Hur hade Du konstruerat tillvaron om du var Konstruktören?

Moderator: Moderatorgruppen

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 05 nov 2008 06:29

Erkki skrev:Nog för att en kamrat till mig framgångsrikt lyckades med företaget att övertyga mig om att ingen predikan är värd den tid den tar  


Varför var hans argumentation så övertygande tyckte du?

Predikan, men attityden "jag har rätt vad du än säger" är väl kanske inte så ändamålsenligt, däremot tror vi väl båda på att dela med oss av tankar och stöta och blöta argument mot varandra?

Frihet, den mentala alltså, kan ingen ge någon (annan, antar jag att du avsåg skriva här) än sig själv.  


Hur kan du vara så säker på det? Om några årtionden kanske mänskliga programmerare skapar datorprogram som är medvetna, och som därefter blir mentalt helt fria, för att deras programmerare väljer att göra dem sådana. Det motsäger ditt påstående att "ingen annan än man själv" kan ge sig mental frihet. Kanske finns det en varelse som skapat oss, som kan oss utan och innan, och som kan gå in i våra medvetanden när han/hon vill och t.ex. göra oss fria eller ofria utifrån sina egna nycker. Även en sådan möjlighet är fullt tänkbar, och motsäger, även den, ditt påstående att det bara är man själv som kan ge sig frihet.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 05 nov 2008 06:36

Jag kan kanske kan välja att under t.ex. den närmaste minuten "vara helt fri" i den mening jag tror att Erkki pratar om (typ att känna sig helt fri). Men jag tror att jag då skulle löpa en viss liten men onödig risk att göra något som skulle äventyra min hälsa (t.ex. hoppa ut genom fönstret för att jag i min frihetskänsla fått för mig att jag är fri att "flyga") och därmed minska min sammantagna mängd frihet sett över längre tid (sjukhusvistelse är inte frihet, döden är inte frihet; är man sjuk eller död är man inte fri att vara frisk respektive vid liv; friheten är där alltså begränsad). Känslan av frihet kan säkert blåsas upp till 100%, men jag tror inte att det är läge för det just nu, när det fortfarande finns så mycket som kan gå fel med den här planeten och som kan sätta igång kedjereaktioner i världspolitiken som kan förinta mänskligheten om det vills sig riktigt illa. En kort stunds känsla av totalt frihet är inte värd det priset. Om vi säkrar mänsklighetens överlevnad för en mycket lång tid framåt, kommer vi kanske därefter att kunna uppleva känslan av total frihet hur mycket vi vill, hur länge vi vill. Det är alltså väldigt förhastat att satsa på frihet och endast frihet just nu.

Frihet och makt är väl egentligen samma sak. Ju mer makt (frihet) vi har i relation till allt det andra som finns i världsalltet, desto större chans är det att vi överlever desto längre, så att säga.

Jag gillar ändå att du gillar frihet, Erkki. Frihet (makt) har ett instrumentellt värde som för en överskådlig och oöverskådlig framtid nog är viktigare att satsa på än det intrinsikala värdet av relativt kortsiktiga lyckovinster för oss människor - eftersom den långsiktiga lyckoökning en riktigt långsiktig frihet kan medföra på riktigt lång sikt är så enorm. Men att total frihet alltid skulle vara det bästa är kanske lite att ta i. Frihet är trots allt bara ett medel för att främja lycka, inte ett självändamål. Ofta är ju en "komprimiss" mellan flera bra saker nödvändig för att ge det bästa resultatet på lång sikt. En alkoholist kan t.ex. göra klokt i att ta antabus, även om antabusen tillfälligt gör honom/henne lite mindre fri.

(Jag har dock svårt att tänka mig något scenario där en maximalt långsiktig frihetssträvan skulle vara av ondo på oändligt lång sikt.)

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 05 nov 2008 11:55

Justin Case   Det är just det närvarande jag avser, inte i någon diffus framtid som jag varken kommer att uppleva eller ens har färdigheter nog att inse. Det är jag ödmjuk nog att inse.

frihet ger sig till känna genom mängden av beroenden. Skulle vilja uttrycka det som så att frihet är omvänt proportionell mot mängden beroenden.

Jag medger att jag missat en hel del i det jag försökt redogöra för. Frihet från dom självklara sociala åligganden som är genetiskt betingade räknar jag inte som beroenden utan är, ska jag kalla det, essentiellt i den mänskliga naturen.

Däremot anser jag att varje ansvarskännande individ borde med logiken som redskap redogöra för sig själv vad våra hävdvunna traditioner, konventioner och inte minst dessa så kallade rättssamhällens lagar och reglementen innebär för tillståndet i tillvaron.

Ägandet som grund för samhällsbildningen är dömt att misslyckas, är min åsikt. När dom ekonomiska åliggandena reglerar människans beteende blir resultatet av dennes handlingar kvalitativt undermåliga i och med att det primära är att tjäna pengar, då blir kvaliteten en andrahandsfråga.
Det räcker inte att vara hungrig för att få det behovet stillat utan det krävs pengar.

Det är lite magstarkt att människan betraktar sig som skapelsens krona och anser sig vara civiliserad när det dör människor i svält och andra umbäranden än vad ögonen blinkar.

För att dom inte dör i förstugan medför ändå inte att dom inte gör det.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 05 nov 2008 12:06

Justin Case,  Jag blir definitivt inte förnärmad när du rättar mina språkliga misstag. När jag betraktar det ovanstående efter att det hamnat på nätet tänker jag att det skulle inte skada om jag hade dig som korrekturläsare innan jag sätter det till pränt, så att säga. Hoppas ändå att det framgått att lie mannen skördar i snabbare takt än vad människans ögon blinkar.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 05 nov 2008 23:17

Tänker upprepa mig ytterligare en gång angående begreppet frihet. Eftersom vi tycks vara överens, Justin Case och jag, att vi bör resonera om förhållandena någotsånär i nuet. Hittills finns det väl inga belägg för försigkomna programmerare som skulle kunna plantera in mental frihet i människans hjärna, även om jag kan hålla med om att om planteringen har utförts tillräckligt raffinerat så är människan givetvis inte medveten om det. Oavsett så blir ändå definitionen på frihet detsamma som oberoende.

För att friheten ska förbli enligt definitionen så medför detta utan reservationer att endast varje enskild individ kan själv ge sig friheten, ty om någon annan gör det så blir individen i och med detta beroende av givaren.

Justin Case, om du föreställer dig att tyngden av allt beroende lättar så kanske du inser att känslan av frihet är omvänt proportionell mot mängden beroende. Det är inte förståndet som sinar tills människan är förståndshandikappad nog att pröva sin flygförmåga. Andra faktorer, t.ex. diverse hallucinogener, kan inverka menligt på människans psyke.
Men som du säger kan människan, förstås, med förfinade metoder säkert uppleva ett slags total frihet. Och vem vet med säkerhet om inte vi redan är där
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!

A
Inlägg: 486
Blev medlem: 23 aug 2004 18:17

Inläggav A » 12 nov 2008 15:18

Jag har då känt mig som Skaparen några gånger. Men det har inte gjort mig lyckligare, snarare mer besviken! Det är höga förväntningar från en Skapare! Antingen håller man sig till dom, eller kompromissar man. Jag tror på en medelväg.

Men att känna sig som "skaparen" är också en illusion.

Vart ifrån kommer allt?

När man inser att alla är på samma hållplats och väntar på ett tåg som inte kommer....

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 12 nov 2008 15:52

A skrev:Jag har då känt mig som Skaparen några gånger. Men det har inte gjort mig lyckligare, snarare mer besviken! Det är höga förväntningar från en Skapare! Antingen håller man sig till dom, eller kompromissar man. Jag tror på en medelväg.

Men att känna sig som "skaparen" är också en illusion.

Vart ifrån kommer allt?

När man inser att alla är på samma hållplats och väntar på ett tåg som inte kommer....


Höga förväntningar på Obama också. Medelväg mellan Gud och människa?

undrar Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 12 nov 2008 17:46

Har aldrig känt behov att vara skaparen. Den befintliga skapelsen är förträfflig, samt, vad jag förstår, hittills förskonats någon otillräcklig klåpares korrektion av en, till synes, evigt pågående process utan påvisbar mening och total ovisshet om vad som kommer att hända ens den förestående bråkdelen av ett ögonblick. Sanningar förvägras existens. Konsekvensen av denna förvägran innebär att ingen möjlighet blir utesluten. Presentera gärna en mera fullkomlig skapelse!

Däremot uppvisar en liten detalj i denna skapelse groteskt sin ofullkomlighet. I sin förmätna övertro på sina förmågor har människan föresatt sig att behärska det som denne blott är en minimal bråkdel av; naturens totalitet.

Naturens lagar är fullkomliga, liksom dess rättvisa och konkurrens, om nu konkurrens och rättvisa överhuvudtaget ens ingår i naturens system. Snarare är dessa faktorer som människan har konstruerat i sin strävan att kunna skapa förklaringsmodeller för tillvaron i allmänhet och för sitt eget beteende i synnerhet.

Hellre beskyller människan metafysiska existenser för tillståndet i tillvaron än tar ansvar för sina gärningar. Som en självutnämnd direkt underställd gudomliga väsen har diverse potentater korrigerat den naturliga utvecklingen för sig själv, samt den övriga biologiska verksamheten på vår gemensamma planet i en besynnerlig riktning. Huruvida den navigering skulle kunna betraktas som rätt eller fel är meningslöst att grubbla över eftersom naturen själv inte ger någon möjlighet företräde framför en annan.

Den ofullkomliga människan däremot värdesätter sina egna gärningar utifrån sin egen position i den fiktiva sociala hierarkin.

Särskilt utmärkande för det mänskliga beteendet är dennes benägenhet till vedergällning. Vid varje, givetvis med våld genomförd revolution öppnas det nya paradiset med att liken efter dom tidigare härskarna slängs på murarna till allmänhetens beskådan. Hämnden som nyckel till paradisets portar har aldrig passat, passar inte nu, samt kommer ej heller någonsin att passa, ty paradiset är befriat från fruktan. Överhuvudtaget är vedergällningen det främsta hindret för fortsatt utveckling, vilket för människan stagnerade i stenåldern.

Mentalt lever människan kvar i sin stenåldersgrotta och stirrar rädd hågat omkring spanande efter faror, gör hastiga utfall för att roffa åt sig så mycket denne förmår för att sen stå i sin grottöppning, triumfera, samt slå sig för bröstet över sin förmåga och gotta sig åt andras eventuella oförmåga. Så utomordentligt civiliserad som människan ändå är, och skapelsens granna krona.

Tur är väl att det inte tycks finnas någon mening med livet för jag är rädd för att i så fall skulle denna eventuella mening ha eliminerat människan.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9353
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Inläggav Anders » 12 nov 2008 22:03

Om jag hade varit den här allsmäktige skaparen, hur skulle jag snickra ihop det hela:

Lite roligare, tror jag. Fysikens lagar skulle inte gällt så förbaskat ofta. Gravitationen skulle varierat här och där. Fler övernaturliga grejer skulle verkligen hänt. Lite spöken och andar och grejer skulle finnas. Och alla skulle ha fått se ut som dom ville. Men framförallt gravitationen hade jag gjort annorlunda. Fotboll skulle vara en seriöst knepig sport.

Sen skulle jag VERKLIGEN levt ut alla mina sexuella lustar.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 13 nov 2008 11:49

Hej Anders

Som jag nämnde tidigare så har jag aldrig upplevt behov av att vara skaparen, om än jag under utövandet av sex känt mig som en skapare; en skapare av tillfredsställelse, ofta min egen och i förekommande fall även andras. Märklig mänsklig företeelse är väl tron barn far mera illa av att skåda uttryck för livets längtan efter sig själv än av att studera variationer på konsten att avliva medmänniskor. Den informationstekniska utvecklingen har berett möjlighet för individer i alla åldrar att delta i utövandet av människoslakt i den virtuella verkligheten. Jag tvivlar inte alls att det inte skulle främja utvecklingen av tankemedlen, tycker bara att det stimulerar fantasins utveckling i motbjudande riktning.

Låt inte mindervärdigheten hämma sexutlevelsen utan släpp loss! Bli din egen skapare!

"Masochistens största dilemma är att hitta en sadist som har lika stort behov av sadism som masochisten har." När det inträffar uppstår harmoni.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Re: Hur hade Du konstruerat tillvaron om du var Konstruktöre

Inläggav freddemalte » 11 jul 2010 11:30

Cosmic philosopher skrev:Om du hade varit fullkomligt allsmäktig och allvetande - om du hade varit Konstruktören,Uppfinnaren eller Gud till livet,alltet och tillvaron - hur hade då tillvaron gestaltat sig eller sett ut? Hur hade Du just snickrat ihop det hela? Hade någon andlig värld existerat?Något efterliv?Reinkarnation? Att man föds då och då totalt slumpmässigt här och där i vårt fysiska universum? Hade någon ondska överhuvudtaget existerat? Eller bara lite? Hade det funnits bara växtätande djur? Hur många klot med liv hade du skapat?


Den frågan är ju omöjlig att svara på eftersom man antagligen hade haft ett helt annat perspektiv på saker och ting, ett helt annat intellekt och därmed varit en helt annan person!

Men om vi inte spetsar till det utan utgår ifrån  det jag vet idag så hade jag antagligen inte vågat annat än att skapa en likadan värld så som den är. Jag lyckas ju knappt klara av att bygga upp en stad i Sims och Sim City så då kan man ju bara förställa sig hur det skulle gå om man skulle ge sig på hela planeten!!!!!

Men om jag fick experimentera fritt och göra om etc - ja då hade jag testat att ta bort allt som jag tror uppfattas som lidande för var och en och sett om världen hade blivit bättre av det.

Fredrik


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster