En sak kan framstå på ett oändligt antal sätt beroende på perspektiv, och eftersom denna tanke måste anses vara rationell så faller hela din hypotes. Jämför t.ex. kvantfysikens förklaringsmodell med Newtons, eller din perception av solens storlek kontra dess "riktiga" storlek så förstår du vad jag menar med att det är helt och hållet beroende på vilket perspektiv som anläggs - allting är mångfasetterat. Inget är mer sant än det andra, det är bara olika sätt att gripa sig an ett fenomen.
Och om vi inte kan förutsätta att det finns en (eller kanske flera?) handling som är den bästa/sannaste i varje given situation så är vi tillbaka där problemet för mig uppstod; faller inte all epistemologi?
Ditt påstående är lite av en självmotsägelse, om allt är relativt så är ju också mitt påstående sant/motiverat ur en synvinkel; men när du vill visa att mitt påstående faller så gör du dig återigen motsägelsefull eftersom du då uppställer en ram för vad som stämmer och inte stämmer. Varför mitt påstående skulle falla pga att saker ser olika ut beroende på perspektiv förstår jag inte. Det går ju fortfarande att förutsätta ett (fiktivt) perspektiv som är mer "rätt" än andra.
Huruvida logik är kulturellt betingat eller inte vet jag inte, men somliga har ju i alla fall hävdat att det är apriori.