Avantgardet skrev: för att programvaran skall kunna sägas existera, eller äga en existens, så måste den ockupera ett fysiskt utrymme på en hårdvara.
Visst, och det måste även våra medvetanden. Vi och våra kopiors kroppar är sådana fysiska utrymmen åt vårt medvetande.
Det finns inget immateriellt.
Jo, det gör det, annars hade det ju inte varit samma program efter att man kopierat det från hårddisk till CD-skiva och sedan raderat hårddisken. Men det är ju samma program även efter det. Detta trots att ingen av den ursprungliga materia på hårddisken som programmet ursprungligen var förknippat med finns kvar i sådan form att det kan sägas innehålla programmet efter att man raderat programmet från hårddisken. Alltså måste programmet existera som något immateriellt.
Tiden är inte en massa punkter efter en tidsaxel, det är en ontisk tidsuppfattning som har just ingenting att göra med tiden i ontologisk bemärkelse.
Men nog måste väl tid finnas även ontologiskt för att vårt tänkande och våra upplevelser ska kunna äga rum?
Vilken av de tre definitioner av begreppet "nuet", som jag föreslog, är närmast din uppfattning om vad "nuet" är för något?
Du kan inte heller förklara medvetandet i ontiska termer, då har du alltid redan tagit för givet det som från första början skulle bevisas.
Gränsen mellan ontisk och ontologisk kanske bara är en uppfinning och kanske inte återspeglar en verklighet. Det upptäcker man ju i kvantfysiken, vårt observerande av partiklar påverkar ju uppenbarligen partiklarna.
Mitt medvetande är detta som ockuperar exakt denna plats i universum
Menar du exakt denna plats under en viss tidsrymd? I så fall: under hur lång tidsrymd? Eller menar du exakt denna plats under ingen tidsrymd? (Om du svarar "Nu", hur lång tidsrymd syftar du på med "Nu" i så fall?)
historia är a och o eftersom de kausala kedjor som lett fram till just min existens såsom den är här och nu inte skulle få ändras det minsta utan att den odelbara kvalitativa helhet som utgör mitt upplevande skulle förändras radikalt i grunden. Börjar det klarna?
Man har ju upptäckt att kvantfluktuationer inte behöver några kausala kedjor eller någon historia. Det innebär enligt min mening att en sådan som du i ett oändligt universum måste kunna uppstå av sådana kausalitets- och historieoberoende kvantfluktuationer, eftersom resultatet av dessa kvantfluktuationer inte behöver vara mer likt dig än vad du själv är från upplevt ögonblick till upplevt ögonblick (eftersom det mellan varje upplevt ögonblick förändras ganska mycket i din hjärna utan att du upplever det). Börjar det klarna?
Har du någon erfarenhet som stödjer ditt påstående eller är det bara den här spekulativa smörjan med "sannolikheter" du har att komma med?
Erfarenhet? Menar du empirisk forskning? Jag har inte velat ta med empiriska bevis i denna tråd, även om jag förstått att även sådana finns. Läs gärna artiklar om ämnet av Max Tegmark. Han och flera andra fysiker hävdar vad jag har förståt att naturlagarnas beskaffenhet tyder på att universum är oändligt, och Max Tegmark har varit inne på att det bör innebära att vi har oändligt många kopior. Han har dock argumenterat för att man för att kunna dra nytta av dem måste dö ögonblickligen genom avlossande av en kvantpistol eller liknande. Jag tror han missar minst en möjlighet - bl.a. de slumpmässiga ansamlingar av kvantfluktuationer som inte behöver ha någon historia och som kan bilda en kopia av en var som helst när som helst. Universums oändlighet är en viktig förutsättning för mitt resonemang. Jag har inga djupare kunskaper i kvantfysik och kan därför inte argumentera för Max Tegmarks empiribaserade påståenden för universums oändlighet något vidare, så jag har inte velat ta med dem. Jag tycker nämligen att de rent logiska argument jag lagt fram i denna tråd håller ensamma.
De sannolikheter jag hänvisar till tycker jag logiskt ger varandra, genom den resonemangskedja jag lagt fram genom den här tråden.
Den enda empiri jag tycker behövs är den som gett vid handen att
- kvarkar inte lyder under kausaliltet utan under slump
- några få kvarkars rörelser inte påverkar vårt medvetandeinnehåll det minsta
- vår personkontinuitet inte bryts av drömlös sömn trots att denna innebär stora förändringar i vår hjärna som vårt medvetande inte löpande hänger med i.