera medvetandet,
framstår då mot ovanstående bakgrund, mer som ett önsketänkande än en definition.

När Kant hävdar att tiden och dess gång inkl rummet, är subjektiva "a priori" begrepp som ger oss möjlighet
att begripa omvärlden, men som egentligen inte existerar utanför vår inre tankevärld, så går detta att tolka
på något olika sätt, beroende av vilka definitioner som skall anses tillämpbara. A priori är ett uttryck för
att beskriva kunskap, härledningar eller sanningar som inte är beroende av sinnesintryck.
Antag t ex att rum och tid har sitt ursprung i principerna MP, DRP och MR, så som konceptet beskriver.
DRP beskrivs därvid som en REFERENSNEUTRAL normerad ömsesidig VÄXELVERKAN,
medan FÖRNIMMELSEN, till skillnad från den balanserade växelverkan, är REFERENSBEROENDE.
De skilda referenskonstellationerna ger m a o en typ av referens-separation, som förenklat kan likställas med
”oberoende” (jmf Kant !) mellan rum-tid och förnimmelse.
Huruvida "jaget" därigenom är att betrakta som en typ av illusion, ("a priori") helt fri från rumtidens atomära
begrepp (= ”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt, beskrivbart inom ramen för det förnimbara,
är en intressant filosofisk frågeställning, som inte är helt lätt att besvara. Vad man dock kan hävda,
är att konceptet, inte minst ur ett religiöst perspektiv, erbjuder fascinerande tolkningsmöjligheter.

I tidigare inlägg i år skriver jag även citat,
”TID är inte en atomär ”substans” av något slag, utan en REFERENS-beroende RELATION.
Begreppen MATERIA och TID hör i viss mening samman p g a MP och DRP.
Detta kan sammanfattas som att vxv-sambanden som följer av MP och DRP, verifierar att,
TID och MATERIA är varandras trogna ”följeslagare”.”
Observera här att MP och DRP refererar till MR, vilket ger visst stöd för Kants slutsats.

Då jag inte studerat Kant annat än ytligt och sporadiskt väljer jag här att avstå från ytterligare kommentarer.

https://www.youtube.com/watch?v=-dhHrg-KbJ0

/ Illusionen

Pax vobiscum

[Anders]

I sommar skall jag ta mig tid att förstå och förklara därifrån där jag var. Men en månad kvar till semester. Inte ork nu. Om jag kommer förstå kommer nog mycket i den här tråden klarna. Inte för att jag är intelligentare eller mattestarkare än nån annan. Men jag kräver förståelse i en fas av svårare problemställningar där de flesta verkar hoppa vidare. Modell ”varför är begreppet derivata viktigt och hur hänger det ihop med all annan matematik”. Eller. ”nej, jag ger mig inte, ljusets hastighets funktion på tid och relativitet skall kunna förklaras lika begripligt som allmäna gaslagen”. Ingen magi finns. Allt skall kunna förklaras med språket sunt bonnförnuft. Det kännetecknar förklaringar från de verkligt skarpa.

[Pilatus]

Förutsatt att jag tolkat dig rätt, definierar du tid utgående från resonemang där den förnimbara verkligheten, inkl rum och tid, redan existerar.

Visst, utan materia finns vare sig tid eller rum.

Du kan då omöjligt känna till vad tid egentligen representerar, utan använder dig av atomära begrepp och storheter för att ”mäta” tid. Det är inte en korrekt definition av tid, Pilatus.

Tid måste definieras på ett sådant sätt att vi kan göra observationer och mätningar. Vi har genom historien använt oss av cykliska rörelser såsom jordens rotation runt solen, dygnet, månens faser. Numera är vi mer noggranna och definierar sekunden som: Sedan 1967 har sekunden definierats som varaktigheten av 9.192.631.770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen isotopen cesium-133.
Detta säger även vad tid ytterst handlar om, hur materiens egenfrekvenser och åldrande gör det möjligt för oss att tala om tid.

Konceptet definierar tid utifrån redovisade bakomliggande komplexa fält-principer, vilket leder fram till rum och tid.

Varje fältteori utgår från att det finns något som bildar ett elektromagnetiskt fält. Sådana fält kan härledas med Maxwells ekvationer.

Vad gäller Kants beskrivning av tid,

Kant har nog inte några synpunkter på vad tid i sig är, det han beskrev var hur vi förstår världen, tid och rum som åskådningsformer. Allt vad vi talar om och tänker på utgår från att dessa tankeobjekt finns i rummet och tiden. Det kan tyckas simpelt, men det är inte svårare.

Kanske skall man ta ett problem i taget. En operationell definition av tid är till stor hjälp för att vi skall kunna orientera oss i tiden. Tiden i sig handlar om fysikens lagar ner till kvantfysik och fyra typer av växelverkan: stark växelverkan, svag växelverkan, elektromagnetisk växelverkan och gravitation. Allt detta finns inbyggt i materien som energi och får hela karusellen att snurra.

En klocka sa Einstein, med en klocka menar vi någonting som förser oss med en serie händelser som kan räknas. Det är den enkla förklaringen.

[Illusionen]

Pilatus, bli inte förargad nu, men det du skriver i ditt senaste inlägg är i stort en upprepning av det du tidigare
skrivit i inlägg riktade till mig. Jag förstår det du skriver, då liksom nu. Detta förändrar dock inget,
då du fortfarande använder dig av en argumentering baserad på förnimbara atomära begrepp och storheter.
TID kan enligt min uppfattning ej enbart förklaras via atomära begrepp och storheter.
Jag respekterar din åsikt, men ser alltså lite annorlunda på vad tid representerar, än vad du gör.
Om vi fortfarande, efter alla inlägg i ämnet, står så här långt från varandra, kommer vi sannolikt inte att
inom överskådlig tid nå någon samsyn, så låt oss nöja oss med detta konstaterande.

/ Illusionen

[Illusionen]

Mitt inlägg 09 jun 2018 har nyligen kompletterats med ett förtydligande av hur skilda
referenskonstellationerna ger en typ av referensberoende separation, som förenklat kan
likställas med det ”oberoende” mellan rum-tid och jagets förnimmelse, som Kant beskriver.

/ Illusionen

[Illusionen]

Pilatus,

Se följande som ett försök från min sida att under en kortare paus i "vattenandet", presentera ett
förhoppningsvis begripligt svar (?) på din fråga nr 3 i tråden Immanuel Kant.

Jag säger inte att våra sinnen enbart kan beskrivas med/via sin atomstruktur, utan att våra sinnens
interna atomstruktur utgör en del av universums balanserade struktur, som våra sinnen är delaktiga i.
Vad vi däremot har anledning att begrunda och ta fasta på är avsaknad av trovärdig förklaring till hur
JAGET den subjektiva FÖRNIMMELSEN/KÄNSLAN, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till,
något MATERIELLT, inom ramen för RUM-TID.

När du skriver citat, ”Vad vill du säga om vårt nervsystem?
Sinnesorganen är utskott av vår hjärna då de är sammankopplade så att deras nervimpulser
kan nå hjärnbarken, bli medvetna och föremål för vårt viljande.”, så placerar och beskriver du
FÖRNIMMELSEN/KÄNSLAN i/ur ett förnimbart verklighets-perspektiv (= rumtid), utan beaktande av
rumtidens tillkomst och kännetecken. Du undviker att redogöra för detta beroende när du argumenterar
gentemot mig. Det som återstår att förklara är våra sinnens interna komplexa atomstruktur och dess
beroende av universum. Vi har m a o här även att ta hänsyn till ATOMEN, och som jag skriver någonstans,
”atomens bottenlösa interna struktur”.

I tidigare inlägg förklarar jag hur och varför ”TID och MATERIA är varandras trogna ”följeslagare”.”
RUM-TID och ATOMER hör m a o samman, och det får således konsekvenser även när vi ska försöka
definiera och inordna aktuella begrepp.

Det är av dessa skäl jag skriver att begreppet EXISTENS ej går att definiera enbart inom/via
RUM-TIDEN. Det innebär att samtliga resonemangsmässiga och logiska antaganden vi tillämpar
atomärt och som enbart är förankrade inom ramen för vår förnimbara verklighet, avseende begrepp som
JAGET och EXISTENS, i slutänden blir felaktiga och/eller ofullständiga.

Notera att det inte kan uteslutas att ovanstående då även skulle kunna gälla omvänt.
Några tidigare skribenter här på FF har lagt stor vikt vid, och utgått från, begreppet KÄNSLA.
Jag har valt att inte avfärda det de skrev, trots deras oförmåga att definiera och beskriva,
då jag misstänkt att det var något i stil med ovanstående de ev hade i tankarna.

/ Illusionen

Pax vobiscum

[Anne]

Kanske du tycker att detta kan vara av intresse? Programmet beskrivs så här: Alla hjärnor är olika, liksom verkligheterna de skapar. Så frågan är vad som egentligen är verkligt? Hjärnforskaren David Eagleman undersöker hur hjärnan skapar en övertygande illusion med färger, dofter, ljud och former. I sina experiment kan han visa att hjärnan utelämnar mycket information om världen utanför.
https://urplay.se/program/197084-var-ma ... r-verkligt

En diskussion mellan vetenskap och andlighet:


Och min favvoillusion