Om vår teknik pajar är det de andra djuren som får sista ordet,de kan ju fortfarande konsten att på kort och lång sikt överleva i naturen så som den är och utan särskilda hjälpmedel. Vi är det enda djuret som förstör planeten medelst förgiftning. Att inte leva i nuet utan planera för en bättre morgondag men bara en morgondag inte alltför långt bort är en usel strategi. Om man inte planerar väldigt långt framåt är det bättre att leva för dagen vad det materiella anbelangar. Människans framgång beror mycket på omsorg och kärlek. Förstånd att hjälpas åt,se hur vi är beroende av varandra.Ditt liv är mitt! Materiell rikedom är inte ens på personligt plan intressant om vi tänker efter (alltså använder vår intelligens). Om vi inte upplever kärlek är livet totalt meningslöst och då menar jag meningslöst på ett dåligt sätt
