Religionen förhindrar den bästa metoden att uppnå välmående?

[J R Auk]

Det är alltså viljan, eller den sökta effekten, som jag klandrar människan, och det jag menar skiljer henne från tinget.

[Erkki]

Nytänkaren, religionen i sig själv åstadkommer ingen skada utan skadan förorsakas av individen som tyr sig till en viss religion, vilket i sin tur har sin upprinnelse i oförmågan till självständigt tänkande, samt den bekvämlighet det medför att skjuta över ansvaret för dom egna handlingarna på någon annan, vilket för den som tyr sig till en viss religion har en gud som ursäkt för dom gärningar denne gör. Gud bär det yttersta ansvaret för den individens gärningar.

Människans lidande eller välmående är bra måttstock (kompass) för en individs strävan. Trots risken att bli tjatig vill jag hävda att en filosofs uppgift är att med logiken som redskap granska all slags verksamhet som människan är involverad i, även sin egen och att även göra det i dom sociala sammanhangen, vars logik är obefintlig.

Det du avser med vetenskapliga metoder jämställer jag med det jag förespråkar; att med logiken som redskap utforska förutsättningarna för all slags mänsklig verksamhet på vår planet.

Det är inte religionen som hindrar mänskligt välmående utan oförmågan till självständigt tänkande som effektivt tillintetgörs genom uppfostran vars yttersta konsekvens blir auktoritetsberoendet. "Individen ska inte ställa frågan varför utan acceptera att det bara är så.

Var och en må förbehålla sig rätten att bli en filosof och granska dom givna förutsättningarna för sin egen verksamhet, liksom förutsättningarna för all slags biologisk verksamhet på jorden.

[Minded]

Det är alltså viljan, eller den sökta effekten, som jag klandrar människan, och det jag menar skiljer henne från tinget.

Den här är relevant. Vilja och sökt effekt är mer precist vad som skiljer henne från här och nu, varför också (all)tinget. Inkl sig själv.

Jag tycker det tangerar vid den riktiga innebörden av egoism. Viljan om något annat än här och nu.

[Sceptisk]

Det är genom observationer av naturen (inkl oss människor) som vi kan lära oss att tron sitter i hjärnan och inte i hjärtat. Det är genom observationer vi kan lära oss varför vi har en benägenhet att tro, och varför religiösa idéer har funnits sen forntiden.

Det är hjärnan som är Skaparen och står över den s k allmäktige Jahve och det är således denne som bör dyrkas!
Amen.[/b]

Fullkomligt absurt! Bara för att det går att observera saker ute i naturen gör dem inte till orsaker. Du är dock inte ensammen om att tänka som du gör, trots att det är uppåt väggarna fel. Det du egentligen säger är att gud är i naturen istället för att vara skaparen av densamma. Inse skillnaden. Kan gud vara i naturen? Om ja. Vem skapade isåfall naturen?

Sanningen är att naturen är en effekt och ett resultat, INGEN orsak. Det är helt fel att dyrka naturen och observationer. Det enda observationer kan göra är att bekräfta observationerna. Det finns inget mål eller mening i en observation. Det finns inget begripligt eller mänskligt i dom. Om du kan förstå någonting så måste du förstå att det är skillnad på djur och människor. Inte i det att de inte befinner sig i naturen och är uppbyggda av naturens element, men i den ontologiska och själsliga skillnaden.

Att som de metafysiska naturalisterna tror, att det gudomliga är ute i naturen, är att ha en religiös doktrin. Nu kanske du vill förneka att du tänker på det här sättet, men jag kan lova dig att ifall du följer din tanke till dess slutmål så kommer du att hamna hos de metafysiska naturalisterna, de som tror att gud eller skaparen bor ute i naturen.

Det enda förnuftiga och logiska är såklart att om det finns en G-d så står han över naturen och är skaparen av den, inte tvärtom! Det efterföljande blir därför också helt rimligt och logiskt, genom att människan har själskvalitéer som vi inte kan vare sig mäta eller väga eller konceptualisera så tycks det som att vi också är mer än enbart av naturen.

Men om du är ännu ett av dessa fantasilösa missfoster som sitter och smeker occams rakkniv och biter sig fast vid högst orimliga principer om att det själsliga är en konsekvens och därmed orsakat av det fysiska, så är jag rädd att vi inte kommer att komma någonvart. Ompröva din ståndpunkt, vad är rimligast ur ett ontologiskt perspektiv, själ eller atomer?

[J R Auk]

Det är alltså viljan, eller den sökta effekten, som jag klandrar människan, och det jag menar skiljer henne från tinget.

Den här är relevant. Vilja och sökt effekt är mer precist vad som skiljer henne från här och nu, varför också (all)tinget. Inkl sig själv.

Jag tycker det tangerar vid den riktiga innebörden av egoism. Viljan om något annat än här och nu.

Och gömmer det sig inte en ovilja här också. I egoismen? I det att jag inte är villig till att gå dit, utan vill ta mig fram utan vägen dit.

[Krenek]

Ompröva din ståndpunkt, vad är rimligast ur ett ontologiskt perspektiv, själ eller atomer?

Vi behöver inte tro på något av dem. Däremot finns det ingenting som konceptet själ ger oss, varken teoretiskt eller praktiskt. Det ett oanvändbart koncept bortsett från vissa psykologiska effekter.

[Avantgardet]

Ompröva din ståndpunkt, vad är rimligast ur ett ontologiskt perspektiv, själ eller atomer?

Vi behöver inte tro på något av dem. Däremot finns det ingenting som konceptet själ ger oss, varken teoretiskt eller praktiskt. Det ett oanvändbart koncept bortsett från vissa psykologiska effekter.

Helt riktigt, Sceptisk ställer upp en falsk dikotomi här. I ett ontologiskt perspektiv är båda två, faktiskt, vad man kallar fiktioner.

[Avantgardet]

Men om du är ännu ett av dessa fantasilösa missfoster som sitter och smeker occams rakkniv och biter sig fast vid högst orimliga principer om att det själsliga är en konsekvens och därmed orsakat av det fysiska, så är jag rädd att vi inte kommer att komma någonvart.

Så varför envisas du med att orsaka dig själv hunger och sömn och annat till synes fullkomligt onödigt för ett självtillräckligt väsen?

[Markus]

Alltså den kristna  religionen hjälper människor att delvis uppnå lycka här på jorden ,i den mån det är möjligt,det kan lindra l besvär, en del kanske får ångest av t. e. x läsning av bibeln ,men det kan senare leda till uppvaktning och rannsakning av det inre och sedan kan livet förbättras och jordlig lycka uppstå,den är troligen ej permanent,jorden är ju inte himmelriket.

[magicadehex]

Alltså den kristna  religionen hjälper människor att delvis uppnå lycka här på jorden ,i den mån det är möjligt,det kan lindra l besvär, en del kanske får ångest av t. e. x läsning av bibeln ,men det kan senare leda till uppvaktning och rannsakning av det inre och sedan kan livet förbättras och jordlig lycka uppstå,den är troligen ej permanent,jorden är ju inte himmelriket.

Driver du med oss?

[Sceptisk]

Det är inte alls någon "falsk dikotomi", frågan är helt och hållet öppen att tolka och besvara hur man vill. Min fråga är helt och hållet filosofisk. Den frågar vad läsaren anser vara rimligast, inte vad man av nödvändighet måste "tro" på eller vara "emot".

Markus

Helt riktigt. Dock tror jag inte att läsning av bibeln framkallar någon ångest, snarare är det dessa som har en stark avsky mot religion som får sådana upplevelser, men det beror i grunden på egoismen som styr i den här världen. Egoismen får människor att tro att de ger upp något då de rannsakar sig själva och sin tro. För faktum är att alla människor tror på något. Oavsett om det är att hitta lyckan i den här världen eller i nästa värld.  Men det är helt riktigt som du säger att den här världen inte är möjlig att kunna ge någon permanent lycka. Alla egoistiska njutningar är snabbt övergående. De är egentligen inte några njutningar alls utan istället är det plågor som söker tillfredställelse. Jag är definitivt ingen buddhist, men Buddha hade ändå rätt i att den här världen är plågsam och obeständig. Det gäller att prioritera sitt liv.

Jag tror att ateister avskyr religionen så mycket för att de vet att den har helt rätt. För desto mer man förstår om sin egen ändlighet och dödlighet desto grymmare och meningslösare framstår livet i den här världen som. Eftersom alla människor i grunden vill ha mening i sina liv så känns det som att det är religionen som är en slags fiende till att hitta mening och lycka i sitt liv. Men faktum är ju att religionen bara pekar mot en större värld. Vissa ateister argumenterar att meningslösheten inte alls behöver vara så hemsk som den framställs som, men dessa personer är helt fel ute. Ett meningslöst liv är omöjligt att acceptera och det gäller lika för varenda människa.

[J R Auk]

Nej jag tror nog att förklaringen mycket lättare hittas i att religionen aldrig lyckats slänga ut de krämare som ingår i dess församling. Och såklart att så många använder dem för att smutskasta religionerna.

Men börja där, fördöm allt som är kristligt i kristendomen och erkänn att religion per se inte är bra så öppnas dialogen.

De kristna värdena, så som de förstås av de flesta "religösa" är ändå införlemmade i folksjälen.

Varför börjar aldrig religiösa med att tala om hur mycket som förbinder oss istället för att snacka om vart de o troende skiljer sig från de troende?

De som inte tror är satta där av gud för ett skäl ändå så vad är problemet? Och hur är det med tron egentligen finns det något som förordar att fördöma de som inte tror? Går det att hitta en grund för det i någon religiös lära?

Det är väl medlidande som gör att budskapet skall ges om fördömandet som kommer för de som inte tror?

[Sceptisk]

Varför ska man göra det J R Auk? Alltså "fördöma allt som är kristligt"? Jag förstår inte hur du tänker eller vad du tänker på. Jag tror att även om vi har en kristen historia så är många ändå förvirrade om vad den kristna läran egentligen handlar om och hur man kan aktualisera en verklig tro. För det är en sak att vi kanske har kristna värderingar eftersom vi historiskt har varit kristna, men det är en helt annan sak att realisera dessa värderingar och försöka att leva upp till dom. Vi har ju faktiskt varit socialistiska i 60 år i det här landet, tror du inte att det också lämnar spår i folksjälen? Det är kanske inte någon direkt slump att Svenskarna är notoriskt ateistiska? Du söker frågor, kanske kan jag ge några svar på vägen?

[Avantgardet]

Det är inte alls någon "falsk dikotomi", frågan är helt och hållet öppen att tolka och besvara hur man vill. Min fråga är helt och hållet filosofisk. Den frågar vad läsaren anser vara rimligast, inte vad man av nödvändighet måste "tro" på eller vara "emot".

Ställer du upp det som ett val, antingen-eller, när det finns fler alternativ så rör det sig just om en falsk dikotomi.

[Sceptisk]

Som sagt var så hindrar jag ingen från att använda sitt eget huvud eller fantasi när de skriver inlägg.