Behovet av Supertrumf

Moderator: Moderatorgruppen

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Behovet av Supertrumf

Inläggav JimmyAberg » 29 nov 2008 18:13

Denna tråd är ett sidospår av detta inlägg: http://www.filosofiforum.com/forum/viewtopic.php?p=108521&highlight=#108521

Om vi knyter an till supertrumf:
Bild
Supertrumf, för er som inte vet, är ett kortspel (oftast spelar man 2, men det går att vara flera). Spelet innehållet en uppsättning kort, där alla kort beskrivs med ett antal siffror/egenskaper (ofta mellan 4 till 8 ). I början av spelet delas hela kortleken ut till alla spelare, varje spelare får alltså en "hög" med kort. Spelet spelas i omgångar,i början av varje omgång så drar respektive spelare det högsta kortet i högen, och omgången består i att den spelare som har "turen" får välja en av egenskaperna (vanligtvis uppskattas den egenskap som är kortets högsta egenskap i förhållande till alla andra kort i högen, eftersom detta ger den högsta graden av sannolikhet att mitt kort hade ett högre värde än motståndarens kort). Omgångarna har alltså två faser: Den första är då spelaren med turen väljer ut egenskapen som ska jämföras, den andra fasen är då båda spelarna "spelar ut" sina kort, dvs visar och jämför sitt kort med motståndaren. Den spelare som hade högst värde i den egenskap som spelaren med turen valt ut vinner omgången, och vinsten består i att spelaren tar motspelarens kort, och båda läggs längst ner i vinnarens hög. Ofta blir det alltså så att den som har "turen" har ett övertag eftersom han kan välja vilken egenskap som ska vara aktuell i omgången, detta medför att den som står på tur ofta vinner ett antal omgångar på rad innan turen går över till nästa spelare. Uppenbarligen vilar detta spel mest på tur, men även ett visst mått av att lära sig kortleken, och skicklighet i att uppskatta graden av sannolikhet (om vi bortser från det estetiska värdet i bildmotiven).

Det är uppenbart att supertrumf är en modernistiskt skapelse. Motiven, tekniken, jämförelsen, reglerna etc.

...

Det går alltså utmärkt att spela "enligt reglerna".

Vad en postmodernist kanske skulle invända emot i supertrumf är att ställa följande fråga: Varför jämförs egenskaperna, men bilden/motivet inte är en del av reglerna?

Det är ju uppenbart, att om spelet _bara_ handlade om siffror på ett kort, så skulle korten lika gärna bara kunna bestå av 4 siffror utan bild. Man skulle då kunna beskriva ett kort såhär: "2 8 17 6", och den spelaren som har tur säger "3", för att göra en jämförelse mellan 17 och den tredje siffran på motspelarens kort.

Något som är endel av spelet men som inte är del av reglerna försvinner alltså när vi tar bort bilderna. Och därför består spelet helt enkelt inte av egenskaperna som ska jämföras. Och en postmodernist kan då vidare argumentera för att reglerna skulle kunna expanderas till att även tillåta en jämförelse mellan bilderna, man skulle t.ex. kunna säga "röd" och båda spelare jämför vilken bild som har mest "rött" på sin bild. Problemet är bara nu att vi gå ut från siffornas välj och in i bildernas. Det kan, i vissa fall, bli väldigt svårt att göra en uppskattning vilken bild som innehåller mest "röd", om båda bilder är väldigt röda, sen kan det vara svårt att avgöra hur man ska räkna på olika nyanser.

För en dator är detta "rödhetsproblem" inte ett problem, eftersom en dator är uppbyggd som så, att den kvantifierar all information, dvs "röd" beskrivs ofta i en dator genom ett bildfilformat, beroende på bildens bitdjup så är det definierat som så, hur många nyanser bilden kan lagra. En bild med ett bitdjup på 8 (dvs åtta bitar, dvs 2 upphöjt till 8) kan uppenbarligen lagra 256 olika färger, rent matematiskt.

...

Med teknik skulle vi alltså kunna mena förmågan som rör "att kvantifiera".
Det är uppenbarligen så att kvantifieringen har en väldigt stor plats i våran kultur, och att detta sträcker sig tillbaka till antika grekland, pythagoras etc.

...

Problemet med att gå från siffror till att inkludera bilder (från modernism till postmodernism), är tvåfaldigt:
1. Modernisten har glömt att de egenskaper som jämförs faktiskt inte är de "enda" och "absoluta" egenskaperna, postmodernisten menar att bilder likväl skulle kunna inkluderas i supertrumfen.
2. postmodernisten inser att sifftrorna, i sig själva, är skapade av oss, men han förstår inte nyttan i att begränsa sig till dessa. Siffrorna är extremt väldefinierade, eftersom de är "enumrerande" (som jag kallar det), dvs det är extremt enkelt att representera siffrorna. När vi talar om något sådant som bilder, så blir det plötsligt väldigt svårt att komma överrens om _en standard_ för hur bilder ska kvantifieras. Vi skulle kunna välja ett _gif 8 bitars format_ och s.a.s. börja kvantifiera därifrån - en postmodernist kanske går med på detta, men sen kommer nästa postmodernist och han vill ha ett _png 32 bitars format_ eftersom han tycker att för mycket färg försvinner i 8 bits representationen.

...

Problemet är alltså detta:
Vi är i behov av hitta ett sätt att relatera till världen, som är meningsfull för _oss_.
Världen implicerar _andra människor_.
Vi slits alltså mellan att hitta meningsfullhet för _oss själva_ och _tillsammans_ med andra.

Ett exempel på detta är t.ex. valet av politisk ideologi. Uppenbarligen väljer vi en ideologi som är meningsfull utifrån _våra egna personliga förhållanden_ (etiska och ekonomiska), men uppenbarligen är det så att systemet/ideologin i-sig-självt, handlar om att definiera det förhållningsätt
som ska vara aktuellt när vi är _tillsammans_.

Alla politiska ideologier prioriterar _något före något annat_ och därför väljer vi en ideologi som _prioriterar_ de egenskaper som ligger oss själva varmast om hjärtat. Har vi inte den livserfarenheten som "krävs" så är det lätt att vi dömer ut andra människors politiska val.

...

Problemet vi har, är alltså att vi vill välja ett regelsystem som är meningsfullt för oss, samtidigt som det måste vara meningsfullt tillsammans.

...

Jag har inget problem med att saker är tekniska, men problemet för mig, är att vi måste vara vaksamma om vad det vi kvantifierar och varför.

Vissa människor har en slags "intutiv känsla" om varför de system/ideologier de själva "står för" är "rätt", och problemet är ofta att de är för ivriga med att komma med den "rätta ideologin" utifrån denna känsla, de glömmer ofta att andra människor har helt andra preferenser. Problemet är, att det kvar vara svårt för en människa att förstå en helt annan kultur, av den enkla aledningen att människan aldrig tagit del av den.

...

Så problemet är: När ska vi komma överrens om att vi att vi har svårt att komma överrens?

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 30 nov 2008 16:52

Jag tycker man gör rätt i att anamma en del principer när man relaterar till omvärlden.

1. Tvivel. Just för att en syn ges i annan mening från en annan plats.

2. Acceptans. Just för att för att tvivla, i full utsträckning, så måste allt som föranleder tvivel vara förestående i tvivelsgrunden. (t ex måste vi anta möjligheten till att världen har 6 dimensioner för att kunna tvivla på de 3-4 som enligt norm antas)

3. Relevans. Ge allt som kan talas om ett namn, för allt som kan talas om är ett ting. Det intressanta är inte om en kentaur är eller inte är (alltså att bestämma om den är rent fiktiv eller inte). Det intressanta är vad den är, då även det som är fiktivt, låter sig gripas efter och talas om. Var sak på sin plats.



Det finns ju ingen vinst i dialog, förutom den ökade förståelse som man personligen kan nå. (Och den relaterar ju till den förförståelse som man redan har).

Så personligen finner jag det meningslöst att tala om vilken teknik som är bäst, då bedömningen av vilken teknik som är bäst enligt mig upplåter sig estetiskt, och inte i sig självt tekniskt. Varpå vi inte kan nå en säkerhet, om än väl diskutera det, och får lämna "säkerheten" avgörandet därhän till fördel för omdömet.

Allt annat är att ge en föregripande mening för vad som skall undersökas. Eftersom språk relaterar mellan människa och objekt, oavsett om det är ett naturligt objekt eller artificiellt.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 30 nov 2008 16:56

Med andra ord så påstår jag det vara rent psykologiska mekanismer som lägger sig i vägen i samtalet.

Ordmagin är inte bryten ännu, se bara hur vi inte vill tala om, eller ens tänka på, obehagliga saker, som om vi genom akten av tal eller tanke åkallar det som tänks eller talas om.

Samma grund finns för en positiv villfarelse om ordets makt, att vi kan åkalla saker genom tanken eller talet. Att vi kan ge substans, upprätthålla, genom talet eller tanken.

Dock tror jag att det främst hänger på vår strukturella samvaro, auktoriteten i topp, att vi inte brutit det magiska tänkandet om symbolens åkallande verkan.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Logos
Inlägg: 1823
Blev medlem: 23 nov 2008 23:32
Ort: Stortån och uppåt
Kontakt:

Inläggav Logos » 01 dec 2008 00:32

Det som är intressant här är att vissa delar av bilens estetiska kvaliteter faktiskt verkar vara en del av de egenskaper som mäts (längd-hur är det relevant i ett bilrace?) medan andra inte är det.
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster