J R Auk skrev:Men tyvärr verkar det som att du inte alls tänker på utilitarism när du pratar om "regelutilitarism". Du verkar tro att det finns handlingar av typer H2 som är rätt enligt regelutilitarism även om det finns (och man känner till) en alternativ kombination handlingar som det - även statistiskt sett - skulle ge bättre konsekvenser att man som individ satsade på än H2. Den enda förklaring jag kan finna till detta (om det är så du ser på "regelutiliarism") är att du tror att det är själva handlingarna i sig som utgör de önskade konsekvenser en s.k. "regelutilitarist" försöker uppnå.
Du tycks i så fall tro att "regelutilitarism" står för en moralteori där fokus är, inte på konsekvenserna av handlingarna, utan på att folk (alla eller många?) framför allt ska handla på ett visst sätt (och helst likadant allihop?) - för handlingens skull och inte för handlingens effekters skull. Typ som när en skrockfull människa spottar tre gånger när han/hon ser en svart katt springa över vägen, trots att hon egentligen inte tror att spottandet ger några goda konsekvenser.
Men regelutilitarister är inte strikta nyttomaximerare. De är alltså inte strikta utilitarister.
Om du med "strikta utilitarister" menar "utilitarister som lever hela sina liv på sådant sätt som de tror sammantaget maximerar nyttan i världen på oändligt lång sikt", är garanterat inte heller någon av de som kallas "handlingsutilitarister" detta. Ingen enda utilitarist på denna planet kommer i närheten av det. Jag tvivlar på att det finns någon utilitarist - alla kategorier - som gör, eller ens tror sig göra, maximal nytta i mer än ett par timmar om dagen på sin höjd.
Det man kallar "handlingsutilitarister" är "regelutilitarister" och vice versa. Varje gång en "handlingsutilitarist" försöker göra en "unik" situationsbedömning inför sitt handlande i situationen, blir bedömningen styrd av regler, inte alltid kanske medvetna, men alltid undermedvetna och omedvetna regler. Om "handlingsutilitaristen" inser detta (och på något plan inser nog alla det), och accepterar att det är så, och fortsätter leva så, d.v.s. i praktiken utifrån regler (om än väldigt många och finjusterade för många relativt snävt definierade typer av situationer) som hon tror ger bra konsekvenser att hon lever efter, kan hon/han lika gärna kallas "regelutilitarist", eller hur? Skulle "handlingsutilitaristen" inte ha tillgång till dessa regler, skulle det inte bli något som helst utilitaristiskt handlande av. Det skulle bara bli kaos.
Från motsatt riktning kan "regelutilitarist" definieras hur brett som helst, så att det innefattar all "handlingsutilitarism" du kan tänka dig - genom att alla handlingar kan formuleras som regler, om man bara skapar ett regelverk bestående av tillräckligt många och tillräckligt detaljerade regler. Du har svarat att reglerna måste vara allmängiltiga. Jaha, men
hur allmängiltiga? Måste de vara tillämpbara på även andra varelser än människor? Så att om vi skapar en regel R, måste den inte bara vara en regel vi tror skulle ge bra konsekvenser om alla
människor följde den, utan om även alla
andra varelser i universum följde den? Varför ha en så bred regel? Och samma fråga kan man naturligtvis ställa angående varför den ska den gälla just alla
människor - varför ska någon regel vara ens
så bred? Varför inte t.ex. bara så bred att det räcker med att man förutsätter att den ger bra konsekvenser om den följs av alla vuxna människor, eller alla intelligenta människor, eller alla utilitarister, så är den "regelutilitaristisk"? Och så vidare, smalare och smalare om man vill, utan ände om man vill.
Du tror att det går att definiera "regelutilitarism" som levandet efter den uppsättning regler som är så beskaffade att om alla lever efter dem, blir konsekvenserna bättre än om alla skulle leva efter vilken annan uppsättning regler som helst. Men om den uppsättningen regler innehåller mycket grova regler, t.ex. "stjäl aldrig", "ljug aldrig" och "fildela aldrig", finns det definitivt andra uppsättningar regler som ger bättre konsekvenser - om dessa andra uppsättningar regler inte innehåller lika grova utan mer detaljerade regler, t.ex. "stjäl endast om du med minst 95% sannolikhet tycks kunna komma undan med det" etc.
Om sistnämnda typ av regel är för "specifik" för att kunna ingå i en "regelutilitaristisk" regeluppsättning, vem är det som bestämt att den är det? Och på vilka grunder? Redan regeln "stjäl aldrig" är inte den minst specifika tänkbara regeln i sitt slag - den är t.ex. mer specifik än regeln "utför aldrig någon handling som påverkar någon annans ekonomi negativt" (denna handling kan förutom att förbjuda stöld även anses förbjuda skicklig men fullt laglig marknadsföring som får folk att göra ogenomtänkta köp, till exempel; denna regel kan därmed anses vara mer allmänt famnande, grövre, mer heltäckande, enklare, mindre specifik, än regeln "stjäl aldrig"). Vad säger då att den grad av specifikhet som regeln "stjäl aldrig" präglas av är okej, så att gränsen för hur detaljerad en regel får vara går strax över just denna grad av specifikhet, snarare än under den? Är inte sådana gränser alltid till sin natur godtyckliga? Varför då alls dra dem? Varför inte ersätta tudelningen i "regelutilitarism" och "handlingsutilitarism" med ett kontinuum som åskådliggör att regellydnad för en utilitarist inte är en antingen-eller-fråga utan en gradfråga, något olika utilitarister gör olika mycket, i många olika grader och inte bara två?
Om du tänker dig ett diagram, med den inför utilitarism mest likgiltiga människan på jorden längst till vänster och "det mest strikta utilitarist som det vore möjligt för en människa att vara" längst till höger, befinner sig nog nästan alla människor med någon sorts utilitaristiska ambitioner (nästan alla de människor som med en mycket generös definition kan kallas utilitarister) i mitten på en liten vänsterdominerad Bellkurva mycket långt till vänster i diagrammet. Det är som om du och andra som talar om "handlingsutilitarism" och "regelutilitarism" föreställer er den volymmässiga mitten av mittpartiet av denna lilla mycket långt till vänster belägna Bellkurva som indelad, med ett någorlunda lodrätt snitt, i två diskreta delar: "regelutilitarister" till vänster och "handlingsutilitarister" till höger - som om det gjorde en väldig skillnad om en utilitarist befann sig en millimeter till vänster om snittet eller en millimeter till höger om snittet, som om hon/han borde klassificeras som "regelutilitarist" eller "handlingsutilitarist" utifrån på vilken sida om honom/henne ni föreställer er att sagda tänkta snitt skulle gå.
Det hela blir inte bättre av att det inte går att veta om det snitt ni tänker er är rakt eller om det rentav är väldigt krokigt, så att kanske många människor som ni anser vara "handlingsutilitarister" i själva verket kanske befinner sig ganska långt till vänster om många som ni anser vara "regelutilitarister" - eftersom varje utilitarists grad av "regelutilitaristiskhet" av natur är något ganska svårbestämt och godtyckligt.
Och än värre är att det av er underförstådda snittet dessutom framställer Bellkurvan
som om den vore två separata block långt ifrån varandra, och som om även de största inbördes skillnaderna, i fråga om "regelutilitaristiskhet", inom vardera blocket vore av
ojämförligt mycket mindre betydelse än skillnaden mellan två individer som egentligen befinner sig mycket nära varandra, bägge i mitten av ovan beskrivna Bellkurva, men som på grund av er tänkta uppdelning av Bellkurvan i två separata block nu tycks befinna sig väldigt långt ifrån varandra och rentav kan - mycket grovt missvisande - framställas som befinnandes sig i två helt olika världar, den "regelutilitaristiska" och den "handlingsutilitaristiska", medan individerna inom ett och samma block lika missvisande kan framställas som varandes mer lika varandra fastän raka motsatsen kan vara fallet.
Föreställ dig en lista bestående av 1000000 positioner, där positition 1 innehas av den allra "latast" tänkbara "utilitaristen" (den "utilitarist" du skulle kalla "de mest regelutilitaristiska"), och där position 1000000 innehas av den mest hängivet (säkert i outilitaristiskt hög grad) pedantiska "handlingsutilitaristen" (en tänkt person som inte nödvändigtvis existerar men som, om han/hon existerar, är sådan att hon/han alltid i möjligaste mån ratar grovt svepande regler till förmån för att "försöka handla maximalt utilitaristiskt utifrån så stor hänsyn till så många och detaljerade för varje enskild innevarande unika situation specifika omständigheter som möjligt"). Ju lägre position på skalan, desto mer lättja, desto grövre, färre och mer livsförenklande regler, och desto mindre strikt utilitaristisk strävan. Ju högre position på skalan, desto mer hängivet detaljerat "seende till situationen" inför varje enskild handling (i försök att därigenom maximera nyttoeffekterna).
Då påstår jag att nästan ingen befinner sig över punkt 10000, men att det finns människor på varenda en av de tusen punkterna mellan punkt 1000 och 2000, och att det man brukar kalla "regelutilitarism" och "handlingsutilitarism" flyter in i varandra inom detta tusenpunktersintervall, så att ju närmare 1000 någon i intervallet 1000-2000 är, desto mer sannolikt är det att du skulle kalla vederbörande för "regelutilitarist", och att ju närmare 2000 någon i samma intervall är, desto mer sannolikt är det att du skulle kalla vederbörande för "handlingsutilitarist". Emellertid finns det några få utilitarister ända uppe en bit över 8000, och dessas beteende och livsstil har (per person) generellt mycket mer utilitaritiska konsekvenser än vad beteendet och livsstilen (per person) hos alla de du kallar "handlingsutilitarister" som befinner sig på eller strax under 2000 har. Varför då inte kalla alla i intervallet 1000-2000 för "regelutilitarister"? De är ju det i jämförelse med det lilla fåtal som är över 8000!
Hade inte de flesta som kallar sig eller betraktas som utilitarister befunnit sig under 2000, utan mycket högre upp, hade din gräns för när du benämner någon "regelutilitarist" och när du benämner någon "handlingsutilitarist" också gått mycket högre upp, så att det fortfarande fanns hyfsat många människor att stämpla som vardera av de två sorters utilitarist - "regelutilitarister" och "handlingsutilitarister" - som du och så många andra envisas med att dela in utilitarister i.
Att prata som om man kan dela upp ovan beskrivna intervall 1000-2000 (där nästan alla de du skulle kalla för någon sorts "utilitarister" befinner sig) i
två diskreta block och kalla det ena av dessa två tänkta block för "handlingsutilitarism" och det andra för "regelutilitarism", utan att specificera hur en uppsättning i någon mån utilitaristiskt strävande levnadsregler ska vara beskaffad, och hur mycket den måste dominera innehavarens handlingar (särskilt vissa handlingar eller lika mycket allihop?), för att betraktas som "regelutilitarism" snarare än "handlingsutilitarism", är godtyckligt och förvirrande.
Det är förenligt med deras moral att de individuellt inte gör det bästa av en situation.
Som sagt:
ingen gör det bästa av situationen i de flesta situationer. Det kännetecken du tror gäller enbart de du kallar "regelutilitarister" - att de "inte gör det bästa av en situation" - gäller även de du kallar "handlingsutilitarister", ofta i minst lika hög grad och ibland kanske rentav i ännu högre grad.
Rule utilitarianism is a form of utilitarianism that says actions are moral when they conform to the rules that lead to the greatest good, or that "the rightness or wrongness of a particular action is a function of the correctness of the rule of which it is an instance."[1] For rule utilitarians, the correctness of a rule is determined by the amount of good it brings about when followed. In contrast, act utilitarians judge actions in terms of the goodness of their consequences without reference to rules of action.[...]For example the fifth amendment states, "No person shall be compelled in any criminal case to be a witness against himself." Even though that rule protects many criminals from conviction, in its absence people could be tortured or threatened into confessing crimes they didn't commit. So, if there were no fifth amendment, it would not cause the greatest good for the greatest number of people.
Fråga dig vad "the rules" i meningen "Rule utilitarianism is a form of utilitarianism that says actions are moral when they conform to
the rules that lead to the greatest good" står för. Hur många och hur detaljerade regler står "the rules" för i den meningen? Hur många och detaljerade får de regler vara som en utilitarist lever efter, utan att det blir fel att kalla det för "regelutilitarism"? Ju fler och mer detaljerade "regler för regelutilitaristen att följa" regelstiftaren stiftar i sin strävan att maximera nyttoeffekterna av "regeluilitaristers" efterlevande av dem, desto större nyttoeffekter torde uppnås genom efterlevandet av dem - upp till en viss punkt: nämligen när regelverket är utilitaristiskt (och då även vad du skulle kalla "handlingsutilitaristiskt") optimalt.
Den riktigt late, som vill kalla sig "utilitarist", kan välja att leva efter endast en enda regel, t.ex. regeln "se till att inta minst en liter vätska per dygn". Denna regel ger nog inte sämre konsekvenser än att inte leva efter någon regel alls. (Dock är det fullkomligt omöjligt att leva efter så här få regler, om man räknar in de många icke i ord formulerade regler som människor lever efter.)
En något mindre lat person, som vill kalla sig "utilitarist", kanske väljer att leva efter två regler: den ovan nämnda och regeln "döda aldrig".
Och så vidare. Man kan lägga regel till regel, och effekterna av deras efterlevnad blir, upp till en viss punkt, och förutsatt att reglerna väljs tillräckligt klokt, mer nyttofrämjande för varje ny regel som läggs till.
Den riktigt ambitiöse utilitaristen försöker bedöma vilken uppsättning regler som skulle ge maximala nyttoeffekter att han levde efter, och så försöker han formulera och därefter leva efter denna uppsättning regler. En av reglerna i en sådan uppsättning regler kan vara "ompröva och gör vid behov om din regeluppsättning då och då"; detta möjliggör förändringar under resans gång utifall att man upptäcker att några regler blivit utdaterade eller var feltänkta redan från början. En annan regel kan vara "när ingen i ord formulerad eller formulerbar regel känns adekvat, handla på intuition istället". Denna regel kan sägas hänvisa till det stora "regelverk" en människohjärna utgör (intuitioner kan beskrivas som regler för hur vi omedvetet ska bete oss när vi inte medvetet vet hur vi ska bete oss), och kan alltså fortfarande ingå i vad du kallar "regelutilitarism" - eller? För varför inte? (Sådana här oklarheter tyder helt klart på att uppdelningen i "regelutilitarism" och "handlingsutilitarism" är förfelad).
Sedan har vi den
överambitiöse wannabe-utilitaristen, som försöker skapa, minnas och leva efter fler och mer detaljerade regler än vad som ger maximala nyttoeffekter att han försöker leva efter. Sådana "utilitarister" kallas säkert ofta "handlingsutilitarister".
Mellan de "lata" personernas livsstil ovan och den riktigt ambitiöse utilitaristen finns säkert miljarder mellanting, "utilitarister" med olika ambitionsnivåer. Huruvida dessa ska kallas "regelutilitarister" eller "handlingsutilitarister" tycks vara upp till den som vill använda dessa ord. Det blir en godtycklig indelning. Det finns inget som säger var gränsen
går mellan "regelutilitarism" och "handlingsutiltiarism", eftersom det inte finns något som säger hur grov eller detaljerad en uppsättning regler måste vara, hur många eller få reglerna i den måste vara, hur utförliga de måste vara, etc, för att böra kallas det ena respektive det andra, av "handlingsutilitarism" och "regelutilitarism". Det blir fullständigt godtyckligt hur man delar in dem.
Det är som om man skulle dela in människor efter hur mycket potatis de äter och kalla alla som äter minst 83 potatisar i månaden för "potatisätare" och de som äter max 82 potatisar i månaden för "potatisratare". Fullständigt godtyckligt. Än värre blir det av att en sådan indelning inte tar hänsyn till att vissa människor äter avsevärt
större potatisar än andra, och därmed i många fall får i sig
fler gram potatis i månaden än andra trots att de äter
färre potatisar i månaden. Detta är analogt med att vad som avgör om en viss regeluppsättning kommer att kallas "regelutilitarism" eller "handlingsutilitarism" inte bara tycks vara antalet regler utan även hur "stora" reglerna är (hur många enskilda unika handlingar de anses "täcka" genom att behandla ett flertal mer eller mindre olika handlingar som om de vore en och samma sorts handling) - en bedömning som var och en som vill kan göra lite hur som helst.
Förstår du hur jag menar nu, med att det är missvisande att göra skillnad på så kallad "regelutilitarism" och så kallad "handlingsutilitarism" på basis av "huruvida regler är det viktiga" och prata som om det fanns just två (2) (snarare än en, eller flera miljarder, eller ett kontinuum av) olika sorters "utilitarism" med avseende på följande av regler?