NU VET JAG! (Självmord!)

[Åkes granne]

Identitetskris:

Jag kan inte uttrycka MIG SJÄLV (-och söker bara identifierade SPÅR "utanför" mig själv/boxen..)

Jag har "ingen aning" om vad som "sker här", aldrig -och är därför ALLTID "uppkopplad"; direktuppkopplad -försöker hålla framtiden "i schack".

Jag vet inte vad jag "SKA SVARA". Var finns mina känslor?


Jag kan inte UT-TRYCKA mig själv; eftersom jag är D  Ö  D.




Jag vet inte VARFÖR jag VET -Vem Jag Är. Är det här något jag förstår?

[Åkes granne]

"Sanningen", osv -bara kommer till mig.

[Åkes granne]

(Men jag VILL INTE initiera mig själv i vulgariteten; det fula -människans "självständighet"/uteslutande -eller är det detta jag undertryckt?)

Kan jag TROTS det, VARA MÄNNISKA -och inte ying/yang-old school.


Jag vill DÖ FRÅN ALLT -jag vill dö från döden.

[Åkes granne]

JAG VISSTE SANNINGEN -mänsklighetens INRE ideals uppfyllelse!


Jag "vägrar" -vill INTE ....... BLI en biologi-människa. Jag SER IGENOM det; jag vill inte bli ett relations-organ.  


Denna vedervärdiga "attraktion"/"frånstötelse" (den falska förälskelsen) -det är inte JAG; det är någon annan.


Känslorna är inte UYBYTET -känslorna är NÄRVARON I DRAMATIKEN.


Kan kontrollera "allt" -tappar inte kontroll. Det är ju DÖDEN. Jag.

[Åkes granne]

Jag har alltså SETT ALLT. Tagit in alla! Vad är det jag suttit och "stirrat mig blind på" de senaste åren?

Jag har VELAT FÖRSTÅ MITT EGET IDENTITETS-MYSTERIUM!

(Tänk alla horoskops-hjulspår jag identifierat/studerat av "intresset" -enorma mängder.) Jag är SVARTSJUK PÅ ALLTING -jag SER det INTE ENS. (........!) Det är såhär. "Min egen" ultimate truth.





Känslomässigt "KAN" jag inte ens "ge mig" föränn "ALLA ERKÄNNER" -payback time

-men alla har gjort sig till GUDAR (med illusionen om självständig "valfrihet") .. och inte MÄNNISKOR.

Alltså -det är en omöjlighet för mig att kunna göra det. Allvarligt.

[Åkes granne]

DET ÄR MIN NÄRVARO:

Jag "lever" INOM det. Det är en känslomässig STILLBILD -konstant händelse i tiden.

(Vad är mitt "felslut"?)

[Åkes granne]

Det jag "alltid tänker på" -besatt; är SANNINGEN.

Vill HITTA uttrycket för den; vill manifestera den. (Detta har jag ju redan sagt.)

Tänker hela tiden "vad gör vi? vad gör vi..", "vad är det bästa draget" - extremt explosivt.

För; SJÄLVKLART har "alla ljugit". Det är ju uppenbart! Det VET vi ju ALLA.  

BILDEN ÄR FEL. Jag försöker ju vara "bevismaterial" -jag kan erkänna allting, osv.


(VI är: och vi vet vad som är FEL; vi vet vad som måste BRINNA. Som sagt.)

[Åkes granne]

Allt vi ser; världsproblematiken, det uppspelade dramat, tvskiten, naturens patologi..

---> Det är inte vi. Allting är GUD -UPPSPELAT/SKAPAT av Människor som ÄR Gud utan att veta om det -och tror att "de måste"!



Vi skulle inte göra så. Vi skulle inte skämma ut oss; förnedra oss, göra något onödigt eller felinriktat, ologiskt eller smärtsamt, kränkande. Det är dags att vi tar avstånd från det -från "EGOTS kallelse"; och står upp för vår VÄRDIGHET och FRIA VILJA. Då kan vi se vad alltet MENAR -det är meningen.

Och då kan VI -vara Människor; hur länge vi vill.

[Tony The Pony]

Du är Död men Vaken?

Ta fram Motorsågen, och låt oss dansa med Varandra!

[Avantgardet]

En annan gång...

Måste upp och jobba, men får man igång mig är jag svår att stoppa, svår att stanna av, och vem de än ställer framför mig så var det nån jag klara av, aldrig schabblade jag, snabb som satan och med vänsterkroken skaka jag jorden, och stakade orden, för att hamra in takten, gick och la mig, vakna upp till andra akten, piiiiis out...

[Åkes granne]

Du är Död men Vaken?

Ta fram Motorsågen, och låt oss dansa med Varandra!

Jag misstänkte dig för en avancerad bluff förra året Tony The Pony -kan spegla mig själv hemligt i rollen. Du påminner i rakt nedstigande led med min egen skuggsidas återuppväckelse under perioden 15-16,5 -åring. Gick in på typ aftonbladets chatt och skrev precis som du för att njuta av reaktionerna, för att placera min alienation-övermognad någonstans -lämpligast då i något som inte finns, för att bygga upp flyktmanövern. Det är egentligen filatropins egen psykopatistöring -värst för en själv, eftersom historien bygger på förståelse-för-individualismen. Därför skyddas introspektionen från sig själv och blir passiv. (Kan erkänna att det var då jag började undersöka astrologi, eftersom jag med lätthet då kunde peka ut människor, identifiera -ett speciellt språks bakomliggande intention -som Vattumannes arketyp. Jag var ganska medveten på den tiden -innan jag började det långvariga beslutsamma KROSSANDET av all tidigare stolthet eller riktning.)


Drömde förövrigt om detta tema imorse innan jag vaknade. Drömde en oerhört lång dröm, sekvenser efter sekvenser i en komplicerad mystik händelse, egentligen -men detta var slutscenen. En kille hoppade av samma tåg i Djursholms Ösby som jag, och "sprang lös" i värsta "paranoida bärsärka pre-psykos" -var extremt aggressiv när han gjorde attack mot min gamla mellanstadieskola. Frågade en småfet kille (som jag klassifierade som Oxe) på perrongen vad det var frågan om, som ringde till typ polisen ..och jag blev klarvaken när jag kände igen det där "han är galen, nu måste alla lugna sig så vi kan gå hem och dricka saftsoppa till 3.an" -och försökte desperat få "tillstånd" till att gå och prata med den aggressiva killen, och kände här hur "kärleken började komma ner på jorden" i ett efterlängtat värdigt avslut. Sen -fortfarande kvar i själva drömmen, gled jag in i en personlig "dagdröm" där jag funderade på vad jag skulle säga till honom, och föreställde mig att han trodde att han var utsänd av gud -vilken uppfattning jag skulle fördjupa med att plocka fram vad det med honom i hans samhällsroll handlade om, så att vi alla skulle förstå våran mänskliga passion. Slutade med lite jag-tragiska depressionskänslor, eftersom jag aldrig fick fullfölja min vision. De tidigare faserna av drömmen fixerades i mitten av att jag kom i kontakt med en efterhängsen kille som (som i det verkliga livet vill att jag ska gå på en argentisk konsert med honom -precis som i drömmen) -där han betedde sig likadant med att försöka ha omogen direktkontakt med mig över nätet så fort jag lämnat hans bostad (med en grupp övernattande gamla skolkompisar, under kritisk förföljelse från en skola vi lämnat i religöst/kulturellt uppror -där jag själv ofrivilligt fått en trofé för att ha satt alienationen i brand och räddat alla -själv i dåligt skick pga. av åren av depression ..och blivit medlem i ett fotbollslag. Tidigare i samma facinerande dunkla dramatik med den stora skolans verkliga inre mål, råkade jag komma med en tjej hem, i en privat svär av transcendensens alla samlade hemligheter -framför stora målningar och nektariner "som gåvor". Tidigare hade jag blivit inlåst i ett stort garage med min pappa, som piskat upp läget med att inte kunna ta ansvar för sig själv. Samt någonstans här fått telefonsamtal från min lillebror som genom denna skolas terror blivit insprärrad i ett psykiatriskt undersökningsläger, där lillasyster blivit jagad i stora korridorer och fått en neuroleptikaspruta och en "hjärntablett", vilket jag tände till i idealistiskt försvar över.

Slutet blev trots detta misslyckat pga. av att jag fördunklat och överskuggat mitt hjärta. Detaljen med Oxe-blindheten speglar obalansens tendens till detta försummande av idealets kärna, och min egen vinst. Låg och tänkte på detta i nya banor innan jag somnade -brukar aldrig fundera över det annars egentligen -men jag kom på att svaret ligger i att kunna stiga ner i båda uttryck -eller alltså: helheten resp. kvinnlighetens genuinitet -med svaret/SYFTET nedstigen i en reflekterande "mystik-tråd", alternering: vilket är just det jag gjort i barndommen -fast låst i överjagets dominans, i förvirring över att hitta sanningen, vilket recenserats i stort som bluff. Jag blev alltså lurad, eftersom mina föräldrar inte älskade varandra, vilket omöjligjorde egen "balanserad" verklighetsuppfattning och mål med livet, och kapitulerade därför tillslut i en dunkel frånvaro av mig själv, där svarens inbudande blivit spegelns eget "ickejag" -för att slippa ta ansvar för det. Mina föräldrars fejk-realtion skapade alltså en "övermedvetenhet" och absolut misstänksamhet, vilket ledde till depression över mänsklighetens defekter. Endast transcendensen kan få rättsida på detta, vilket då blir varaktigt personligt-historiskt, eftersom strukturerna är SJÄLVA "den röda tråden"..

Vi kanske borde ha en dröm-tråd i känslor/tankar-sektionen. Algotezza har skapade en egen. Eftersom så ofta isolerade självreflektioners ytliga uppbubblande av sig själv tar över, när jagflykten redan är ägd; i ett ambitiöst skyddande från att erkänna sin egen barnslighet. Så oseriöst -eftersom alla budskap blir egots egen fingerfärdiga entusiasm -som aldrig ser sin egen ÖVERHÄNGANDE -PROFIL!



Tony: Hur Död är du på en skala 1-10?

[Tony The Pony]

Tony: Hur Död är du på en skala 1-10?

Jag brukar förklara det som att jag är "bitvis död men vaken", så säg en svag sexa ??

[Åkes granne]

Ok. Trodde förut att 1 liksom var efter 10, men man behöver inte vara så säker på sig själv ..tråkigt utan de arbetandes trevliga svär också, man måste ju faktiskt veta vem man varit också, vilket gör en till den man är.

[Tony The Pony]

det handlar om sjukhusdirektörer va..

det handlar om skrikande barn va..

det handlar om theralen i whisky va..

det handlar om ett jävla järnrör i anus va..

[Tony The Pony]

Tror jag just pissade på dörrvakten, spelar roll?

.. spelar stor roll ..