Varför finns det något?

[Pilatus]

En tanke rörande ”intet”.

Vi utgår från vår atomära verklighet, så som vi förnimmer den, [...]

En detaljfråga: Verkligheten som vi förnimmer den, via synen, är ju mer av förmågan att förnimma elektromagnetisk strålning. Vi kan ju även förnimma de ljud som alstras då vi lyssnar på Béla Bartók, Pianokvintett. Vi kan känna vinets smak och bouquet. Eller känna det svala vattnet omgärda oss då vi simmar ut från bryggan. Molekyler mest, är det inte? Eller är just det ovidkommande?

[Pilatus]

Det utgångspunkt för existens som jag hade i tankarna var tillståndet som "föregick" Big Bang. Problem uppstår om man tänker sig något före BB, t ex tiden som t o m skulle sträcka sig bakåt som något oändligt. Men tid kan inte finnas utan sällskap av rumsliga dimensioner av något slag. Man kan fortsätta att brodera på detta tema, men ... är det meningsfullt? Alltså, i min föreställning av världen är "intet" en realitet ur vilket världen uppstod orsakslöst. Några bevis för ett sådant antagande finns inte, bara de besvärligheter man råkar ut för om man utgår från att världen uppstod av en orsak. Att föra in något sådant tycker jag verkar äventyrligt, kausaliteten som föregår allt? Till och med Gud är bättre, som struntar i logik och kausaliteter.

"creatio ex nihilo"

Ja, det finns en orsak till att jag håller det för en konfliktfri tro är att det inte finns någonting alls som kan stå i vägen för en händelse i den totala intigheten. Om där uppstår någon slags materialisering på lånad tid, (med energisumman 0, men med en assymetri) som plötsligt genererar het plasma i så oerhörda kvantiteter att det är först då det uppstår ett mottryck som processen förmås avstanna. Det finns säkert någon teoretiker som räknat på vad som kunde vara möjligt den bråkdel av en sekund innan materien var utvecklad.

[Illusionen]

En tanke rörande ”intet”.

Vi utgår från vår atomära verklighet, så som vi förnimmer den, [...]

En detaljfråga: Verkligheten som vi förnimmer den, via synen, är ju mer av förmågan att förnimma elektromagnetisk strålning. Vi kan ju även förnimma de ljud som alstras då vi lyssnar på Béla Bartók, Pianokvintett. Vi kan känna vinets smak och bouquet. Eller känna det svala vattnet omgärda oss då vi simmar ut från bryggan. Molekyler mest, är det inte? Eller är just det ovidkommande?

Kortfattat är fälthastigheten, c, en direkt konsekvens av den strukturella skalfaktordifferensen mellan
sinnets atomer och universum, G.
Det är alltså den BASALA grundnivån, via vilken atomär växelverkan sker i G.
De övriga förnimmelserna du nämner är hemmahörande internt inom den atomära verkligheten,
och refererar till komplexa (mer avancerade) atomärt bundna strukturer typ molekyler.
Vill man försöka förstå helheten är det inte ovidkommande, som jag ser det.

Det jag benämner balanskriteriet, Delta, har två separata projektioner varav en troligen är likvärdig med "fotonen".
Den andra är imaginär och då sannolikt likvärdig med "gravitonen".
Båda projektionerna/partiklarna ingår i växelverkan. Skulle jag mot förmodan ha rätt så kommer de aldrig att finna
Higgs partikel i Cern, utan endast verkan/effekten av den, p g a dess imaginära karaktär.

Hälsar
Illusionen

[OblivionII]

Egentligen bara det att där Big Bang börjar, slutar också vår kunskap. Om det fanns något "innan" vet vi inte. Om det fanns någon orsak vet vi inte heller något om. Ännu mindre vetande har vi om vad som i så fall skulle varit Big Bangs direkta orsak. Det finns litet modeller om hur det kan ha gått till. De är tillräckligt intressanta.

Det är just den här slutsatsen jag alltid haft så svårt för att smälta. Jag förstår inte varför man behöver eller vill dra slutsatsen att bara för att vi inte kan bevisa eller förstå något så anses det otänkbart eller mindre troligt.
Om vi nu inte vet om det existerade något innan Big Bang, hur kan då forskarna vara lika oseriösa som mig i det här fallet och VÄLJA vilket alternativ de anser vara mer troligt när de i själva verket inte har en aning? Eller så har de kanske aningar vi inte är medvetna om?

Det där med att något uppstår ur ingenting lär väl ändå kunna anses vara en lite mer "exotisk" spekulation om något vi inte har den minsta erfarenhet av?
En teori som säger att universum uppstod i ett redan existerande rum är ju ändå något vi kan föreställa oss lättare då vi har en viss erfarenhet av "existerande rum" och därmed har vi större förståelse för scenariot/teorin. Jag kan därför för mitt liv inte förstå varför det inte bör ses som en mer trolig eller lika trovärdig teori som någon annan.

"Näää vi vet inte riktigt vad som fanns innan och eftersom vi inte kan sätta ord på det och helst inte vill förhålla oss skeptiska ut i fingertopparna i frågan så BORDE det heller aldrig ha funnits".

Är det inte lite så forskarna resonerar men med ett lite mindre sarkastiskt förhållningssätt, eller missförstår jag?

Eller ett annat exempel på den här logiken jag inte fattar:
Om en dimma rör sig på ett sätt som man tycker påminner om rörelsen ett spöke skulle kunna göra och man inte har någon förklaring till hur det uppstod, är då den rimligaste teorin att det var ett spöke som visade sig?

Hoppas du inte tar min vinkling på det hela som något dumförklarande på något sätt. Det är bara så här tankarna går och jag inser att oförståelsen med den allra största sannolikhet ligger hos mig.

[Pilatus]

Det är just den här slutsatsen jag alltid haft så svårt för att smälta. Jag förstår inte varför man behöver eller vill dra slutsatsen att bara för att vi inte kan bevisa eller förstå något så anses det otänkbart eller mindre troligt.

Det tror jag inte någon har uttalat sig om.

Om vi nu inte vet om det existerade något innan Big Bang, hur kan då forskarna vara lika oseriösa som mig i det här fallet och VÄLJA vilket alternativ de anser vara mer troligt när de i själva verket inte har en aning? Eller så har de kanske aningar vi inte är medvetna om?

Det verkar konspiratoriskt. Det enkla svaret är väl att de inte vill uttala sig om sådant de inte vet något om.

Det där med att något uppstår ur ingenting lär väl ändå kunna anses vara en lite mer "exotisk" spekulation om något vi inte har den minsta erfarenhet av?

Jag vill gärna veta hur du argumenterar mot en sådan idé. Att du finner tanken exotisk har jag inget emot.

En teori som säger att universum uppstod i ett redan existerande rum är ju ändå något vi kan föreställa oss lättare då vi har en viss erfarenhet av "existerande rum" och därmed har vi större förståelse för scenariot/teorin. Jag kan därför för mitt liv inte förstå varför det inte bör ses som en mer trolig eller lika trovärdig teori som någon annan.

Men det där säger egentligen bara någonting om hur du själv tänker. Det säger inte något om sannolikheten att det är en mer trolig hypotes än någon annan.

[SigurdV]

På vilket sätt är oändligheten före Big bang aktuell idag?

Den påverkar antagligen oss fortfarande. Observera att jag bara antagit dess existens eftersom vadhelst är bättre än ingenting.

Den automatiska frågan är ju varför "oändligheten" i något avseende skulle vara bättre än "ingenting"? Varför skulle oändligheten av någonting vara möjlig innan Big Bang? Oändlighet är ju ett mått på någon egenskap i rummet eller tiden. Det blir därför anakronistiskt att anta att något kunde ha egenskapen av att vara oändligt innan någonting fanns som kunde ha egenskapen att vara oändligt.

Vad oändlighet är och hur vi ska definiera begreppet är en intressant fråga...som vi tillfälligtvis får lämna åt sidan. Du verkar UTGÅ från Big Bang och FÖRUTSÄTTA att ingenting orsakade BB. Då hävdar du alltså att någonting saknar orsak och att kausalitetsprincipen inte gäller!

Men det är väl bara ett ANTAGANDE?
Kan du BEVISA att Big Bang saknade orsak?

Jag föreslår att orsaken kan ha varit en oändlig mängd av energi.
Att "trycket" inom mängden tvingar områden att "implodera".
Att BB är en sådan implosion. Att det vi uppfattar som "utvidgning av rummet"
i stället är en indelning av rummet i fler och allt mindre områden.

Något som alltid förbryllat mig är att universum i sitt begynnelsetillstånd skulle innehålla en bestämd mängd energi... Varför just så mycket energi?
Varför inte mer eller mindre? Att då förutsätta ett "ingenting" som universums omgivning, verkar förhindra att frågan har ett svar...

[förstår mig själv]

Att allt har en orsak är en teori som kan prövas. Dvs vi tittar på olika händelser och försöker se om vi finner orsaken. I bland är orsaken svår att finna(vilket inte automatiskt betyder att orsak inte finns). Allt som händer ska alltså ha en orsak tex han äter för att han är hungrig, eller för att det är gott. Det gör ont i handen för jag ramlade på den. Dvs när man prövar teorin (allt har en orsak) så finner vi mängder av händelser som har orsak och därmed stärks teorin. Då måste man även tro att big bang har en orsak. Annars går man mot sitt förstånd(dvs mot en teori som man har undersökt och sett att den stämmer) och det brukar aldrig vara bra. Man kan få vanföreställningar. Om vi antar att allt har en orsak måste världen alltid ha funnits. Om vi antar att allt har en verkan följer att världen är evig. jag pratar om den modell som vi vanligtvis använder oss av ögonens/rumets modell. Där tid följer som en idee genererat av "rörelser".

[SigurdV]

Att allt har en orsak är en teori som kan prövas. Dvs vi tittar på olika händelser och försöker se om vi finner orsaken. I bland är orsaken svår att finna(vilket inte automatiskt betyder att orsak inte finns). Allt som händer ska alltså ha en orsak tex han äter för att han är hungrig, eller för att det är gott. Det gör ont i handen för jag ramlade på den. Dvs när man prövar teorin (allt har en orsak) så finner vi mängder av händelser som har orsak och därmed stärks teorin. Då måste man även tro att big bang har en orsak. Annars går man mot sitt förstånd och det brukar aldrig vara bra. Man kan få vanföreställningar. Om vi antar att allt har en orsak måste världen alltid ha funnits. Om vi antar att allt har en verkan följer att världen är evig. jag pratar om den modell som vi vanligtvis använder oss av ögonens/rumets modell. Där tid följer som en idee genererat av "rörelser".

Evighetsbegreppet är lite "belastat", och det är inte helt utrett vad "alltid" syftar på när det gäller tid. Tidens orsak finns knappast INOM tiden.

[förstår mig själv]

Tänk på att "tiden" är ett ord. Den följer av tex rörelse och av människan. Det är vi som hittat på tiden för att vi har sett samband mellan händelser/rörelser.

[SigurdV]

Tänk på att "tiden" är ett ord. Den följer av tex rörelse och av människan. Det är vi som hittat på tiden för att vi har sett samband mellan händelser/rörelser.

Ja vi har hittat på ORDET "tiden" men vi har inte hittat på sambandet mellan rörelse och människa! Samband i verkligheten hittar vi inte på...vi UPPTÄCKER dem! Sen återstår att beskriva,analysera och förklara dem.

[Illusionen]

Ang Big Bang

Mitt koncept, grundas på antagandet att det, i det universella perspektivet, förekommer ”något” abstrakt,
som kan liknas vid ett referenslöst balanserat instabilt grundtillstånd, G, skilt från våra atomära dimensioner.
Något förenklat kan G betraktas som vår verklighet i annan tappning/G-mix beroende av att andra, universellt
neutrala (= balanserade) referenser tillämpas.
Denna G-mix polariseras av våra sinnens atomstrukturer varigenom G-mixens ”oordning” struktureras (= ordnas) av vårt
medvetande, och därigenom i förlängningen genererar ”jaget”.
Efter att ha testat att tillämpa konventionell hållfasthetslära på det abstrakta grundtillståndet, G, framgår att resultatet
i väsentliga delar överensstämmer med det som anses vara allmänt accepterad fysik.
Jag ser detta som ett indirekt stöd för att det förda resonemanget bakom konceptet kan vara korrekt.
Utan att kullkasta etablerad fysik öppnar konceptet även/dock för annorlunda/utökade tolkningar av Big Bang, Relativitetsteorin, mm.

Målsättningen med detta inlägg är att försöka förklara varför jag betraktar Big Bang som en feltolkning.
Det jag fortsättningsvis här skriver kommer sannolikt även det att uppfattas som obegripligt, men det kan kanske vara
värt besväret att försöka. För övrigt har jag tidigare hört att jag uppfattas som
”den mest halsstarrigt envisa person man träffat på”, så jag har ju verkligen lite att leva upp till.
Som ett första (ant åter obegripligt) inledande steg i försöket att förklara Big Bang testar jag med följande.

Tänk er grundtillståndet, G, symboliserat av en flexibel/töjbar sfär (= balans i alla riktningar).
Nu förenklar vi lite och tänker oss att vi ändrar storleken på sfären, samtidigt som vi ser på sfären från lämpligt avstånd.
När storleken ändras kommer vi att se vissa töjningsrörelser ur vårt avståndsperspektiv, men EJ alla.
De rörelser vi ej ser (p g a deras orientering relativt observatören) utgör de IMAGINÄRA.
Redan här anar man sig till att Big Bang – singulariteten kan vara en fiktion, bakom vilken det döljer sig en imaginär "värld".

För att komma vidare behöver vi EULERS FORMEL,

PRODUKT (av Eulers formler)

PRODUKT kan betraktas som en ”mängdkontakt” mellan motriktade referensberoende funktioner.
e^+jφ • e^–jφ = (cos φ + j sin φ) • (cos φ – j sin φ) = cos2 φ – j cos φ sin φ + j cos φ sin φ + sin2 φ = cos2 φ + sin2 φ
Beloppet av produktmedelvärdet erhålls som, √ cos2 φ + sin2 φ = ± 1 (+ resp -, beroende av aktuell DRP)

Observera att de imaginära termerna , balanserar ut varandra, i aktuell DRP-balansposition.
Det rör sig alltså om ett dynamiskt balanserande im-fenomen, som ombesörjer att beloppet är 1.
Slutsatsen av detta blir att Eulers formel REPRESENTERAR DET ATOMÄR VÄXELVERKAN ”SER”,
i analogi med ovan beskrivna sfär. Eulers formel är m a o EJ KOMPLETT ur/i ett universellt perspektiv.

KVOT (av Eulers formler)

KVOT kan ses som ”avvikelsefördelning” alt. ”tänjningsfördelning” mellan motriktade funktioner.
e^+jφ / e^–jφ = (cos φ + j sin φ) / (cos φ – j sin φ) = (cos φ + j sin φ) (cos φ + j sin φ) = (cos φ + j sin φ)2 =
cos2 φ + j cos φ sin φ + j cos φ sin φ – sin2 φ = cos2 φ – sin2 φ + j 2 cos φ sin φ = +e+j2φ = e^+j2φ = cos 2φ + j sin 2φ
Kvot medelvärdebelopp erhålls som, √e^+j2φ = ±e^+jφ

Ur motsatt perspektiv erhålls på motsvarande sätt,
e^–jφ / e^+jφ = (cos φ – j sin φ) / (cos φ + j sin φ) = (cos φ – j sin φ) (cos φ – j sin φ) = (cos φ – j sin φ)2 =
cos2 φ – sin2 φ – j 2 cos φ sin φ = +e–j2φ = e^–j2φ = cos 2φ – j sin 2φ
Kvot medelvärdesbeloppet erhålls som, √e^–j2φ = ±e^–jφ

Ur resp DRP-perspektiv roterar alltså, i kvot-fallet, motsatt perspektiv åt motsatt håll !
Den s k dubbelrotationen har sin principiella grund i detta.

De olika DRP perspektivens KVOT-medelvärden ges av √e^+j2φ •–e^–j2φ = √–e^0 = ± j
Detta är den principiella förklaringen till DRP:s teckenskift.

KOMBINERAD PRODUKT & KVOT

KVOT kan här betraktas som en typ av normerad PRODUKT.
Konceptet använder sig vid växelverkan, av kombination av PRODUKT och KVOT, via Eulers formel.
Produkt och kvot är i grunden komplexa fenomen. Medelvärdet av produkt respektive kvot är dock
enligt ovan reellt respektive imaginärt vid balans mellan aktuella perspektiv.
Kombinationen av produkt och kvot BALANSERAR alltså varandra under vissa förutsättningar.

Den dubbla vinkeln vid kvot medför att kombination av produkt, φ, och kvot, 2φ, kännetecknas av
en typ av ”SYNKRON-detektering”, som bidrar till den atomära ”illusionen”.
Den synkrona ”detekteringen” resulterar i något som kan liknas vid en ”omfördelning” i G.
Omfördelningen är alltså en funktion av produkt, och kvot, som ”separerar” olika projektioner
med avseende på aktuella referenser. Synkroniseringen är viktig då kombinationen av produkt, f(φ),
och kvot, f(2φ), via synkronismen ger upphov till något som kan liknas vid en synkron detektering.
(Synkron detektering = fasstyrd likriktning)
Den synkrona detekteringen halverar 2φ till φ, samtidigt som fasdifferensen mellan φ och φ blir 90 grader.
Synkroniseringsmekanismen genererar alltså en förskjutningseffekt (= ”sidställning”).
”Sändare” och ”mottagare” får relationen ”j” till varandra p g a kombinationen av produkt och kvot.
Kombinationen av produkt, f(φ), och kvot, f(2φ), med åtföljande synkron detektering, är perspektivberoende,
vilket yttrar sig som 1800 –skift sett från A- resp B-atom.

Det är denna synkroniseringsmekanism som utgör bas för i efterföljande kapitel beskrivna principer.
Som ex är maskeringsprincipen, inkl dess konsekvenser i form av ”separering”, ursprunget till symbolen ”j”.
Notera att även fenomen som ”relativitet”, ”resonans” mm, är en effekt av ovanstående.

De dynamiska balanserande imaginära fenomen/termer som genereras vid produkt respektive
kvot av varianter av Eulers ekvation kan ses som ”projektioner” av balanserande dynamik.
Denna imaginära dynamik fungerar som den reservoar som reglerar att överskott och underskott
i G är i balans. Den imaginära dynamiken kan liknas vid en extern/dold ”G-fjäder” eller ”G-studsmatta”,
via vilken intern kommunikation atomer emellan går.
I kapitel, 10, Δ –VÄXELVERKAN, beskrivs de balanserande imaginära fenomenen ytterligare.
Innan vi lägger ned tid på att gå vidare skulle jag uppskatta om ni bekräftar att texten är begriplig så här långt
(för att undvika big bang, man bör hålla sig någorlunda nykter när man läser detta !).

TREVLIG MIDSOMMAR
Illusionen


PS
Vill även passa på och tacka Holoteist för personligt meddelande.

[förstår mig själv]

Vad är det för enheter som du beskriver med dina formler? Är det imaginär enhet?

[förstår mig själv]

Tänk på att "tiden" är ett ord. Den följer av tex rörelse och av människan. Det är vi som hittat på tiden för att vi har sett samband mellan händelser/rörelser.

Ja vi har hittat på ORDET "tiden" men vi har inte hittat på sambandet mellan rörelse och människa! Samband i verkligheten hittar vi inte på...vi UPPTÄCKER dem! Sen återstår att beskriva,analysera och förklara dem.

Det har du rätt i. Sedan använder jag ordet "förstå" istället för upptäcka. Samband/ förstå är en schematisk del av oss själva. De andra är input/registrering som utgörs av ögon, öron och känslor. Och resultatet/värderingarna som är känslorna.

[Illusionen]

Vad är det för enheter som du beskriver med dina formler? Är det imaginär enhet?

Trevligt att du är intresserad av mitt koncept, och har uthålligheten!

I uppsatsen beskriver jag hur balanskriteriet Delta (”sfären”) är en återspegling av universum.
I nästa steg betraktar vi universum som Delta i kolossal-format, innehållande Deltas reella och
imaginära faser (v g se den inledande figuren i uppsatsen).

Det jag visar via Eulers formel/ekvation är hur FÖRDELNINGEN mellan reellt och imaginärt,
i vår atomära verklighet, härrör från avvikelser i G.
Grundtillståndet G är abstrakt, och har inga direkt förnimbara ”enheter”.

Big Bang representerar universums IMAGINÄRA FAS, sett via våra respektive sinnens atomstrukturer
(och därav G-mix polarisering).
Big Bang rymmer m a o den speglade motsvarigheten till hela vår verklighet.
Den s k B-B-singulariteten är enligt mitt resonemang en ren och skär illusion.

Med mitt synsätt är alltså Big Bang ännu en av de paradoxer som härrör från att definitionen av
fenomenet TID har utelämnats (då saknas verklig grund!).
Enligt mitt koncept definieras TID som ett lokalt observatörs-fenomen i universum,
ett universum vars existens vi själva ”formulerat”.

Ett förtydligande.
Personligen betraktar jag Eulers formel som en atomär modell som beskriver MEDELVÄRDET
på fördelningen mellan reellt och imaginärt. Du kan spalta upp medelvärdet och skriva formeln
som en serieutveckling. När du därefter kombinerar motriktade funktioner får du en mycket/enorm
komplex kombination av kombinationseffekter av seriernas delelement, där kombinationseffekterna
symboliserar G-avvikelser. Det jag här förenklat beskriver baseras på ”medelvärdeseffekten”.

Hälsar
Illusionen

[Illusionen]

YTTERLIGARE ETT LITET STEG I FÖRSÖKET ATT GÖRA DET OBEGRIPLIGA BEGRIPLIGT

Av det jag beskriver i föregående inlägg framgår att vissa töjningsstrukturer på den dynamiska
sfärens yta (= balanskriteriet Delta) blir osynliga/imaginära p g a sin orientering relativt vår ”egenstruktur”.
Medvetandet ”ser” alltså INTE sin ”egenstruktur”, vilket jag benämner, Maskerings-Princip, MP.
Observera att ”sfären” blir skenbart dynamisk p g a MP (v g se även uppsatsen ang detta).
Den maskerade (= imaginära) töjningen ingår i sfären, som en balansförutsättning.
Vill vi lära oss känna ”sfären” (= balanskriteriet Delta) och konkretisera dess egenskaper,
måste vi av logiska skäl inkludera det imaginära, i annat fall råder ej balans.
DET IMAGINÄR EXISTERAR ALLTSÅ INTE I VÅR VERKLIGHET, MEN HAR INFLYTANDE PÅ DEN.
Det är detta ömsesidiga inflytande/beroende som går att utläsa ur balanskriteriet, Delta.

Jag skulle uppskatta om någon vill kommentera om/hur detta samband ev kan ”hanteras” inom filosofin.
Algotezza har, om jag förstått rätt, läst filosofi på akademisk nivå, och bör ha rätt kompetens.

När två ”atomer” kommunicerar/växelverkar med varandra refererar respektive atoms ”maskering”
till den egna ”egenstrukturen”. Det som är imaginärt skiljer sig därigenom åt för respektive atom/medvetande.
Då ”sfären” är skenbart dynamisk till sin karaktär får det till konsekvens att respektive imaginär komposant av
”sfären”, ur respektive atoms perspektiv, får avvikande POSITION i ”sfären”.
Observera att positionen refererar till olika skalfaktorer och orienteringar i Grundtillståndet, G.
Det är här vi principiellt finner grunden för RUM och TID.
De avvikande/ändrade imaginära positioner som på detta sätt ”genereras” skiljer sig alltså åt för de
kommunicerande atomerna.
Detta åskådliggörs i uppsatsen, genom att Delta ritas som två varandra radiellt överlappande sfärer.
Denna imaginära skillnad/differens ingår enligt ovan i balansförutsättningarna, och formar vår s k ”VERKLIGHET”.

Begripligt ?

Hälsar
Illusionen