Ny här och inte lika lingvistiskt begåvad som andra märker jag. Ska göra mitt bästa för att uttrycka mina funderingar ändå...
Senaste tiden (läs: halvår -> +) har jag funderat på evigheten och vad den kan vara om den ens är(?). Evigheten är nåt för mig väldigt svårförståeligt ens som begrepp, känns nästan som att säga fel när man säger just "evigheten". Om evigheten finns... finns det endast en evighet eller finns det en oändlig ("evig") mängd evigheter, eller är evigheten evig i sin egen evighet? Hur kan man uttrycka evigheten; som en evigt expanderande boll kanske?
Tanken med en boll kom till på mattelektionen då jag började fundera på evigheten ur en tredimensionell synvinkel. En tvådimensionell synvinkel skulle isf innebära en evigt expanderande skiva utan "massa"(eller är jag ute och cyklar månne?). Kan man begränsa evigheten till dimensioner öht?
Det är lätt att man (läs:jag) börjar tänka på evigheten som en fast "punkt" som "expanderar" på endera viset men tänk om evigheten är från början och snarare "krymper"?, kanske evigheten inte kan beskrivas som varken expanderande eller krympande. Den kanske befinner sig utanför begreppsramar? Det vore iaf synd att inte ge sig på frågan, vi är ju trots allt människor... (!)
Ibland blir jag helt snurrig av att tänka på evigheten och går runt i en dimma av förvirring i flera timmar. Vore fint med nya tankar om evigheten!