Dogmatik eller principfasthet

Moderator: Moderatorgruppen

Marvin
Inlägg: 25
Blev medlem: 25 feb 2004 23:50

Inläggav Marvin » 27 feb 2004 17:21

Det var mycket oro på en och samma gång. Jag begränsar mig till de vetenskapsfilosofiska frågor jag lyckades identifiera.

Johan Ågren skrev:Menar att människans tolkningar av skeenden skapar modeller som inte motsvarar vad som faktiskt sker. Vi får en indoktrinerad och snedvriden bild av verkligheten som inte kan kallas rationell. Den kan heller inte kallas mer eller mindre förnuftig, eller att vi kommit närmare ett rationellt förhållande. Kanske är det så att vetenskapen tagit oss längre bort ifrån ett rationellt förhållande till oss själva och verkligheten. Det behöver således inte vara sant att vi når högre synteser av kunskap som mer motvarar de faktiska skeenderna. Vetenskapen är en verksamhet som du säger; och det vore ett misstag att frysa den och hävda att "vetenskapen säger att sådan är verkligheten - alltså är den sådan".


Du förutsätter att vi aldrig kan veta om vår uppfattning om verkligheten stämmer men att det trots allt existerar en värld separat från oss som subjekt (kunskapsrelativism)? Det ligger i linje med det första uttalandet jag citerade: "Det är bara troligt att det vi kallar kunskap är en konstruktion som inte existerar, så har det alltid varit. Den samlade kunskapen visar antagligen väldigt fel." även om det också kunde tolkas nominalistiskt eller idealistiskt.

Först vill jag påpeka att det inte är vetenskap att frysa kunskapsläget och proklamera att så är det för all evig tid. För det andra skulle jag vilja veta vad du anser är ett rationellt förhållningssätt om du är så skeptisk mot vetenskapliga rön? Om det varken är "mer eller mindre" rationellt att förhålla sig till världen genom den kollektiva vetenskapliga metoden, hur ska vi då agera för att vara rationella enligt din åsikt, vad är det "rationella" alternativet?

Den vanliga uppfattningen är att det vetenskapliga förhållningssättet är det rationella alternativet just för att vi inte vet vilken del av vår kunskapsmassa som kommer revideras men att det är sannolikt att det mesta vi vet är sant. Själv ser jag inte hur vi skulle kunna kvantifiera den sannolika mängden av vetenskapliga rön som sanna eller falska, i så fall hade positivismen levt kvar.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 05 mar 2004 09:28

Marvin,

För det andra skulle jag vilja veta vad du anser är ett rationellt förhållningssätt om du är så skeptisk mot vetenskapliga rön? Om det varken är "mer eller mindre" rationellt att förhålla sig till världen genom den kollektiva vetenskapliga metoden, hur ska vi då agera för att vara rationella enligt din åsikt, vad är det "rationella" alternativet?


Alternativet är besinning, och att inte löpa amok i riktningar som är ogrundade. Dessutom har jag en aning om att det existerar högre mått av intuitiv kunskap som människor kan tillgodogöra sig om de fördjupar sig i sina egna medvetanden, och detta skulle då vara önskvärt om det föregick utvecklingen. Men utöver detta så tror jag det är av betydelse att människan i dagens läge fokuserar på reflektion i stället för konstruktion.

Johan

Fann
Inlägg: 482
Blev medlem: 28 nov 2003 14:34

Vad var det jag var ute efter egentligen

Inläggav Fann » 05 mar 2004 16:44

Hmmm det var bestämt jag som startade denna tråd... Sen blev den obesvarad länge och jag tappade den för egen del... När jag nu läser bakåt ser jag att några tar upp en del av det jag då funderade över... Nu funderar jag om min fundering inte egentligen var av psykologisk natur kanske. Hursomhelst känns den inte särskilt aktuell för mig. Visst är det ganska klart vad skillnaden är mellan principfasthet och dogmatik. Det som möjligen kan vara svårt är väl att se den skillnaden hos sig själv. Ingen ser sig ju som dogmatisk, skulle jag tro. Det fungerar därför antagligen inget vidare som argument i en diskussion att säga "jamen nu är du dogmatisk". Möjligen kan en i grunden odogmatisk person då säga: "tycker du det?" och kanske ägna sig åt självrannsakan och ev finna att han/hon uttryckte sig så att det gick att uppfatta som dogmatiiskt eller tom tänkte dogmatiskt, just då. Men äkta dogmatik kommer man inte åt den vägen. Och så var nog min tanke den att uppfattningar som finns inom de områden som är klassiskt förknippade med dogmatik, som tex höger/vänster-extremism och reilgiös fanatism lättare ses som dogmatiska än andra områden. Därför kan det bli svårare att genomskåda vissa förgivettaganden än andra. Om sådana förgivettaganden beror på lättja eller något annat spelar kanske inte så stor roll.

Men jag är inte särskilt upptagen av den här tanken just nu så jag har inte så mycket att bidra med.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster