I de flesta sammanhang tycks det ganska självklart att, allt annat lika, maximera lyckan för största möjliga antal. Anta t ex att man har två farliga trafikavsnitt, A och B, där dubbelt så många dör på A varje år. Då tycks det ganska självklart att man ska börja med att bygga om A, allt annat lika.
Skillnaden mot detta fall är att de tre personerna är bestämda personer och inte som i trafikexemplet obestämda. Men jag har svårt att se att det kan göra någon skillnad.
Massan vs Individen!
Moderator: Moderatorgruppen
Stefan skrev:I de flesta sammanhang tycks det ganska självklart att, allt annat lika, maximera lyckan för största möjliga antal. Anta t ex att man har två farliga trafikavsnitt, A och B, där dubbelt så många dör på A varje år. Då tycks det ganska självklart att man ska börja med att bygga om A, allt annat lika.
Skillnaden mot detta fall är att de tre personerna är bestämda personer och inte som i trafikexemplet obestämda. Men jag har svårt att se att det kan göra någon skillnad.
Det säger ju inget om varför.
Du säger bara 2 är mer än 1.
Det jag fiskar efter är hur resonemanget om massans nytta styr vad som tillåts och vad som proriteras.
Om en grupp på 1000 människor, som lever efter en rimlig standard, kan påkostas en standardhöjning för 1 milj kronor bör så då göras om det innebär att 10 personer som lever under en dålig standard inte kommer få sin standard höjd, vilket skulle kostat 500 tusen?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
J R Auk skrev:Varför mår han bättre av att slumpen valde honom?
Jag tycker inte man kan göra ett sådant val. Liv kan skänkas men inte tas.
Därför att han då vet att han inte valdes ut pga att han var värd mindre utan utav en ren slump. Om jag skulle få höra: "Vi dödar dig, för du är mest värdelös av oss" då skulle jag må sämre än om jag skulle få höra: "Vi dödar dig för att vi måste döda någon, och slumpen valde dig"
J R Auk skrev:Är livet värt något utan lycka?
All lycka skulle inte försvinna för att en person dör.
Om alla dör däremot så förvinner all lycka tillsammans med livet.
J R Auk skrev:Men då dömer du ut x antals människors liv för andras vinning, hur kan du göra det. Det är hemskt omoraliskt att inte göra vad som kan göras för att rädda alla.
Om jag har otur så dör fler genom alternativ 2. Det är en chansning och jag tar hellre det säkra för det osäkra. Men inget av alternativen är moraliskt fel.
J R Auk skrev:Fanns det ett tredje alternativ där chansen var 1 % att alla överlevde och 99% att alla dog skulle moralen (min då) kräva att jag valde det sista alternativet.
Det beror på hur mycket man litar på turen.
J R Auk skrev:Blir det hemskare om 1000 dör än om 800 dör?
Ja, såvida inte livet är lidande och har ett negativt värde.
J R Auk skrev:Vem tar vi hänsyn till när vi väljer att rädda 200 och offra 800?
Är det inte oss själva vi tar hänsyn till?
Nej. Jag tar hänsyn till familjerna till de 200 som kan räddas. Om vi hade offrat 200 personer extra hade 200 familjer extra lidit.
J R Auk skrev:Dom som dör dör ju bara en gång och upplevelsen kommer vara dom alla densamma (inte bokstavligt då).
Deras familjers sorg kommer vara dem alla densamma.
Menar du att rättvisa är mer värt än liv?
J R Auk skrev:Inte lider den enskilda familjen mer för att deras anhörige dött med 1000 andra istället för med 800 andra.
Nej.
Grejen är att 200 extra familjer lider utan att de hade behövt göra det.
Lycka och lidande känner man som individ, inte som grupp.
Om alla familjer har vardera 2 "lyckoenheter" så gäller följande:
1000 dödsfall -> 2000-1000 = 1000 = Total lycka
800 dödsfall -> 2000-800 = 1200 = Total lycka
Den sammanlagda lyckan blir större om vi bara offrar 800.
J R Auk skrev:Vem tar vi hänsyn till när vi väljer att rädda 200 med säkerhet istället för att ge 1000 en chans?
Familjerna till dem som dör om vi har otur.
J R Auk skrev:Hur kan man rättfärdiga det?
Hur kan man rättfärdiga att ta en chansning?
Jag tror inte att något är moraliskt fel om sanolikhetsläran säger att samma sak borde hända i båda fallen. Då är det bara frågan om man känner sig lyckosam.
Tänk om ett liv är lika mycket som två liv, liksom en oändlighet är lika mycket som två oändligheter.
Men om man en gång bestämt sig för att livet ska värderas, dvs. bestämmas kvantitativt, då måste vi kunna räkna; ett stycke liv, två stycken liv osv.
Värdering av liv är något man bör avhålla sig ifrån då det inte är absolut nödvändigt.
§
Men om man en gång bestämt sig för att livet ska värderas, dvs. bestämmas kvantitativt, då måste vi kunna räkna; ett stycke liv, två stycken liv osv.
Värdering av liv är något man bör avhålla sig ifrån då det inte är absolut nödvändigt.
§
Stefan (min kursivering) skrev:Jag har ganska svårt att se hur man kan tillmäta någonting ett oändligt värde.
Jag också. Ska man tillmäta värden, då kan man inte tramsa med oändligheter.
Stefan skrev:Visst, men om man ska välja mellan att bygga ett rödljus där det räddar en person om året, och där det räddar en miljon personer om året, så verkar det ganska uppenbart hur man ska göra.
Just i en sådan situation finns ingen annan utväg än att värdera, dvs. börja räkna, liv.
Zi skrev:Hur skulle det kunna vara så?
När är det inte så? När vi måste värdera.
Man kan räkna liv: 2 liv > 1 liv.
Man kan värdera liv; njurtransplantation: 85 000 SEK
Man kan mäta liv: Erik, 28 > Agda, 82
Detta är en massa tilldelade värden som ibland är fullt nödvändiga. Men de säger ingenting allmänt. Jag skulle hellre rädda min flickvän än tio främlingars barn. Jag skulle hellre rädda mig själv än tio främlingars barn (tror jag). Det är också en värdering. Det är t.ex. lätt att räkna ut; tio barn per flickvän.
Liv har inget fastställt värde, men ibland tvingas vi värdera liv. Det finns inget "bästa sätt" att göra det på. Det är det jag menar med att ett liv är lika mycket som två liv - dvs. i allmänhet är varje liv en oändlighet. Ibland tvingas vi värdera.
§
Min poäng är att om 1000 personer utsätts för lidande, här x, så blir det lidande någon kommer få uppleva = 1000x / 1000
Vi räddar människor, vi räddar individer. Vi hjälper dom därför att vi har en uppfattning om vad dom upplever i en stund av sorg eller smärta.
Om vi då ska hjälpa individen så spelar inte antal någon roll.
Det är massor av skiljda sinnen som uppfattar en liten del smärta var.
1000x/1000
Samma för deras anhöriga.
Vem mår dåligt av den kvantitativa effekten?
Om vi bara har positiva effekter av våra val. Rädda en eller rädda 1000 då blir frågan kvantativ. Men om denna 1 som väljs att inte räddas, om dennes chanser att överleva minskar, med valet att rädda 1000, då har vi ett moraliskt dilemma.
Och egentligen så är det inte i frågor om liv som problemet dyker upp som oftast, utan i fråga om rätt till, rätt till egendom, rätt till utbildning, rätt till enskildhet och säkerhet.
Vi räddar människor, vi räddar individer. Vi hjälper dom därför att vi har en uppfattning om vad dom upplever i en stund av sorg eller smärta.
Om vi då ska hjälpa individen så spelar inte antal någon roll.
Det är massor av skiljda sinnen som uppfattar en liten del smärta var.
1000x/1000
Samma för deras anhöriga.
Vem mår dåligt av den kvantitativa effekten?
Om vi bara har positiva effekter av våra val. Rädda en eller rädda 1000 då blir frågan kvantativ. Men om denna 1 som väljs att inte räddas, om dennes chanser att överleva minskar, med valet att rädda 1000, då har vi ett moraliskt dilemma.
Och egentligen så är det inte i frågor om liv som problemet dyker upp som oftast, utan i fråga om rätt till, rätt till egendom, rätt till utbildning, rätt till enskildhet och säkerhet.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Det känns lite som att jag bara repeterar mina argument. Jag har lite svårt att förstå er.
Om alla dör mår ingen någonting, varken dåligt eller bra.
Om någon av alla överlever kan denna någon må bra eller dåligt. Det tycker jag är bättre än att ingen känner någonting alls.
När det gäller fördelningspolitik m.m. blir det mer komplicerat.
Men jag trodde att vi disskuterade något så enkelt som:
alt.1. X dör
alt.2. X och Y dör
J R Auk skrev:Vem mår dåligt av den kvantitativa effekten?
Om alla dör mår ingen någonting, varken dåligt eller bra.
Om någon av alla överlever kan denna någon må bra eller dåligt. Det tycker jag är bättre än att ingen känner någonting alls.
J R Auk skrev:Och egentligen så är det inte i frågor om liv som problemet dyker upp som oftast, utan i fråga om rätt till, rätt till egendom, rätt till utbildning, rätt till enskildhet och säkerhet.
När det gäller fördelningspolitik m.m. blir det mer komplicerat.
Men jag trodde att vi disskuterade något så enkelt som:
alt.1. X dör
alt.2. X och Y dör
Zi skrev:Det känns lite som att jag bara repeterar mina argument. Jag har lite svårt att förstå er.
J R Auk skrev:Vem mår dåligt av den kvantitativa effekten?
Om alla dör mår ingen någonting, varken dåligt eller bra.
Om någon av alla överlever kan denna någon må bra eller dåligt. Det tycker jag är bättre än att ingen känner någonting alls.J R Auk skrev:Och egentligen så är det inte i frågor om liv som problemet dyker upp som oftast, utan i fråga om rätt till, rätt till egendom, rätt till utbildning, rätt till enskildhet och säkerhet.
När det gäller fördelningspolitik m.m. blir det mer komplicerat.
Men jag trodde att vi disskuterade något så enkelt som:
alt.1. X dör
alt.2. X och Y dör
Om inte alla dör då?
Ge mig ett resonemang kring varför ett flertals människors liv kan vara värt offrandet av ett fåtal.
Och inte fler är mer än färre, det är inte ett resonemang det är ett konstaterande.
Anta inte, tänk och förklara sen, för jag fattar inte.
Som sagt var om det handlar om x död vs x + y död blir det inte svårt, men x el y + z är inte lika lätt.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 34 och 0 gäster