LÄS DETTA: JAG VET VAD DITT LIV GÅR UT PÅ!

[PopJimmy]

digeridoodoo: Måste bara säga att ditt inlägg var det roligast jag läst på riktigt, riktigt länge och att jag håller med om det mesta du säger.
Du har helt rätt attityd!

Jag ska bara guida dig lite eftersom du gjort en och annan missbedömning som vi ska rätta till.

* Om du är fri ifrån minnen och inte ens minns var toaletten står, uträttar du då dina behov i sängen?

Du har fortfarande praktiska minnen, men inga psykologiska begränsningar.
Tänk dig att du är i följande följande scenario:
Ska jag sitta och spela dataspel fem minuter till eller ska jag ta tag i matteläxan jag har? ÄH skit i läxan jag spelar dataspel i fem miunter till tar matteläxan sen....
(Fem timmar senare)
Fan! Det var inte värt att spela dataspel i fem timmar, jag borde gjort matteläxan först, och sedan spelat spelet. Fan att jag aldrig kan lära mig att balansera kortsiktiga planer med långsiktiga planer.

När du är fri från dualistiska psykoligiska begär så kan du använda HELA din hjärna och acceptera ALLA utmaningar du någonsin möter, du skjuter inte längre upp utmaningar. Att skjuta på utmaningar är att skapa lidande.
Du går INTE runt och funderar på praktiska färdigheter. Praktiska färdigheter ANVÄNDER du när du stöter på ett problem.

* Om du är fri från dualism hur vet du då när ditt barn behöver mat eller när det har fått för mycket mat?

Detta är fortfarande bara praktisk värdering. Ingen psykologisk värdering. Du acceperar helt enkelt din förmånga att ge barnet mat. Det dåliga psykologiska motsvarigheten är att HELA tiden vara nojjig att du gett barnet för mycket, eller för lite mat. Att du är konstant orolig och stressad.

* Varför göra något alls åt något alls när allting ändå är fulländad perfektion?

När du upplever detta tillstånd skrattar du bara. Du accepterar ALLT som händer. Du gör naturligtvis det bästa av situationen. Det bästa i situationen är inte att sitta hemma på en kudde och meditera tillskroppen faller i bitar av näringsbrist. En människa kan bara leva i relation till andra människor. Alltså accepterar man detta som upplyst människa. Man accepterar alla saker som händer i livet och förstår alla människors förvirring och försöker hjälpa människor ur deras förvirring.

Att bli upplyst är inte att sitta och mumla i ett hörn hela livet. Att bli upplyst är att acceptera ALLT i hela ens liv och bara möta livet fullt ut med hela ens kapacitet.

* Hur skall du kunna behålla ditt sinne blankt som en spegel när du inte kan behålla något alls?

Detta är ett missförstånd du gjort. Detta är bara en metafor för sanningen. blankt som en spegel = tomhet. Detta är bara ORD inse detta. Ett ord är aldrig sannignen, ett ord försöker PEKA på sanningen. När du ser detta ord: BIL, så är det en symbol för ett fordon fyra däck.

PopJimmy my man, jag hör dig när du säger att du har varit med om ett tillstånd du vill bevara eller återgå till. Tydligaste tecknet på att du inte längre är där utan går straight to hell as an arrow!

Jag går inte till hell, eftersom jag vet att hell är när man skapar konflikter. Inre och yttre konflikter. Jag skapar inte konflikter, jag upplöser konflikter. Jag är lycklig.

Om du inte aktar dig kommer du att utvecklas till självgod snubbe som pratar om den "magiska veckan" år 2004, då du "fattade allt" och därför numera kan berätta för alla andra "hur allting är" och hur "man skall leva".

Det är bra att du tar upp detta för mig, eftersom jag kanske råkat slå in mitt huvud i en vägg och glömt detta. Men nej just ja! Jag har inte fått minnesförlust: Alltså är jag TOTALT medveten om detta själv. Det är klart att jag är medveten om detta. Jag är medveten om allt som händer i mitt liv.

Förstår du inte att jag är medveten om min förvirring när jag är förvirrad?
Varje gång jag är förvirrad så ÄR jag totalt medveten om det.

Skit oödmjukt och verkligen totalt långt ifrån allt som har med allt du vill uppnå gissar jag?!

Många negationer i denna mening. Jag förstår inte riktigt vad du vill ha sagt.

The only way to keep it up man; get over it dude!

Det här håller jag verkligen med om! Jag ska komma över det så att jag kan uppleva det igen.

Jag är mycket nyfiken på vad du tänker/tycker om det jag skrev, så jag checkar in härlite senare för att förhoppningsvis se om jag kan få lära mig något mer av dig!

Det är alltid interessant med dialog! Hoppas du kommer tillbaka så att vi kan skapa lite sanning - kärlek!

Vi är universum - sanningen - helheten - kärlek!

[Deuce Deceptor]

Jimmy:

Dina tankar härleds alltid av dina uppfattningar (minnen), så länge du har uppfattnngar. Det är alltid när vi bildar försvarsmekanismer som vi slutar att lära oss. Varför tror du barn är så nyfikna och orädda?

Problemet är att någonstans i våran BILD har vi en koppling till försvarmekanismer (uppfattning om smärta) - denna bild av smärta associeraras till mycket vi vet. När smärtan associeras till allt vi vet blir vi schizofrena - paranoida. Vi tolkar allt till försvarsmekanismer - vi blir rädda för allt.

Om jag fattad dig rätt här va... Försvarsmekanismer är ungefär samma sak som uppstod på våra grisar när jag var liten. Grisen fick en stöt av stängslet och associerade därefter alltid stängslet med smärta. Om grisen hade haft en taskig uppväxt och på samma sätt associerat en himla massa saker med smärta så hade den blivit paranoid och schizofren.
Jag kan ha fattat dig fel...då får du förklara nogrannare.

Om jag utifrån grisliknelsen skall förklara mig så blir det såhär:
Grisen är en mängd saker. Han är summan av en lång lång orsakskedja som slutat i detta ädla djur(vi kan för all del säga att grisen är allt genom att tillämpa gränsdragningsproblematik...men jag håller mig på liten skala för att lättare förklara). Om grisen skulle utplåna denna orsakskedja så skulle han upplösas. Det han kan göra är att bli medveten om sin orsakskedja och se till att den tar en annan riktning. T.ex. så kan han lära sig att han är rädd för orange tråd eftersom det en gång när han var liten var ström i en orange tråd. Om grisen förstår detta så kan han sluta frukta orange tråd. Det är inte tråden i sig som är farlig. På liknande sätt kan grisen göra upp med hela sitt förflutan och förstå att tingen i sig inte äger några egenskaper osv. Det grisen gör är inte att utplåna vad som lett fram till honom utan att omvärdera och fylla på med nytt.

När grisen börjar läsa böcker, meditera och forska så kan han bygga på med nya minnen och bli en annan gris. Inte många grisar läser en bok som de glömmer i samma stund de lagt ihop boken. Boken en gris läser sätter för evigt spår i hans framtida jag. He is what he thinks, having become what he thought, and read, and experienced, and so on...

Din fråga om barn. Tja jag var ganska rädd i ung ålder. Precis som grisen. Jag antar att du menar att barn inte har lika många förutfattade meningar om saker och ting. Det kan jag hålla med dig om. Många vuxna är fast i sina stagnerade världsbilder. De som inte är det är dock inte fria från påverkan...de har bara fått annan påverkan.

Det är för att du inte vet vad DU egentligen är. Det är klart att DU är något. Men VAD? Du är precis som en paranoid person - en person som totalt lever i sin egen fatasi värld, fast du är det i en mindre skala. När du gjort av dig med dina fantasier - så ser du att du är univserum.

Det är riktigt att jag inte VET vad jag är. Hur uppnår man säker vetskap?
Jo, något är jag nog. Som redan Descartes var inne på så måste vi vara något om vi upplever och tänker. Eftersom du upplever att du är universum så är du hursom bestående av substans(i någon form). Är nu så fallet att du faktiskt är universum så består ju universum av substans. Tanke och upplevelse implicerar dynamik. Ditt nuvarande tillstånd borde vara produkten av ditt förflutna. Om det krävs ett subjekt för att tänka så är du dessutom subjektiv. Hur kan ett subjekt till fullo förstå sin egen natur? Hur kan ett öga se sig självt?

Jag vet inte vad du menar med karma hära. Förklara.

Tja, karma är väll ungefär orsakskedjan som lett fram till det vi är idag.

Egoism är konflikt eftersom det är en dualism (jag/du eller jag/ni).

Altruism delar alltså inte upp i jag och ni. Det finns alltså bara jag? Är alltruism självhjälp?

Minnen bidrar aldrig till upplysning, eftersom upplysning är total frigörelse från spänningar och total frigörelse från minnen
Men för att bli upplyst måste man släppa allt minne

Kan du förklara lite närmare hur du i ditt upplysta tillstånd lyckades logga in på forumet utan att komma ihåg ditt lösen.

Ok de sista två kommentarerna är aningen bitska, men de är inte poänglösa.

(Johan...tycker dina inlägg är mycket intressanta. Du kan säkert klura ut vad jag tycker om dem genom mina svar till Jimmy)

Frid bröder och systrar!/DD

[PopJimmy]

Deuce Deceptor:
Jag antar att gris INTE är metafor för omvedeten människa, utan för en gris.

Om jag fattad dig rätt här va... Försvarsmekanismer är ungefär samma sak som uppstod på våra grisar när jag var liten. Grisen fick en stöt av stängslet och associerade därefter alltid stängslet med smärta. Om grisen hade haft en taskig uppväxt och på samma sätt associerat en himla massa saker med smärta så hade den blivit paranoid och schizofren.
Jag kan ha fattat dig fel...då får du förklara nogrannare.

Ja precis. Den hade blivit en paranoid gris.

T.ex. så kan han lära sig att han är rädd för orange tråd eftersom det en gång när han var liten var ström i en orange tråd. Om grisen förstår detta så kan han sluta frukta orange tråd. Det är inte tråden i sig som är farlig. På liknande sätt kan grisen göra upp med hela sitt förflutan och förstå att tingen i sig inte äger några egenskaper osv.

Precis vad jag menar.

Det grisen gör är inte att utplåna vad som lett fram till honom utan att omvärdera och fylla på med nytt.

Helt rätt här också. Verkligen klockrent. Det är däför vi slutar lära oss. Vi kan inte omstrukturera minnen längre.

När grisen börjar läsa böcker, meditera och forska så kan han bygga på med nya minnen och bli en annan gris. Inte många grisar läser en bok som de glömmer i samma stund de lagt ihop boken. Boken en gris läser sätter för evigt spår i hans framtida jag. He is what he thinks, having become what he thought, and read, and experienced, and so on...

Eftersom grisar inte har samma medvetande som vi har, kan de inte läsa böcker och kan därför inte avprogrammera deras rädsla på samma sätt som oss människor. (Människor utvecklas hela tiden, fortsätt läsa så förstår du)

Din fråga om barn. Tja jag var ganska rädd i ung ålder. Precis som grisen. Jag antar att du menar att barn inte har lika många förutfattade meningar om saker och ting. Det kan jag hålla med dig om. Många vuxna är fast i sina stagnerade världsbilder. De som inte är det är dock inte fria från påverkan...de har bara fått annan påverkan.

Ja dom har en mera praktiskt påverkan, praktiskt påverkan är att utvecklas. Att utveckla pratkiska färdigheter är att utvecklas. Livet ÄR utveckling.

Att skapa psykologiska begränsningar HINDRAR den praktiska färdigheternas utveckling. Psykoligiska begränsningar vill bara bli tillfredställda - gång, på gång, på gång, men aldrig utvecklas.

Det är för att du inte vet vad DU egentligen är. Det är klart att DU är något. Men VAD? Du är precis som en paranoid person - en person som totalt lever i sin egen fatasi värld, fast du är det i en mindre skala. När du gjort av dig med dina fantasier - så ser du att du är univserum.

Det är riktigt att jag inte VET vad jag är. Hur uppnår man säker vetskap?
Jo, något är jag nog. Som redan Descartes var inne på så måste vi vara något om vi upplever och tänker. Eftersom du upplever att du är universum så är du hursom bestående av substans(i någon form). Är nu så fallet att du faktiskt är universum så består ju universum av substans. Tanke och upplevelse implicerar dynamik. Ditt nuvarande tillstånd borde vara produkten av ditt förflutna. Om det krävs ett subjekt för att tänka så är du dessutom subjektiv. Hur kan ett subjekt till fullo förstå sin egen natur? Hur kan ett öga se sig självt?

Ett öga kan se sigsjälv genom att uppfatta det som är utanför sigsjälv. Det som är utanför är en DEL av ögat. Vad meningslöst det vore med ett öga som inte kan se saker. Ögats syfte är att uppfatta sigsjälv! Meningen med livet är att utvecklas, att förstå sigsjälv. När du förstår dig själv, förstår du att, du hela tiden utevecklas. ALLT i universum utvecklas, KONSTANT. När du är totalt självmedveten utvecklas du i ljusetshastighet. När du inte är självmedveten utvecklas du inte längre. Då lever du inte längre livet full ut.

Egoism är konflikt eftersom det är en dualism (jag/du eller jag/ni).

Altruism delar alltså inte upp i jag och ni. Det finns alltså bara jag? Är alltruism självhjälp?

Ja det finns bara du eftersom du är summan av dina konstanta upplevelser i kombination med dina tidigare upplevelser. Du ÄR ALLT DU UPPLEVER.

Minnen bidrar aldrig till upplysning, eftersom upplysning är total frigörelse från spänningar och total frigörelse från minnen
Men för att bli upplyst måste man släppa allt minne

Kan du förklara lite närmare hur du i ditt upplysta tillstånd lyckades logga in på forumet utan att komma ihåg ditt lösen.

Ok de sista två kommentarerna är aningen bitska, men de är inte poänglösa.

Okej mitt lösenord är en praktisk färdighet, ingen psykologisk begränsning som hindrar mig från att utveckas i ljusets hastighet.

[digeridoodoo]

Kul att du också tyckte mitt inlägg var kul för jag ville att det skulle vara lite roligt .

Det jag tänkte föra fram är följande. Din kommentar till spegel grejer var att:

Detta är ett missförstånd du gjort. Detta är bara en metafor för sanningen. blankt som en spegel = tomhet. Detta är bara ORD inse detta. Ett ord är aldrig sannignen, ett ord försöker PEKA på sanningen. När du ser detta ord: BIL, så är det en symbol för ett fordon fyra däck.

Eftersom du svarar som du gjorde får det mig att tro att du inte har någon vidare djupare förståelse.

Näää... du var med om något häftigt och coolt och mystiskt. Du säger själv att du inte förstått riktigt allt du varit med om. Jag kan säga dig att du i alla fall inte har blivit något vidare ödmjuk av din upplevelse i alla fall!

Gå och tvätta ur din skål!

[PopJimmy]

Det jag tänkte föra fram är följande. Din kommentar till spegel grejer var att:

Detta är ett missförstånd du gjort. Detta är bara en metafor för sanningen. blankt som en spegel = tomhet. Detta är bara ORD inse detta. Ett ord är aldrig sannignen, ett ord försöker PEKA på sanningen. När du ser detta ord: BIL, så är det en symbol för ett fordon fyra däck.

Eftersom du svarar som du gjorde får det mig att tro att du inte har någon vidare djupare förståelse.

Jag kan säga såhär: Du får TRO precis vad du vill om mig. Anledningen att du TROR något om mig är för att du tycker att jag passar in i ett tidigare MÖNSTER du har i din hjärna. Du FÖRSTÅR inte. Du TROR saker om mig. Det är helt okej för dig att TRO saker om mig. Du får TRO på gud om du vill, du får TRO på vad du vill, och jag kommer alltid att möta dig med respekt och kärlek.
Jag HAR varit i det transcendentala tillståndet, sen får du TRO precis vad du vill. Det är helt OKEJ.

Näää... du var med om något häftigt och coolt och mystiskt. Du säger själv att du inte förstått riktigt allt du varit med om. Jag kan säga dig att du i alla fall inte har blivit något vidare ödmjuk av din upplevelse i alla fall!

Bara för att jag är bestämd så innebär det inte att jag måste vara insnöad i en egen fantasivärld. Jag har inga fantasivärldar. Jag har förståelse för hjärnans funktion. Jag har inte varit med om något häftig eller cool mystik. Det är du som har tolkat det så. Det jag upplevt är helt naturligt. Men det är klart att naturliga saker kan fashinera. Alla upptäckter är ju fashinerande eftersom dom gör att man breddar sina perspektiv om saker man tidigare trodde var omöjligt.

Gå och tvätta ur din skål!

Du kan gå och imitera ytlig zenkunskap hela livet om du vill. MEN är det inte bättre att du försöker förstå vad begreppet innebär istället för att imitera som en papegoja?



Jag hoppas vi kan nå sanning tillsammans och att du släpper dina rädslor som skapar försvarsmekanismer så du kan lära dig något nytt.

Kärlek!

[archaxe]

Aldrig förr har någon som spridit så mycket kärlek mötts med så stark skepsis och misstro. Hur går det, egentligen?

[digeridoodoo]

PopJimmy, jag immiterar eftersom det är det enda jag kan. Kan du göra något annat än att immitera? Jag tror inte det!

Eftersom du verkar påläst på zen så tänker jag fortsätta att kommunicera med paraleller till zen eftersom det känns bra för mig.

Det är din BILD av MIG som gör att DU TROR att det är JAG som TROR att du inte har erfarit ett transdentalt TILLSTÅND. Men JAG VET att JAG TROR att du kanske har sett månen, men jag tror inte du sett hela månen.

Du tror ju att du har förstått något... men jag tror att det är just det som är problemet!

Det JAG vill GÖRA är att hjälpa DIG att inte fastna i en halvdan UPPLYSNING som bara ger dig VANFÖRESTÄLLNINGAR! Du måste tränga mycket DJUPARE in i det du fått en GLIMT AV, innan du är färdig.

Varenda sekund kräver UPPLYSNING för UPPLYSNINGEN måste ÅTERSKAPAS HELA TIDEN.

[PopJimmy]

PopJimmy, jag immiterar eftersom det är det enda jag kan. Kan du göra något annat än att immitera? Jag tror inte det!

När du gör av dig med dina föreställningar imiterar du inte längre. Då ser du helheten och sanningen. Så länge du håller fast i dina inlärda uppfattningar så imiterar du. Det är så hjärnan fungerar.

Det är din BILD av MIG som gör att DU TROR att det är JAG som TROR att du inte har erfarit ett transdentalt TILLSTÅND. Men JAG VET att JAG TROR att du kanske har sett månen, men jag tror inte du sett hela månen.

Det är klart att det är MIN BILD av DIG som tror det, men MIN BILD skulle inte varit formad såhär om du skulle mött mig med kärlek och nyfikenhet istället för förvirring och konflikt. Det finns människor som FÖRSTÅR varje ord jag säger. Det gör tydligen inte du. Jag säger inte att det är fel! Absolut inte. Det är helt naturligt att du inte förstår. Men om du ÄR en kärleksfull människa så FÖRSÖKER du i alla fall förstå. Just nu tycker jag mest att du verkar vara HALVT insnöad i dina gamla uppfattningar.

Sen håller jag naturligtvis med att jag inte ser månen nu, men jag har fortfarande sett den. I ett kort ögonblick. Det räckte för att jag skulle förstå.

Du tror ju att du har förstått något... men jag tror att det är just det som är problemet!

Jag har fortfarande förstått. Just nu ser jag inte saker lika tydligt som när jag var i mitt transcendentala tillstånd. Men hela poängen är fortfarande ATT JAG VILL FÖRKLARA FÖR MÄNNISKOR ATT DET GÅR. Jag säger inte att jag ser allt nu, jag säger bara att det går och att människor ska ta tag i sina liv eftersom det GÅR att vara konstant lycklig.

Det JAG vill GÖRA är att hjälpa DIG att inte fastna i en halvdan UPPLYSNING som bara ger dig VANFÖRESTÄLLNINGAR! Du måste tränga mycket DJUPARE in i det du fått en GLIMT AV, innan du är färdig.

Jag förstår ditt goda syfte. Går det att vara färdig? Nej det tror jag inte, inte just nu iaf. Man måste hålla på och meditera hela livet. Jag har sagt att jag ska tag i det efter att jag kommunicerat det till människor att det går. Det är klart jag ska gå djupare.

Varenda sekund kräver UPPLYSNING för UPPLYSNINGEN måste ÅTERSKAPAS HELA TIDEN.

Jag håller självklart med här. Jag har inte sagt något annat.

KÄRLEK!

[PopJimmy]

Aldrig förr har någon som spridit så mycket kärlek mötts med så stark skepsis och misstro. Hur går det, egentligen?

Vet inte faktiskt. Jag försöker mitt bästa. Det går väll.... Så bra jag kan antar jag

[J R Auk]

Jag lägger in en passning till Diggeridoodooo, som verkar utrycka vad jag skulle vilja ha sagt.

Vad ska vi förstå, vi har redan förstått.

Jag ger ett exempel.

När ni var små, till exempel badandes vid stranden, hur lång tid tog det innan ni fick en lekkamrat.
Idag om ni går ner till stranden hur lång tid tar det innan ni pratar med en okänd?
Vill ni inte längre prata med andra?
Jag tror inte att det är det som är problemet. Jag tror problemet ligger i att (som Jimmy säger) vi föreställer oss våra medmänniskor som rivaler motståndare. Vi tror inte dom vill det vi vill, alla är ju så konstiga nu förtiden.

Jag förstår inte vad detta att veta vem man är betyder?
Vad menar ni, vad vill ni finna?
Det man oftast menar med att hitta sig själv, är vem VILL jag vara.

[PopJimmy]

J R Auk: Väldigt fint skrivet. Du har förstått mycket.

Jag förstår inte vad detta att veta vem man är betyder?
Vad menar ni, vad vill ni finna?
Det man oftast menar med att hitta sig själv, är vem VILL jag vara.

Att bli självmedveten är att bli medveten om sina egna rädslor och missuppfattningar.


Här är en timeline av upplysning:

Kod: Markera allt

0-----------------------1--------------------2----------------------------3.......
Du föds             Du hittar zen          Du förstår zen          Du glömmer allt

Meningen med zen är alltså:
a. Att göra sig av med missuppfattningarna man skapat under sträckan 0till1 och detta gör du när du når steg 2.
b: Men när du har nått 2 så förstår du att du fortfarande är låst i dina uppfattningar om zen (1till2), när du dessutom gjort av dig med dina uppfattningar om zen är du på steg 3.
c: Du har glömt allt 0till3, du uppfattar livet och allt som händer som en helhet och kan börja om med livet i varje ögonblick.

När du hittat helheten förstår du att: helheten ÄR kärlek ÄR sanning ÄR verkligheten ÄR universum ÄR du ÄR jag ÄR allt
Allt annat du förstått tidigare är bara missförstånd.
Det jag upplevde då var en frigörelse från alla spänningar i hjärnan. Jag skrattade. Konstant. Allt i min kropp och hjärna flödade utan motstånd. Det fanns inga spänningar längre. Jag accepterade allt i mitt liv. Jag förstod att jag var universum.

Du behöver inte pratisera just zen, det finns en uppsjö av olika metoder, och just nu försöker jag få fram så många olika metoder som möjligt som tar upp detta fenomen, zen är bara ett mycket bra illustrativt exempel.


När man nått upplysning är man i steg 3 i timelinen. Men under livets utveckling så kan man inte ligga på steg 3 konstant. Man pendlar hela tiden mellan steg 2 och steg 3. Man kan kanske vara väldigt nära 3 hela livet men inte vara konstant på 3. Riktiga zenmästare är ju givetvis mycket mycket oftare på steg 3. Jag har bara varit där en kort stund.

[digeridoodoo]

Det är klart att det är MIN BILD av DIG som tror det, men MIN BILD skulle inte varit formad såhär om du skulle mött mig med kärlek och nyfikenhet istället för förvirring och konflikt.

Ahh nu börjar det bli mer intressant. I och med att jag fortsätter att vara kritisk, något du själv i tidgare inlägg skrivit att man skall vara, så menar du att jag inte bemöter dig med kärlek!

Men visst är det så att "man" helst pratar med människor som FÖRSTÅR vad man säger och HÅLLER MED om vad man säger och inte är KRITISK... för det är ju himla jobbigt när folk är kritisk.

Trots det var det ju ändå det du sa att man skulle vara kritisk.... Hmm... kanske är jag inte kritisk på RÄTT SÄTT? Kanske måste jag vara krititisk PÅ DITT SÄTT?

För övrigt måste jag rätta dig. Jag har inte mött dig med något ont i sinnet (du skrev ju att jag inte mötte dig med kärlek). Att du upplever det så är DIN bild av mig.

Anledningen till att jag går hårt fram i min kritik av det du skriver är att jag förstår att du befinner dig i ett skede då du behöver någon med ett kritiskt förhållningssätt, som kan kommentara det du skriver.

Jag hoppas och tror att du om fem, tio eller kanske tjugo år kan förstå att jag försökt hjälpa dig och på vilket sätt det jag skrivit skulle kunna ha uppfattas som en hjälp. Men jag förstår att du just nu inte är mottaglig (en av anledningarna till att du behöver kritik just nu).

Nu kommer jag inte engagera mig något mer i denna tråd. Detta därför att jag precis fått mycket tråkiga besked av privat natur. Det är en dålig grej att bara lämna en dialog så här oavslutad, men tyvär kommer jag från och med nu bara ha ork för mina studier. Hoppas du har överseende med detta och lycka till med livet. Om det är något du vill prata om eller vad som helst så PM:a mig så kanske jag kan hjälpa.

[digeridoodoo]

Aldrig förr har någon som spridit så mycket kärlek mötts med så stark skepsis och misstro. Hur går det, egentligen?

Eftersom PopJimmy behöver någon som hjälper honom måste någon hjälpa honom. Jag finns (egentligen fanns) ju här så jag hälpte honom.

[viracocha]

Aldrig förr har någon som spridit så mycket kärlek mötts med så stark skepsis och misstro. Hur går det, egentligen?

jesus blev korsfäst för hans förkunnande av sanningar... jag tror nog att det hör till. Man blir rädd och skeptiskt så fort någon anser sig förstå något som man själv inte förstår.

[PopJimmy]

digeridoodoo:

Det är klart att det är MIN BILD av DIG som tror det, men MIN BILD skulle inte varit formad såhär om du skulle mött mig med kärlek och nyfikenhet istället för förvirring och konflikt.

Ahh nu börjar det bli mer intressant. I och med att jag fortsätter att vara kritisk, något du själv i tidgare inlägg skrivit att man skall vara, så menar du att jag inte bemöter dig med kärlek!

Okej, jag håller med om att du möter mig med kärlek. Men varför blir det kärlek? Jo för att två parter möts utan en konflikt. Jag skapar inte konflikten, det är du som skapar en konflikt när du säger att jag inte förstår.
Men eftersom jag ÄR en kärleksfull person, så anpassar jag mig efter ditt kritiska konflikt-skapande tillvägagångsätt. Med andra ord: Om jag INTE skulle varit en kärleksfull person skulle DU inte skapat kärlek utan skapat en konflikt mellan oss.

Men visst är det så att "man" helst pratar med människor som FÖRSTÅR vad man säger och HÅLLER MED om vad man säger och inte är KRITISK... för det är ju himla jobbigt när folk är kritisk.

Att söka sanningen är att vara kritisk mot lögner. Jag försöker förmedla sanningen med ord och OM människor FÖRSÖKER förstår vad jag försöker förmedla, så FÖRSTÅR dom att jag försöker förmedla sanningen.
Sen ska man alltid vara kritisk mot lögnen. Det är jag absolut. Och jag ska uttrycka detta genom ett citat som jag skrev på ett annat forum idag:

Men jag är rädd att det inte går att uttrycka på ett vettigt sätt eftersom det blir nästan automatiskt blir en kulturkrock.

Det är som att gå in i en kyrka under en predikan, och säga att "tro på gud" bara är ett påhittat begrepp som människor använder sig av som en försvarsmekansim för att dom inte vågar möta saningen. Och att dom inte möter sanningen eftersom dom är så insnöade på sitt eget tankesätt, och håller kvar tankesättet för att det är bekämt för eftersom kroppen och hjärnan hela tiden anpassar sig och det är bekvämt med vanor.

Det krävs mycket nyfikenhet och öppenhet att våga vara kritisk och våga söka sanningen istället för att accpetera lögnen.

Lögnen är så himla mycket mera bekväm: tills man är med om något riktigt allvarlig konflikt - då börjar man ifrågasätta lögnen.

Jag säger såhär: vi ÄR universum ÄR sanningen ÄR helheten ÄR verkligheten. Allt annat är bara förvirring. Men det krävs väldigt, väldigt mycket, kritiskt tänkande att uppnå denna insikt.

De flesta människor TROR att dom är kritiska. Men egentligen är dom bara kritiska till andra människors argument. Dom reflekterar aldrig, ALDRIG över sina egna argument.

När du har insett sanningen - helheten - behöver du inte längre försvara något omedvetet argument du har hos dig själv, eftersom du är medveten om allt du någonsin lärt dig och varför du tänker och handlar som du gör.
Du kan nu börja försvara heheten - sanningen, istället för begränsningen - dina värderingar

Trots det var det ju ändå det du sa att man skulle vara kritisk.... Hmm... kanske är jag inte kritisk på RÄTT SÄTT? Kanske måste jag vara krititisk PÅ DITT SÄTT?

Visst kan du vara retorisk. Det är helt korrekt det du säger. Mitt sätt är iaf att möta personer i nyfikenhet och öppenhet eftersom det sänder bättre signaler än att vara kritisk. Men det är viktigt att vara kritisk, det håller jag med om. Men man får gärna vara kritisk EFTER man närmat sig någon nyfiket och kärleksfullt. Du får naurligtvis vara kritisk redan från början, men det sände som sagt fel signaler.

För övrigt måste jag rätta dig. Jag har inte mött dig med något ont i sinnet (du skrev ju att jag inte mötte dig med kärlek). Att du upplever det så är DIN bild av mig.

Se mitt tidigare argument att du faktiskt möter mig med en konflikt som jag omvandlar till kärlek. Med andra ord: Om jag INTE skulle varit en kärleksfull person skulle DU inte skapat kärlek utan skapat en konflikt mellan oss.

Anledningen till att jag går hårt fram i min kritik av det du skriver är att jag förstår att du befinner dig i ett skede då du behöver någon med ett kritiskt förhållningssätt, som kan kommentara det du skriver.

Jag hoppas och tror att du om fem, tio eller kanske tjugo år kan förstå att jag försökt hjälpa dig och på vilket sätt det jag skrivit skulle kunna ha uppfattas som en hjälp. Men jag förstår att du just nu inte är mottaglig (en av anledningarna till att du behöver kritik just nu).

Det är bra att du är kritisk. Men jag har väldigt hög självkritik men du verkar inte ha förstått det ännu. Jag har en också en BILD av att jag har högre självkritik än vad du har, eftersom du citerar väldigt grundläggande zencitat istället för att använda ditt eget språk som jag gör.

Nu kommer jag inte engagera mig något mer i denna tråd. Detta därför att jag precis fått mycket tråkiga besked av privat natur. Det är en dålig grej att bara lämna en dialog så här oavslutad, men tyvär kommer jag från och med nu bara ha ork för mina studier. Hoppas du har överseende med detta och lycka till med livet. Om det är något du vill prata om eller vad som helst så PM:a mig så kanske jag kan hjälpa.

Vilken hjälte du är
När man hjälper någon är det då inte bra att göra det fullt ut istället för att ångra sig och fly fältet?

Tur att jag har sådan självkritik så att jag kan klara mig utan din hjälp för annars så skulle jag nog legat illa ute

Du är välkommen tillbaka när du löst dina personliga problem!