förstår mig själv skrev:Vad är det för enheter som du beskriver med dina formler? Är det imaginär enhet?
Trevligt att du är intresserad av mitt koncept, och har uthålligheten!
I uppsatsen beskriver jag hur balanskriteriet Delta (”sfären”) är en återspegling av universum.
I nästa steg betraktar vi universum som Delta i kolossal-format, innehållande Deltas reella och
imaginära faser (v g se den inledande figuren i uppsatsen).
Det jag visar via Eulers formel/ekvation är hur
FÖRDELNINGEN mellan reellt och imaginärt,
i vår atomära verklighet, härrör från avvikelser i G.
Grundtillståndet G är abstrakt, och har inga direkt förnimbara ”enheter”.
Big Bang representerar universums
IMAGINÄRA FAS, sett via våra respektive sinnens atomstrukturer
(och därav G-mix polarisering).
Big Bang rymmer m a o den speglade motsvarigheten till hela vår verklighet.Den s k B-B-singulariteten är enligt mitt resonemang en ren och skär illusion.
Med mitt synsätt är alltså Big Bang ännu en av de paradoxer som härrör från att definitionen av
fenomenet
TID har utelämnats (då saknas verklig grund!).
Enligt mitt koncept definieras
TID som ett lokalt observatörs-fenomen i universum,
ett universum vars existens vi själva ”formulerat”.
Ett förtydligande.
Personligen betraktar jag Eulers formel som en atomär modell som beskriver MEDELVÄRDET
på fördelningen mellan reellt och imaginärt. Du kan spalta upp medelvärdet och skriva formeln
som en serieutveckling. När du därefter kombinerar motriktade funktioner får du en mycket/enorm
komplex kombination av kombinationseffekter av seriernas delelement, där kombinationseffekterna
symboliserar G-avvikelser. Det jag här förenklat beskriver baseras på ”medelvärdeseffekten”.
Hälsar
Illusionen