Existentiell ångest

[stradde]

Varney :

och du kan aldrig vara annat än ensam. med dina känslor, tankar existens....osv.

Om man anser att känslor och tankar inte kan kommuniceras ut på ett korrekt sätt så stämmer det. Men jag tror att många, kanske de flesta kan på något sätt kommunicera ut vad de känner, och hos någon känna tröst.

Sedan så tror jag också att det finns människor som är lite mera "speciella" som kanske har känslor och tankar som inte riktigt går att förstå för många.

Typ, varför fundera över tiden, tiden finns eller den finns inte. Kanske många skulle säga..

Jag tror dock att det även om det inte går att kommunicera ut exakt vad man känner och tänker, så tror jag att värmen från en annan människa kan få en att må bättre. Det fysiska och psykiska känslan av att någon annan vill förstå, trösta, vara, gilla den man är. Tror jag kan vara ett sätt att minska mycket långa perioder av ångest, djup smärta och meningslöshet.

En annan sak som jag läste snabbt på en baksida av en bok, som fanns vid filosofisektionen. Som jag tänkte köpta nästa månad, handlade om att få människor med stark ångest att rikta sin ångest mot någonting. Typ skriva, dansa, måla, sjunga etc. att få känslorna och tankarna mot en riktning istället för att låta allting spreta åt alla håll.

För mig så är det exempelvis otroligt viktigt att jag får "knarka" böcker, skriva, tänka, och ha känslan av att jag i meningslösheten åtminstonde kan välja vad jag vill göra.

Hoppas att du , Varney hittar din "grej"

Kanske filosofi är det? Eller Nietzsche? Eller Satanism?

Må väl

Kram!

[Varney]

tackar
..har faktiskt lite förhoppningar ang min kommande dynamiska psykoanalys - även om en stor del av mig naturligtvis avfärdar sånt som rent dravel

[stradde]

tackar
..har faktiskt lite förhoppningar ang min kommande dynamiska psykoanalys - även om en stor del av mig naturligtvis avfärdar sånt som rent dravel

Kanske det funkar, eller så går det inte det. Men det är såklart värt att pröva! Skulle själv kunna tänka mig KBT men jag skulle tro att min studentbudget inte täcker det. Sedan är jag njurtransplanterad och skulle någon av minna läkare få reda på att jag traskat till HS och frågat om man kan få prova lite KBT utan att känna att det vore jätte viktigt. Så skulle de nog bli sura... antagligen skulle jag få dras med det en lång period och de skulle tvinga mig att ta ännu mera prover och prate med ännu mer rockar. Och det är ju lagom roligt.

läkare är smarta, men läskiga. jag tror alltid att de bor i Djursholm i en jätte villa och åker till dyra platser och sprätter sina löner. sedan så är alla jätte höger och vill ha Bush skattesatser. ok.. jag generaliserar. och även om många läkare är läskigt höger så föredrar jag en läkare som botar folk mot en kotlett på östermalm som arbetar som mäklare och ser ut som alla gör på Östermalm. Alla ser jäääätte viktiga ut.

Därför skall jag flytta dit.. hehe ..

Jag boende på Östermalm... vilken syn. Tanterna skulle tro jag var knarklangare..


http://www.riksforeningenpsykoterapicen ... hurbra.htm

http://www.existens.nu/
Välkommen till de första svenska sidorna på Internet rörande existentiell vägledning och psykoterapi.

jäklar det där måste jag läsa. jag har ju existentiella frågor i skallen..

[Esafix]

Men om man kommer fram till att livet är meningslöst så borde man rimligtvis vara likgiltig inför denna slutsatts och inte vara rädd att inse faktum. Iaf är det så jag tänkt. Vi dör, och det är bara att leva och göra vad fan som helst tills dess, vad du gör spelar ingen som helst roll.

Livet har ju ingen mening och vi är automatiska tingestar, lika döda som vilken sten som helst, bra konstruerade på ett mer komplicerat sätt. Liv, i traditionell mening, är icke existerande och fri vilja efterkonstruerat i hjärnan.

Därimot har jag (av någon oförklarlig anledning) moraliska värdering som jag följer jämtemot andra, som jag känner att jag inte vill avböja ifrån. Man vill inte skapa lidande för andra känner jag och det är väll bara ännu en i raden automatiska beteenden som gäller för min kropp(mer bestämt hjärna) så att säga. Detta resonemang funkar fint för mig iaf!

[Varney]

varför menar du borde man rimligtvis då vara likgiltig inför att dö?

det där stämmer absolut inte på mig så mycket vet jag.

snarare tvärtom.

förmodligen är det en av de primära drifterna (kanske eg den enda?) som löper amok - alltså självbevarelsedrift,livsuppehållandet, som styr alla andra arter liksom oss...

att vilja överleva är naturligt för en hund också,...men denna slipper (förmodligen) inte medveten om sin existens så som vi - därav ingen existentiell ångest hos min hund. men när vi då; den största förbannelsen jag kan tänka mig.. är såpass smarta att vi fattar att vi ska dö..och, _naturligt_vis inte vill det...kollision.

detta är vad jag kallar ett besvär. jag skiter väl i om jag inte har pengar eller har ont i ryggen...inget toppar detta basproblem.

[Esafix]

varför menar du borde man rimligtvis då vara likgiltig inför att dö?

det där stämmer absolut inte på mig så mycket vet jag.

snarare tvärtom.

förmodligen är det en av de primära drifterna (kanske eg den enda?) som löper amok - alltså självbevarelsedrift,livsuppehållandet, som styr alla andra arter liksom oss...

att vilja överleva är naturligt för en hund också,...men denna slipper (förmodligen) inte medveten om sin existens så som vi - därav ingen existentiell ångest hos min hund. men när vi då; den största förbannelsen jag kan tänka mig.. är såpass smarta att vi fattar att vi ska dö..och, _naturligt_vis inte vill det...kollision.

detta är vad jag kallar ett besvär. jag skiter väl i om jag inte har pengar eller har ont i ryggen...inget toppar detta basproblem.

Ja visst, vi fattar att vi ska dö, men vi förstår inte vad döden är, vi är också bara djur och inget annat.. Dessutom tror jag man ska akta sig från att fördumma andra djur, de förstår nog mer en vad vi tror!

Likgiltig inför döden tycker jag är en absolut sanning, om du tänker efter, vad spelar det för någon roll, om tex alla atomer i universum plötsligt försvinner? Inte ett jota.

Jag har läst att troligen kan inte heller människohjärnan fullt förstå innebörden av död, som en skyddsmekanism. Det vore för absurt och övergripande att förstå och "känna av" hela innebörden. Så detta tillsammans med att medvetandet matas av hjärnan med att livet är av vikt hela tiden tror jag är en förutsättning för att "levande" tingestars existens.

Jag kan inte bevisa eller gå vidare i denna tes. Kanske någon annan har en bättre idé?

[Esafix]

Skulle bara vilja säga att jag håller med dig att det är surt att förstå att man kommer att dö, för att aldrig mer existera. Även om vi emotionellt inte kan känna och förstå hela innebörden så förstår ju människan ganska mycket av den. Och att samtidigt ha drifter som gör att man är rädd för att dö samt försöker undvika det, när det är helt garanterat lönlöst... surt ja.

Men om man dör tycker jag inte livet kan ha någon mening. För vad mening har det om man sedan iaf aldrig mer existerar och kan känna av att livet hade en innebörd? Låt oss säga att livet har en mening och innebörd. Man kommer ju aldrig att kunna reflektera över den och då faller ju hela vitsen.

Låt oss säga att samma atomer som din kropp var uppbyggd av, miljarder upphöjt till miljarder år senare av ren slump skulle återförenas i en levande tingest igen så skulle denna tingest iaf inte komma ihåg att dessa atomer levt tidigare.

Jag tror att om vi förstod hela innebörden av döden skulle det komma till priset av att vi också förstår att livet är meninglöst... Som det är nu kommer vi alla att leva ut livet pga mentala drifter precis som vilket annat djur som helst helt meningslöst. Det är bara följa det förutsagda som de rena åskådare vårt medvetande är.