Favorisering av närstående - lika fel som kortsiktighet?

Moderator: Moderatorgruppen

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 24 sep 2007 03:21

Avantgardet skrev: för att programvaran skall kunna sägas existera, eller äga en existens, så måste den ockupera ett fysiskt utrymme på en hårdvara.


Visst, och det måste även våra medvetanden. Vi och våra kopiors kroppar är sådana fysiska utrymmen åt vårt medvetande.

Det finns inget immateriellt.


Jo, det gör det, annars hade det ju inte varit samma program efter att man kopierat det från hårddisk till CD-skiva och sedan raderat hårddisken. Men det är ju samma program även efter det. Detta trots att ingen av den ursprungliga materia på hårddisken som programmet ursprungligen var förknippat med finns kvar i sådan form att det kan sägas innehålla programmet efter att man raderat programmet från hårddisken. Alltså måste programmet existera som något immateriellt.

Tiden är inte en massa punkter efter en tidsaxel, det är en ontisk tidsuppfattning som har just ingenting att göra med tiden i ontologisk bemärkelse.


Men nog måste väl tid finnas även ontologiskt för att vårt tänkande och våra upplevelser ska kunna äga rum?

Vilken av de tre definitioner av begreppet "nuet", som jag föreslog, är närmast din uppfattning om vad "nuet" är för något?

Du kan inte heller förklara medvetandet i ontiska termer, då har du alltid redan tagit för givet det som från första början skulle bevisas.


Gränsen mellan ontisk och ontologisk kanske bara är en uppfinning och kanske inte återspeglar en verklighet. Det upptäcker man ju i kvantfysiken, vårt observerande av partiklar påverkar ju uppenbarligen partiklarna.

Mitt medvetande är detta som ockuperar exakt denna plats i universum


Menar du exakt denna plats under en viss tidsrymd? I så fall: under hur lång tidsrymd? Eller menar du exakt denna plats under ingen tidsrymd? (Om du svarar "Nu", hur lång tidsrymd syftar du på med "Nu" i så fall?)

historia är a och o eftersom de kausala kedjor som lett fram till just min existens såsom den är här och nu inte skulle få ändras det minsta utan att den odelbara kvalitativa helhet som utgör mitt upplevande skulle förändras radikalt i grunden. Börjar det klarna?


Man har ju upptäckt att kvantfluktuationer inte behöver några kausala kedjor eller någon historia. Det innebär enligt min mening att en sådan som du i ett oändligt universum måste kunna uppstå av sådana kausalitets- och historieoberoende kvantfluktuationer, eftersom resultatet av dessa kvantfluktuationer inte behöver vara mer likt dig än vad du själv är från upplevt ögonblick till upplevt ögonblick (eftersom det mellan varje upplevt ögonblick förändras ganska mycket i din hjärna utan att du upplever det). Börjar det klarna?

Har du någon erfarenhet som stödjer ditt påstående eller är det bara den här spekulativa smörjan med "sannolikheter" du har att komma med?


Erfarenhet? Menar du empirisk forskning? Jag har inte velat ta med empiriska bevis i denna tråd, även om jag förstått att även sådana finns. Läs gärna artiklar om ämnet av Max Tegmark. Han och flera andra fysiker hävdar vad jag har förståt att naturlagarnas beskaffenhet tyder på att universum är oändligt, och Max Tegmark har varit inne på att det bör innebära att vi har oändligt många kopior. Han har dock argumenterat för att man för att kunna dra nytta av dem måste dö ögonblickligen genom avlossande av en kvantpistol eller liknande. Jag tror han missar minst en möjlighet - bl.a. de slumpmässiga ansamlingar av kvantfluktuationer som inte behöver ha någon historia och som kan bilda en kopia av en var som helst när som helst. Universums oändlighet är en viktig förutsättning för mitt resonemang. Jag har inga djupare kunskaper i kvantfysik och kan därför inte argumentera för Max Tegmarks empiribaserade påståenden för universums oändlighet något vidare, så jag har inte velat ta med dem. Jag tycker nämligen att de rent logiska argument jag lagt fram i denna tråd håller ensamma.

De sannolikheter jag hänvisar till tycker jag logiskt ger varandra, genom den resonemangskedja jag lagt fram genom den här tråden.

Den enda empiri jag tycker behövs är den som gett vid handen att
- kvarkar inte lyder under kausaliltet utan under slump
- några få kvarkars rörelser inte påverkar vårt medvetandeinnehåll det minsta
- vår personkontinuitet inte bryts av drömlös sömn trots att denna innebär stora förändringar i vår hjärna som vårt medvetande inte löpande hänger med i.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 24 sep 2007 03:44

J R Auk skrev:Varför är lycka gott i sig?


Om du verkligen inte upplever lycka som underbar och därmed meningsfull, är jag faktiskt mäkta förvånad. För mig är det självklart att lycka är meningsfullt - _det_meningsfulla_ - och att det därmed är gott i sig. Det är ett axiom, som jag tror att i princip alla människor skulle hålla med mig om, om de bara kunde låta bli att ifrågasätta lyckans värde bara för ifrågasättandets skull och känna efter istället. Man _känner_ att lycka är värdefull i sig. Känner du inte det, är det väl synd om dig antar jag.

För att det är det enda vi kan anta alla lika inför.


Nej, inte i första hand därför (om det du påstår alls är sant). Utan för att lycka är så underbart.

Strävan efter lycka. Men den lyckan är individuell och inte något allmängods.


Det gör inget att olika människor känner olika sorters lycka. Dessutom tror jag inte att det är så olika från människa till människa. Vad som kan variera mycket är sätten att uppnå lycka. Inte lyckan i sig.

Jag kan förstå varför man skulle säga något som att: resurser bör fördelas så att alla kan nå sin lycka.

Men jag kan inte se hur den lyckan kan rättfärdiga någons rätt över andra.


Den rättfärdigar det på samma sätt som ens möjlighet till lycka i framtiden rättfärdigar att man sköter sin hälsa idag. För att kunna sköta sin hälsa idag kanske man måste avstå från vissa farliga droger som skulle ha kunnat ge mer lycka på kort sikt. På samma sätt som man bör låta vissa av jagen på ens egen tidsaxel gå före andra av dem om det maximerar den sammantagna lyckan sett över hela ens liv, bör man låta vissa människor gå före andra om det maximerar den sammantagna lyckan i världen.

Hur får du ihop det? Varför skall den som är lyckligast, få företräde? Eller dom som är lyckligast?


Jag har aldrig sagt att den som är lyckligast nödvändigtvis ska få företräde. Oftast bör tvärtom den som är lyckligast stå tillbaka för flertalet, då detta oftast maximerar lyckan.

Det ena är att inte hindra lycka, det andra är att ge företräde. Var kom det ifrån?


Om lycka är gott, varför ska man begränsa sig till att inte hindra lycka, varför inte löpa linan ut och maximera lyckan? Men du formulerar dig förvirrande när du pratar om företräde. Alla handlingar, alla underlåtelser, ja, alla val vi kan göra, i varje situation, skapar situationer där vissa får företräde framför andra. Utilitarismen ska inte lastas för att sådana situationer skapas, mer än vad andra sätt att leva ska lastas för det. Utilitarismen väljer på sin höjd att låta _andra_ individer få företräde än vad som hade blivit fallet utan utilitarismen. Inte nödvändigtvis fler, bara andra. Och ibland kanske inte ens det.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 24 sep 2007 03:52

Avantgardet,
Jag upptäckte att jag i mina senaste svar till dig i den här tråden refererar till saker jag skrivit mest om i tråden "Varför omöjliggör termodynamikens 2a lag kopior av oss?" under Naturvetenskap. Se dessa två trådar som kompletterande varandra. Jag skapade två trådar för att delvis hålla isär ämnena, men ämnena hänger också intimt samman. Men du kanske läser den tråden också.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 24 sep 2007 08:07

Waggho skrev:
Justin Case skrev:Värdet av den sammanlagda mängden pengar i världen kan alltså varken minska eller öka (mer än möjligen högst tillfälligt)

Pengar representerar ju verkliga värden. Om du lägger åtta timmar om dagen på att odla potatis kommer du skapa verkliga värden som i sin tur kan översättas i pengar. Om du däremot lägger samma tid på att pilla din navel kommer inget värde att skapas.

Världen blir just nu allt rikare genom att mer och mer värde skapas. Värdeskapande är inget nollsummespel.


Mänskligheten kan t.ex. plötsligt komma överens - uttryckligen eller bara genom en kombination av transaktioner - om att valutorna i hela världen ska sjunka i värde, och då blir varenda dollar, euro, yen, krona, pund etc mindre värd, trots att värdet av de varor och tjänster som pengarna representerar kanske inte sjunkit i samma grad. Pengar avspeglar inte nödvändigtvis något intrinsikalt värdefullt, utan är bara ett sätt för oss att hålla reda på hur stor del av kakan vi anser att olika personer har rätt till. Världen skulle kunna gå över till byteshandel i stor skala, och då skulle antalet dollar, pund, euro etc minska drastiskt, utan att det skulle betyda att världen börjat producera mindre saker av reellt värde.

Värdeskapande är inget nollsummespel, men pengar är det. Pengar representerar inte verkliga värden rakt av, utan fördelning av verkliga värden.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 24 sep 2007 11:24

Nej det har jag inte. Jag skulle inte gissa 17.

Men vad det har för relation med moral ser jag inte. Nihilismen är inte en tro, det är en icke-tro. Det handlar om att se vem som skapar värden, och varför dom inte är "värda" i en absolut mening. Att värden hålls av subjektet är inget konstigt.

Jag tycker också att du ska läsa vad du just skrev till mig. Är inte det där bara en massa ryggdunk? Och är det inte svårt att dunka den egna ryggen?

Varför skulle det vara mer moraliskt att agera för att använda människor som medel för att bli lyckliga?

Varför skulle det vara sämre att inte erkänna absoluta värden och leva sitt liv utifrån andra principer än sedernas värden?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 14 okt 2007 05:38

J R Auk skrev:Nej det har jag inte. Jag skulle inte gissa 17.

Men vad det har för relation med moral ser jag inte.


Det var en analogi för att visa varför det inte finns någon anledning att utgå från att nihilism skulle vara befogad.
Talet 17 i gissningsleken står för nihilismen.
Övriga tal står för andra moralläror, något av de andra talen kan t.ex. tänkas stå för utilitarismen, osv.

Om nihilismen är befogad, handlar ingen av oss fel vad vi än gör, för då finns det inget som är fel att göra. Då kan vi lika gärna vara t.ex. utilitarister, för inte heller det kan ju vara fel, enligt nihilismen.
Däremot: om nihilismen inte är befogad, kan det spela roll hur man handlar.
Förstår du att ens chanser att leva moraliskt inte ökar av att man väljer att leva enligt nihilismen? De kan bara minska, om något.
Genom att leva enligt nihilismen försitter man chansen att följa något annat moralsystem som skulle kunna vara befogat i händelse av att nihilismen inte är befogad. Det är onödigt att försitta den chansen, för man förlorar inget på att ta den. Man förlorar inget på att förkasta nihilismen till förmån för något annat moralsystem. Man kan bara vinna på det, om något. Därvidlag är nihilismen som talet 17 i min gissningsanalogi.
Det kan inte vara sämre, bara bättre, att leva efter [den av de övriga till buds stående morallärorna som verkar vettigast förutom nihilismen, vilken det nu är], än att leva efter nihilismen.
Detta av samma skäl som det inte finns någon anledning att gissa 17 i min analogi, utan är bättre att gissa något annat tal, eftersom man inte är det minsta beroende av att ha gissat 17 för att kunna vinna om det är talet 17 som är rätt.
Förstår du nu analogin?
Och håller du med om att den håller, att samma princip kan och bör appliceras?

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 14 okt 2007 05:48

J R Auk, var nedanstående en för svår fråga för dig?

Justin Case skrev:
J R Auk skrev:Om jag är lycklig så är det mig väl skit samma om andra är lyckliga eller inte, så länge som jag inte har en relation till dom och påverkas av effekten av deras lycka.


Så om Hitler inte kände för att agera annorlunda än han gjorde, kan du inte se något fel på vad han gjorde?


(Om du har någon relation till någon som drabbats av Hitlers handlingar, byt ut "Hitler" i min fråga mot någon avskyvärd massmördare och despot vars handlingar inte drabbat någon du har någon relation till. T.ex. Pol Pot, Stalin, etc)

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 15 okt 2007 00:59

Justin Case skrev:J R Auk, var nedanstående en för svår fråga för dig?

Justin Case skrev:
J R Auk skrev:Om jag är lycklig så är det mig väl skit samma om andra är lyckliga eller inte, så länge som jag inte har en relation till dom och påverkas av effekten av deras lycka.


Så om Hitler inte kände för att agera annorlunda än han gjorde, kan du inte se något fel på vad han gjorde?


(Om du har någon relation till någon som drabbats av Hitlers handlingar, byt ut "Hitler" i min fråga mot någon avskyvärd massmördare och despot vars handlingar inte drabbat någon du har någon relation till. T.ex. Pol Pot, Stalin, etc)


Justin läs vad jag skriver istället. Vad har din fråga för relevans? Varför frågar du det här om Hitler?

Jag tror inte vi kan kommunicera så förvänta dig inte att jag svarar dig.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 15 okt 2007 05:09

J R Auk skrev:
Justin Case skrev:J R Auk, var nedanstående en för svår fråga för dig?

Justin Case skrev:
J R Auk skrev:Om jag är lycklig så är det mig väl skit samma om andra är lyckliga eller inte, så länge som jag inte har en relation till dom och påverkas av effekten av deras lycka.


Så om Hitler inte kände för att agera annorlunda än han gjorde, kan du inte se något fel på vad han gjorde?


(Om du har någon relation till någon som drabbats av Hitlers handlingar, byt ut "Hitler" i min fråga mot någon avskyvärd massmördare och despot vars handlingar inte drabbat någon du har någon relation till. T.ex. Pol Pot, Stalin, etc)


Justin läs vad jag skriver istället. Vad har din fråga för relevans? Varför frågar du det här om Hitler?

Jag tror inte vi kan kommunicera så förvänta dig inte att jag svarar dig.


Att vi inte kan kommunicera med varandra består i att du inte svarar på frågor jag ställer. Vad Hitlerfrågan har för relevans får du se när du har svarat på den. Jag har tidigare valt metoden att, efter att jag ställt en fråga till dig, genast gå vidare med förklaringar av typen "Anledningen till att jag ställer den här frågan är att om du svarar si så innebär det att [slutsats...], och om du svarar så så innebär det att [annan slutsats...]", innan du svarat på frågan. Men då har du klagat på att jag lägger orden i munnen på dig (vilket inte är fallet, men du upplevde det tydligen så). Den här gången valde jag därför att inte gå vidare och förklara vart min fråga ska leda, utan invänta ditt svar först. Då vägrar du svara för att du inte förstår vart min fråga ska leda. Hur ska du har det? Ska jag föregripa ditt svar eller inte?

Jag lovar, allt jag frågar är relevant för vår diskussion, även om du kanske ofta kan tycka att det är svårt att se kopplingen först. Ha därför tålamod och svara på mina frågor, så klarnar sammanhanget vartefter som jag lägger fram led efter led i min resonemangskedja.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 15 okt 2007 20:32

Ok jag ger det en chans. Vad Hitler tycker om sitt agerande har ingen relevans för min bedömning av riktigheten i hans handlande. Och det samma gäller alla "avskyvärda" mördares handlingsriktighet.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 34 och 0 gäster