Vad är skillnaden mellan förljugenhet och ärlighet?
Människor som har något att dölja brukar ofta tala i gåtor, men de skiljer sig ändå från vad vi normalt brukar kalla gåtor genom att de aldrig avslöjar det faktum att de verkligen talar i gåtor. En ärlig gåta är med andra ord ett problem som man är införstådd med att det är ett problem. Medan en lögnaktig gåta är en gåta som man inte har blivit meddelad förutsättningarna eller reglerna för. På samma sätt som att en berättelse i en sagobok aldrig kan vara en lögn, då det redan är förutsatt att det handlar om en sagobok.
Ärlighet förutsätter alltså att man utgår ifrån kända regler, medan oärlighet utgår ifrån att reglerna är okända och på så vis kan dom hela tiden ändras och "spelet" eller gåtan/gåtorna hålls igång genom att det är själva reglerna eller förutsättningarna som ständigt förändras och är för alltid oförklarade eller oförklarliga. I argumentering så leder detta till att argument och motargument kretsar kring definiering och omdefiniering av de förutsättningar/villkor som man måste veta för att kunna förstå vad problemet är INNAN man kan finna en lösning på det. Alltså, reglerna måste alltid komma före problemställningen.
Detta spel upprätthålls av några principer som dock alltid är desamma. Framförallt det "relativistiska argumentet". Att man aldrig kan få fram meningen eftersom allting ändå är relativt, detta är grundprincipen för manipulation, alla andra argument för att underminera en gemensam förståelse för problemet. "Olikhetsargumentet"; att man aldrig kan få fram en enhetlig förklaring eftersom alla utsagor och perspektiv är olika.
Grundlöshetsargumentet; att inga utsagor kan vara universella eftersom det aldrig kan finnas en enhetlig och allmängiltig grund eller princip för förståelse över vad problemet är. Förutom dessa principer så finns det verkligen ingen gräns för alla de blindgångar och återvändsgränder, spegelväggar och mörka hål som dessa spel kan måla upp.
Samtidigt som man så smått börjar förstå att det är ett problem i att diskussionen verkligen kan handla om vad som helst då reglerna eller förutsättningarna är hållna för okända eller flytande. Man har ju också ofta strävat efter att upplösa alla regler till stoft. Men vid det laget så har debattörerna troligtvis hamnat i luven på varandra eller så har de båda drabbats av "gåtångest" och måste fortsätta med sina manövrar och utmanövreringar mot varandra i all oändlighet, för vid det här laget så är båda lika insyltade i den gemensamma "lögnen" att ingen vill utsätta sig för skammen att bli avslöjad.
Alltså tycks det vara rimligt att man innan en diskussion om ett visst problem utförs alltid gör förutsättningarna kända. Eller om en diskussion om "definitioner" uppstår, så kan det gälla för god sed att ställa upp regler för sin diskussion/argument. Alltså gällande normer som kan användas för att avtäcka diskussionens eller argumentets art. Utan dessa regler så blir det pankaka av alltihopa. Kanske även med rätta.
Manipulation och ärlighet
Moderator: Moderatorgruppen
- LJUSUPPLEVELSE
- Inlägg: 939
- Blev medlem: 20 nov 2008 11:45
- Ort: någon som söker sin själ.
TIPS:Aristoteles har skrivit ett par böcker om rhetoriken.Det du söker kan finnas ,delvis åtminstone, där.
Dina aktörer verkar sakna ett egentligt syfte med sina ansträngningar...
mvh
och måste fortsätta med sina manövrar och utmanövreringar mot varandra i all oändlighet, för vid det här laget så är båda lika insyltade i den gemensamma "lögnen" att ingen vill utsätta sig för skammen att bli avslöjad.
Dina aktörer verkar sakna ett egentligt syfte med sina ansträngningar...
mvh
1965are...ikoniskt halvlärd kvasifilolog,metaretoriker,preprotoauktoritet, ärkehemipseudofilosof och megapsykodianoia.
Härligt inlägg Sceptisk, fick mig en tankeställare.
Dock vill jag säga att relativismen inte är ett egentligt problem, eftersom man kan bygga på koherrens. Alltså delarnas relation till varandra.
Så gör man i logik, det är hela undersökningen.
Men saker får inte få en meningsförskjutning, i den meningen blir relativism en katastrof.
Alltså, har man väl sagt att X är Y måste det fortsätta gälla, så länge man rör sig inom samma "språkliga" system. Börjar man låta "relativism" göra gällande att Y kan förskjutas till att inte gälla för X så har man omöjliggjort diskussion. Men praktiskt förstått så är inte relativism konstigare än att jag kallar hund för "hund" men min engelske vän kallar den för "dog".
Vad det gäller olikheten så är det inte ett problem, utan en förutsättning för att bestämma något. Det måste till olikheter, flera vinklar, för att bestämma något. Kontrast är den första stenen som läggs i allt kunskapsbygge.
Dock vill jag säga att relativismen inte är ett egentligt problem, eftersom man kan bygga på koherrens. Alltså delarnas relation till varandra.
Så gör man i logik, det är hela undersökningen.
Men saker får inte få en meningsförskjutning, i den meningen blir relativism en katastrof.
Alltså, har man väl sagt att X är Y måste det fortsätta gälla, så länge man rör sig inom samma "språkliga" system. Börjar man låta "relativism" göra gällande att Y kan förskjutas till att inte gälla för X så har man omöjliggjort diskussion. Men praktiskt förstått så är inte relativism konstigare än att jag kallar hund för "hund" men min engelske vän kallar den för "dog".
Vad det gäller olikheten så är det inte ett problem, utan en förutsättning för att bestämma något. Det måste till olikheter, flera vinklar, för att bestämma något. Kontrast är den första stenen som läggs i allt kunskapsbygge.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
-
JimmyAberg
- Inlägg: 932
- Blev medlem: 05 aug 2008 01:56
Bra inlägg Sceptisk, jag håller med i stort.
Jag upplever samtidigt att detta närmar sig vad Habemas kallar "ideal speech situation", jag har nämnt detta ett antal gånger på forumet tidigare men inte fått något vidare gensvar. Syftet med att påpeka att Habermas varit inne i dessa typer av resonemang är inte att "hijacka" tråden, det är snarare menat som en "liten kommentar" för den som känner sig sugen att undersöka ett sidospår i detta ämne.
Jag citerar ett kort stycke från wikipedia:
Detta var som sagt bara en "kommentar" till tråden.
Jag upplever samtidigt att detta närmar sig vad Habemas kallar "ideal speech situation", jag har nämnt detta ett antal gånger på forumet tidigare men inte fått något vidare gensvar. Syftet med att påpeka att Habermas varit inne i dessa typer av resonemang är inte att "hijacka" tråden, det är snarare menat som en "liten kommentar" för den som känner sig sugen att undersöka ett sidospår i detta ämne.
Jag citerar ett kort stycke från wikipedia:
Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Ideal_speech_situation, se även: http://en.wikipedia.org/wiki/Communicative_rationalityIn the earlier philosophy of Jürgen Habermas it is argued that an ideal speech situation is found within communication between individuals when their speech is governed by basic, but required and implied, rules. These rules of speech, Habermas suggested, are generally and tacitly accepted by both of the communicating parties, but even if they are not—perhaps in the case of one party telling a lie—the ideal speech situation nevertheless remains a more broadly required principle.
The concept of the ideal speech situation came under attack in the 1970s by theorists who persistently relativized the concept, arguing that any particular conception of an ideal speech situation could not be proven completely correct, so that any (still-unknown) gaps would allow associated oppressions to arise or persist
Detta var som sagt bara en "kommentar" till tråden.
LJUSUPPLEVELSE skrev:Dina aktörer verkar sakna ett egentligt syfte med sina ansträngningar
Det kan verka så, men syftet är ju att vinna argumentationen genom fusk. Genom att man aldrig klarlägger eller glider på förutsättningarna för argumentet så kan det tyckas som att man inför andra vinner argumentationen. Man får också chans att vara betydligt mer kreativ än annars och kan alltså framstå som mer briljant och intelligent än den som argumenterar utifrån reglerna. Det är egentligen den gamla intrigen mellan modemänniskan och gentlemannen. Modemänniskor är snabbt föränderliga, anpassar sig skamlöst till vad som är nytt och spektakulärt. De får folks beundran genom att de hela tiden hittar något nytt sätt att imponera på.
Gentlemannen däremot blir beskylld för att vara konformist, grå och tråkig. Men samtidigt så blir gentlemannens sätt aldrig omodernt.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 30 och 0 gäster