Loke:
Jag själv är inte alls påläst på hinduism, mer bekant med buddhism och taoism.
Det enda verk jag skulle våga påstå att jag "förstår" är Tao te ching, och detta eftersom jag, läst flera tolkningar.
"Pärm till pärm" har jag läst följande versioner:
Varandets Tao av Ray Grigg.
Tao te ching av Stefan Stenudd.
LaoZi talar, den vises tystnad av Tsai Chih Chung.
"Enskilda kapitel" har jag läst på internet, kommer inte ihåg exakt vart, men det finns flera sidor där man kan jämföra olika engelska översättningar, t.ex denna sida:
http://www.duhtao.com/sidebyside.html
...
Vad är då min poäng?
Jo, att trots att jag "förstår" Tao te ching eftersom jag läst "den", så betyder detta inte att min förståelse är densamma som Laozis, Laozi "levde" sin filosofi på ett helt annat sätt än jag gör.
Den grad jag "förstår" Tao te ching är också relativ iförhållande till vem jag pratar med, här på filosofiforum kanske jag är en av de som förstår den bäst, men åker jag till kina och pratar med någon taoist där så kanske min förståelse är väldigt ytlig i jämförelse med hela hans livsstil.
Jag håller naturligtvis med, om att det går, i viss mån, går att "förstå" en text, eftersom annars vore studier av den meningslöst. Så, till en början finns en "artskillnad" mellan någon som förstår Tao te ching och någon som inte gör det, och skillnaden ligger ofta i hurvida man ö.h.t läst den (dvs. någon tolkning) - eftersom det i diskussion ofta visar sig att kritiker av något verk, inte ens läser verket ifråga.
Men samtidigt är "förståelse" något relativt när man börjar studera Tao te ching. I viss mån skulle jag säga att man närmar sig "absolut förståelse" först när man agerar filosofin.
Det är, som du säger, en skillnad på akademisk teoretiker, och utövande praktiker.
För att helt och fullt förstå taoism, så måste man kanske levt i kina, eftersom filosofin manifesterar sig väldigt konkret där, deras institutioner vilar på själva filosofin.
Ett annat sätt att se på det, är att tao i taoism inte ens går att förstå, eftersom det är t.ex. det första kapitlet tar upp.
Jämför vi mitt tillvägagångsätt, med t.ex. Avantgardets (som exempel), så är har jag ofta ett mer absolutistiskt förhållningsätt, som tillåter ett visst inslag av relativism. Medans han har ett relativistiskt förhållningsätt som (vid senare tid sen han börjat läsa Hegel) tillåter ett visst inslag av absolutism (dock menar jag att hans förhållningsätt till t.ex. Derrida eller andra tänkare han höjer upp, alltid har haft (vad jag menar med) mer absolutistiskt än relativistiska inslag, dock aldrig något han erkänner eftersom han alltid
agerar från en relativistisk plattform, och har således en helt annan syn på absolutism än mig).
Det finns alltså alltid något "för-etisk" eller "före-agerandet" i våran upplevelse, och detta kan vi kalla "X". Detta "X" kan man sedan ha olika förhållningsätt till: mer absolutistiska och mer relativisitska, och dessa är "etiska" eller "agerande".
Tror vi behöver alltså lite fler begrepp kring vad "förståelse" innebär, dvs både förståelse för:
* Före och efter vi läst ett verk, detta kan vi kanske kalla "grundläggande teorietisk förståelse". Dvs, att "ha" eller "inte ha" grundläggande teoretisk förståelse.
* Före och efter vi tillämpat principerna ett verk, detta kan vi kanske kalla "grundläggande praktisk förståelse", dvs att ha eller inte ha grundläggande praktisk förståelse.
* Efter den grundläggande finns "fördjupad teoretisk förståelse".
* Och "fördjupad praktisk förståelse".
* Vi skulle även kunna prata om en "historisk förståelse" (dvs vi förstår de historiska och kulturella villkoren för varför en teoribildning kom fram, eftersom teoribildningar alltid är ett ställningstagande i förhållande till ett visst levnadsvillkor).
osv.
Vi behöver alltså många fler begrepp än enbart begreppet förståelse för att kunna
beskriva skillnaden, även fast jag tillsvidare
litar på att du har förståelse för verket i fråga. Du är alltså auktoritet i frågan/diskursen, här och nu. Så visst finns det relativa och absoluta inslag av förståelse.
...
En annan sak som relaterar till just Taoism, är hurvida verket ska namnges som "Tao te ching" eller "Dao de jing",
http://en.wikipedia.org/wiki/Daoism-Tao ... tion_issue
Och här ser vi att de "relativa tendenserna" smyger sig in.
...
Här kommer några olika versioner på första kapitlet i Tao te ching, som visar lite hur man kan översätta det. Dessa olika tolkningar visar samtidigt att man kan spekulera kring hur man ska förhålla sig till Tao te ching, första versionen är t.ex. "mer" anpassad iförhållande till "våran världsbild" i val av begrepp. Den 2:a versoinen innehåller begreppen "himmel", "jord", "mysterium", etc. Jag
tolkar dessa begrepp symboliskt. Så den första versionen är en mer "grundläggande förståelse" för oss i väst - den relaterar mer till vårat språk, medans den andra versionen är mer "grundläggande förståelse" eftersom den använder begrepp som "himmel" osv vilket är närmare de typer av "konkreta begrepp" som orginalet innehåller.
Ron Hogan skrev:If you can talk about it,
it ain't Tao.
If it has a name,
it's just another thing.
Tao doesn't have a name.
Names are for ordinary things.
Stop wanting stuff;
it keeps you from seeing what's real.
When you want stuff,
all you see are things.
Those two sentences
mean the same thing.
Figure them out,
and you've got it made.
James Legge skrev:The Tao that can be trodden is not the enduring and
unchanging Tao. The name that can be named is not the enduring and
unchanging name.
(Conceived of as) having no name, it is the Originator of heaven
and earth; (conceived of as) having a name, it is the Mother of all
things.
Always without desire we must be found,
If its deep mystery we would sound;
But if desire always within us be,
Its outer fringe is all that we shall see.
Under these two aspects, it is really the same; but as development
takes place, it receives the different names. Together we call them
the Mystery. Where the Mystery is the deepest is the gate of all that
is subtle and wonderful.
forgiveness to guilt, acceptance to rejection, love to hate, listening to talking, allowance to resistance, peace to disharmony