Johan Ågren skrev:Menar att människans tolkningar av skeenden skapar modeller som inte motsvarar vad som faktiskt sker. Vi får en indoktrinerad och snedvriden bild av verkligheten som inte kan kallas rationell. Den kan heller inte kallas mer eller mindre förnuftig, eller att vi kommit närmare ett rationellt förhållande. Kanske är det så att vetenskapen tagit oss längre bort ifrån ett rationellt förhållande till oss själva och verkligheten. Det behöver således inte vara sant att vi når högre synteser av kunskap som mer motvarar de faktiska skeenderna. Vetenskapen är en verksamhet som du säger; och det vore ett misstag att frysa den och hävda att "vetenskapen säger att sådan är verkligheten - alltså är den sådan".
Du förutsätter att vi aldrig kan veta om vår uppfattning om verkligheten stämmer men att det trots allt existerar en värld separat från oss som subjekt (kunskapsrelativism)? Det ligger i linje med det första uttalandet jag citerade: "Det är bara troligt att det vi kallar kunskap är en konstruktion som inte existerar, så har det alltid varit. Den samlade kunskapen visar antagligen väldigt fel." även om det också kunde tolkas nominalistiskt eller idealistiskt.
Först vill jag påpeka att det inte är vetenskap att frysa kunskapsläget och proklamera att så är det för all evig tid. För det andra skulle jag vilja veta vad du anser är ett rationellt förhållningssätt om du är så skeptisk mot vetenskapliga rön? Om det varken är "mer eller mindre" rationellt att förhålla sig till världen genom den kollektiva vetenskapliga metoden, hur ska vi då agera för att vara rationella enligt din åsikt, vad är det "rationella" alternativet?
Den vanliga uppfattningen är att det vetenskapliga förhållningssättet är det rationella alternativet just för att vi inte vet vilken del av vår kunskapsmassa som kommer revideras men att det är sannolikt att det mesta vi vet är sant. Själv ser jag inte hur vi skulle kunna kvantifiera den sannolika mängden av vetenskapliga rön som sanna eller falska, i så fall hade positivismen levt kvar.