J R Auk skrev:Det du gör vad jag kan se är att förändra utilitarismens riktighetskriterium.
Jag antar den generellt som formulerad något i stil med;
Gör det som leder till att det sammantaget i universum existerar mest lycka.
Sen skiljer sig många åt i fråga om vilken vikt man ger den kommande lyckan och den nuvarande lyckan, men det är inte relevant här så jag tar inte med det i formuleringen.
Du däremot verkar ha ändrat riktighetskriteriet till att något i stil med;
Gör det som för dig verkar leda till att det sammantaget i universum existerar mest lycka.
Vad du än påstår, t.ex. "solen skiner", är bara en utsaga om vad som i din uppfattning verkar vara. Det kan t.ex. vara så att du bara drömmer att solen skiner. Om någon säger till mig "vinn Wasaloppet", kan jag göra det som för mig verkar vara vad jag behöver göra för att vinna Wasaloppet. Närmare att lyda uppmaningen "vinn Wasaloppet" än så är det inte rimligt av mig att kräva av mig själv att jag ska lyckas komma. På liknande sätt: att kräva av en utilitarist att han ska veta vad han måste göra vore orimligt.
Du kan hävda att du här diskuterar beslutsmetoden och inte riktighetskriteriumet i och för sig. Men jag har inte sett dig göra så.
Det finns inte en "beslutsmetoden", det finns massor med möjliga beslutsmetoder att kombinera. Att ha som riktighetskriterium att det inte räcker med att göra sitt bästa, utan kräva att man ska veta sådant som endast en tänkt allvetande varelse kan veta, det vore dumt, det skulle bara ge utilitarister dåligt samvete i onödan, och på så sätt försämra deras utsikter att förbättra världen. Det skulle ge utilitaristiskt sett onödigt dåliga konsekvenser. Ett sådant riktighetskriterium skulle alltså inte vara utilitaristiskt berättigat.
Om du väljer en definition så som jag uttolkar dig så kommer du inte ha samma krav på agenten att faktiskt göra det bästa. Det krav som ställs på agenten är att göra det som verkar riktigt.
Det är klart att man kan säga att det är en truism att det faktiska handlandet kommer ske genom att agenten handlar efter vad som faktiskt verkar. Men frågan om vad vi bör göra griper ju tag i moduset för frågandet. Här de olika riktighetskriterierna.
Jag förstår inte vad du pratar om. Vad menar du med "griper tag i moduset för frågandet" och "här de olika riktighetskriterierna"?
Så jag anser att om man nu vill utforma en utilitarism man ställer krav på utilitarismen att fråga i ett modus av att göra den faktiska världen och inte bara den menande, världen som den verkar, bäst i det avseende som eftersträvas.
Vad menar du med "den menande"? Ja, vad menar du med hela denna märkligt byggda mening överhuvudtaget? Fick du verkligen med alla ord du avsåg få med? (Meningsbyggnaden känns konstig.)
Samma sak är det med handlings- och regelutilitarism. Där kommer moduset för frågandet skilja sig åt i avseende om jag tänker agenten som mig eller agenten som vi, när vi frågar oss från ett vi så bestämmer vi i vårt agerande vad någon annan bör göra i vår situation. Det jag gör när jag gör rätt som regelutilitarist är vad andra bör göra i min situation.
Andra kan inte hamna i samma situation som du, med mindre än att de är identiska med dig - och då är det inte fråga om "andra", utan om dig igen. Även den person som befinner sig i en given situation ingår själv i vad situationen utgörs av, så om man byter ut personen så är plötsligt situationen en annan situation. Sannolikheterna för vissa handlingar snarare än andra handlingar blir ju andra, eftersom olika personer har olika egenskaper. Hur "regelutilitarister" sedan trots detta tycker sig böra klumpa ihop olika situationer som om de vore en och samma situation, medan de inte tycker sig böra klumpa ihop andra situationer som om de vore en och samma situation, det tycks de bestämma lite hur som helst utan någon vettig grund. Sådan "hur-som-helst-utilitarism" är inte utilitarism. Om den ska kallas utilitarism, kan Nordkorea lika gärna kallas demokrati.
För en handlingsutilitarist är så inte fallet,
Jo, givet att man är identisk med dessa andra och att situationen även i övrigt är identisk.
när han gör rätt så följer det inte att någon annan bör göra samma sak i hans situation.
Det bör de, om de är identiska med honom. Är de inte identiska med honom, befinner de sig inte i samma situation, eftersom situationen utgörs inte enbart av de saker som är utanför agenten utan även av hur agenten själv är beskaffad.
Om du t.ex. har jordnötsallergi är det självklart att du inte ska äta jordnötter. Ingen "regelutilitarist" skulle få för sig att påstå att jordnötsallergiker lugnt kan äta jordnötter bara för att de flesta människor lugnt kan äta jordnötter. Ändå får "regelutilitarister" för sig att motsvarande uppmaning skulle vara klok i andra sammanhang, t.ex. så att det skulle vara fel att stjäla oavsett vem man är. Det är inkonsekvent.