Jag utmanar dess motståndare att lägga fram situationer där de tycker att utilitarismen ger en dålig moralisk vägledning.
För den som undrar är hedonistisk utilitarism en etisk teori som enkelt uttryckt går ut på att det som är rätt att göra är det som gör alla lyckligast. Om man har ett etiskt problem och undrar vad som är rätt att göra skall man ta hänsyn till alla som kommer påverkas, och försöka göra alla så lyckliga som möjligt. Lycka är då alla möjliga bra känslor, typ glädje, njutning osv. Lyckan som uppnås måste dock balanseras mot dåliga känslor såsom smärta och obehag. Man kan tänka sig lyckan och olyckan som poäng, och när olyckan dragits av från lyckan och sedan lagts samman för alla påverkade får man en poängsumma. Den högsta poängsumman är det som är rätt.
Låt säga att man en lördagsmorgon frågar sig om man borde slå sin mamma lite för skojs skull. Först och främst kan man väga in sin egen lycka, som för en normal människa nog är negativ (dvs de flesta skulle nog tycka att det var mer obehagligt än roligt att slå sin mamma). Vi kan sedan väga in mammans lycka, som antagligen skulle vara ännu mer negativ (hon får ju ont, och blir dessutom bestört över att hennes egen son slår henne, hon kanske känner sig övergiven, sviken osv). Sedan kan vi väga in en massa andra familjemedlemmar, som kanske får höra talas om det och blir ledsna för mammans skull osv, kanske får hennes jobbkamrater höra om det och blir ledsna. Sammantaget är nog lyckovinsten väldigt liten och lyckoförlusten antagligen mycket större.
Det som är rätt är det som leder till mest lycka, så om alternativen är väldigt dåliga kan det ändå vara rätt att slå sin mamma. Om till exempel en terrorist berättar för en att han tänker trycka på en knapp som spränger hela bostadsområdet om man inte slår sin mamma, så är det rätt att slå sin mamma, fastän det enligt ovan leder till en lyckoförlust. För lyckoförlusten är mycket större om man inte gör det.
Kanske får istället media nys om det och insändare skrivs och det blir en folkstorm mot våldet. Antivåldsgrupper bildas och mängder av människor slipper bli slagna. Då kan det också ha varit rätt att slå sin mamma. Men om man på en vanlig lördagsmorgon funderar på att slå sin mamma finns det ingen anledning att tro att det kommer bli så, sannolikheten måste anses vara väldigt låg för att det skall hända, och även om det skulle kunna hända och isåfall skulle vara väldigt bra så måste sannolikheten tas med i beräkningen.
Sammantaget skulle det nog vara svårt att komma fram till att man en vanlig lördagsmorgon borde gå och slå sin mamma lite. Man kan antagligen göra många andra saker som leder till ett större lyckoöverskott. Förutsatt att man genom att bara sitta still kan åstadkomma mindre lyckoförlust är det bättre att göra det än att slå sin mamma.
En vanlig invändning mot denna teori är att den är svår att tillämpa (eftersom man inte har tillgång till alla fakta, och eftersom det är svårt att mäta lycka)
- Själv tycker jag att det snarare är en motivering till varför det är bra att ta reda på fakta om världen, respektive att lyckan oftast inte behöver mätas utan kan uppskattas tillräckligt noggrant för att det ska bli vettigt ( i de flesta fall)
