Individ, struktur

Moderator: Moderatorgruppen

Calle Fredrikson
Inlägg: 32
Blev medlem: 31 jul 2008 12:51
Ort: Göteborg

Individ, struktur

Inläggav Calle Fredrikson » 31 jul 2008 13:34

Är det ett kategorimisstag att säga att strukturerna determinerar individerna i samhället? Begränsas individerna av strukturerna? Finns det en nivåskillnad som gör att man inte borde uttrycka sig på vissa sätt när man använder sig av begreppen? Hur ändras strukturerna? Hur fungerar det när man vill försvara någon med att hans/hennes dåliga handlande styrs av strukturer, kontra när det strukturella handlandet ses som en extra anklagelsepunkt?

Jbig
Avstängd på en månad
Inlägg: 2112
Blev medlem: 01 dec 2006 14:54

Inläggav Jbig » 31 jul 2008 14:15

Hejsan!

Jag tror att man kan besvara Calle Fredrikssons frågor på följande sätt:

Strukturerna sätter ramarna kring det mänskliga handlandet.
Men inom dessa ramar är individernas frihet ganska så stor.

MVH
bigj
Att verka för det goda...

Calle Fredrikson
Inlägg: 32
Blev medlem: 31 jul 2008 12:51
Ort: Göteborg

Inläggav Calle Fredrikson » 08 aug 2008 15:48

Men sätter strukturerna verkligen ramar kring det mänskliga handlandet? Det är ju fullt möjligt för till exempel en överklass-unge att avsäga sig sitt arv och börja jobba på lager, precis som det är möjligt för en tjej att sluta raka sig under armarna. Hur kan man tala om en ram? Som en gräns då eller? Det är ju fullt möjligt att röra sig utanför, bryta normer/strukturer. Det är ju vanligt att tex tala om klassresor. (Säg nu inte att klassbegreppet inte har någon mening! Det finns en massa personer som fattar vad man menar när man säger klass.) Det verkar ju snarare som att "sannolikheten" (kanske inte ett ultimat ord när man talar om mänskligt beteende) är mindre att en person från arbetarklassen skall börja arbeta som vd för , säg volvo, än en person från överklassen. Min tanke som jag försöker pröva är om det är ett kategorimisstag att säga att det finns kausala samband mellan struktur och individ? Är det inte så att själva strukturen och de handlande individerna är olika beskrivningssätt av samma sak? Jämnför med hur fysikaliska processer i en människas hjärnan är samma sak (numerisk identitet) som det som händer i den personens själ (mind). Dualistens misstag (kategorimisstaget) , att tro på kausala samband mellan själslig aktivitet och fysikaliska händelser i våra kroppar uppdagas så fort vi inser att en själslig värld inte existerar parallellt med den fysiska världen. (Man kanske kan säga att dom existerar  i varandra?) Tänk på hur absurdt det låter att säga " Jag har varit på liseberg, i majorna, frölunda och angered men det var synd att jag inte fick se nåt av göteborg!"(argumentationen är hämtad ur Gilbert Ryles "The concept of mind") Är det då lika absurt att säga " Jag försöker förändra mitt beteende men det är svårt, på grund av alla strukturer som begränsar min fria vilja"?

Jbig
Avstängd på en månad
Inlägg: 2112
Blev medlem: 01 dec 2006 14:54

Inläggav Jbig » 08 aug 2008 16:04

Hejsan!

Strukturerna sätter nog trots allt ramarna kring ditt sätt att sedan handla som individ. Kinesen handlar annorlunda i vissa situationer är en västerlänning, liksom afrikanen gör det! Ibland sammanfaller likartade individuella handlanden trots kulturella och strukturella skillnader, men de är nog mer att betrakta undantagen från regeln!

Men naturligtvis finns det även klassrelaterade strukturer att ta hänsyn till, det tror jag också. Och då styrs individerna även av dessa strukturer. Exempelvis så styrde strukturen bondens son att också bli bonde. Men när strukturerna blev allt fler, och korsade varandra, så ökade utrymmet för de individuella möjligheterna i samhället. Idag kan man bli vad man vill, inte minst rik, men samhällsstrukturen ger bara en av hundra jobbarbarn den möjligheten eftersom ramarna(kosingen) sätter gränserna. Däremot har rikemansbarnet stora chanser att i sin struktur fortsätta som en rikling enär ramarna här inte begränsar utan tvärtom gynnar ett handlande som ter sig mer fritt - eftersom kosingen vidgar ramarna och undandrager problemen. Men man kanske även då lever efter vissa sociala konventioner som på sätt och vis också är en tillvaro innanför en slags ramar/strukturer!  :wink:

MVH
bigj
Att verka för det goda...

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 08 aug 2008 16:16

För det första: är det inte vanskligt att blanda in "fri vilja"? Behöver vi inte först en någorlunda vettig definition i sådana fall?

Sen: Struktur (klassbegreppet går att tänka sig i sådana termer, helt klart), betingar självfallet personen. Det betingar henne på så sätt att det, som redan sagts, sätter ramarna. Men med att sätta ramarna så måste vi förstå det i en oerhört snäv bemärkelse (vilket jag inte tycker har gjorts här), oavsett vad liberalisterna nu kan vilja påstå. Strukturerna, i denna bemärkelse, sätter alltså ramarna för vad individen överhuvudtaget kan vilja. På samma sätt som man måste ha skådat färg för att överhuvudtaget kunna begripa konceptet, så måste man också ha levt inom ett viss strukturellt avgränsat område för att förstå vad som försiggår däri. Det är inte bara de materiella betingelserna som skiljer sig åt, utan i och med att de materiella betingelserna skiljer sig åt så följer därmed också en rad olika förhållningssätt och värderingar som också skiljer sig åt, för att inte tala om språkliga skillnader (och med språket följer, underförstått, tankarna).

En kvinna som slutar raka sig under armarna har väl inte frigjort sig från strukturerna? Denna protestakt - vilket den måste vara, då den går genom strukturerna och inte vid sidan om dem -, innesluter ju i sig strukturerna. Det är ett omkastande av strukturens hierarki, inte ett frigörande från den. Detta eftersom strukturerna är oavhängiga individen som sådan, de är konventioner som stagnerat i en viss form i det mellanmänskliga utrymmet. Således är ju också denna protestakt något som förhåller sig till strukturerna. Valet som presenteras ("att raka sig" eller "att inte raka sig") är svar på den fråga som strukturen aktualiserar, inte något fritt val. Och med denna konkretisering av problematiken tror jag att jag synliggjort på vilket sätt strukturen inramar individen, och betingar hennes hela värld. Att låta bli att raka sig under armarna kan bara symbolisera ett frigjort beteende om, och endast om, det är en handling som kommer sig av helt andra bevekelsegrunder, där nämnda struktur inte alls finns med i bilden. Sett i ett något mer övergripande perspektiv är detta en omöjlighet.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Re: Individ, struktur

Inläggav Zokrates » 08 aug 2008 16:26

Calle Fredrikson skrev:Hur fungerar det när man vill försvara någon med att hans/hennes dåliga handlande styrs av strukturer,
kontra
när det strukturella handlandet ses som en extra anklagelsepunkt?


Ungefär som när en kriminell försvaras med sin taskiga barndom, men just på grund av den hamnat där han är, i fängelset,
kontra
en statsminister som inför ett totalitärt system och samtidigt hyser nyliberala värderingar?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 08 aug 2008 17:12

Zokrates, jag tycker det är både fel och missvisande att kalla den kriminelles barndom, i det fall som den kan tänkas vara sådan som vi tänker oss den just här, för "taskig". Det är en barndom med vilken följer vissa värderingar, handlings- och förhållningssätt, som medför att personen med stor risk, eller med säkerhet (beroende på detaljer), kommer leva sitt liv som kriminell. Du inför en viss värderingshierarki av barndomar här. Jag antar att "kärnfamiljen" står som nåt slags urtyp och modell för den "lyckliga" barndomen.

Min egen barndom har lett till att jag strikt socialiserar med missbrukare och kriminella, att jag sitter och sänker nån pilsner med a-lagarna, och snackar med dem på deras språk. Jag kan omöjligt se ner på dem eller ta avstånd ifrån dem, då det är sån jag själv är, delar samma "bakgrund", samma "värderingar", och allt som kommer därmed. Förstår heller inte varför något annat skulle vara "bättre". Dessutom är dessa, för mig, de enda genuint uppriktiga människorna, eller (ännu bättre) de enda fullt ut mänskliga människorna. Slutligen vet jag att det är just dessa jag kan lita på när det går snett för mig själv, när andra bara står och tittar på och kollar snett på en. Eller som Tupac sa i I Don't Give a Fuck:
"I went to the bank to cash my cheque
I get more respect from the mutha-fuckin' dope man"
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 08 aug 2008 17:30

Mitt ursprungligt tänkta trådsvar var en syntes av tidigare svar,
så istället för att bara hålla med, så exemplifierade jag sett från Calles fråga, genom ett levande exempel,  där två personer i varsin struktur representeras av den idé de kan tänkas ha om, varandra.

Själv har jag inte lagt in någon värdering av vare sig det ena kontra det andra, bara ställt dem i varsin ringhörna.

Calle Fredrikson
Inlägg: 32
Blev medlem: 31 jul 2008 12:51
Ort: Göteborg

Inläggav Calle Fredrikson » 08 aug 2008 19:02

Jag ville nog mena fri vilja som vi oftast använder ordet (kanske inte filosofen), för att förklara känslan som jag har av att jag styr skeppet. Kanske funkar defentitionen: att ha förmågan att kunna välja mellan två givna alternativ (och att man efteråt kan tänka, jag hade kunnat gjort annorlunda, om jag hade velat). Är det någon som förstår min tanke med kategorimisstaget eller är det nonsens?

Jag tyckte det första exemplet som handlade om ursäktande stämde bra överens med min tanke. Eller kanske "Du kan ju inte hjälpa att du tror på gud, det gör ju dom flesta Amerikaner". Att tro på gud är här ett strukturellt beteende hos amerikaner. Man kan se ett samband mellan att vara Amerikan och att tro på gud. Med dåligt beteende menar jag sånt som inte är förenligt med en generalisering av en grupp människors moraliska ståndpunkter.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 08 aug 2008 19:32

Förstod det inte som så heller, men jag tog tillfället i akt att också illustrera något, inte bara deklarera det som faktum. Jag är djävligt nöjd med min situation, skäms på inget sätt, och när det kommer till kritan så är jag fan så mycket bättre än alla ignoranta borgarbrackor - jag har moral, andra rationaliserar bort sin. Vad fan är "fallet Engla", annat än ett sätt att glömma bort den omvärld man systematisk suger ut och har ihjäl? Fritzmeir. Arklöv. WTC. Monika Lewinski. Tekniken är väl känd. Jag befinner mig där man behöver befinna sig för att överhuvudtaget kunna se något inte avsiktligt förljuget. Det är bonusen med mitt lodisliv. Endast i periferin förmår man se mitten/centrum. Och jag har ju båda delar. Alla mina djävla böcker, och sanningen i vitögat precis utanför porten - och i alla inkassobrev och påminnelser från fogden. Det kostar på att ligga på topp, när man befinner sig på samhällets botten. Det enda ställe jag, lustigt nog, kan tänka mig befinna mig på - allt annat vore oetiskt. Gillar du utmaningar? Jag måste utföra omöjliga bedrifter, annars blir jag understimulerad.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 08 aug 2008 19:35

Calle Fredrikson skrev:Jag ville nog mena fri vilja som vi oftast använder ordet (kanske inte filosofen), för att förklara känslan som jag har av att jag styr skeppet. Kanske funkar defentitionen: att ha förmågan att kunna välja mellan två givna alternativ (och att man efteråt kan tänka, jag hade kunnat gjort annorlunda, om jag hade velat). Är det någon som förstår min tanke med kategorimisstaget eller är det nonsens?

Jag tyckte det första exemplet som handlade om ursäktande stämde bra överens med min tanke. Eller kanske "Du kan ju inte hjälpa att du tror på gud, det gör ju dom flesta Amerikaner". Att tro på gud är här ett strukturellt beteende hos amerikaner. Man kan se ett samband mellan att vara Amerikan och att tro på gud. Med dåligt beteende menar jag sånt som inte är förenligt med en generalisering av en grupp människors moraliska ståndpunkter.


Söker du säga att det är en form av dualism att tänka kausalitet mellan struktur och individ, så är jag med dig. Det är väl just därför vi talar om strukturer som ramar?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Calle Fredrikson
Inlägg: 32
Blev medlem: 31 jul 2008 12:51
Ort: Göteborg

Inläggav Calle Fredrikson » 08 aug 2008 19:51

Precis (dualism)! Ramar är ett ganska nytt begrepp för mig i denna situationen. Jag är inte säker riktigt på om jag har fattat innebörden i det, på det sätt det har använts i denna disskussionen. Kan man se en ram som "godtycklig regel"? Jag ska tänka lite på det. Finns det något bra lästips i ämnet?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 08 aug 2008 20:20

Strukturen är ju bara en modell som abstraheras ur betingelserna i den här bemärkelsen. Jag tror inte riktigt strukturbegreppet använts enhetligt här. Det är ju populärt inom en massa vetenskaper, och kan få en hel del olika innehåll. Det är dock endast en modell genom vilken man kan analysera världen, den har ingen egen substans. Men i grund och botten är det relationer mellan olika delar inom ett visst system. Positioner inom detta kan analyseras i termer av skillnader och likheter, symmetri och riktningar (i tid och rum) och annat slikt, för att bestämma en inbördes relation mellan två delar. Man har därför en förkärlek för begrepp som hierarki. Så du har helt rätt i att det är ett kategorifel att tänka sig en kausalitet därimellan, eller vad jag skulle kalla för en reifikation. Samma kategorifel är det att tänka sig en själ som ett ting. Gärna skulle jag här ge anvisningar istället på bättre sätt att tänka sig det fenom som man kallat vid detta namn, vore det inte så att jag måste få i mig lite käk först.

Vad gäller lästips så är jag inte allt för insatt. Har läst några verk i "genren" (om begreppet tillåts), men alldeles för lite för att kunna uttala mig generellt om den. Dock är Saussure givetvis en självklar början. Skillnaden mellan ett Wittgensteinsk perspektiv och ett strukturalistiskt är betoningen på funktioner hos Wittgenstein, och betoningen på relationer mellan delar (och helhet) i strukturalismen. Annars, uttalat i just denna generella bemärkelse, i andra avseenden, så kan de nog sägas överlappa varandra.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster