Tanke kring matematikens eviga sanningar

Moderator: Moderatorgruppen

Restless
Inlägg: 58
Blev medlem: 16 aug 2008 17:03

Tanke kring matematikens eviga sanningar

Inläggav Restless » 16 aug 2008 17:11

Om matematikens lagar är "eviga sanningar", dvs, att det sedan begynnelsen alltid varit så att tex x+4= 8, betyder inte också det att världens svåraste ekvationer som ännu inte är lösta idag, redan är lösta i framtiden.
Är i sånna fall också inte "allting" redan skapat?

Jag menar vi skapar ju inga nya svar när man om 200 år lyckas lösa de för idag olösliga ekvationerna, utan vad man i själva verket gjort är väl att man bara lyckats förså/tyda en bit av en redan "färdigmålad bild".

Om tid nu är någonting som uppfatts subjektivt av oss människor skulle väl detta kunna backa upp ovanstående sats dvs,
"Matematikens lagar är eviga. Alltså är dem redan skapade. Alltså är framtiden redan bestämd. Således finns ingenting som tid då allting redan "Är".

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 16 aug 2008 18:05

Finns framtiden här annat än som fantasi menar du?

Att matematikens sanningar är eviga är för att vi konstruerat dem. Vi har skapat matematiken, men vi har ännu inte använt denna skapelse på alla möjliga ställen där den kan appliceras, och det torde räcka som svar på din fråga. Du trasslar in dig lite i onödan i oklart definierade begrepp.

Fast det är förstås såna där grejer som mystiker brukar hålla fast vid för att ge världen ett slags spänningsladdad aura.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 16 aug 2008 19:34

Avantgardet skrev:Fast det är förstås såna där grejer som mystiker brukar hålla fast vid för att ge världen ett slags spänningsladdad aura.


Avfärda inte allting som inte kan definieras. Om man vill upptäcka något nytt, måste man utforska områden som ännu är outforskade - per definition.

Fication
Inlägg: 1058
Blev medlem: 05 aug 2005 11:25
Kontakt:

Inläggav Fication » 16 aug 2008 21:50

Matematiken är inte eviga sanningar. Den vilar först och främst på axiom och sedan handlar allt om definitioner och relationer.

Restless
Inlägg: 58
Blev medlem: 16 aug 2008 17:03

Inläggav Restless » 17 aug 2008 19:44

Mitt resonemang utgick ifrån att jag antog det taget att matematiken var en "evig sanning" och därifrån utvecklade jag en tankekedja som kan beskrivas såhär.

5+5 = 10. Detta är ju en analytisk/logisk sats som vi förstår är sann.

Nu är min fråga har 5 atomer+ 5atomer inte alltid varit 10 atomer även innan vi lyckades förstå att det är så?
Var det inte efter det att apan för 2miljoner år sedan plockat ner 5 bananer ifrån trädets samtliga 30 st, nu bara 25 kvar.

Alltså existerade inte matematiken i verkligheten redan långt innan vi lyckades tolka den?

Om svaret blir ett ja, så kan man ju fortsätta flumma vidare med att tänka sig att matematikens sanningar även existerar i det som vi har lärt oss förstå som " framtiden".
Alltså även om 1 miljard år framöver så kommer 5 atomer + 5 atomer vara= 10 atomer.
Matematikens sanningar är kan man väl då få kalla dem, "eviga".

Nu. Om dem är eviga o alltid har existerat o alltid kommer existera, så har ju inte vi skapat dem utan bara lyckats fatta dem o lärt oss använda dem.

Godkänner man detta så borde man ju också godkänna att allting redan "är" just nu.  
Godknner man att allting "är" just nu, så har man ju accepterat att begreppet tid bara är något subjektivt för oss "åskadare", o det som vi uppfattar som då-tid nutid o framtid är allt ett slags NU-tid som utspelar sig utan att vi kan se det i sin helhet.
(Kanske därför att man befinner sig på olika punkter i olika dimensioner, men fortfarande i samma " nu". )

Det sades tidigare att matematiken inte är en evig sanning, o jag tror givetvis på det, för ja tror sjlv inte på det ovannämnda tankesättet, men jag förstår inte varför inte Matematik är en evig sanning me tanke på att det alltid varit o alltid kommer vara samma sanna svar på samma frågor.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 17 aug 2008 21:51

Tautologier är alltid sanna. Men är de alltid intressanta? Ju evigare sanning, desto trivialare...

- Evig sanning!
- Jaha, gäsp, och...?

"En ros är en ros är en ros..." Gertrude Stein

MVH

Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Mats H
Inlägg: 33
Blev medlem: 15 aug 2008 14:08
Kontakt:

Inläggav Mats H » 18 aug 2008 09:11

Alla fenomen i verkligheten är (numeriskt) självidentiska, och unika, eller enkelt uttryckt så finns det bara ett exemplar av varje fenomen, vilket betyder att 1+1=1 fundamentalt. Detta måste då kontradiktioriskt förbigås när det matematiskt definieras att 1+1=2. Matematiken är en abstrakt definition bortom den fundamentala verkligheten, i viss enlighet med intuitionen dock. Matematik handlar om definition, den är inte en realism eller platonism, en existens oberoende av erfarenheten, vilket det dock finns många försvarare av, tex Gödel. Så i den meningen är matematikens satser inte eviga, utan de följer alltså ur våra definitioner/antaganden. Men när vi gör våra (axiomatiska) antaganden så definierar vi i samma stund implicit hela teorin, alla slutsatser ligger implicit i våra antaganden, så i den meningen är våra teorier givna redan från början, alltså i och med våra antaganden. Därför är praktisk matematik oerhört tråkigt, för när man väl fått lite matematisk erfarenhet så vet man i princip slutsatserna redan när man ställer upp frågeställningen.

Mats Hansson
http://web.comhem.se/varlden

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 18 aug 2008 12:29

Det skulle vara intressant att höra vad du med den inställningen anser om matematik som grund för moral eller sannolikhet. Det finns en del sådana trådar, ofta relaterande utilitarism.

Saknar själv nästan helt kunskap om matematik så förvillas alltid och kan inte bemöta argumentation som flyr till de abstrakta språk som matematik begagnar sig av.

(som om någon skulle hänvisa mig till en källtext på Kinesiska och menar att den rymmer svar på allt man ifrågasätter)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 18 aug 2008 15:20

Mats H skrev:Alla fenomen i verkligheten är (numeriskt) självidentiska, och unika, eller enkelt uttryckt så finns det bara ett exemplar av varje fenomen, vilket betyder att 1+1=1 fundamentalt.


"Det finns bara en av mig och det är jag.

Det finns bara två av oss och det är vi."

Självidentitet: är det att allt är identiskt med sig själv? Stämmer det? Vad med att allt förändras?

Vad med om man ser dubbelt, pga av alkoholförtäring?

MVH

Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Mats H
Inlägg: 33
Blev medlem: 15 aug 2008 14:08
Kontakt:

Svar till J R Auk och Algotezza

Inläggav Mats H » 19 aug 2008 09:07

Moralfilosofi ger jag mig inte in i eftersom det inte går att finna några beständiga grundläggande moralsatser, alla går rationellt att ifrågasätta, till skillnad från en "fysisk" sats som att det finns separata eller åtskilda fenomen, och att bygga en etik på en så ranglig grund finns det ingen mening med, utan vår moral får vi avgöra själva.
Vad gäller sannolikhet eller slump måste man rationellt gå till partikelnivå, eftersom alla rörelser i grunden är partikelrörelser, och där finns det logiskt obetingat stokastiska rörelser i viss mening, vilka har avgörande betydelse för fenomens rörelsemönster, se min hemsida.

Algotezza: Ser man dubbelt ser man uppenbart två olika fenomen, även om de ser likadana ut så existerar de uppenbart i två olika positioner, varför det de facto är frågan om två olika fenomen.
Och, förändring handlar om självidentiska partiklars rörelser (hopp), inget annat, vilket inom parentes sagt har konsekvens för kvantteorin, vilken enkelt uttryckt utesluter möjligheten av parallella fenomen, exempelvis att en elektron kan befinna sig på två olika platser samtidigt eller att partiklar både är partiklar och vågor, vilket märkligt nog godtas idag av "rationella" tänkare.

Mats Hansson
http://web.comhem.se/varlden

Användarvisningsbild
Kallekula
Inlägg: 5393
Blev medlem: 24 maj 2005 17:23

Inläggav Kallekula » 19 aug 2008 10:40

Ett och ett blir tre när vi två blir ett.

Willmer X

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 19 aug 2008 12:54

Kallekula skrev:Ett och ett blir tre när vi två blir ett.

Willmer X


Ett och ett blir tre när vi har sex.

Wilmer X-variant

MVH

Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9353
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Inläggav Anders » 19 aug 2008 21:28

Kallekula skrev:Ett och ett blir tre när vi två blir ett.

Willmer X


Pa-pa-pararapa-papa-ra-rara

Matematik är ett himla verktyg, ungefär lika sexigt som en rubank. Den enda funktionen matematik har haft för mej är att ge mig lite självförtroende då jag löst ett tal.

När jag tänker på ekvationer som inte är lösta än, så tänker jag inte direkt på att allting är förutbestämt. Men det är nog mest för att jag har sånt anti till matte. Matte är liksom ett monument över min förbannelse.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 19 aug 2008 21:38

Anders skrev:
Kallekula skrev:Ett och ett blir tre när vi två blir ett.

Willmer X


Pa-pa-pararapa-papa-ra-rara

Matematik är ett himla verktyg, ungefär lika sexigt som en rubank. Den enda funktionen matematik har haft för mej är att ge mig lite självförtroende då jag löst ett tal.

När jag tänker på ekvationer som inte är lösta än, så tänker jag inte direkt på att allting är förutbestämt. Men det är nog mest för att jag har sånt anti till matte. Matte är liksom ett monument över min förbannelse.


Att lösa en ekvation är som en mild orgasm.

Att förstå ett teorem eller en definition, likaså.

Aha-upplevelser är sköna. Även på mattens område.

Matte handlar om de abstrakta talens, symbolernas  och relationernas värld. Världen själv är mer än matte. Husse också!  :lol:

MVH

Algotezza
Algotezza aka Algotezza

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 19 aug 2008 22:28

Vore välgörande om ni kunde se matematiken som vilken som helst vetenskaplig disciplin som försöker modellera verkligheten, d v s beskriva densamma i teoretiska termer och teorier.
De flesta stupar på matematikens oerhörda abstraktioner där oftast, men inte alltid, kvantiteten är avgörande. Matematiken handlar lika mycket om strukturer och de i strukturer ingående relationer.

Någon, i någon tråd, sa att integralen är en approximation. Detta är fullständigt fel. ”Det oändligt lilla” som Newton beskrev sin infinitesimalkalkyl är inte approximation utan förebådar något större i vetenskapen.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 26 och 0 gäster