Förhandling, prut eller inte.
Vad har vi för förhandlingskultur i Sverige? Nyfiken, hur skulle ni göra. Var med en kollega igår. Han funderar på att köpa en pendlarbil till jobbet. Busslinjerna går nu som ankskit för han.
Okej det ska vara en skrotbil, max 10 000 kr. Jag hängde med och kollade på lämpligt objekt. En ganska risig Mazda från 93. Utgångsbud 10 000 kr. BVSA. Vi åker runt med ägaren till bilen och klagar på div. detaljer, allt för att mjuka upp. Besiktigad i 5 månader till. Har gått igenom de senaste besiktningarna, i princip utan anmärkning. Kamrem behöver bytas om 2000 mil. Bromsar hyfsade. Är väl ok för sin ålder. Inga större fel. Lite rost.
Annons ute en månad. Ingen hade hitintills kollat på bilen. Utgångpris 10 000 kr, ungefär samma pris som andra Mazda samma modeller år.
Kollegan tar fram plånboken och börjar rassla med 500 lapparna (äldsta trixet som finns) och så börjar det…Men hur hade du gjort? Vad hade du sagt? Skulle du ge ett skambud? Vad är ett skambud i detta fall osv…
Har du några knep du brukar/kan ta till i så fall vilka?
Förhandling, psykologi, förhandlingskultur osv. Det kan väl vara intressant att om vi för en gång skull återknyter till verkligheten.
Förhandling, prut eller inte. Hur gör du?
Moderator: Moderatorgruppen
Förhandlingskultur i Sverige? Du skojar?! Men det dyker upp fler och fler tidningsartiklar och tips så det kommer nog mer och mer och det kommer nog förväntas att vi prutar i allt större utsträckning.
Det här är fruktansvärt jobbigt och jag hatar det, men jag försöker ändå pressa mig till det. Jag är ändå fruktansvärt tafflig och naiv för jag hatar att vara otrevlig, vilket jag känner mig som om jag dristar mig att ifrågasätta det "gällande" priset.
Det råder jag bot på genom att från början försöka lägga mer energi på vår relation än vad försäljaren gör. Han ska känna att han står i "relationssskuld" till mig istället för tvärt om. Sen som du säger gäller det förstås också att ha argument för att pruta.
Det här är fruktansvärt jobbigt och jag hatar det, men jag försöker ändå pressa mig till det. Jag är ändå fruktansvärt tafflig och naiv för jag hatar att vara otrevlig, vilket jag känner mig som om jag dristar mig att ifrågasätta det "gällande" priset.
Det råder jag bot på genom att från början försöka lägga mer energi på vår relation än vad försäljaren gör. Han ska känna att han står i "relationssskuld" till mig istället för tvärt om. Sen som du säger gäller det förstås också att ha argument för att pruta.
Intressant! Varför känner du det är så? Det handlar ju bara om materiella ting.
Jag är nyfiken just på sådana synpunkter. Tankar, funderingar och hur man agerar i skarp läge. Om det nu gäller hus, bilköp, lägenhet eller en byrå eller vad det nu kan tänkas vara osv.
Hur resonerade man innan? Vad hände i verkligheten? Vad ångrar man? Hur agerar man på sina erfarenheter etc.
Jag är nyfiken just på sådana synpunkter. Tankar, funderingar och hur man agerar i skarp läge. Om det nu gäller hus, bilköp, lägenhet eller en byrå eller vad det nu kan tänkas vara osv.
Hur resonerade man innan? Vad hände i verkligheten? Vad ångrar man? Hur agerar man på sina erfarenheter etc.
När jag har handlat någon dyrare grej och är ute för att pruta eller vill ha någon bonus därför att jag betalt kontant och inte tagit det hela på avbetalning, får jag ibland det korkade "svenska" svaret: "Det är prutat och klart!" Prutat av vem? Butiken? Jag har inte fått pruta!
Ibland kan man inte ens få utskriftspapper s.k. fritt när man köpt en ny skrivare kontant! "Det går inte chefen med på!"
Med vänlig hälsning
Algotezza
Ibland kan man inte ens få utskriftspapper s.k. fritt när man köpt en ny skrivare kontant! "Det går inte chefen med på!"
Med vänlig hälsning
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Köper inga stora grejer jag, därtill saknar jag både medel och motivation. Men jag prutar riktigt ofta dock, på småsaker som en kaffe eller så. Detta beror givetvis inte på att jag är snål utan att jag helt enkelt inte har tillräckligt mycket pengar på mig för att kunan köpa det önskade, så en typisk dialog brukar se ut på följande sätt:
Jag: "Vad kostar den här?"
Expedit: "15 kr"
Jag: "Ajdå! Jag kan tyvärr inte ge dig mer än 12 kronor, har inte mer på mig"
Expedit: "Det är okej"
Och så tar de emot mina pengar, och jag får min kaffe tre kronor billigare. Grejen är att jag faktiskt vill betala fullt pris, vilket jag också tror synns på mig, men jag saknar den precisa summan som de kräver. När jag har pengar prutar jag aldrig. Tror det beror på nåt slags "göra-rätt-för-sig-moral" som jag har inpräntad. Mitt prutande brukar i 9 fall av 10, på en höft, funka, och jag inbillar mig att det beror på min ärlighet i de situationerna. Ibland vet jag priset på en vara innan, och har ändå för lite pengar, men går fram och köpslår enligt följande:
Jag: "Du får bara 12 kr för den här, det är allt jag har!"
Expedit: "Okej då!"
När jag gick och tog hamnavgifter i somras så slogs jag av hur lätt de där segelbåtsägarna hade för att ta till prutandet. Bland de där miljonärerna tycks prutandet vara mer regel än undantag.
Jag: "Vad kostar den här?"
Expedit: "15 kr"
Jag: "Ajdå! Jag kan tyvärr inte ge dig mer än 12 kronor, har inte mer på mig"
Expedit: "Det är okej"
Och så tar de emot mina pengar, och jag får min kaffe tre kronor billigare. Grejen är att jag faktiskt vill betala fullt pris, vilket jag också tror synns på mig, men jag saknar den precisa summan som de kräver. När jag har pengar prutar jag aldrig. Tror det beror på nåt slags "göra-rätt-för-sig-moral" som jag har inpräntad. Mitt prutande brukar i 9 fall av 10, på en höft, funka, och jag inbillar mig att det beror på min ärlighet i de situationerna. Ibland vet jag priset på en vara innan, och har ändå för lite pengar, men går fram och köpslår enligt följande:
Jag: "Du får bara 12 kr för den här, det är allt jag har!"
Expedit: "Okej då!"
När jag gick och tog hamnavgifter i somras så slogs jag av hur lätt de där segelbåtsägarna hade för att ta till prutandet. Bland de där miljonärerna tycks prutandet vara mer regel än undantag.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Är det fult att pruta? Tror att vi inbillar oss i att det ligger någon sorts millimeterrättvisa bakom de fasta prislapparna, lika för alla mentalitet som lägger krokben för gemena man. Får mig att tänka på ex.vis Bill Gates, vad innebär det i uppoffring när han skänker några miljarder till välgörenhet, pengar som endast kan komma från ett redan satt överpris på de varor han prånglat ut, alltså pengar från konsumenterna, inte hans egna. ( Vet inte om ni fattar vad jag menar ).
En annan aspekt på prutandet, med tanke på att affärskedjorna dagligen fyller ett antal container med varor för att bäst före priset gått ut, vilket innebär att dessa varor inte blev sålda tror du kanske men ack så fel då priset för dessa osålda varor redan ligger inbakat i de som säljs, alltså finns det en god marginal, förmodligen upp mot 25% att pruta på.
exempel, ( medger att min mattekunskap är urusel, så rätta mig gärna ).
Handlaren köper in 2 varor för 50 kronor styck, han säljer dem i sin affär för 100 kronor styck, det innebär att en såld vara betalar båda och det finns alltså ingen förlust, får han sålt båda gör han däremot en vinst på 100 kronor.
Handlaren köper in ett helt parti av samma vara á 10 varor för 25 kronor styck=250kr ( rabattmängd ).
Fortfarande säljer han dessa varor för 100 kronor styck, alltså blir vinsten 750 kronor.
Detta tycker ni förmodligen är helt rätt, han har ju en egen familj att försörja, stackars barn som behöver pengar de med, dessutom anser ni säkert att arbetet bakom denna transaktion och förmedling av varan mellan fabriken och konsumenten bör ha ett pris det med, ok.
Men allt över handlarens faktiska omkostnader för att transportera och lagerhålla varan är beroende på vad konsumenten är villig att betala.Låt säga att kostnaden för varan ökar med 33%, då innebär det att varan har stigit från de 25 kr handlaren betalade till 33 kronor. Låt säga att handlaren nöjer sig med 25% i vinst, då blir kostnaden cirka 50 kronor för varan i affären, men han tar ju 100 kronor, det innebär 25 kronors marginal att pruta ned på och handlaren går fortfarande med vinst.Här ligger bedrägeriet dolt för konsumenten, en prislapp på varan och anställda som inte har något att säga till om gör det svårt att pruta ned priset.Det kostar att ha anställda, men nu är det inte en vara han säljer om dagen utan tiotusentals varor, allt till samma höga marginal till handlarens fördel.
Handlaren behöver bara sälja 3 av dessa 10 varor för att gå med vinst till fullpris, de andra 7 kan han slänga om han så önskar, eller sälja till nedsatt pris.Så hellre än att sänka priset till 50 kronor direkt, så spekulerar han på att sälja allt för 100 kr styck.Det vinner han ju på. Det som slängs är således betalt av dem som köper dessa 3 varorna, det som hamnar i bingen är alltså redan betalt.
Förlusten ligger då i resursslöseriet, att istället för att äta tjänlig mat, så kasseras den och förbränns i en sopanläggning. Ibland körs det hela lastbilar med oöppnade varor direkt från fabriken till förbränningsanläggningar, då fabrikörerna resonerar likadant som försäljaren, de behöver bara sälja en tredjedel för att betala en hel kvot i en volym, resten om det är osålt blir ett överskott som de kan dumpa för att hålla priserna uppe.
Konsumenter resonerar ungefär lika dumt, då de köper på sig en fjärdedel för mycket som de tvingas att kasta då de inte hinner förbruka varorna innan bäst före datumet går ut.
Nog finns det gott om marginaler för att att pruta, något som bli tydligare ju högre priset är.
Alltså, enligt mig producerar fabrikerna för mycket varor, affärerna köper in för stora volymer och slutligen köper kunden in mer än som går åt. Sammanlagt kanske upp till 40% i rent överskott alla leden inräknade. Går vi över till andra varor så blir det ännu större vinster att bolla med.
En lyxkökskniv som säljes i handeln för cirka 1000 kronor styck, betalade importören fabriken i kina
25 öre styck för!!! Klockor, vitvaror eller teknikprylar, nästan allt tillverkas i låglöneländer för mindre än vad en säck med ris kostar, marginalerna ökar än mer när produkterna tillverkas svart under natten, så kallade piratkopior, samma fabrik men skiftet är officiellt slut, importörerna skiter i vilket och du som konsument märker ingen skillnad om de inte medvetet talar om att det är en kopia, som du då tror dig göra ett kap på, impa på bekanta till en bråkdel av vad den äkta varan skulle kostat, men fortfarande, inköpt till ett överpris gentemot tillverkningskostnader mm.
Men när vi lägger ut egna secondhandvaror på köp och säljsidor, då är de flesta inte oävna när det gäller att pruta. Säljaren påtalar vad han lagt ut på bilreservdelar det senaste året, det skiter spekulanten fullständigt i, tittar i en tabell där det står ett rekommenderat andrahandspris, drar ifrån någon några tusenlappar och erbjuder 25% mindre. Att säljaren även han ofta redan prutat ned sitt pris i hopp om att få sälja, ignoreras helt med orden, vadå prutat och klart? Klart är det väl först när någon gått med på köpet och betalt!
Jag skulle vilja se fler göra detta mot daglighandeln, be att få prata med den ansvarige butikschefen, alternativt gå om detta inte låter sig göras, skapa lite oordning bland deras röda lappar, som om rött skulle betyda någonting annat än stop, fara och inte alls ett nedsatt pris.( Borde finnas gröna prislappar = minimal vinst, nära på en förmedlingstjänst av butiken till dig enbart för att de har råd).
En annan aspekt på prutandet, med tanke på att affärskedjorna dagligen fyller ett antal container med varor för att bäst före priset gått ut, vilket innebär att dessa varor inte blev sålda tror du kanske men ack så fel då priset för dessa osålda varor redan ligger inbakat i de som säljs, alltså finns det en god marginal, förmodligen upp mot 25% att pruta på.
exempel, ( medger att min mattekunskap är urusel, så rätta mig gärna ).
Handlaren köper in 2 varor för 50 kronor styck, han säljer dem i sin affär för 100 kronor styck, det innebär att en såld vara betalar båda och det finns alltså ingen förlust, får han sålt båda gör han däremot en vinst på 100 kronor.
Handlaren köper in ett helt parti av samma vara á 10 varor för 25 kronor styck=250kr ( rabattmängd ).
Fortfarande säljer han dessa varor för 100 kronor styck, alltså blir vinsten 750 kronor.
Detta tycker ni förmodligen är helt rätt, han har ju en egen familj att försörja, stackars barn som behöver pengar de med, dessutom anser ni säkert att arbetet bakom denna transaktion och förmedling av varan mellan fabriken och konsumenten bör ha ett pris det med, ok.
Men allt över handlarens faktiska omkostnader för att transportera och lagerhålla varan är beroende på vad konsumenten är villig att betala.Låt säga att kostnaden för varan ökar med 33%, då innebär det att varan har stigit från de 25 kr handlaren betalade till 33 kronor. Låt säga att handlaren nöjer sig med 25% i vinst, då blir kostnaden cirka 50 kronor för varan i affären, men han tar ju 100 kronor, det innebär 25 kronors marginal att pruta ned på och handlaren går fortfarande med vinst.Här ligger bedrägeriet dolt för konsumenten, en prislapp på varan och anställda som inte har något att säga till om gör det svårt att pruta ned priset.Det kostar att ha anställda, men nu är det inte en vara han säljer om dagen utan tiotusentals varor, allt till samma höga marginal till handlarens fördel.
Handlaren behöver bara sälja 3 av dessa 10 varor för att gå med vinst till fullpris, de andra 7 kan han slänga om han så önskar, eller sälja till nedsatt pris.Så hellre än att sänka priset till 50 kronor direkt, så spekulerar han på att sälja allt för 100 kr styck.Det vinner han ju på. Det som slängs är således betalt av dem som köper dessa 3 varorna, det som hamnar i bingen är alltså redan betalt.
Förlusten ligger då i resursslöseriet, att istället för att äta tjänlig mat, så kasseras den och förbränns i en sopanläggning. Ibland körs det hela lastbilar med oöppnade varor direkt från fabriken till förbränningsanläggningar, då fabrikörerna resonerar likadant som försäljaren, de behöver bara sälja en tredjedel för att betala en hel kvot i en volym, resten om det är osålt blir ett överskott som de kan dumpa för att hålla priserna uppe.
Konsumenter resonerar ungefär lika dumt, då de köper på sig en fjärdedel för mycket som de tvingas att kasta då de inte hinner förbruka varorna innan bäst före datumet går ut.
Nog finns det gott om marginaler för att att pruta, något som bli tydligare ju högre priset är.
Alltså, enligt mig producerar fabrikerna för mycket varor, affärerna köper in för stora volymer och slutligen köper kunden in mer än som går åt. Sammanlagt kanske upp till 40% i rent överskott alla leden inräknade. Går vi över till andra varor så blir det ännu större vinster att bolla med.
En lyxkökskniv som säljes i handeln för cirka 1000 kronor styck, betalade importören fabriken i kina
25 öre styck för!!! Klockor, vitvaror eller teknikprylar, nästan allt tillverkas i låglöneländer för mindre än vad en säck med ris kostar, marginalerna ökar än mer när produkterna tillverkas svart under natten, så kallade piratkopior, samma fabrik men skiftet är officiellt slut, importörerna skiter i vilket och du som konsument märker ingen skillnad om de inte medvetet talar om att det är en kopia, som du då tror dig göra ett kap på, impa på bekanta till en bråkdel av vad den äkta varan skulle kostat, men fortfarande, inköpt till ett överpris gentemot tillverkningskostnader mm.
Men när vi lägger ut egna secondhandvaror på köp och säljsidor, då är de flesta inte oävna när det gäller att pruta. Säljaren påtalar vad han lagt ut på bilreservdelar det senaste året, det skiter spekulanten fullständigt i, tittar i en tabell där det står ett rekommenderat andrahandspris, drar ifrån någon några tusenlappar och erbjuder 25% mindre. Att säljaren även han ofta redan prutat ned sitt pris i hopp om att få sälja, ignoreras helt med orden, vadå prutat och klart? Klart är det väl först när någon gått med på köpet och betalt!
Jag skulle vilja se fler göra detta mot daglighandeln, be att få prata med den ansvarige butikschefen, alternativt gå om detta inte låter sig göras, skapa lite oordning bland deras röda lappar, som om rött skulle betyda någonting annat än stop, fara och inte alls ett nedsatt pris.( Borde finnas gröna prislappar = minimal vinst, nära på en förmedlingstjänst av butiken till dig enbart för att de har råd).
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 10 och 0 gäster