hjälpa andra

[idun]

Så många filosofer har förespråkat/ förespråkar nödvändigheten av att hjälpa andra. En del verkar tycka att man skall hjälpa andra innan man hjälper sig själv, och andra tvärtom (först hjälpa sig själv, sedan andra). Jag tänker på bl a Beauvoir, Kant och Mill.
Ingen har dock lyckats förklara varför man måste hjälpa andra, eller så har jag inte förstått deras förklaringar. Är det någon som har en teori om varför man bör hjälpa andra? Kan man ens hitta en sådan teori?

[MikaelP]

Klart man inte måst hjälpa andra, men som samhället nu är uppbyggt så är det nog nyttigare eller bekvämare att man hjälper andra. Tanken är att det blir sen till slut nyttigt för sig själv då man också får hjälp av andra.

[hovnarr]

varför man måste

och

Klart man inte måste hjälpa andra

Vad innebär det, för det första, att "måsta" något? Hur fastställs vad man måste? Någonstans bottnar moralen. Man kan ställa upp hur många regler som helst och ändå kan man fråga "varför då?" för varje regel.

Tanken är att det blir sen till slut nyttigt för sig själv då man också får hjälp av andra.

Är detta "tanken"? Jag tror snarare, åtminstone när det gäller mig själv, att man bara går omkring och gör saker efter behag. Om jag hjälper en gammal dam över gatan är det inte för att jag själv hoppas bli hjälpt över gatan när jag är en gammal dam, utan för att det kändes bra att handla så i den stunden (ännu hellre skulle jag inte vilja ange något skäl alls).

Om man förlikar sig med att det inte finns en objektiv moral så blir frågan, varför man ska göra än si eller än så, fel ställd. Frågan om det är bättre att göra än si eller än så blir då i gengäld mer intressant, och jag tror det är den som moraliska frågor egentligen handlar om.

§

[Stefan]

Man kan ställa upp hur många regler som helst och ändå kan man fråga "varför då?" för varje regel.

Det kommer mig att tänka på en historia som Hans Mathleing drog. Du har säkert redan hört den, men den är så bra att jag drar den igen. Enligt en vishetslärare nånstans i Östern (Indien?) så stod den platta jorden på fyra elefanter, en i varje hörn. Dessa stod i sin tur på en sköldpadda. Detta tänktes vara den yttersta förklaringen. Men då kom en skeptisk student med frågan "vad står sköldpaddan på?", varpå läraren i sin oändliga vishet svarade "det är sköldpaddor HELA VÄGEN NER!".

[Determinus]

Du måste inte hjälpa någon.

Du måste inte ha sex med någon.

Du måste inte omge dig med vänner.

Hoppas det hjälper dig lite.

[MrTambourineMan]

Man kan ställa upp hur många regler som helst och ändå kan man fråga "varför då?" för varje regel.

Det kommer mig att tänka på en historia som Hans Mathleing drog. Du har säkert redan hört den, men den är så bra att jag drar den igen. Enligt en vishetslärare nånstans i Östern (Indien?) så stod den platta jorden på fyra elefanter, en i varje hörn. Dessa stod i sin tur på en sköldpadda. Detta tänktes vara den yttersta förklaringen. Men då kom en skeptisk student med frågan "vad står sköldpaddan på?", varpå läraren i sin oändliga vishet svarade "det är sköldpaddor HELA VÄGEN NER!".

Misstänkt likt följande:

William James, father of American psychology, tells of meeting an old lady who told him the Earth rested on the back of a huge turtle.

"But, my dear lady", Professor James asked, as politely as possible, "what holds up the turtle?"

"Ah", she said, "that's easy. He is standing on the back of another turtle."

"Oh, I see", said Professor James, still being polite. "But would you be so good as to tell me what holds up the second turtle?"

"It's not use, Professor", said the old lady, realizing he was trying to lead her into a logical trap. "It's turtles-turtles-turtles, all the way!"

[MikaelP]

Man måste inte göra någonting alls. Visst säger man att jag måsste betala en räkning men lika bra kan man låta bli att betala det. Det som man gör som ett måste är just det att det blir bättre om mangör det än låter blir. Klart man inte kan kalla alla handlingar som skapar nytta för måsste handlingar, men "måste" är ju inget abolut måste. Om man hjälper kvinnan över vägen får man sekert en bra känsla, man måste inte göra det, man måste inte följa moral, man gör det för att det blir nyttigare om man i allmänhet följer allmänt accepterad moral. Det kan hända att jag skriver oprecist och oklart men det ger mig väl vissa skäl för att göra mig mer tydlig, jag måste inte, men jag kan göra det för jag tycker om det(att bli förstådd)...

[What Gives?]

Du måste inte ha sex med någon.

Hurra?

[Tractatus]

Jag skulle vilja säga att det rent objektivt inte finns någon handlig, utan kontext, som är ett måste. Men det finns handlingar som är måste i en kontext, exempelvis om vi vill utvecklas eller nå tillfredställelse. Dessa handlingar skulle kunna betraktas vara av oundviklig karaktär då varje tingest söker, på ett eller annat sätt, utveckling och ackumulation av kunskap och information.

Handling av god karaktär, som att hjälpa den gamla damen, behövs eftersom det ultimata sättet för nå tillfredställelse, tillfredställelse ur alla aspekter, kräver goda/konstruktiva handlingar gentemot exempelvis andra individer, för personen ifråga och dej själv.

[What Gives?]

Så många filosofer har förespråkat/ förespråkar nödvändigheten av att hjälpa andra. En del verkar tycka att man skall hjälpa andra innan man hjälper sig själv, och andra tvärtom (först hjälpa sig själv, sedan andra). Jag tänker på bl a Beauvoir, Kant och Mill.
Ingen har dock lyckats förklara varför man måste hjälpa andra, eller så har jag inte förstått deras förklaringar. Är det någon som har en teori om varför man bör hjälpa andra? Kan man ens hitta en sådan teori?

Man kan ju börja med att fråga den som ber om hjälp. Huruvida du vill ge hjälp är ju emellertid i slutändan alltid upp till dig, vem som än levererar en teori i ämnet.

[Determinus]

Determinus skrev:
Du måste inte ha sex med någon.


Hurra?

Verkligen, hurra.

[stahan]

Om du inte hjälper någon så kommer inte heller du att bli hjälpt. Så enkelt är det.
Alla kontakter med människor bygger på ett givande och tagande. Vill du ha en vän? Hjälp honom eller henne! Vänner kan vara bra att ha ibland.

Däremot är det viktigt att alltid se varje tillfälle när man kan hjälpa någon som unikt. De som påstår att det finns en regel, en enkel mall som förklarar om du ska hjälpa och hur du ska hjälpa har aldrig torrt på fötterna.

[Undraren]

Är det någon som har en teori om varför man bör hjälpa andra?

Om jag ska utgå ifrån mig själv, och det är ju en bra utgångspunkt om någon, så gör jag det av rent själviska skäl. Av erfarenhet så mår jag som allra bäst allra bäst när jag på något sätt lyckats påverka en annan människas situation och göra henne lite lyckligare, d.v.s. andras lycka verkar tätt sammankopplad med min egen.

En intressant reflektion uppstår då om själviska handlingar, som generellt ses som förkastliga. Detta står ju i motsats till ovanstående resonemang. Jag tror att detta beror på att själviskheten kopplas till ytliga ting istället för att för att vara riktigt självisk skulle innebära att man går djupt in i sig själv och försöker uppfylla dessa behov. Så problemet som jag ser det idag är inte att folk är för själviska utan snarare inte tillräckligt själviska.

[Stefan]

Det är inte alltid rationellt att hjälpa andra. Säg t ex att du kan hjälpa en annan person från att dö. Ingen mer om du vet om det, eller kan få reda på det (av någon anledning, t ex av militära säkerhetsskäl). Varför ska du hjälpa honom. Knappast för att det gagnar dig själv, för det gör det inte.

Om jag ska utgå ifrån mig själv, och det är ju en bra utgångspunkt om någon, så gör jag det av rent själviska skäl. Av erfarenhet så mår jag som allra bäst allra bäst när jag på något sätt lyckats påverka en annan människas situation och göra henne lite lyckligare, d.v.s. andras lycka verkar tätt sammankopplad med min egen.

En intressant reflektion uppstår då om själviska handlingar, som generellt ses som förkastliga. Detta står ju i motsats till ovanstående resonemang. Jag tror att detta beror på att själviskheten kopplas till ytliga ting istället för att för att vara riktigt självisk skulle innebära att man går djupt in i sig själv och försöker uppfylla dessa behov. Så problemet som jag ser det idag är inte att folk är för själviska utan snarare inte tillräckligt själviska.

Detta verkar vara ett vanligt tankesätt. Jag har besvarat sådana här:

Skrivet: 25 Feb 2005 17:19 Ämne: Re: På återbesök hos altruismen

--------------------------------------------------------------------------------

hovnarr/

Citat:

Låt oss anta att gud är död och jag ändå räddar livet på någon, med fara för mitt eget liv. Låt oss vidare anta att "varför gjorde du det?" är en giltig fråga av en betraktare vid sidan om.

Vad kan man tänkas svara på den frågan? Bortsett från "jag vet inte" tycks det mig som alla rimliga svar som anger ett skäl hotar ett renodlat altruistiskt beteende. Till exempel: "Jag ville handla moraliskt" eller "Jag mår bra av att handla moraliskt" eller "Om jag inte får spela hjälte känner jag mig så värdelös" eller "Mitt liv är inget värt om jag inte får hjälpa andra". Så småningom leder denna fråga obönhörligen till någon form av belöning, åtminstone på ett psykologiskt plan.

Så belöningen har flyttats från evig frälsning till välbefinnande här och nu - och man frågar sig då om vi genom guds "död" alls räddat någonting.

§


I dagligt tal säger man att det är egoistiskt att rånmörda någon anna, allt annat lika, och altruistiskt att hjälpa någon undan ett rånmord, allt annat lika. Vissa vill nu säga: alla handlingar sker för att öka sitt eget välbefinnande. Detta är, vare sig de erkänner det eller inte, sant per definition. "Välbefinnande" definieras nämligen av hur man handlar.

Men det kommer ju dessutom att finnas en annan slags orsaker till varför välbefinnandet ökar; det måste även dessa erkänna. Mitt välbefinnande ökar av de handlingar som ökar mitt välbefinnande (det är vad tesen "alla handlingar är egoistiska" säger), men de har också en annan slags orsaker. X:s välbefinnade kanske ökar av att han räddar folk undan rånmord, och Y:s kanske ökar genom att han rånmördar folk.

Således finns det en skillnad mellan olika typer av handlingar på denna nivå. Låt oss kalla denna nivå för den sekundära nivån, den första för den primära nivån. På den primära nivån är det definitionsmässigt sant att alla handlingar är "egoistiska", på den sekundära nivån är allt som vanligt. Men den första nivån är egentligen ingen förklaring, för den säger ingenting. Den säger egentligen bara "jag handlade som jag gjorde för att jag handlade som jag gjorde". Således kan man spola den nivån och klara sig med det gamla pratet om altruistiska och egoistiska handlingar, befriad från sofistiska funderingar.

[Undraren]

Jag håller helt och fullt med dig om att människan är oförmögen att begå en osjälvisk andling.

Det är inte alltid rationellt att hjälpa andra. Säg t ex att du kan hjälpa en annan person från att dö. Ingen mer om du vet om det, eller kan få reda på det (av någon anledning, t ex av militära säkerhetsskäl). Varför ska du hjälpa honom. Knappast för att det gagnar dig själv, för det gör det inte.

Jag hänger inte riktigt med men att påstå med sådan säkerhet att ett handlingssätt inte skulle gagna en i en sådan hypotetisk situation är lite väl kategoriskt. Jag anser att ens handlingar och utsagor bör i första hand värderas (om de nu ska värderas överhuvudtaget) utifrån deras syfte, ej dess slutresultat. Även om man i ett specifikt fall aldrig objektivt kan komma åt detta syfte, så kan man med introspektion själv göra det för egen del, och man kan resonera kring detta i generella termer. Så i ett sådant läge du beskrev (och i alla andra) hoppas jag att jag skulle, rationellt eller ej, agera utifrån ett syfte som skulle gagna mig (jag måste kunna leva med mit beslut efteråt), notera att inte agera alls är också ett aktivt val. Så mitt syfte är inte alls nåt altruistiskt eller nobelt utan ren och skär självbevarelsedrift.

I dagligt tal säger man att det är egoistiskt att rånmörda någon anna

Må så vara, men jag skulle inte köpa en sådan definition på egoism rakt av.

Min ursprunliga teori var ju att jag tror att världen skulle se bättre ut om fler var mer själviska. Till syvendes och sist så handlar ens känsla inför detta om ens grundläggande människosyn, jag förstår att om man har en negativ sådan så låter detta skrämmande.