Jonas Nystrom skrev:Åkes granne skrev:Jonas Nystrom,
vem tror du att du är?
Fast jag kan förstås ha fel. Åke har mången granne och mången granne har en Åke. Det där med identitet kan vara så relativt. jag minns när efter en ljuv herdestund i Begynnelsen jag utbrast till min älskade: "Vilken tur att det blev just du... jag menar, vem skulle det annars ha blivit... och vilken tur att det blev just jag... för vem skulle det annars ha blivit... alltså vilken tur att det blev just vi... för vilka hade det annars blivit??"
Eller när jag åkte transsibiriska järnvägen en gång och låg och sov i en våningssäng och höll på att vakna och till min förfäran märkte att jag höll på att vakna upp i fel kropp (den tillhörde killen under mig som dessbättre sov djupt) så jag slog i full back och tryckte upp hissen en våning, om man säger. Typ som den där filmen Being John Malkovich. Fast jätteäckligt.
Charlie Manson hade väl det coolaste svaret på den där frågan:
Look up to me and you'll see a god. Look down at me and you'll se a demon. Look straight into my eyes and you'll see yourself!. Gee, I wish I had said that. ("oh, you will"... sa GB Shaw på en sådan kommentar)
Men från den ena till den andra: vem tror du att du själv är, granne?
Men fattar nu inte att jag inte vill leva när du säger sådär? Exakt detta är mina profilerade inre -ofta gamla, delmålsönskningar. Jag satt och blev LOVAD att åka transibirista järnvägen -till och med min mormor visste vilka stationer den gick mellan när jag pratade i telefonen med henne, -hon hade samma kreativa HJÄRNA som jag fullständigt. Dagen jag var på OCD-hemmet ingåg jag genom de stövlar jag lånade av henne, eller tog efter henne rättare sagt: såg insåg jag att vi tänkte precis lika fort och uppdaterat inom gamla former hela tiden, bundet vid kaoset..
Alltså -nej jag blir bara tillfälligt sårad: jag bygger mitt minne på denna natur och undrar varför ingenting stämmer -det SKA inte se utsåhär.
Du upplever ju inte ens LIVET. Du är djupt involverad i en sexualrelations betydelser, och har stuckit myten in i dig själv.
Tror du inte att t.ex. unga människor har perfekta inre drömmer.. varför pratar du så uppenbart om tillvaromytens känslomurar?
Du lär oss ingenting. Du är dig själv -det är svårt att uppnå en sån jagform; men detta handlar ju om
Look up to me and you'll see a god. Look down at me and you'll se a demon. Look straight into my eyes and you'll see yourself!.
Ja precis. Men uppstigna människor ser VERKLIGEN lidandent; och låter sig inte längre älska något med stämplingar. Det handlar om att man tillsammans med andra tvillinginvidider kan uppnå "iskyla" och "kokhetta" i två likabana behovscentrum -och ständigt pendla i sin energiform -jaget; och undviker hela tiden
förstörelsen; och detta har med klimatgitfter att göra.
Samtidigt kan jag öppet erkänna eller vad som helst att jag har ett DJUPT BEHOV av t.ex. rå rök, gaser, ryska pratstunder där jag slits in i det sammanhang jag behöver för att förstå mig själv. Jag behöver antimaterian och inte tvärtom. Jag försöker hela tiden förstå att jag ska be och hjälp -men bli ständigt förnedrad av de jag skaffar vänskapliga föreningar med. Jag typ omringar människor och försöker pressa fram dem till fiskarnas liv.
Insåg just. Jag försöker alltså uppnå föreningen till Vädursjagets naturliga sanna pendlande mellan betydelerna rent bundet till sammanhanget.. genom en extrem obalans mellan mina kärleksmässiga identiteter. Jag upplever på något sätt genom en intutiv säker fingervisning -det "ursöta" i mitt sprängda transcendensförståelse -och samtidigt, vilket är det tillstånd jag levt i den mesta tiden, typ den totala ensamvarg-feministen som driver ingenom tillståndet själv och hela tiden "är" det GRAV-traumatiska i sin abstrakta förståelse och djupt hatar sin "besynnerlighet" som Kvinnan; eftersom detta är aggressivitetsemotionbehovet i sig själv ständigt i paus-attack och ursprungsfetischism. Saken är att jag inser att mitt eget svikna löfte är tillbakahållandet av min VattumanVenus REBELL-FÖRMÅGA; som är som bortblåst -eftersom jag inte tror att jag har den frihet jag är..
Alltså -jag är redan kärleksfull, och vill fort bort från denna värld innan jag gör saker värre.. det blir förvridelsen och identitetskravets slutgiliga dolda motiv som jag hur som helst genom det naturliga uppnår genom mänsklig förståelsers visa hänsvisningar.
Jag förvrider som sagt ofta tidens transcendens.
Men jag UPPNÅR alltid detta genom min perversion -svaret på min VattumansSol: detta gör att människor ser mig som "ingenting"; jag får hela tiden ont i hjärtat (t.o.m att jag skrev i detta).. för att detta är min innerst LABILA helstabilitet. Alltså jag bryr mig inte, jag brukar VILJA få en hjärtattack, det är typ skönt. Jag har ingen som helst ilska i mig; ilska är ett gemensamt "svek" som kommer från familjebandens psyke.
Jag upplever inte livets konstnärliga rädslor längre, det är det -jag maximerar min resurs som ett objektiv..
Tror ni att ni är dömda till denna skit eller? Fråga: Varför tror ni detta, när ni endå inte skyller minsta medvetandenyck
på er själva.
Vad tror ni Gud är egetnligen? Jag kan säga att Gud återgår mer och mer till de sublima formerna -genom just oss. Typ kloakvatten -elledningar, tryckpressar i relation till hela tidens närvarosanning genom erfurna processer från 60-talet.
Allting handlar och rör ett STORT SYFTE. Varför -jag frågar er VARFÖR pratar ni hela tiden om vad/vem GUD ÄR. Vad lär ni er? Ni nämnder inte detta ens som "kärleken".
Jag VET OM att min indviduella natur bara har hypnotiserat sig in i den yttersta roll hon behöver för att komma svaren nära -inuti livets mest förnedrande former. Jag gör en succe med min "sexualitet" i en dåres baktankar inuti sig själva.
Jag går rakt förbi de jag inte älskar med hjärtat i verkliga livet, när jag upplever en verklig ÄRLIG TRÅD. Jag VÄNDER MIG MOT -relationen i sig. Det har inget med "religiösa upplevelsers teori-mediation" att göra.
Jag har två olika ÖNSKNINGAR av exakt samma känslocentrum -mitt femte hus alltså; vilket är hur jag upplever min Neptunus genom sin dualism (3.e huset) frånvändhet från tidens icke-manipulerade ärlighet.
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..