Trötna på datorspel

[FIG]

Något som jag har fundera över lite är:
Varför tröttna inte dagens ungdomar som spela datorspel, att spela ( Wow )?
Har själv spelat lite granna, men det dröjde kanske 2-3 dagar innan jag tycker det är tråkigt.
Det händer ju inget nytt, någonsin tycker jag.

Någon som har en ide om vad i spelet som trollbinder så många barn/ungdomar?

/ FIG

[Avantgardet]

Min gissning är: stimuli

Ett dataspel är en massa färger och ljud, med ett inbyggt belöningssystem (man vinner - eller förlorar förstås). Det är formmässigt mer fart i ett dataspel än i en bok, dessutom saknar boken det här med ljud och bilder i samma bemärkelse - och vad gäller belöningen så är det alls inte lika pedagogiskt utan man får svara för den till stor del själv i boklänsningen.

[FIG]

Enligt mig så är nästa alla spel som jag har spelat allt för för sägbart, antligen så döda du, eller blir döda,
antligen så klara du till nästa nivå eller ej, du kan liksom aldig sticka utanför spelet, och göra något som ej är till tänkt.
/ FIG

[StefanW]

Tävlingsinstinkten är nog främsta drivkraften. Men sedan tror jag också att spelutvecklingen nu kommit så långt när det gäller grafik och effekter att inlevelsen blivit så stor så att man får känslan av att det är verklighet och då lättare kan identifiera sig med aktörerna i spelen. Det du inte vågar eller klarar i det verkliga livet kan ju då kanske känslomässigt då istället få uppleva i spelen. Jag tror därför spelen blir någon slags alternativ verklighet att "fly" till.

[Avantgardet]

Jo, det finns ett tydligt drag av eskapism över det hela. Liknande funderingar fick mig en gång att fråga en kompis om han skulle vara intresserad av att spela en simulation av hans eget liv (som han fann betydelselöst och tråkigt), och svaret var givet, och jag tror att många resonerar likadant. Att göra hushållssysslor i ett dataspel kanske är roligare? Det faktum att många skulle mena det vara på så sätt gör ju en fundersam. Varför nedvärderar vi fortfarande "verkligheten"? Det luktar lite kristen dogmatik över det hela...

[Marksa]

Varför nedvärderar vi fortfarande "verkligheten"? Det luktar lite kristen dogmatik över det hela...

Utveckla gärne detta uttalande lite.
Kristen ideologi eller etik har väll alldrig nedvärderat vekligheten. Den förespråkar verkligheten guds skapelse före allt annat. Sedan kanske inte den kristna värlsuppfattningen faller dig i smaken, men det är en helt annan sak.

[Marksa]

Något som jag har fundera över lite är:
Varför tröttna inte dagens ungdomar som spela datorspel, att spela ( Wow )?
Har själv spelat lite granna, men det dröjde kanske 2-3 dagar innan jag tycker det är tråkigt.
Det händer ju inget nytt, någonsin tycker jag.

Någon som har en ide om vad i spelet som trollbinder så många barn/ungdomar?

/ FIG

Att spela ett datorspel över en längre period mot datorn verkar något meningslöst efter att man knäckt koden för spelet i fråga.
Men när man spelar ett "bra" datorspel över nätet med många hängivna medspelare ger det så många variationer att det tar betydligt längre tid att tröttna på spelet då det alltid händer något nytt, när man spelar i en "klan" så motsvarar det vilken fotbolls eller hockey turnering som hellst. Förutom att det är bakom pannbenet man får träningsverk.

[PopJimmy]

Jag tror jag har svaret.

Poängen är att barn är nyfikna, de vill interagera med sin miljö.

Problemet är bara att vår "miljö" är så steril. Vi har ingen stimulerande interaktion i sociala sammanhang, typ familj och skola.


Det handlar inte om att "fly" verkligheten, utan att ta del av en stimulerande miljö för att växa. Barn vill lära sig regler för att kunna interagera. Det är inte svårare än så.

[Avantgardet]

Marksa,

Det jag åsyftade var det drag som kristendomen delar med platonismen - den eviga och perfekta idévärlden och demiurgens smutsiga materialism som kontrast. Ligger det inte något i detta, anser du?

PopJimmy,

Din iakttagelse är nog riktig, men du säger just precis samma sak som man säger när man talar om "verklighetsflykt" och eskapism. Annars måste jag nog anse att din nyansering var bra och viktig att göra.

[FIG]

Det du inte vågar eller klarar i det verkliga livet kan ju då kanske känslomässigt då istället få uppleva i spelen. Jag tror därför spelen blir någon slags alternativ verklighet att "fly" till.

Det har jag hört pratas om innan, är väll kanske bara så enkelt att jag inte spela så längre för att förstår den finna iden med spelet?

Det finns en poäng i det, hur kan vi avgöra att vi inte bara lever i ett spel som är så långt mycket bättre än de spelen som vi kan göra?

PopJimy du prata om att barnen vill utfoska en ny värd,  där man kan göra vad man vill,
Men finns det några spel som inte har regler?
Alla spel har en ram/ett rum som man måste hålla sig innanför likså vår värd, inte sannt?
/ FIG

[Marksa]

Marksa,

Det jag åsyftade var det drag som kristendomen delar med platonismen - den eviga och perfekta idévärlden och demiurgens smutsiga materialism som kontrast. Ligger det inte något i detta, anser du?

Gnostisismen är inte det dominerande draget inom den kristna traditionen i stort. Visst finns det drag därav. Men demiurgens innverkan är inte enligt min mening det dominerande. Jag pratar här om den enda Guden som har skapat allt.
Sen finns det ju inom de flesta Heliga traditioner en dragning att komma loss från den materiella och matrialistiska världens bojor. Även dataspelet gör detta, dock med väldigt matralisteiska verktyg. Så du har en poäng där.

Inntresant tanke dock att dataspel skulle vara den goda Gudens domän och att den materiella världen i kontrast skulle tillhöra demiurgen. Inte för att jag delar denna tanke, men det kan nog sätta igång tankarna hos en del

[StefanW]

Poängen är att barn är nyfikna, de vill interagera med sin miljö.

Nu tror jag dock inte det bara handlar om barn, utan jag tror väldig många vuxna också har lätt för att fastna i dataspelvärlden, fast de kanske inte har lika mycket tid då andra "förpliktelser" kallar.

Det handlar inte om att "fly" verkligheten, utan att ta del av en stimulerande miljö för att växa..

Låter vettigt och i så fall kan man ju se detta med dataspelande som något positivt. Men att vi lockas av denna stimulerande miljö i form av dataspel är ju i alla fall ett tecken på att vi inte uppfyller dessa behov i verkligheten. Fast din syn är bra, man skall nog se det mer som en möjlighet än ett problem som det ofta uppfattas som. Sedan är det väl med dataspel som med mycket annat, att det är bäst i lagom mängd.

[Avantgardet]

Marksa,

Ja, det var ju bara en spekulation. Och kanske var demiurgen olycklig att blanda in då den direkt konnoterar just gnosticismen, men jag ser ju att tankegången gick fram ändå. Nietzsche är relevant i detta sammanhang också. Annars kan man betrakta det i ett Heideggerskt perspektiv såsom "annanvärldslighet" (även telefoner och grejer måste nog räknas dit). Flykten från verkligheten, eller från den direkt påtagliga närvaron, bort från "nuet" om man så vill. Det är också ett slags upplösning av det materiella i etern (i detta fall). Ett förmedlande. Jag ser det här i många aktiviteter. Just denna rörelse och vilja att göra köttet till ord, och på andra ställen omvänt givetvis (som exempelvis våld till följd av dataspel skulle innebära, en påverkan från det hållet alltså). Ett spel mellan dessa båda poler.

[Hannes]

Jag spelar för att det är ett enkelt, billigt och roligt tidsfördriv och det är dessa anledningar som håller mig kvar i alla fall. Spelar mest online eftersom jag är lite av en tävlingsmänniska och vill mäta mig med andra spelare.

Finns inte så mycket mer att säga, det är som en hobby för mig.

[Ling]

Att spela datorspel mot datorn tröttnar man fort på, men ett onlinespel som tex, wow har andra möjligheter. Själv spelar jag onlinespel, dels för utmaningen, men även för kontakterna som görs där. Precis som här, fast på ett annat sätt. Här pratas det om vissa saker som intresserar vissa, medan det i ett onlinespel kan handla om vad som helst. Att möta någon som man kan ha ett utbyte av är inte lätt, men det händer, och då är det roligt.

Dessutom är det ett sätt att koppla av, få hjärnan på andra banor efter jobbet, precis som att läsa en bok, eller något annat intressant.

Bara en åsikt i mängden...