Vad är rationellt/förnuftigt?

Moderator: Moderatorgruppen

Rafael
Inlägg: 462
Blev medlem: 26 okt 2005 01:35

Inläggav Rafael » 20 nov 2006 02:25

En sak kan framstå på ett oändligt antal sätt beroende på perspektiv, och eftersom denna tanke måste anses vara rationell så faller hela din hypotes. Jämför t.ex. kvantfysikens förklaringsmodell med Newtons, eller din perception av solens storlek kontra dess "riktiga" storlek så förstår du vad jag menar med att det är helt och hållet beroende på vilket perspektiv som anläggs - allting är mångfasetterat. Inget är mer sant än det andra, det är bara olika sätt att gripa sig an ett fenomen.


Och om vi inte kan förutsätta att det finns en (eller kanske flera?) handling som är den bästa/sannaste i varje given situation så är vi tillbaka där problemet för mig uppstod; faller inte all epistemologi?

Ditt påstående är lite av en självmotsägelse, om allt är relativt så är ju också mitt påstående sant/motiverat ur en synvinkel; men när du vill visa att mitt påstående faller så gör du dig återigen motsägelsefull eftersom du då uppställer en ram för vad som stämmer och inte stämmer. Varför mitt påstående skulle falla pga att saker ser olika ut beroende på perspektiv förstår jag inte. Det går ju fortfarande att förutsätta ett (fiktivt) perspektiv som är mer "rätt" än andra.

Huruvida logik är kulturellt betingat eller inte vet jag inte, men somliga har ju i alla fall hävdat att det är apriori.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Re: Vad är rationellt/förnuftigt?

Inläggav J R Auk » 20 nov 2006 03:03

Rafael skrev:I dagarna två har jag nu funderat på rationalitet och förnuft; detta efter att ha läst den nikomachiska etiken av Aristotles. Han säger där hur många saker "tycks vila på en konvention". Är det så även med rationalitet som med andra ting, man "väljer" sina godtyckliga axiom och sen gäller det att hålla sig till dem med logik som hjälpmedel? Är vår förnuftstro inget annat än ett slags konventionens sista utpost innan avgrunden?

Hur ser ni på rationalitet, jag har svårt att få till en bra definition mer än att man skapar intellektuella fabrikat av sina (djuriska) motiv för att således ompröva dem.


Rationellt är alltid knutet till subjektet medan logik är något vi hävdar objektivt.
Hur kan vi pröva det rationella utan att veta vad som söks?
Logiken kan vi däremot pröva utan just denna insikt i det sökta. Vi är blott observerande och inte analyserande i logiken. Många gånger analyserar vi för att finna delarna till logiken men det enbart för att lägga under vår betraktelse.

Börjar vi värdera i vår logiken faller den platt.

Rationalitet är: att efter antagna principer närma sig det antagna målet med så lite motstånd som möjligt. Helt igenom subjektivt.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Rafael
Inlägg: 462
Blev medlem: 26 okt 2005 01:35

Inläggav Rafael » 20 nov 2006 14:37

En sådan rationalitet är inte värd något =(
Varför skulle man inte kunna utvärdera logiken? Logiken ger ju inga (förhoppningsvis) värderingar, men det klarar vi ändå av så bra själva?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 20 nov 2006 14:41

Och om vi inte kan förutsätta att det finns en (eller kanske flera?) handling som är den bästa/sannaste i varje given situation så är vi tillbaka där problemet för mig uppstod; faller inte all epistemologi?

Ditt påstående är lite av en självmotsägelse, om allt är relativt så är ju också mitt påstående sant/motiverat ur en synvinkel; men när du vill visa att mitt påstående faller så gör du dig återigen motsägelsefull eftersom du då uppställer en ram för vad som stämmer och inte stämmer. Varför mitt påstående skulle falla pga att saker ser olika ut beroende på perspektiv förstår jag inte. Det går ju fortfarande att förutsätta ett (fiktivt) perspektiv som är mer "rätt" än andra.


Du har helt rätt. Personligen anser jag dock att alla perspektiv är sanna, och att de kompletterar snarare än utesluter varandra. Relativism behöver inte vara ett problem.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 20 nov 2006 15:25

Handlar inte relativism bara om att relatera t.ex. en utsaga till den som uttalat den? Att relatera sanningsvärde till den kontext där detta värde hävdas? Dvs. att allt är kontext- och perspektivberoende, "det sanna", "det sköna" och "det rätta"... Det gäller bara att hålla tungan rätt i mun så att man som relativist inte hamnar i "absolut"-fällan... när man vill övertyga någon om relativismens relevans för att förstå världen och dess värden.

A
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 20 nov 2006 16:26

Handlar inte relativism bara om att relatera t.ex. en utsaga till den som uttalat den? Att relatera sanningsvärde till den kontext där detta värde hävdas? Dvs. att allt är kontext- och perspektivberoende, "det sanna", "det sköna" och "det rätta"


Det har du helt rätt i, på ett plan, men inget uteslutar att man använder det som en utgångspunkt för att måla en mer intrikat bild av "sanningen" (inom citationstecken).

...när man vill övertyga någon om relativismens relevans för att förstå världen och dess värden.


Hur gör man det utan auktoritetsanspråk? Självmotsägelsen får man helt enkelt leva med.

Användarvisningsbild
Grottis
Inlägg: 451
Blev medlem: 15 nov 2006 10:59
Kontakt:

Inläggav Grottis » 20 nov 2006 19:09

Man är rationell om man strävar efter att utplåna motsägelser i sitt system av trosföreställningar.

(OBS! trosföreställning = belief, inga religiösa konnotationer alltså!)
"Dieu est un névrosé narcissique : il a créé les hommes tout spécialement pour se faire adorer." Albert Camus
--> Flukta in min blogg! Starkt kontroversiell, säger vissa. Vad vet jag.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 20 nov 2006 19:43

Man är rationell om man strävar efter att utplåna motsägelser i sitt system av trosföreställningar.


Då är det således inte rationellt att, enligt denna definition, vara rationell?

Användarvisningsbild
Grottis
Inlägg: 451
Blev medlem: 15 nov 2006 10:59
Kontakt:

Inläggav Grottis » 21 nov 2006 00:14

Avantgardet skrev:Då är det således inte rationellt att, enligt denna definition, vara rationell?

Var ser du det motsägelsefulla i att vara rationell?
"Dieu est un névrosé narcissique : il a créé les hommes tout spécialement pour se faire adorer." Albert Camus

--> Flukta in min blogg! Starkt kontroversiell, säger vissa. Vad vet jag.

Wintran
Inlägg: 367
Blev medlem: 20 maj 2006 22:15
Ort: Göteborg

Inläggav Wintran » 21 nov 2006 04:22

Jag tror personligen att logiken är grunden för hela vårt medvetande. Hela vår förmåga att tänka är en manifestation av logiken, och språket likaså då det är en del av tänkandet. Att med logikens verktyg hävda att det inte finns någon logik upplever jag som motsägelsefullt. Det är som att skriva ett brev där man förklarar att man inte har några händer att skriva med, eller tala om för någon att vi egentligen saknar lungor och därför inte kan tala.

Jag använder logik för att komma fram till ovanstående slutsats men det gör även den som hävdar att logik inte existerar, och det är där det argumentet faller.

Exakt vad logik är kan jag inte svara på, men något mer grundläggande som skulle existera utanför logiken kan jag inte föreställa mig i dagsläget, på samma sätt som jag inte kan föreställa mig vad som finns utanför universum. Jag kan föreställa mig att det skulle kunna finnas något, men längre än så kommer jag inte. Därför måste jag tro på det jag vet för att komma någon vart överhuvudtaget, jag får helt enkelt räkna med att universum är "allt" tills åtminstonde något pekar på motsatsen.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.

Användarvisningsbild
Grottis
Inlägg: 451
Blev medlem: 15 nov 2006 10:59
Kontakt:

Inläggav Grottis » 21 nov 2006 10:05

Wintran,

Men vilken logik utgör grunden? Är det klassisk logik, buddhistisk, logik eller kvantlogik?

Kvantlogiken har en del som talar för sig, då den avspeglar verkligheten på dess mest fundamentala nivå. Roger Penrose har också framkastat att händelser på kvantnivå spelar en stor roll för vårt medvetande och tänkande.
"Dieu est un névrosé narcissique : il a créé les hommes tout spécialement pour se faire adorer." Albert Camus

--> Flukta in min blogg! Starkt kontroversiell, säger vissa. Vad vet jag.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 21 nov 2006 11:59

Var ser du det motsägelsefulla i att vara rationell?


Var finner du det motsägelsefria i verkligheten? Är det då inte motsägelsefullt att applicera ett motsägelsefritt system på en motsägelsefull verklighet?

Användarvisningsbild
Grottis
Inlägg: 451
Blev medlem: 15 nov 2006 10:59
Kontakt:

Inläggav Grottis » 21 nov 2006 12:14

Hur kan verkligheten vara motsägelsefull? Den bara är. Om det gives några motsägelser, finns de i våra representationer av verkligheten. T.ex. motsäger kvantmekaniken och den allmänna relativitetsteorin varandra. Alltså antar vi att minst en måste ändras, för verkligheten kan bara vara på ett sätt.

Jag vill instämma i J. Rawls diktum. Att vara rationell är att sträva efter reflektiv jämvikt.
"Dieu est un névrosé narcissique : il a créé les hommes tout spécialement pour se faire adorer." Albert Camus

--> Flukta in min blogg! Starkt kontroversiell, säger vissa. Vad vet jag.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 21 nov 2006 12:31

Jag skulle påstå att det är rationalistiskt, men inte rationellt. För det är inte längre verkligheten du då talar om, åtminstone inte såsom du upplever den, utan en matematiskt princip som har mycket lite att göra med våra upplevelser. Vilken sådan princip skall man anamma då? Gud, Brahma, någon av strängteorierna, Hegels skrytbygge, Schoppenhauers, Nietzsches, Darwins o.s.v. ?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 21 nov 2006 12:32

Kort: Vad blir kvar?


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster