Jag gillar när jag gråter...eh... det blir egentligen ingen riktig gråt, jag grejar i de allra flesta fall att stoppa tårar innan dom flödar, vad jag gillar, men på samma gång vägrar att ge efter för är stormen av känslognistor som kommer nånstans ifrån.(Snälla du varna mig om jag gör något olämpligt som kan kräva moderator åtgärd jag gillar er allihop även om...öh...vi tar det sen va?) Varför har vi känslor? Hur uppkommer de?lynx skrev:Jag lyssnar hjärna på dig. Egentligen är det kanske lite omoraliskt att göda en så grandios person som dig ytterligare då andra svälter. Men det är väl omoraliskt att ljuga också? Jublar åt den där ådran i dig
Jag gör det enkelt för mig (i mitt inre hör jag någon fnissa och säga: nu ska han prata om "moralkakan") Ha! Jag hörde nog! Tji fick fnisset det blir en annan liknelse i stället:
Du sitter vid ratten och rösten från baksätet säger: "Ta höger i korsningen!"
(Det är lite roligare på engelska "right next") och du parkerar för att kolla läget...
Jodå, du kan fortfarande inte öppna dörren,du kan inte se igenom den mörka bakruta som spärrar sikten in i baksätet, du minns inte hur du hamnade i bilen och du vet inte vem som sitter i baksätet. Känner du igen dig?
Kanske vinner vi något om vi abstraherar? Vi tänker oss en organism så primitiv som möjlig.
Den har ett system av reflexer, men varför har den det?
Darwin: Därför att systemet uppkommit steg för steg via mutationer som gynnat organismen i kampen för dess överlevnad!
G.E.Moore: Ack dyre broder, jag undrar om inte sV tänker slå två flugor i en smäll här...
sigurdV: Jag säger bara att systemet är BRA ur organismens synpunkt, och att vi därför BÖR kalla det Organismens Naturliga "Moral System"!


