Utilitarism - indelning?

Moderator: Moderatorgruppen

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 15 apr 2010 04:53

J R Auk skrev:Det du gör vad jag kan se är att förändra utilitarismens riktighetskriterium.

Jag antar den generellt som formulerad något i stil med;

Gör det som leder till att det sammantaget i universum existerar mest lycka.



Sen skiljer sig många åt i fråga om vilken vikt man ger den kommande lyckan och den nuvarande lyckan, men det är inte relevant här så jag tar inte med det i formuleringen.

Du däremot verkar ha ändrat riktighetskriteriet till att något i stil med;

Gör det som för dig verkar leda till att det sammantaget i universum existerar mest lycka.


Vad du än påstår, t.ex. "solen skiner", är bara en utsaga om vad som i din uppfattning verkar vara. Det kan t.ex. vara så att du bara drömmer att solen skiner. Om någon säger till mig "vinn Wasaloppet", kan jag göra det som för mig verkar vara vad jag behöver göra för att vinna Wasaloppet. Närmare att lyda uppmaningen "vinn Wasaloppet" än så är det inte rimligt av mig att kräva av mig själv att jag ska lyckas komma. På liknande sätt: att kräva av en utilitarist att han ska veta vad han måste göra vore orimligt.

Du kan hävda att du här diskuterar beslutsmetoden och inte riktighetskriteriumet i och för sig. Men jag har inte sett dig göra så.


Det finns inte en "beslutsmetoden", det finns massor med möjliga beslutsmetoder att kombinera. Att ha som riktighetskriterium att det inte räcker med att göra sitt bästa, utan kräva att man ska veta sådant som endast en tänkt allvetande varelse kan veta, det vore dumt, det skulle bara ge utilitarister dåligt samvete i onödan, och på så sätt försämra deras utsikter att förbättra världen. Det skulle ge utilitaristiskt sett onödigt dåliga konsekvenser. Ett sådant riktighetskriterium skulle alltså inte vara utilitaristiskt berättigat.

Om du väljer en definition så som jag uttolkar dig så kommer du inte ha samma krav på agenten att faktiskt göra det bästa. Det krav som ställs på agenten är att göra det som verkar riktigt.

Det är klart att man kan säga att det är en truism att det faktiska handlandet kommer ske genom att agenten handlar efter vad som faktiskt verkar. Men frågan om vad vi bör göra griper ju tag i moduset för frågandet. Här de olika riktighetskriterierna.


Jag förstår inte vad du pratar om. Vad menar du med "griper tag i moduset för frågandet" och "här de olika riktighetskriterierna"?

Så jag anser att om man nu vill utforma en utilitarism man ställer krav på utilitarismen att fråga i ett modus av att göra den faktiska världen och inte bara den menande, världen som den verkar, bäst i det avseende som eftersträvas.


Vad menar du med "den menande"? Ja, vad menar du med hela denna märkligt byggda mening överhuvudtaget? Fick du verkligen med alla ord du avsåg få med? (Meningsbyggnaden känns konstig.)

Samma sak är det med handlings- och regelutilitarism. Där kommer moduset för frågandet skilja sig åt i avseende om jag tänker agenten som mig eller agenten som vi, när vi frågar oss från ett vi så bestämmer vi i vårt agerande vad någon annan bör göra i vår situation. Det jag gör när jag gör rätt som regelutilitarist är vad andra bör göra i min situation.


Andra kan inte hamna i samma situation som du, med mindre än att de är identiska med dig - och då är det inte fråga om "andra", utan om dig igen. Även den person som befinner sig i en given situation ingår själv i vad situationen utgörs av, så om man byter ut personen så är plötsligt situationen en annan situation. Sannolikheterna för vissa handlingar snarare än andra handlingar blir ju andra, eftersom olika personer har olika egenskaper. Hur "regelutilitarister" sedan trots detta tycker sig böra klumpa ihop olika situationer som om de vore en och samma situation, medan de inte tycker sig böra klumpa ihop andra situationer som om de vore en och samma situation, det tycks de bestämma lite hur som helst utan någon vettig grund. Sådan "hur-som-helst-utilitarism" är inte utilitarism. Om den ska kallas utilitarism, kan Nordkorea lika gärna kallas demokrati.

För en handlingsutilitarist är så inte fallet,


Jo, givet att man är identisk med dessa andra och att situationen även i övrigt är identisk.

när han gör rätt så följer det inte att någon annan bör göra samma sak i hans situation.


Det bör de, om de är identiska med honom. Är de inte identiska med honom, befinner de sig inte i samma situation, eftersom situationen utgörs inte enbart av de saker som är utanför agenten utan även av hur agenten själv är beskaffad.

Om du t.ex. har jordnötsallergi är det självklart att du inte ska äta jordnötter. Ingen "regelutilitarist" skulle få för sig att påstå att jordnötsallergiker lugnt kan äta jordnötter bara för att de flesta människor lugnt kan äta jordnötter. Ändå får "regelutilitarister" för sig att motsvarande uppmaning skulle vara klok i andra sammanhang, t.ex. så att det skulle vara fel att stjäla oavsett vem man är. Det är inkonsekvent.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Utillitarism-indelning?

Inläggav Harald Davidsson » 15 apr 2010 08:12

Justin, du och Hawkins är inte identiska, men ändå försöker du i din RNA-replik foga in hans mentalitet i din, det måste bli ett slags glapp då mellan din DNAgrundande mentalitet och Hawkins, kan vi kalla ditt accepterande av Hawkins för en slags hjärn-transfusion?

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 15 apr 2010 13:49

Om du t.ex. har jordnötsallergi är det självklart att du inte ska äta jordnötter. Ingen "regelutilitarist" skulle få för sig att påstå att jordnötsallergiker lugnt kan äta jordnötter bara för att de flesta människor lugnt kan äta jordnötter. Ändå får "regelutilitarister" för sig att motsvarande uppmaning skulle vara klok i andra sammanhang, t.ex. så att det skulle vara fel att stjäla oavsett vem man är. Det är inkonsekvent.


Ok vi tar det som exempel för att jag skall kunna visa på skillnaden.

Säg att du sitter på ett flygplan och har en påse nötter i handen. Du har läst en skylt som säger att vi inte bör äta jordnötter på plan då det kan leda till att personer med allergi hamnar i en väldigt svår situation i och med den slutna atmosfären i planet.

Nu är du en handlingsutilitarist och du frågar dig om du detta till trots skall äta dina jordnötter.

Det du behöver ta i beräkning då är om det faktiskt finns någon allergieker som kan ta skada av nötterna. Det finns bara 5 personer så du frågar alla varpå ingen är allergisk och därigenom kan du lungt äta dina jordnötter i enlighet med din moral. Världen blev inte mer olycklig utan mer lycklig av att du åt nötterna.

En regelutilitarist å andra sidan frågar sig inte hur saker och ting faktiskt förhåller sig på planet. Även hos honom sitter det bara 5 personer som inte är allergiska. Dock äter han inte sina nötter eftersom han resonerar att det sammantaget alla möjliga handlingar är bättre om en person inte äter jordnötter i en sluten atmosfär med andra människor än att göra det.
Även om det i just denna situation inte skulle innebära något problem att äta dessa nöter så skulle det inte vara förenligt med den regel man ålägger, för att den regeln skapar de sammantaget bästa agerandena i situationer lika den på planet.

1. Handlingsutilitaristen = Det är min situation och min enbart som är relevant.
2. Regelutilitaristen = Det är min situation som en instantiering av liknande situationer som är relevant. Mitt agerande styr och styrs av andras tänkta, och faktiska agerande, när det är moraliskt riktigt enligt utilitarism.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 15 apr 2010 14:32

Justin Case skrev:
J R Auk skrev:Det du gör vad jag kan se är att förändra utilitarismens riktighetskriterium.

Jag antar den generellt som formulerad något i stil med;

Gör det som leder till att det sammantaget i universum existerar mest lycka.



Sen skiljer sig många åt i fråga om vilken vikt man ger den kommande lyckan och den nuvarande lyckan, men det är inte relevant här så jag tar inte med det i formuleringen.

Du däremot verkar ha ändrat riktighetskriteriet till att något i stil med;

Gör det som för dig verkar leda till att det sammantaget i universum existerar mest lycka.


Vad du än påstår, t.ex. "solen skiner", är bara en utsaga om vad som i din uppfattning verkar vara. Det kan t.ex. vara så att du bara drömmer att solen skiner. Om någon säger till mig "vinn Wasaloppet", kan jag göra det som för mig verkar vara vad jag behöver göra för att vinna Wasaloppet. Närmare att lyda uppmaningen "vinn Wasaloppet" än så är det inte rimligt av mig att kräva av mig själv att jag ska lyckas komma. På liknande sätt: att kräva av en utilitarist att han ska veta vad han måste göra vore orimligt.


Nej det är inte orimligt eftersom andra moralteorier kan klara av att formulera ett bör inför agerandet som inte har det problemet.

Det är kanske orimligt från din antagna definition av utilitarism att ställa kravet på dem, men det är något som talar emot utilitarism som moralteori. Eller om du inte gillar formuleringen "talar emot", något som innebär ett problem.

Jag tycker inte såna "use the force young luke" uppmaningar är särskilt bra inför ett agerande. Då skall man inte säga att man agerar på annat sätt än man har lust.

Justin Case skrev:
Du kan hävda att du här diskuterar beslutsmetoden och inte riktighetskriteriumet i och för sig. Men jag har inte sett dig göra så.


Det finns inte en "beslutsmetoden", det finns massor med möjliga beslutsmetoder att kombinera. Att ha som riktighetskriterium att det inte räcker med att göra sitt bästa, utan kräva att man ska veta sådant som endast en tänkt allvetande varelse kan veta, det vore dumt, det skulle bara ge utilitarister dåligt samvete i onödan, och på så sätt försämra deras utsikter att förbättra världen. Det skulle ge utilitaristiskt sett onödigt dåliga konsekvenser. Ett sådant riktighetskriterium skulle alltså inte vara utilitaristiskt berättigat.


Det är skit samma om det finns en eller flera beslutsmetoder. Inför ditt antagna riktighetskriterium behöver du en beslutsmetod för att uppfylla det som åläggs av riktighetskriteriet.

Du misstar dig också här. Det är inte så att jag kräver att en person de facto skall göra rätt. Det jag kräver är att det inte skall kallas rätt det han gjort om det inte lever upp till det riktighetskriterium som formulerats.

Dvs om man säger att världen taget i sin helhet skall vara lyckligare så ska den också vara så. Varför skulle man nöja sig med att det är rätt att göra på ett visst sätt så länge man tror att det är vad som leder till mest lycka? Varför skall ett riktigt agerande vara det som endast menas vara bäst och inte det som är bäst?

Du gör klokt enligt mig att kolla på dessa två begrepp "riktighetskriterium" och "beslutsmetod" och göra tydliga distinktioner för dig själv vad som menas med dem.

Justin Case skrev:
Om du väljer en definition så som jag uttolkar dig så kommer du inte ha samma krav på agenten att faktiskt göra det bästa. Det krav som ställs på agenten är att göra det som verkar riktigt.

Det är klart att man kan säga att det är en truism att det faktiska handlandet kommer ske genom att agenten handlar efter vad som faktiskt verkar. Men frågan om vad vi bör göra griper ju tag i moduset för frågandet. Här de olika riktighetskriterierna.


Jag förstår inte vad du pratar om. Vad menar du med "griper tag i moduset för frågandet" och "här de olika riktighetskriterierna"?


Jag antar att det inte finns en priviligierad plats som vi ställer frågor från. Vi ställer frågor redan engagerade i världen, och frågan i sig är ett engagemang i världen. Så det är inte bara relevant vad som frågas utan också, hur och när, vart, varhän.

'Modus för frågandet' använder jag för att summera detta. I vilket modus, på vilket sätt frågar du dig, ställs frågan ur. (Tänk dig att jag frågar retoriskt, att jag frågar för att provocera osv. Samma mening med samma ord tas inte praktiskt för att betyda samma sak om kontexten för frågan är olika.)

Justin Case skrev:
Så jag anser att om man nu vill utforma en utilitarism man ställer krav på utilitarismen att fråga i ett modus av att göra den faktiska världen och inte bara den menande, världen som den verkar, bäst i det avseende som eftersträvas.


Vad menar du med "den menande"? Ja, vad menar du med hela denna märkligt byggda mening överhuvudtaget? Fick du verkligen med alla ord du avsåg få med? (Meningsbyggnaden känns konstig.)


Ja ingen skall anklaga dig för att inte förstå den meningen, hemsk meningsuppbyggnad. Skall försöka återskapa den om jag kan nu när andan inte ligger på längre.

"Så jag anser att, om man vill utforma en utilitarism, man bör ställa krav på utilitarismen när den frågar sig vad som är bäst i det avseende som eftersträvas. Detta krav menar jag vara att frågan ställs ur ett modus som avser att göra den faktiska (reella) världen bättre och inte bara den menade (ideella), världen som den verkar, bättre."

Justin Case skrev:
Samma sak är det med handlings- och regelutilitarism. Där kommer moduset för frågandet skilja sig åt i avseende om jag tänker agenten som mig eller agenten som vi, när vi frågar oss från ett vi så bestämmer vi i vårt agerande vad någon annan bör göra i vår situation. Det jag gör när jag gör rätt som regelutilitarist är vad andra bör göra i min situation.


Andra kan inte hamna i samma situation som du, med mindre än att de är identiska med dig - och då är det inte fråga om "andra", utan om dig igen.


Andra kan inte känna samma lycka som jag i mindre än att de är identiska med mig. Ändå vill du mena på att de olika typerna av lycka är tillräckligt lika för att vi skall kunna tala om en och samma sak.

Andra behöver alltså inte komma i samma situation utan i en liknande.

Som sagt, du måste acceptera distinktionen för att kunna agera emot den. Annars erkänner du den bara inte, distinktionen, och med den moralteorin som byggs efter distinktionen.

Justin Case skrev:
För en handlingsutilitarist är så inte fallet,


Jo, givet att man är identisk med dessa andra och att situationen även i övrigt är identisk.


Nej eftersom det inte är möjligt enligt din egen utsago ovan. Då är det inte frågan om att mitt agerande styr någon annans utan att mitt agerande är det samma i flera identiska fall, vilket enligt ditt påstående ovan är samma fall.

Justin Case skrev:
när han gör rätt så följer det inte att någon annan bör göra samma sak i hans situation.


Det bör de, om de är identiska med honom. Är de inte identiska med honom, befinner de sig inte i samma situation, eftersom situationen utgörs inte enbart av de saker som är utanför agenten utan även av hur agenten själv är beskaffad.


Hur skulle någon annan kunna bedöma om en annan persons handling är rätt eller fel enligt dig?

Jag menar den som gör bedömningen är ju inte i samma situation och är inte beskaffad som agenten är med annat än att den är agenten.

Det är väl ett smärre problem? Det är väl om något en godtycklig moral när inte ens intersubjektiva bedömningar kan göras om huruvida ett visst handlande är moraliskt eller inte.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 30 och 0 gäster