Mitt luktsinne är, trots att jag röker, oerhört välutvecklat, förutom att jag med lukten kan särskilja det mesta, så kan jag senare återkalla både lukt och smak när jag vill, jag tänker på en doft eller en smak och känner den precis som om det fanns på riktigt.
Även min känsel är överdrivet välutvecklad, här kan vi verkligen prata om ett äkta prinsessan på ärten fenomen, då jag kan särskilja ett gruskorn under min fotsula, eller när en mygga landar på min kropp, något de flesta inte uppfattar. Men inget av dessa kallar jag direkt intelligens.
Förutom det har jag ytterligare en förmåga, som jag själv märker att jag är ganska ensam om, jag är empatisk, vilket gör att jag känner vad främst djur och barn vill, eftersom de inte kan fejka sin vilja lika lätt som vuxna. En mycket använbar men helt meningslös egenskap i större sammanhang, för vem vill veta hur ett djur upplever det, eller vad ett litet barn önskar?
Förutom det så funkar min hjärna lite som en bandspelare, det mesta jag ser och hör bara fastnar där, mycket jobbigt, särskilt när det gäller att förlåta andras oförrätter, jag kan ju inte säga, ahh, det där är redan glömt och mena det.
Annars tror jag att jag är rätt mycket i mitten på det mesta, men en sak är jag oslagbar på, nämligen att brainstorma, med mig själv bör tilläggas. När de flesta har fått en idé så har jag redan kommit på 10, vilket gör att jag allvarligt har funderat på att starta ett företag vars affärsidé bygger på att jag levererar färdiga koncept efter kundernas vaga önskemål, där andra ser problem, där ser jag lösningar. Tyvärr är jag oförmögen att realisera vidlyftiga idéer på egen hand men vet nu i efterhand att jag på ett par av mina idéer skulle ha varit mångmiljardär idag om jag genomfört dem när jag fick dem, värdelöst m.a.o.
Sen har jag ännu en defekt, jag ser ord, alltså inte bara bokstavligt, utan jag ser dem och vad de representerar, ser föremål, handlingar samtidigt som jag tänker, lyssnar eller läser. Jag kan även stycka ned ett ord i dess beståndsdelar, plocka ut kärnan och härleda det till alla andra liknande ord som om jag vore ett levande etymologilexikon, jag drar snabbt upp en historisk skiss, jämför ordet i huvudet med ett antal utländska språk, beslutar mig för hur det förändrats, spridits, utan större ansträngning, det bara kommer automatiskt. Mycket praktiskt för en språkforskare men annars en helt pseudovetenskaplig förmåga.
Annars på det stora hela taget så avskyr jag mig själv och skulle aldrig valt mig själv till kompis. En sån där jävla idiot, som när han till exempel ser en ny film ofta kan pricka in repliker ord för ord innan aktörerna själva säger dem är ju bara för mycket!
Nå hur är det med er andra, är ni också ovanligt vanliga?