Tanke kring matematikens eviga sanningar
Moderator: Moderatorgruppen
Tanke kring matematikens eviga sanningar
Om matematikens lagar är "eviga sanningar", dvs, att det sedan begynnelsen alltid varit så att tex x+4= 8, betyder inte också det att världens svåraste ekvationer som ännu inte är lösta idag, redan är lösta i framtiden.
Är i sånna fall också inte "allting" redan skapat?
Jag menar vi skapar ju inga nya svar när man om 200 år lyckas lösa de för idag olösliga ekvationerna, utan vad man i själva verket gjort är väl att man bara lyckats förså/tyda en bit av en redan "färdigmålad bild".
Om tid nu är någonting som uppfatts subjektivt av oss människor skulle väl detta kunna backa upp ovanstående sats dvs,
"Matematikens lagar är eviga. Alltså är dem redan skapade. Alltså är framtiden redan bestämd. Således finns ingenting som tid då allting redan "Är".
Är i sånna fall också inte "allting" redan skapat?
Jag menar vi skapar ju inga nya svar när man om 200 år lyckas lösa de för idag olösliga ekvationerna, utan vad man i själva verket gjort är väl att man bara lyckats förså/tyda en bit av en redan "färdigmålad bild".
Om tid nu är någonting som uppfatts subjektivt av oss människor skulle väl detta kunna backa upp ovanstående sats dvs,
"Matematikens lagar är eviga. Alltså är dem redan skapade. Alltså är framtiden redan bestämd. Således finns ingenting som tid då allting redan "Är".
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Finns framtiden här annat än som fantasi menar du?
Att matematikens sanningar är eviga är för att vi konstruerat dem. Vi har skapat matematiken, men vi har ännu inte använt denna skapelse på alla möjliga ställen där den kan appliceras, och det torde räcka som svar på din fråga. Du trasslar in dig lite i onödan i oklart definierade begrepp.
Fast det är förstås såna där grejer som mystiker brukar hålla fast vid för att ge världen ett slags spänningsladdad aura.
Att matematikens sanningar är eviga är för att vi konstruerat dem. Vi har skapat matematiken, men vi har ännu inte använt denna skapelse på alla möjliga ställen där den kan appliceras, och det torde räcka som svar på din fråga. Du trasslar in dig lite i onödan i oklart definierade begrepp.
Fast det är förstås såna där grejer som mystiker brukar hålla fast vid för att ge världen ett slags spänningsladdad aura.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Mitt resonemang utgick ifrån att jag antog det taget att matematiken var en "evig sanning" och därifrån utvecklade jag en tankekedja som kan beskrivas såhär.
5+5 = 10. Detta är ju en analytisk/logisk sats som vi förstår är sann.
Nu är min fråga har 5 atomer+ 5atomer inte alltid varit 10 atomer även innan vi lyckades förstå att det är så?
Var det inte efter det att apan för 2miljoner år sedan plockat ner 5 bananer ifrån trädets samtliga 30 st, nu bara 25 kvar.
Alltså existerade inte matematiken i verkligheten redan långt innan vi lyckades tolka den?
Om svaret blir ett ja, så kan man ju fortsätta flumma vidare med att tänka sig att matematikens sanningar även existerar i det som vi har lärt oss förstå som " framtiden".
Alltså även om 1 miljard år framöver så kommer 5 atomer + 5 atomer vara= 10 atomer.
Matematikens sanningar är kan man väl då få kalla dem, "eviga".
Nu. Om dem är eviga o alltid har existerat o alltid kommer existera, så har ju inte vi skapat dem utan bara lyckats fatta dem o lärt oss använda dem.
Godkänner man detta så borde man ju också godkänna att allting redan "är" just nu.
Godknner man att allting "är" just nu, så har man ju accepterat att begreppet tid bara är något subjektivt för oss "åskadare", o det som vi uppfattar som då-tid nutid o framtid är allt ett slags NU-tid som utspelar sig utan att vi kan se det i sin helhet.
(Kanske därför att man befinner sig på olika punkter i olika dimensioner, men fortfarande i samma " nu". )
Det sades tidigare att matematiken inte är en evig sanning, o jag tror givetvis på det, för ja tror sjlv inte på det ovannämnda tankesättet, men jag förstår inte varför inte Matematik är en evig sanning me tanke på att det alltid varit o alltid kommer vara samma sanna svar på samma frågor.
5+5 = 10. Detta är ju en analytisk/logisk sats som vi förstår är sann.
Nu är min fråga har 5 atomer+ 5atomer inte alltid varit 10 atomer även innan vi lyckades förstå att det är så?
Var det inte efter det att apan för 2miljoner år sedan plockat ner 5 bananer ifrån trädets samtliga 30 st, nu bara 25 kvar.
Alltså existerade inte matematiken i verkligheten redan långt innan vi lyckades tolka den?
Om svaret blir ett ja, så kan man ju fortsätta flumma vidare med att tänka sig att matematikens sanningar även existerar i det som vi har lärt oss förstå som " framtiden".
Alltså även om 1 miljard år framöver så kommer 5 atomer + 5 atomer vara= 10 atomer.
Matematikens sanningar är kan man väl då få kalla dem, "eviga".
Nu. Om dem är eviga o alltid har existerat o alltid kommer existera, så har ju inte vi skapat dem utan bara lyckats fatta dem o lärt oss använda dem.
Godkänner man detta så borde man ju också godkänna att allting redan "är" just nu.
Godknner man att allting "är" just nu, så har man ju accepterat att begreppet tid bara är något subjektivt för oss "åskadare", o det som vi uppfattar som då-tid nutid o framtid är allt ett slags NU-tid som utspelar sig utan att vi kan se det i sin helhet.
(Kanske därför att man befinner sig på olika punkter i olika dimensioner, men fortfarande i samma " nu". )
Det sades tidigare att matematiken inte är en evig sanning, o jag tror givetvis på det, för ja tror sjlv inte på det ovannämnda tankesättet, men jag förstår inte varför inte Matematik är en evig sanning me tanke på att det alltid varit o alltid kommer vara samma sanna svar på samma frågor.
Alla fenomen i verkligheten är (numeriskt) självidentiska, och unika, eller enkelt uttryckt så finns det bara ett exemplar av varje fenomen, vilket betyder att 1+1=1 fundamentalt. Detta måste då kontradiktioriskt förbigås när det matematiskt definieras att 1+1=2. Matematiken är en abstrakt definition bortom den fundamentala verkligheten, i viss enlighet med intuitionen dock. Matematik handlar om definition, den är inte en realism eller platonism, en existens oberoende av erfarenheten, vilket det dock finns många försvarare av, tex Gödel. Så i den meningen är matematikens satser inte eviga, utan de följer alltså ur våra definitioner/antaganden. Men när vi gör våra (axiomatiska) antaganden så definierar vi i samma stund implicit hela teorin, alla slutsatser ligger implicit i våra antaganden, så i den meningen är våra teorier givna redan från början, alltså i och med våra antaganden. Därför är praktisk matematik oerhört tråkigt, för när man väl fått lite matematisk erfarenhet så vet man i princip slutsatserna redan när man ställer upp frågeställningen.
Mats Hansson
http://web.comhem.se/varlden
Mats Hansson
http://web.comhem.se/varlden
Det skulle vara intressant att höra vad du med den inställningen anser om matematik som grund för moral eller sannolikhet. Det finns en del sådana trådar, ofta relaterande utilitarism.
Saknar själv nästan helt kunskap om matematik så förvillas alltid och kan inte bemöta argumentation som flyr till de abstrakta språk som matematik begagnar sig av.
(som om någon skulle hänvisa mig till en källtext på Kinesiska och menar att den rymmer svar på allt man ifrågasätter)
Saknar själv nästan helt kunskap om matematik så förvillas alltid och kan inte bemöta argumentation som flyr till de abstrakta språk som matematik begagnar sig av.
(som om någon skulle hänvisa mig till en källtext på Kinesiska och menar att den rymmer svar på allt man ifrågasätter)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Mats H skrev:Alla fenomen i verkligheten är (numeriskt) självidentiska, och unika, eller enkelt uttryckt så finns det bara ett exemplar av varje fenomen, vilket betyder att 1+1=1 fundamentalt.
"Det finns bara en av mig och det är jag.
Det finns bara två av oss och det är vi."
Självidentitet: är det att allt är identiskt med sig själv? Stämmer det? Vad med att allt förändras?
Vad med om man ser dubbelt, pga av alkoholförtäring?
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Svar till J R Auk och Algotezza
Moralfilosofi ger jag mig inte in i eftersom det inte går att finna några beständiga grundläggande moralsatser, alla går rationellt att ifrågasätta, till skillnad från en "fysisk" sats som att det finns separata eller åtskilda fenomen, och att bygga en etik på en så ranglig grund finns det ingen mening med, utan vår moral får vi avgöra själva.
Vad gäller sannolikhet eller slump måste man rationellt gå till partikelnivå, eftersom alla rörelser i grunden är partikelrörelser, och där finns det logiskt obetingat stokastiska rörelser i viss mening, vilka har avgörande betydelse för fenomens rörelsemönster, se min hemsida.
Algotezza: Ser man dubbelt ser man uppenbart två olika fenomen, även om de ser likadana ut så existerar de uppenbart i två olika positioner, varför det de facto är frågan om två olika fenomen.
Och, förändring handlar om självidentiska partiklars rörelser (hopp), inget annat, vilket inom parentes sagt har konsekvens för kvantteorin, vilken enkelt uttryckt utesluter möjligheten av parallella fenomen, exempelvis att en elektron kan befinna sig på två olika platser samtidigt eller att partiklar både är partiklar och vågor, vilket märkligt nog godtas idag av "rationella" tänkare.
Mats Hansson
http://web.comhem.se/varlden
Vad gäller sannolikhet eller slump måste man rationellt gå till partikelnivå, eftersom alla rörelser i grunden är partikelrörelser, och där finns det logiskt obetingat stokastiska rörelser i viss mening, vilka har avgörande betydelse för fenomens rörelsemönster, se min hemsida.
Algotezza: Ser man dubbelt ser man uppenbart två olika fenomen, även om de ser likadana ut så existerar de uppenbart i två olika positioner, varför det de facto är frågan om två olika fenomen.
Och, förändring handlar om självidentiska partiklars rörelser (hopp), inget annat, vilket inom parentes sagt har konsekvens för kvantteorin, vilken enkelt uttryckt utesluter möjligheten av parallella fenomen, exempelvis att en elektron kan befinna sig på två olika platser samtidigt eller att partiklar både är partiklar och vågor, vilket märkligt nog godtas idag av "rationella" tänkare.
Mats Hansson
http://web.comhem.se/varlden
Kallekula skrev:Ett och ett blir tre när vi två blir ett.
Willmer X
Pa-pa-pararapa-papa-ra-rara
Matematik är ett himla verktyg, ungefär lika sexigt som en rubank. Den enda funktionen matematik har haft för mej är att ge mig lite självförtroende då jag löst ett tal.
När jag tänker på ekvationer som inte är lösta än, så tänker jag inte direkt på att allting är förutbestämt. Men det är nog mest för att jag har sånt anti till matte. Matte är liksom ett monument över min förbannelse.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Anders skrev:Kallekula skrev:Ett och ett blir tre när vi två blir ett.
Willmer X
Pa-pa-pararapa-papa-ra-rara
Matematik är ett himla verktyg, ungefär lika sexigt som en rubank. Den enda funktionen matematik har haft för mej är att ge mig lite självförtroende då jag löst ett tal.
När jag tänker på ekvationer som inte är lösta än, så tänker jag inte direkt på att allting är förutbestämt. Men det är nog mest för att jag har sånt anti till matte. Matte är liksom ett monument över min förbannelse.
Att lösa en ekvation är som en mild orgasm.
Att förstå ett teorem eller en definition, likaså.
Aha-upplevelser är sköna. Även på mattens område.
Matte handlar om de abstrakta talens, symbolernas och relationernas värld. Världen själv är mer än matte. Husse också! :lol:
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Vore välgörande om ni kunde se matematiken som vilken som helst vetenskaplig disciplin som försöker modellera verkligheten, d v s beskriva densamma i teoretiska termer och teorier.
De flesta stupar på matematikens oerhörda abstraktioner där oftast, men inte alltid, kvantiteten är avgörande. Matematiken handlar lika mycket om strukturer och de i strukturer ingående relationer.
Någon, i någon tråd, sa att integralen är en approximation. Detta är fullständigt fel. ”Det oändligt lilla” som Newton beskrev sin infinitesimalkalkyl är inte approximation utan förebådar något större i vetenskapen.
De flesta stupar på matematikens oerhörda abstraktioner där oftast, men inte alltid, kvantiteten är avgörande. Matematiken handlar lika mycket om strukturer och de i strukturer ingående relationer.
Någon, i någon tråd, sa att integralen är en approximation. Detta är fullständigt fel. ”Det oändligt lilla” som Newton beskrev sin infinitesimalkalkyl är inte approximation utan förebådar något större i vetenskapen.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 26 och 0 gäster