Utilitarism - indelning?

Moderator: Moderatorgruppen

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 29 mar 2010 01:06

J R Auk skrev:
Det är inte i första hand regeln, och inte heller handlingen, som ska bedömas. Enligt utilitarism är det ju i första hand konsekvenserna (t.ex. i fallet med hedonistisk utilitarism hur mycket lycka respektive lidande som blir konsekvenserna) som skall bedömas, snarare än några regler eller några handlingar.


För att förtydliga då.

Det är det i första hand relativt dessa "goda" konsekvenser.


Ja, vad som är utilitaristiskt ska (i den mån det är utilitaristiskt att alls göra någon bedömning av följande slag) bedömas utifrån - bland annat! - hur goda konsekvenser man kan få till stånd genom att följa en viss uppsättning regler jämfört med hur goda dito man kan få till stånd genom att följa någon annan av de oändligt många tänkbara uppsättningar regler man skulle kunna välja att leva efter - regeluppsättningar av vilka en skulle kunna beskrivas såsom bestående av regeln "följ inga regler alls" eller "handla alltid maximalt handlingsutilitaristiskt". De regeluppsättningar en utilitarist kan välja mellan är inte just två till antalet.

Du försöker dela in utilitarister i exakt två (2) sorter utifrån hur många regler de lever efter. Nä, handlingsutilitaristen lever inte efter några regler alls, säger du då. Jo, säger jag, "handlingsutilitaristen" lever efter regeln "följ inga andra regler än att du alltid ska handla handlingsutilitaristiskt". Även det är en regel.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 29 mar 2010 02:20

Regelutilitarism är bara ett namn, det är inte bokstavligt så att det är en regelutilitarism. Vi kunde kallat det maximalidiotisk utilitarism, och det andra minimalvettig utilitarism.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 29 mar 2010 02:29

Justin Case skrev:
Om regel X är bäst i fall A, B, C, D, E sammantaget, är den bäst även enskilt i fall A enligt vad som kallas "handlingsutilitarism", eftersom man i fall A, om man är vad som kallas "handlingsutilitarist", ska handla så som ger de sammantaget bästa konsekvenserna (för hela världen på oändligt lång sikt). Om detta, att " handla så som ger de sammantaget bästa konsekvenserna" är att handla i fall A på samma sätt som är bäst i A, B, C, D, E sammantaget, bör man enligt både vad du kallar "handlingsutilitarism" och vad du kallar "regelutilitarism" handla så. Om inte, bör man varken enligt vad du kallar "handlingsutilitarism" eller enligt vad du kallar "regelutilitarism" handla så.

Även "handlingsutilitaristen" måste ju, i situation A, ta hänsyn till hur varje givet handlingsalternativ i situation A skulle göra att han kan förväntas komma att handla i situation B, C, D, E när/om han så småningom hamnar i dessa.


Ok dåligt formulerat av mig, jag skulle talar om A1, A2, A3 osv för att visa att det var instanser av en situation där en regel kan appliceras.

Men det är skrämmande att se hur du tar din föredragna teori och söker tillskriva världen den som en norm, istället för att argumentera för den.

Vad som skall ges relevans inför den utilitaristiska maximeringen är ständigt under debatt. Hur framtiden skall värderas mot samtiden är inte något som avgörs av teorin i övrigt.

Men jag fattar inte vad som är så svårt att fatta. I det ena fallet skall man personligen, enskilt, individuellt garantera de bästa konsekvenserna av ett handlande. Och på grund av det finns det ingen regel som kan stå i vägen för den antagna moraliska teorin, vilken formuleras som en regel.

I det andra fallet är det inte så. Det du enskilt, individuellt, personligen åläggs göra är inte det bästa i din enskilda, individuella, personliga situation utan det är vad alla människor, allmänt, gemensamt, kollektivt bör göra som bedöms i en regel som ställer sig över moralteorin "konsekventialistiska maximering" dess "regel".

Lätt som en plätt och klart som korvspad. Det är för att du är så upptagen med att smyga in din föredragna teori som du inte kan få till den här distinktionen.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 29 mar 2010 05:19

J R Auk skrev:Men jag fattar inte vad som är så svårt att fatta. I det ena fallet skall man personligen, enskilt, individuellt garantera de bästa konsekvenserna av ett handlande.


Nej, inte garantera. Långtifrån.

Och på grund av det finns det ingen regel som kan stå i vägen för den antagna moraliska teorin, vilken formuleras som en regel.


Detsamma är väl fallet med det du kallar "regelutilitarism". Låt oss kalla det vad du kallar "regelutilitarism" för R. Som du säger: "det finns det ingen regel som kan stå i vägen för den antagna moraliska teorin". Det gäller även för R. Ingen regel får ju, givet R, stå i vägen för den antagna moraliska teorin, som ju i fallet R är R. Hur skulle det se ut, om R tilläts stå i vägen för sig själv?

I det andra fallet är det inte så. Det du enskilt, individuellt, personligen åläggs göra är inte det bästa i din enskilda, individuella, personliga situation utan det är vad alla människor, allmänt, gemensamt, kollektivt bör göra som bedöms i en regel som ställer sig över moralteorin "konsekventialistiska maximering" dess "regel".


Föll något ord bort där? Vad menar du med

som bedöms i en regel som ställer sig över moralteorin "konsekventialistiska maximering" dess "regel".


Jag tänker så här:

Om en massa människor drivna av en regel eller regeluppsättning R1 utför en massa handlingar av kategorin H1, och om detta i sin tur ger som konsekvens ett större nyttoöverskott i världen (sammantaget över all rumtid) än vad följandet av någon annan regel, uppsättning regler eller kombination av regler och icke-regelstyrda handlingar skulle ha gett som konsekvens - då är R1 utilitaristiskt befogad.

Om en massa människor drivna av en regel eller regeluppsättning R2 utför en massa handlingar av kategorin H2, och om detta i sin tur ger som konsekvens ett mindre nyttoöverskott i världen (sammantaget över all rumtid) än vad följandet av en eller flera andra regler, uppsättningar regler eller kombinationer av regler och icke-regelstyrda handlingar - t.ex. R1 - då är R2 inte utilitaristiskt befogad.

Dock kan det vara så att R1, men inte R2, stipulerar en komplex väv bestående av en kinkig, exakt kombination av handlingar vars sannolikhet för att allihop inträffa på det för R1:s goda effekter nödvändiga sättet är mycket liten - det kan rentav vara så att allt som krävs för att R1 ska ge sämre konsekvenser än R2 (att t.ex. du följer) är att en enda, av de ofantligt många varelser i universum som var och en måste göra allt de kan för att H1 i tillräcklig utsträckning ska bli verklighet, väljer att inte delta i H1. Det kan även vara så att nästan alla de sätt på vilka H1 kan misslyckas med att bli verklighet skulle ge mycket sämre konsekvenser än vad som skulle bli fallet om så bara "ganska många" utförde H2. Det kan även vara så att R2 är så mycket lättare än R1 att formulera, och övertala folk till att följa, att främjande av spridning av R2 är ett, utilitaristiskt och spelteoretiskt sett, bättre kort att spela på i varje individs fall, givet det faktum att de flesta är i irrationellt hög grad ovilliga att samarbeta om något fantastiskt bra projekt som har mycket små utsikter att lyckas.

Därför är det utilitaristiskt bättre att det fåtal som är utilitarister - inklusive de som inser att H1 strängt taget vore bäst att alla gjorde - satsar på att få med väldigt många på att göra H2, än att det fåtal individer, som troligen skulle göra H1 om man försökte få alla att göra H1, gör H1 och därigenom missar möjligheten att få andra att åtminstone göra H2.

Detta innebär dock inte att det av utilitaristen krävs "regelutilitarism" snarare än "handlingsutilitarism" för att komma fram till att han bör välja R2 och därmed H2 (och att försöka få andra att välja likadant) snarare än att välja R1 och därmed H1. Det enda som krävs för det är sund spelteori. Även den som kallar sig "handlingsutilitarist" kan, med lite sund spelteori, komma fram till att det i många situationer är bäst att göra något som är ganska bra och som är ganska lätt att få med sig många på att göra, snarare än att göra något som det vore bäst om alla gjorde men som alla mycket sannolikt inte kommer att göra.

Men tyvärr verkar det som att du inte alls tänker på utilitarism när du pratar om "regelutilitarism". Du verkar tro att det finns handlingar av typer H2 som är rätt enligt regelutilitarism även om det finns (och man känner till) en alternativ kombination handlingar som det - även statistiskt sett - skulle ge bättre konsekvenser att man som individ satsade på än H2. Den enda förklaring jag kan finna till detta (om det är så du ser på "regelutiliarism") är att du tror att det är själva handlingarna i sig som utgör de önskade konsekvenser en s.k. "regelutilitarist" försöker uppnå.

Du tycks i så fall tro att "regelutilitarism" står för en moralteori där fokus är, inte på konsekvenserna av handlingarna, utan på att folk (alla eller många?) framför allt ska handla på ett visst sätt (och helst likadant allihop?) - för handlingens skull och inte för handlingens effekters skull. Typ som när en skrockfull människa spottar tre gånger när han/hon ser en svart katt springa över vägen, trots att hon egentligen inte tror att spottandet ger några goda konsekvenser.

Då pratar vi om en moralteori som inte är utilitarism. Utilitarism är ju per definition att maximera de sammantagna nyttoeffekterna oavsett vilka medel man (individuellt och/eller som kollektiv) än måste ta till för att uppnå dessa nyttoeffekter. Om man t.ex. är hedonistisk utilitarist är det överskottet av lycka över lidande som är de nyttoeffekter man vill maximera. Är man preferensutilitarist är det tillfredsställandet av preferenser man vill maximera. Är man perfektionistisk utilitarist vill man istället maximera drivandet av förmågor till "perfektion" (vad man nu menar med det). De flesta utilitarister är någon av dessa tre varianter. "Regelutilitarist" är inte något som utilitarister brukar anse sig vara istället för någon av dessa tre varianter, utan som en parameter parallellt med och i kombination med den av de tre ovan nämnda variantera av utilitarist de är. Utilitarister kallar sig t.ex. "klassisk hedonistisk regelutilitarist" eller "klassisk preferentialistisk regelutilitarist" eller "klassisk hedonistisk handlingsutilitarist" eller "negativ hedonistisk handlingsutilitarist" etc.

Jag har aldrig hört talas om att de som kallar sig "regelutilitarister" skulle vara beredda att låta den nytta de söker maximera (och som nästan alltid är någon av ovan nämnda tre typer av nytta (överskott av lycka över lidande, preferenstillfredsställelser, perfektionsuppnående)) stå tillbaka för en maximering av någon sorts kollektivt utförda handlingar för dessa kollektivt utförda handlingars egen skull - vilket tycks mig vara vad du pratar om. Tanken med de regler som utilitarister i skiftande mån lever efter (och som man felaktigt trott måste föranleda en indelning i "regelutilitarism" och "handlingsutilitarism") brukar vara att de ska maximera [effekten av de handlingar som dessa regler genererar], snarare än [förekomsten/utförandet av någon särskild kategori handlingar oavsett dessa handlingars effekter]. Det du pratar om, när du definierar "regelutilitarism" som du nu definierar det, är inte utilitarism av något som helst slag, eftersom det är blint för de konsekvenser det handlande skulle få som skulle följa av reglerna i fråga. Det tycks vara ren icke-konsekventialism. Utilitarism klassas som konsekventialism. Det du säger visar alltså inte varför man ska göra någon uppdelning i "handlingsutilitarism" och "regelutilitarism", givet att man med båda orden verkligen syftar på utilitarism.

Lätt som en plätt och klart som korvspad. Det är för att du är så upptagen med att smyga in din föredragna teori som du inte kan få till den här distinktionen.


Jag smyger inte in något. Jag är öppen med min utilitarism. Det tycks mig snarare vara du som försöker smyga in icke-utilitaristiskt tänkande hos utilitarister.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 29 mar 2010 05:27

J R Auk skrev:
Justin Case skrev:
Om regel X är bäst i fall A, B, C, D, E sammantaget, är den bäst även enskilt i fall A enligt vad som kallas "handlingsutilitarism", eftersom man i fall A, om man är vad som kallas "handlingsutilitarist", ska handla så som ger de sammantaget bästa konsekvenserna (för hela världen på oändligt lång sikt). Om detta, att " handla så som ger de sammantaget bästa konsekvenserna" är att handla i fall A på samma sätt som är bäst i A, B, C, D, E sammantaget, bör man enligt både vad du kallar "handlingsutilitarism" och vad du kallar "regelutilitarism" handla så. Om inte, bör man varken enligt vad du kallar "handlingsutilitarism" eller enligt vad du kallar "regelutilitarism" handla så.

Även "handlingsutilitaristen" måste ju, i situation A, ta hänsyn till hur varje givet handlingsalternativ i situation A skulle göra att han kan förväntas komma att handla i situation B, C, D, E när/om han så småningom hamnar i dessa.


Ok dåligt formulerat av mig, jag skulle talar om A1, A2, A3 osv för att visa att det var instanser av en situation där en regel kan appliceras.


Jag ser inte hur det förändrar något i princip, att du kallar de olika situationerna för "instanser av en situation" istället för "olika situationer". Att du känner dig föranledd att alls behandla dem som något annat än bara helt enkelt en och samma situation, t.ex. kallad A rätt och slätt, beror ju på att du inser att de är olika situationer. Att man kan se gemensamma nämnare hos dem är en annan sak. Alla situationer har i högre eller mindre utsträckning och grad gemensamma nämnare.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 29 mar 2010 11:28

Men tyvärr verkar det som att du inte alls tänker på utilitarism när du pratar om "regelutilitarism". Du verkar tro att det finns handlingar av typer H2 som är rätt enligt regelutilitarism även om det finns (och man känner till) en alternativ kombination handlingar som det - även statistiskt sett - skulle ge bättre konsekvenser att man som individ satsade på än H2. Den enda förklaring jag kan finna till detta (om det är så du ser på "regelutiliarism") är att du tror att det är själva handlingarna i sig som utgör de önskade konsekvenser en s.k. "regelutilitarist" försöker uppnå.

Du tycks i så fall tro att "regelutilitarism" står för en moralteori där fokus är, inte på konsekvenserna av handlingarna, utan på att folk (alla eller många?) framför allt ska handla på ett visst sätt (och helst likadant allihop?) - för handlingens skull och inte för handlingens effekters skull. Typ som när en skrockfull människa spottar tre gånger när han/hon ser en svart katt springa över vägen, trots att hon egentligen inte tror att spottandet ger några goda konsekvenser.


Men regelutilitarister är inte strikta nyttomaximerare. De är alltså inte strikta utilitarister.

Det är förenligt med deras moral att de individuellt inte gör det bästa av en situation.

Rule utilitarianism is a form of utilitarianism that says actions are moral when they conform to the rules that lead to the greatest good, or that "the rightness or wrongness of a particular action is a function of the correctness of the rule of which it is an instance."[1] For rule utilitarians, the correctness of a rule is determined by the amount of good it brings about when followed. In contrast, act utilitarians judge actions in terms of the goodness of their consequences without reference to rules of action.[...]For example the fifth amendment states, "No person shall be compelled in any criminal case to be a witness against himself." Even though that rule protects many criminals from conviction, in its absence people could be tortured or threatened into confessing crimes they didn't commit. So, if there were no fifth amendment, it would not cause the greatest good for the greatest number of people.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 29 mar 2010 23:23

J R Auk skrev:
Men tyvärr verkar det som att du inte alls tänker på utilitarism när du pratar om "regelutilitarism". Du verkar tro att det finns handlingar av typer H2 som är rätt enligt regelutilitarism även om det finns (och man känner till) en alternativ kombination handlingar som det - även statistiskt sett - skulle ge bättre konsekvenser att man som individ satsade på än H2. Den enda förklaring jag kan finna till detta (om det är så du ser på "regelutiliarism") är att du tror att det är själva handlingarna i sig som utgör de önskade konsekvenser en s.k. "regelutilitarist" försöker uppnå.

Du tycks i så fall tro att "regelutilitarism" står för en moralteori där fokus är, inte på konsekvenserna av handlingarna, utan på att folk (alla eller många?) framför allt ska handla på ett visst sätt (och helst likadant allihop?) - för handlingens skull och inte för handlingens effekters skull. Typ som när en skrockfull människa spottar tre gånger när han/hon ser en svart katt springa över vägen, trots att hon egentligen inte tror att spottandet ger några goda konsekvenser.


Men regelutilitarister är inte strikta nyttomaximerare. De är alltså inte strikta utilitarister.


Om du med "strikta utilitarister" menar "utilitarister som lever hela sina liv på sådant sätt som de tror sammantaget maximerar nyttan i världen på oändligt lång sikt", är garanterat inte heller någon av de som kallas "handlingsutilitarister" detta. Ingen enda utilitarist på denna planet kommer i närheten av det. Jag tvivlar på att det finns någon utilitarist - alla kategorier - som gör, eller ens tror sig göra, maximal nytta i mer än ett par timmar om dagen på sin höjd.

Det man kallar "handlingsutilitarister" är "regelutilitarister" och vice versa. Varje gång en "handlingsutilitarist" försöker göra en "unik" situationsbedömning inför sitt handlande i situationen, blir bedömningen styrd av regler, inte alltid kanske medvetna, men alltid undermedvetna och omedvetna regler. Om "handlingsutilitaristen" inser detta (och på något plan inser nog alla det), och accepterar att det är så, och fortsätter leva så, d.v.s. i praktiken utifrån regler (om än väldigt många och finjusterade för många relativt snävt definierade typer av situationer) som hon tror ger bra konsekvenser att hon lever efter, kan hon/han lika gärna kallas "regelutilitarist", eller hur? Skulle "handlingsutilitaristen" inte ha tillgång till dessa regler, skulle det inte bli något som helst utilitaristiskt handlande av. Det skulle bara bli kaos.

Från motsatt riktning kan "regelutilitarist" definieras hur brett som helst, så att det innefattar all "handlingsutilitarism" du kan tänka dig - genom att alla handlingar kan formuleras som regler, om man bara skapar ett regelverk bestående av tillräckligt många och tillräckligt detaljerade regler. Du har svarat att reglerna måste vara allmängiltiga. Jaha, men hur allmängiltiga? Måste de vara tillämpbara på även andra varelser än människor? Så att om vi skapar en regel R, måste den inte bara vara en regel vi tror skulle ge bra konsekvenser om alla människor följde den, utan om även alla andra varelser i universum följde den? Varför ha en så bred regel? Och samma fråga kan man naturligtvis ställa angående varför den ska den gälla just alla människor - varför ska någon regel vara ens så bred? Varför inte t.ex. bara så bred att det räcker med att man förutsätter att den ger bra konsekvenser om den följs av alla vuxna människor, eller alla intelligenta människor, eller alla utilitarister, så är den "regelutilitaristisk"? Och så vidare, smalare och smalare om man vill, utan ände om man vill.

Du tror att det går att definiera "regelutilitarism" som levandet efter den uppsättning regler som är så beskaffade att om alla lever efter dem, blir konsekvenserna bättre än om alla skulle leva efter vilken annan uppsättning regler som helst. Men om den uppsättningen regler innehåller mycket grova regler, t.ex. "stjäl aldrig", "ljug aldrig" och "fildela aldrig", finns det definitivt andra uppsättningar regler som ger bättre konsekvenser - om dessa andra uppsättningar regler inte innehåller lika grova utan mer detaljerade regler, t.ex. "stjäl endast om du med minst 95% sannolikhet tycks kunna komma undan med det" etc.

Om sistnämnda typ av regel är för "specifik" för att kunna ingå i en "regelutilitaristisk" regeluppsättning, vem är det som bestämt att den är det? Och på vilka grunder? Redan regeln "stjäl aldrig" är inte den minst specifika tänkbara regeln i sitt slag - den är t.ex. mer specifik än regeln "utför aldrig någon handling som påverkar någon annans ekonomi negativt" (denna handling kan förutom att förbjuda stöld även anses förbjuda skicklig men fullt laglig marknadsföring som får folk att göra ogenomtänkta köp, till exempel; denna regel kan därmed anses vara mer allmänt famnande, grövre, mer heltäckande, enklare, mindre specifik, än regeln "stjäl aldrig"). Vad säger då att den grad av specifikhet som regeln "stjäl aldrig" präglas av är okej, så att gränsen för hur detaljerad en regel får vara går strax över just denna grad av specifikhet, snarare än under den? Är inte sådana gränser alltid till sin natur godtyckliga? Varför då alls dra dem? Varför inte ersätta tudelningen i "regelutilitarism" och "handlingsutilitarism" med ett kontinuum som åskådliggör att regellydnad för en utilitarist inte är en antingen-eller-fråga utan en gradfråga, något olika utilitarister gör olika mycket, i många olika grader och inte bara två?

Om du tänker dig ett diagram, med den inför utilitarism mest likgiltiga människan på jorden längst till vänster och "det mest strikta utilitarist som det vore möjligt för en människa att vara" längst till höger, befinner sig nog nästan alla människor med någon sorts utilitaristiska ambitioner (nästan alla de människor som med en mycket generös definition kan kallas utilitarister) i mitten på en liten vänsterdominerad Bellkurva mycket långt till vänster i diagrammet. Det är som om du och andra som talar om "handlingsutilitarism" och "regelutilitarism" föreställer er den volymmässiga mitten av mittpartiet av denna lilla mycket långt till vänster belägna Bellkurva som indelad, med ett någorlunda lodrätt snitt, i två diskreta delar: "regelutilitarister" till vänster och "handlingsutilitarister" till höger - som om det gjorde en väldig skillnad om en utilitarist befann sig en millimeter till vänster om snittet eller en millimeter till höger om snittet, som om hon/han borde klassificeras som "regelutilitarist" eller "handlingsutilitarist" utifrån på vilken sida om honom/henne ni föreställer er att sagda tänkta snitt skulle gå.

Det hela blir inte bättre av att det inte går att veta om det snitt ni tänker er är rakt eller om det rentav är väldigt krokigt, så att kanske många människor som ni anser vara "handlingsutilitarister" i själva verket kanske befinner sig ganska långt till vänster om många som ni anser vara "regelutilitarister" - eftersom varje utilitarists grad av "regelutilitaristiskhet" av natur är något ganska svårbestämt och godtyckligt.

Och än värre är att det av er underförstådda snittet dessutom framställer Bellkurvan som om den vore två separata block långt ifrån varandra, och som om även de största inbördes skillnaderna, i fråga om "regelutilitaristiskhet", inom vardera blocket vore av ojämförligt mycket mindre betydelse än skillnaden mellan två individer som egentligen befinner sig mycket nära varandra, bägge i mitten av ovan beskrivna Bellkurva, men som på grund av er tänkta uppdelning av Bellkurvan i två separata block nu tycks befinna sig väldigt långt ifrån varandra och rentav kan - mycket grovt missvisande - framställas som befinnandes sig i två helt olika världar, den "regelutilitaristiska" och den "handlingsutilitaristiska", medan individerna inom ett och samma block lika missvisande kan framställas som varandes mer lika varandra fastän raka motsatsen kan vara fallet.

Föreställ dig en lista bestående av 1000000 positioner, där positition 1 innehas av den allra "latast" tänkbara "utilitaristen" (den "utilitarist" du skulle kalla "de mest regelutilitaristiska"), och där position 1000000 innehas av den mest hängivet (säkert i outilitaristiskt hög grad) pedantiska "handlingsutilitaristen" (en tänkt person som inte nödvändigtvis existerar men som, om han/hon existerar, är sådan att hon/han alltid i möjligaste mån ratar grovt svepande regler till förmån för att "försöka handla maximalt utilitaristiskt utifrån så stor hänsyn till så många och detaljerade för varje enskild innevarande unika situation specifika omständigheter som möjligt"). Ju lägre position på skalan, desto mer lättja, desto grövre, färre och mer livsförenklande regler, och desto mindre strikt utilitaristisk strävan. Ju högre position på skalan, desto mer hängivet detaljerat "seende till situationen" inför varje enskild handling (i försök att därigenom maximera nyttoeffekterna).

Då påstår jag att nästan ingen befinner sig över punkt 10000, men att det finns människor på varenda en av de tusen punkterna mellan punkt 1000 och 2000, och att det man brukar kalla "regelutilitarism" och "handlingsutilitarism" flyter in i varandra inom detta tusenpunktersintervall, så att ju närmare 1000 någon i intervallet 1000-2000 är, desto mer sannolikt är det att du skulle kalla vederbörande för "regelutilitarist", och att ju närmare 2000 någon i samma intervall är, desto mer sannolikt är det att du skulle kalla vederbörande för "handlingsutilitarist". Emellertid finns det några få utilitarister ända uppe en bit över 8000, och dessas beteende och livsstil har (per person) generellt mycket mer utilitaritiska konsekvenser än vad beteendet och livsstilen (per person) hos alla de du kallar "handlingsutilitarister" som befinner sig på eller strax under 2000 har. Varför då inte kalla alla i intervallet 1000-2000 för "regelutilitarister"? De är ju det i jämförelse med det lilla fåtal som är över 8000!

Hade inte de flesta som kallar sig eller betraktas som utilitarister befunnit sig under 2000, utan mycket högre upp, hade din gräns för när du benämner någon "regelutilitarist" och när du benämner någon "handlingsutilitarist" också gått mycket högre upp, så att det fortfarande fanns hyfsat många människor att stämpla som vardera av de två sorters utilitarist - "regelutilitarister" och "handlingsutilitarister" - som du och så många andra envisas med att dela in utilitarister i.

Att prata som om man kan dela upp ovan beskrivna intervall 1000-2000 (där nästan alla de du skulle kalla för någon sorts "utilitarister" befinner sig) i två diskreta block och kalla det ena av dessa två tänkta block för "handlingsutilitarism" och det andra för "regelutilitarism", utan att specificera hur en uppsättning i någon mån utilitaristiskt strävande levnadsregler ska vara beskaffad, och hur mycket den måste dominera innehavarens handlingar (särskilt vissa handlingar eller lika mycket allihop?), för att betraktas som "regelutilitarism" snarare än "handlingsutilitarism", är godtyckligt och förvirrande.

Det är förenligt med deras moral att de individuellt inte gör det bästa av en situation.


Som sagt: ingen gör det bästa av situationen i de flesta situationer. Det kännetecken du tror gäller enbart de du kallar "regelutilitarister" - att de "inte gör det bästa av en situation" - gäller även de du kallar "handlingsutilitarister", ofta i minst lika hög grad och ibland kanske rentav i ännu högre grad.

Rule utilitarianism is a form of utilitarianism that says actions are moral when they conform to the rules that lead to the greatest good, or that "the rightness or wrongness of a particular action is a function of the correctness of the rule of which it is an instance."[1] For rule utilitarians, the correctness of a rule is determined by the amount of good it brings about when followed. In contrast, act utilitarians judge actions in terms of the goodness of their consequences without reference to rules of action.[...]For example the fifth amendment states, "No person shall be compelled in any criminal case to be a witness against himself." Even though that rule protects many criminals from conviction, in its absence people could be tortured or threatened into confessing crimes they didn't commit. So, if there were no fifth amendment, it would not cause the greatest good for the greatest number of people.


Fråga dig vad "the rules" i meningen "Rule utilitarianism is a form of utilitarianism that says actions are moral when they conform to the rules that lead to the greatest good" står för. Hur många och hur detaljerade regler står "the rules" för i den meningen? Hur många och detaljerade får de regler vara som en utilitarist lever efter, utan att det blir fel att kalla det för "regelutilitarism"? Ju fler och mer detaljerade "regler för regelutilitaristen att följa" regelstiftaren stiftar i sin strävan att maximera nyttoeffekterna av "regeluilitaristers" efterlevande av dem, desto större nyttoeffekter torde uppnås genom efterlevandet av dem - upp till en viss punkt: nämligen när regelverket är utilitaristiskt (och då även vad du skulle kalla "handlingsutilitaristiskt") optimalt.

Den riktigt late, som vill kalla sig "utilitarist", kan välja att leva efter endast en enda regel, t.ex. regeln "se till att inta minst en liter vätska per dygn". Denna regel ger nog inte sämre konsekvenser än att inte leva efter någon regel alls. (Dock är det fullkomligt omöjligt att leva efter så här få regler, om man räknar in de många icke i ord formulerade regler som människor lever efter.)

En något mindre lat person, som vill kalla sig "utilitarist", kanske väljer att leva efter två regler: den ovan nämnda och regeln "döda aldrig".

Och så vidare. Man kan lägga regel till regel, och effekterna av deras efterlevnad blir, upp till en viss punkt, och förutsatt att reglerna väljs tillräckligt klokt, mer nyttofrämjande för varje ny regel som läggs till.

Den riktigt ambitiöse utilitaristen försöker bedöma vilken uppsättning regler som skulle ge maximala nyttoeffekter att han levde efter, och så försöker han formulera och därefter leva efter denna uppsättning regler. En av reglerna i en sådan uppsättning regler kan vara "ompröva och gör vid behov om din regeluppsättning då och då"; detta möjliggör förändringar under resans gång utifall att man upptäcker att några regler blivit utdaterade eller var feltänkta redan från början. En annan regel kan vara "när ingen i ord formulerad eller formulerbar regel känns adekvat, handla på intuition istället". Denna regel kan sägas hänvisa till det stora "regelverk" en människohjärna utgör (intuitioner kan beskrivas som regler för hur vi omedvetet ska bete oss när vi inte medvetet vet hur vi ska bete oss), och kan alltså fortfarande ingå i vad du kallar "regelutilitarism" - eller? För varför inte? (Sådana här oklarheter tyder helt klart på att uppdelningen i "regelutilitarism" och "handlingsutilitarism" är förfelad).

Sedan har vi den överambitiöse wannabe-utilitaristen, som försöker skapa, minnas och leva efter fler och mer detaljerade regler än vad som ger maximala nyttoeffekter att han försöker leva efter. Sådana "utilitarister" kallas säkert ofta "handlingsutilitarister".

Mellan de "lata" personernas livsstil ovan och den riktigt ambitiöse utilitaristen finns säkert miljarder mellanting, "utilitarister" med olika ambitionsnivåer. Huruvida dessa ska kallas "regelutilitarister" eller "handlingsutilitarister" tycks vara upp till den som vill använda dessa ord. Det blir en godtycklig indelning. Det finns inget som säger var gränsen går mellan "regelutilitarism" och "handlingsutiltiarism", eftersom det inte finns något som säger hur grov eller detaljerad en uppsättning regler måste vara, hur många eller få reglerna i den måste vara, hur utförliga de måste vara, etc, för att böra kallas det ena respektive det andra, av "handlingsutilitarism" och "regelutilitarism". Det blir fullständigt godtyckligt hur man delar in dem.

Det är som om man skulle dela in människor efter hur mycket potatis de äter och kalla alla som äter minst 83 potatisar i månaden för "potatisätare" och de som äter max 82 potatisar i månaden för "potatisratare". Fullständigt godtyckligt. Än värre blir det av att en sådan indelning inte tar hänsyn till att vissa människor äter avsevärt större potatisar än andra, och därmed i många fall får i sig fler gram potatis i månaden än andra trots att de äter färre potatisar i månaden. Detta är analogt med att vad som avgör om en viss regeluppsättning kommer att kallas "regelutilitarism" eller "handlingsutilitarism" inte bara tycks vara antalet regler utan även hur "stora" reglerna är (hur många enskilda unika handlingar de anses "täcka" genom att behandla ett flertal mer eller mindre olika handlingar som om de vore en och samma sorts handling) - en bedömning som var och en som vill kan göra lite hur som helst.

Förstår du hur jag menar nu, med att det är missvisande att göra skillnad på så kallad "regelutilitarism" och så kallad "handlingsutilitarism" på basis av "huruvida regler är det viktiga" och prata som om det fanns just två (2) (snarare än en, eller flera miljarder, eller ett kontinuum av) olika sorters "utilitarism" med avseende på följande av regler?

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 30 mar 2010 04:58

Som sagt: ingen gör det bästa av situationen i de flesta situationer. Det kännetecken du tror gäller enbart de du kallar "regelutilitarister" - att de "inte gör det bästa av en situation" - gäller även de du kallar "handlingsutilitarister", ofta i minst lika hög grad och ibland kanske rentav i ännu högre grad.


Men för handlingsutilitarister är det inte förenligt med deras moral att inte göra det "bästa" i en given situation. Det är vad du missar och vägrar erkänna.

Det finns en distinktion. Det är inte min distinktion. Jag skiter faktiskt i den, för jag tycker ingen av dessa två moralteorier är något att ha, det epistemologiska problemet är det minsta problemet, så att lösa det genom att ge den enskilde moraliska agenten lite utrymme att slippa kalkylera dagarna i ända är dödfött enligt mig.

Du behöver alltså inte försöka övertyga mig här. Jag ville bara belysa vad distinktionen menar på.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 30 mar 2010 05:02

Ju fler och mer detaljerade "regler för regelutilitaristen att följa" regelstiftaren stiftar i sin strävan att maximera nyttoeffekterna av "regeluilitaristers" efterlevande av dem, desto större nyttoeffekter torde uppnås genom efterlevandet av dem - upp till en viss punkt: nämligen när regelverket är utilitaristiskt (och då även vad du skulle kalla "handlingsutilitaristiskt") optimalt.


Du argumenterar från det handlingsutilitaristiska perspektivet. Försök sätta dig in i den andra varianten istället. Försök förstå den.

Det är inte frågan om en person som skall ha individuella regler för sitt beteende som maximerar det "goda". Det är frågan om regler för en hel mänsklighet. Annars vore det meningslöst med definitionen. Det är generella regler som avser att övergripande ge bäst resultat på bekostnad av de enskilda fallen (Det är egentligen inte "på bekostnad" men jag vet inte vad jag skall säga för att du skall förstå den här distinktionen).
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 31 mar 2010 01:44

J R Auk skrev:
Som sagt: ingen gör det bästa av situationen i de flesta situationer. Det kännetecken du tror gäller enbart de du kallar "regelutilitarister" - att de "inte gör det bästa av en situation" - gäller även de du kallar "handlingsutilitarister", ofta i minst lika hög grad och ibland kanske rentav i ännu högre grad.


Men för handlingsutilitarister är det inte förenligt med deras moral att inte göra det "bästa" i en given situation. Det är vad du missar och vägrar erkänna.


Jag vägrar erkänna det, men inte för att jag förnekar att det finns utilitarister för vilka "det inte är förenligt med deras moral att inte göra det bästa i en given situation". Vad jag vägrar göra är att acceptera att man kallar dessa utilitarister för handlingsutilitarister. Detta för att jag vänder mig emot ordkonstruktionerna "handlingsutilitarism" och "regelutilitarism" därför att de så lätt leder tankarna fel hos den som försöker förstå utilitarism. Prefixet "handlings-" i "handlingsutilitarism" är missvisande, särskilt som det används för att åskådliggöra förekomsten av endast ett (1) andra alternativ - "regelutilitarism" - därmed underförstående att dessa två sorters utilitarism skulle vara något man kan (och underförstått ska) dela in alla utilitarister i, som om "regelutilitarism" hade några särskilt bra skäl för att få företräde (till att få bli något "etablerat" som slutar på "-utilitarism") framför alla andra alternativ till det man kallar "handlingsutilitarism". Det man kallar "regelutilitarism" är inte mer utilitarism än vad dessa andra alternativ är, utan liksom alla dessa andra alternativ är det en kompromiss mellan utilitarism och något helt annat; i fallet med "regelutilitarism" tycks detta andra vara outilitaristisk lathet (som i sin tur kan preciseras som bland annat "strävan efter egennytta, eller nytta för de sina, på andras bekostnad" och "kortsiktighet på bekostnad av långsiktighet"). Varför skulle just denna kompromiss mellan utilitarism och något annat ha företräde framför andra kompromisser mellan utilitarism och något annat? Det finns massor av andra "kompromisser mellan utilitarism och något annat" redan nu på denna planet (av pedagogiska skäl ska jag här hålla mig till de som oomtvistligt finns idag på denna planet):

Det finns kompromissen mellan utilitarism och den egna aktieportföljen. Ska vi kalla den "så-länge-jag-får-fortsätta-vara-rik-utilitarism"? Det finns kompromissen mellan "stark romantisk kärlek mellan två människor" och utilitarism. Ska vi kalla den för "så-länge-jag-får-träffa-min-älskade-någorlunda-ofta-utilitarism"? En annan kompromiss mellan utilitarism och någon annat som jag märker är mycket vanlig är kompromissen mellan utilitarism och viljan att, oavsett konsekvenser på riktigt lång sikt, helt och fullständigt och hundraprocentigt bortse från hur varelser - alldeles oavsett dessas antal och livslängd - som kan komma att existera i en "extremt avlägsen" framtid ("avlägsen" är här inte mitt ord; vad som är "avlägsen framtid" är subjektivt och relativt) kan komma att må beroende på hur man handlar idag. Ska vi kalla den kompromissen för "kortsiktsutilitarism"? Det finns hur många kompromisser som helst, mellan utilitarism och andra preferenser.

Hur frikostigt ska man då kalla olika människor för någon sorts "utilitarister"? Varenda människa gör kanske någon gång i livet (typ inom loppet av någon enstaka mikrosekund) något som kan klassificeras som verklig utilitarism (d.v.s. "handlingsutiltiarism" enligt den nu allmänt rådande missvisande terminologi som jag kritiserar). Varför inte därmed kalla varenda människa utilitarist? Till och med västerlandets arketyp nummer ett för "det onda", Adolf Hitler, kan tänkas ha utfört åtminstone en (1) handling som man kan kalla för utilitaristisk: att skjuta sig. Ska därmed det beteende, som karaktäriseras av att först göra en jävla massa ont mot världen och sedan ta livet av sig, kallas för "Hitler-utilitarism"?

Jag menar, hur långt ska man gå i det termskapande, som igångsatts med skapandet av termen "regelutilitarism", och som tycks gå ut på att framställa människor, som inte är verkliga utilitarister, som om de vore utilitarister?

Varför ska man singla ut just lathet - närmare bestämt den sorts lathet som uteslutande tar sig uttryck i ett anammande av den sorts outilitaristiskt kortfattat formulerade regler som brukar benämnas "regelutilitarism" - och låta just den egenskapen - men ingen annan - föranleda att verkliga utilitarister påklistras det onödiga prefixet "handlings-", medan en grupp lata halvutilitarister får förmånen att kalla sig utilitarister genom att de får kalla sig "regelutilitarister"? Varför ska de som kallas "regelutilitarister" (och som inte är riktiga utilitarister), men inte t.ex. "så-länge-jag-får-fortsätta-vara-rik-utilitaristerna" (och som inte heller är riktiga utilitarister), eller "Hitler-utilitarister" (och som inte heller de är riktiga utilitarister), oförtjänt kallas utilitarister och på så sätt oförtjänt dra ned de riktiga utilitaristernas namn, rykte och image?

(Det är inte utan att man misstänker att den som från början hittade på ordet "regelutilitarism" var ute efter att dra ned utilitarismens anseende, och att detsamma gäller de som hakade på och började kalla sig "regelutilitarister".)

Det finns en distinktion. Det är inte min distinktion. Jag skiter faktiskt i den, för jag tycker ingen av dessa två moralteorier är något att ha, det epistemologiska problemet är det minsta problemet, så att lösa det genom att ge den enskilde moraliska agenten lite utrymme att slippa kalkylera dagarna i ända är dödfött enligt mig.


Det är inte heller i första hand dig jag försöker övertyga, men du är märkligt nog den enda som för "regelutilitaristernas" talan här. Jag diskuterar inte för att omvända någon särskild person, jag diskuterar för att sanningen ska komma fram - antingen den kommer fram genom att någon visar att jag har rätt, eller genom att någon visar att jag inte har fel.

(...eller, i den mån det ens är hypotetiskt möjligt, genom att någon visar att jag har fel.) ;-)

Jag ville bara belysa vad distinktionen menar på.


Och det är jag tacksam för. Men om ditt belysande av distinktionen är allt som finns att säga till försvar för "regelutilitarism"-begreppets existens, bör begreppet "regelutilitarism" avskaffas. Det parasiterar på begreppet "utilitarism", ungefär lika orätt som namnet på anti-abort-rörelsen "Pro Life" parasiterar på det positivt klingande ordet "life".

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 31 mar 2010 02:48

J R Auk skrev:
Ju fler och mer detaljerade "regler för regelutilitaristen att följa" regelstiftaren stiftar i sin strävan att maximera nyttoeffekterna av "regeluilitaristers" efterlevande av dem, desto större nyttoeffekter torde uppnås genom efterlevandet av dem - upp till en viss punkt: nämligen när regelverket är utilitaristiskt (och då även vad du skulle kalla "handlingsutilitaristiskt") optimalt.


Du argumenterar från det handlingsutilitaristiska perspektivet. Försök sätta dig in i den andra varianten istället. Försök förstå den.

Det är inte frågan om en person som skall ha individuella regler för sitt beteende som maximerar det "goda". Det är frågan om regler för en hel mänsklighet.


Låt oss se på ett exempel. De flesta människor tål ris och mår bra och får värdefull energi och näring av att äta ris. Dock finns det några som är glutenintoleranta och mår bättre av att inte äta ris. Bör en rik glutenintolerant svensk medborgare äta ris om han är "regelutilitarist"? "Regelutilitarism" kan antas ge regeln "ät ris" eftersom den regeln säkert ger bättre konsekvenser sammantaget för mänskligheten än om ingen åt ris. Här inser vi att det vore korkat av den glutenintoleranta att följa en sådan "regelutilitarism". Men ingen har förklarat varför "regelutilitarism" inte skulle innebära sådana regler som denna, men däremot andra regler som även de är outilitaristiska i många fall, som till exempel den att man aldrig ska stjäla, eller vad det nu är för regler "regelutilitarism" antas ge.

Det är generella regler som avser att övergripande ge bäst resultat på bekostnad av de enskilda fallen (Det är egentligen inte "på bekostnad" men jag vet inte vad jag skall säga för att du skall förstå den här distinktionen).


Du skriver "generella regler som avser att övergripande ge bäst resultat på bekostnad av de enskilda fallen". Sådana regler är precis vad man enligt det du kallar "handlingsutilitarism" ska skapa och leva efter. Du har ovan alltså inte beskrivit hur "regelutilitarism" skiljer sig från "handlingsutilitarism", utan du har bara beskrivit en viktig ingrediens i utilitarism, rätt och slätt.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 31 mar 2010 15:17

Nej handlingsutilitaristen skapar sig individuella 'regler' jämfört med generella 'regler' hos regelutilitaristen.

Justin skrev:Jag vägrar erkänna det, men inte för att jag förnekar att det finns utilitarister för vilka "det inte är förenligt med deras moral att inte göra det bästa i en given situation". Vad jag vägrar göra är att acceptera att man kallar dessa utilitarister för handlingsutilitarister.


Vet inte om du skrev fel här, men det är regelutilitaristen som inte alltid gör det bästa i det enskilda fallet, vilket förstås leder till att det inte är fråga om en ren maximering av det antaget goda.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 31 mar 2010 15:56

Justin skrev:Du skriver "generella regler som avser att övergripande ge bäst resultat på bekostnad av de enskilda fallen". Sådana regler är precis vad man enligt det du kallar "handlingsutilitarism" ska skapa och leva efter. Du har ovan alltså inte beskrivit hur "regelutilitarism" skiljer sig från "handlingsutilitarism", utan du har bara beskrivit en viktig ingrediens i utilitarism, rätt och slätt.


Nej Justin, en handlingsutilitarist kan enligt mig inte skapa sig några regler för sitt agerande. Han kan skapa sig regler (principer) för hur han bedömer hur han skall agera men han kan inte skapa sig regler för agerandet.

Skapade han sig regler för sitt agerande vore det antaget bästas maximerings uppfyllnad kontingent på regeln och inte omdömet om detta bästa. Det är således inte en handlingsutilitarism utan en regelutilitarism.

Eller, om vi skall vara ännu striktare, inte en utilitarism över huvud taget; om 'utilitarism' tas som att betyda "maximera det antaget goda absolut" (tex så måste hedonisten som antar en fysikalisk grund med transmittorsubstanser uppnå det tillstånd där mängden transmittorsubstanser är så stor som möjligt).

Som sagt du måste anta distinktionen för att argumentera emot den. Annars erkänner du den bara inte.

Jag får intrycket av att du vill vara handlingsutilitarist men hamnar i regelutilitarismen. Sen vill du inte erkänna att det föreligger ett problem för denna regelutilitarism att uppfylla utilitarismens krav på att maximera det antagnas bästa. Du förutsätter att det epistemologiska problemet, hur kan jag veta vad som är bäst i varje given situation, inte kan lösas och försöker därefter skriva om utilitarismen.

Visst kan man diskutera huruvida det är ett rimligt krav av en moralteori att ställa krav som till synes inte kan uppfyllas men då måste man vara öppen med det.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 01 apr 2010 04:33

J R Auk skrev:Nej handlingsutilitaristen skapar sig individuella 'regler' jämfört med generella 'regler' hos regelutilitaristen.


Varje utilitarist kan skapa generella regler, men sedan är det en annan sak om han lyckas få andra än sig själv att leva efter dem. Om ingen lever efter en regel förutom regelskaparen själv, och regelskaparen insåg att så skulle bli fallet, är det väl i praktiken en individuell regel. Att det finns en önskan hos regelskaparen att regeln ska följas av fler än honom själv gör inte denna önskan utilitaristisk. Eller är allt man önskar utilitaristiskt? Varför inte införa begreppet "önskningsutilitarist" också, när man ändå satt igång med att urvattna begreppet utilitarism?

Justin skrev:Jag vägrar erkänna det, men inte för att jag förnekar att det finns utilitarister för vilka "det inte är förenligt med deras moral att inte göra det bästa i en given situation". Vad jag vägrar göra är att acceptera att man kallar dessa utilitarister för handlingsutilitarister.


Vet inte om du skrev fel här,


Nej, jag skrev inte fel. Jag tror du missade ett "inte" vid läsningen.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 01 apr 2010 07:09

J R Auk skrev:
Justin skrev:Du skriver "generella regler som avser att övergripande ge bäst resultat på bekostnad av de enskilda fallen". Sådana regler är precis vad man enligt det du kallar "handlingsutilitarism" ska skapa och leva efter. Du har ovan alltså inte beskrivit hur "regelutilitarism" skiljer sig från "handlingsutilitarism", utan du har bara beskrivit en viktig ingrediens i utilitarism, rätt och slätt.


Nej Justin, en handlingsutilitarist kan enligt mig inte skapa sig några regler för sitt agerande. Han kan skapa sig regler (principer) för hur han bedömer hur han skall agera men han kan inte skapa sig regler för agerandet.


Det "handlingsutilitaristiskt" bästa i massor av situationer är att skapa en regel, därför att det kommer att vara det "handlingsutilitaristiskt" bästa i massor av senare situationer att sedan följa den regeln snarare än att då försöka tänka ut någon handling utifrån enbart sinnesintrycken i stunden. Regler i vårt tänkande underlättar ständigt vårt tänkande, beslutsfattande och handlande och gör oss effektiva. Jag kan inte föreställa mig att en människohjärna utan åtminstone något i stil med det komplexa nätverk av regler som den nu består av skulle kunna göra någon utilitaristisk nytta (vare sig man kallar denna nytta "handlingsutilitaristisk" eller något annat).

Det är helt enkelt inte sannolikt att det skulle ge utilitaristiskt optimala effekter att i varje situation strunta helt i att skapa och följa regler. Det är inte bra att bara försöka tänka nytt, nytt, nytt hela tiden. Om man aldrig spinner vidare på gammalt (gamla erfarenheter fungerar som regler), utvecklas man inte. Utan utveckling, ingen nyttomaximering, det är ett som är säkert.

Skapade han sig regler för sitt agerande vore det antaget bästas maximerings uppfyllnad kontingent på regeln


...som i sin tur är kontingent på att följandet av regeln maximerar nyttan.

och inte omdömet om detta bästa.


Jo, via regeln. Regeln fungerar som medel för att uppnå målet (nyttomaximeringen). Om regeln i fråga visar sig vara ett medel som skjuter onödigt långt vid sidan av målet, behövs justeringar i form av extraregler, tills man träffar så mycket i prick som möjligt. Men lägger man å andra sidan till alltför många justeringar, missar man målet av en annan anledning istället: nämligen för att det blir ohanterligt många regler att följa. Människohjärnan har sina begränsningar. Någonstans går en gyllene medelväg, en utilitaristiskt (d.v.s. vad du skulle kalla "handlingsutilitaristiskt") optimal sammansättning regler.

Avstår man helt från att följa regler, är man inkapabel till förnuftigt handlande, för då saknar man helt förmåga att begripa någonting av vad ens sinnen förmedlar till en. Det kan knappast vara utilitaristiskt. Regler är något vi oundvikligen hela tiden skapar och följer, det ingår i att vara människa. Om du föreställer dig att en handlingsutilitarist skulle vara en människa som aldrig följer några regler, är det inte en utilitarist du föreställer dig. Snarare ett hjälplöst kolli.

Det är således inte en handlingsutilitarism utan en regelutilitarism.


Jag skulle inte kalla det för någotdera.

Eller, om vi skall vara ännu striktare, inte en utilitarism över huvud taget; om 'utilitarism' tas som att betyda "maximera det antaget goda absolut" (tex så måste hedonisten som antar en fysikalisk grund med transmittorsubstanser uppnå det tillstånd där mängden transmittorsubstanser är så stor som möjligt).

Som sagt du måste anta distinktionen för att argumentera emot den. Annars erkänner du den bara inte.


Vad menar du med "anta distinktionen"? Menar du "acceptera att distinktionen är befogad"? Det vore som att acceptera att 5=4, vad skulle det vara bra för? Menar du "konstatera att distinktionen är något man brukar göra?" Naturligtvis konstaterar jag att man brukar göra den. Vad jag försöker visa är att den är obefogad och missvisande.

Anta att följande dialog utspelar sig mellan två människor:

- Det finns två typer av människor: andningsmänniskor och livsmänniskor. Andningsmänniskorna lever genom att andas. Livsmänniskorna bara lever, utan att någonsin andas.
- Men alla människor måste ju andas för att leva! Åtminstone emellanåt!
- Nej, bara andningsmänniskor andas överhuvudtaget; de andas därför att de vet att det är bra för alla andningsmänniskor att andas. Livsmänniskorna har ingen andning, de andas bara när det passar dem individuellt.
- Det är väl också andning?
- Nä, det kallar jag inte andning. Det är individuell, opportunistisk andning.
- Äsch, andning som andning! Huvudsaken man får luft!
- Nej, du har inte förstått distinktionen. Du måste anta distinktionen för att argumentera emot den! Annars erkänner du den bara inte.

Jag får intrycket av att du vill vara handlingsutilitarist men hamnar i regelutilitarismen.


Båda de där två facken vägrar jag låta mig placeras in i. Den uppsättning regler som är den mest utilitaristiska är den mest utilitaristiska, även om jag inte känner till den. Jag tror du blandar ihop utilitaristens bristande kunskap om universum med hans insikt att det alltid måste finnas något som det är allra bäst av allt att göra. Du får för dig att man inte kan ha [insikten att det finns något som vore allra bäst att göra] bara för att man inte har [de kunskaper om universum som man skulle behöva ha för att komma att göra det som är allra bäst att göra].

Sen vill du inte erkänna att det föreligger ett problem för denna regelutilitarism att uppfylla utilitarismens krav på att maximera det antagnas bästa.


Klart jag erkänner att det finns problem, men inte med utilitarismen, utan med världen. Världen är svår att överblicka, och det är inte utilitarismens fel.

Ett krav att inte bara göra så gott man kan i sin strävan att alstra maximal nytta, utan också verkligen alltid alstra maximal nytta, det är inte ett krav en utilitarist rimligen kan ställa på sig, helt enkelt eftersom ingen utilitarist har tillräcklig kunskap för att kunna avgöra vilka handlingar detta är. Skulle han ställa så orimligt höga krav på sig, skulle han bli handlingsförlamad, och det vore verkligen inte utilitaristiskt. Därför bör han utilitaristiskt sett nöja sig med att göra vad som tycks honom mest sannolikt alstra mest nytta av de alternativ han kommer att tänka på. Detta är i praktiken nästan alltid att följa någon kombination av regler.

Annars skulle han bli liggande som ett kolli i evighet i ständig beslutsvånda för att han inte vet exakt vilka handlingar som vore ännu bättre att utföra än att följa någon eller några av de regler han kommer att tänka på att följa. Det vore inte utiltiaristiskt att bli ett sådant kolli. Därför bör utilitaristen följa regler, som ett medel för nyttomaximering vid bristfällig information om världen.

Du förutsätter att det epistemologiska problemet, hur kan jag veta vad som är bäst i varje given situation, inte kan lösas och försöker därefter skriva om utilitarismen.


Skriva om utilitarismen? Ja, om du bara syftar på att jag vill ha bort orden "handlingsutilitarist" och "regelutilitarist", så. I övrigt vet jag inte om jag vill "skriva om utilitarismen".

Det du kallar "det epistemologiska problemet" är inte något som ställer till det enbart för utilitarister, utan för alla människor. Ingen kan veta någonting med 100-procentig säkerhet. Hur kunde du veta att ditt förra inlägg skulle nå filosofiforum? Du kunde inte veta det med 100-procentig säkerhet, men du gjorde kanske klokt i att ändå utgå från det, då sannolikheten och andra faktorer sammantaget talade för det. I princip är det likadant en utilitarist får tänka när han ska försöka leva utilitaristiskt. Man tvingas ofta till stor del leva utifrån rena gissningar. Jag upprepar: det är inte unikt för utilitarister.

Visst kan man diskutera huruvida det är ett rimligt krav av en moralteori att ställa krav som till synes inte kan uppfyllas men då måste man vara öppen med det.


Jag har inget emot att vara öppen med det, men det där att utilitarismen skulle "ställa krav som till synes inte kan uppfyllas" är inte riktigt mitt sätt att se på det. Jag ser det mer som att "ju mer utilitaristiskt man lever (d.v.s. ju mer nytta man alstrar), desto bättre". Moral är en gradfråga, inte en antingen-eller-grej.

Anta att utilitarismen ger att vi allra helst borde göra A, medan vi i praktiken kommer att få nöja oss med att göra B, som är sämre än A, eftersom vi på grund av vår begränsade kunskap om universum inte lyckas klura ut vad A är. B är dock närmare A än vad C, D och E är. (Anta att ju längre bort i alfabetet en bokstav är, desto mindre nyttoeffekter står den för.) Utilitarismen får oss att göra något så nära A som möjligt, genom att den får oss att sträva mot A. Sikta mot stjärnorna och du når månen. Och snart kanske mars. Och sedan faktiskt stjärnorna. Och ännu mer. Jag ser det som att så länge utilitarismen får oss att alstra nyttoeffekter närmare A än vad vi skulle ha alstrat utan utilitarismen, så fyller utilitarismen en värdefull funktion och är berättigad som moralsystem.


Vad gäller det här missförståndet bakom "handlingsutilitarism" och "regelutilitarism" kan vara välgörande att föra ned diskussionen på ett konkret plan, med konkreta åskådliggörande exempel på vad du tror är handlingsutilitarism och regelutilitarism. Låt oss ta som exempel någon person som kan påverka världen relativt mycket, t.ex. Bill Gates. Föreslå något som du tror att Bill Gates bör göra enligt handlingsutilitarism, men som du tror att han inte bör göra enligt regelutilitarism. Och förklara varför du tror så.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster