Om problemet att presentera en filosofisk analys.

Moderator: Moderatorgruppen

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Om problemet att presentera en filosofisk analys.

Inläggav J R Auk » 09 dec 2008 16:40

Det ligger något märkligt i dagens kultur. Vi vet alla bäst, alla är sin egen domare. Och bra är det tycker jag, om det verkligen vore så. För samtidigt så ger nya rön ständigt allt större insikt i hur vi ges åsikter och stämmer in i åsikter allt efter vårat psykologiska behov. Det verkar som att det är svårt att tänka själv. Politik blir reklam, och reklam blir psykologi, psykologi blir beteendevetenskap, och logos för psyche, "själens väl" försvinner på vägen.

Till och med begreppen är med och konspirerar emot det egna tänkandet. Dem och alla val, valen om hur tiden skall brukas, effektiviseringen av situationen på jobbet och i hemmet och mellan dessa båda stationer.

Inte minst tid saknas många och det i så pass stor grad att tankar om att det saknas tid upptar all den tid som kunde ägnas åt kritiskt tänkande kring livet och de situationer som ingår i det.

Och här uppstår mitt problem. Jag ägnar större delen av mina dagar i att analysera och studera samtid och historia, strukturer och "väsen" i världen. Och jag känner mig därför skyldig, min moral föreskriver mig, att tala om dessa saker jag studerar och hur jag relaterar det till psykologin (psyche logos), och vårt väl.

När jag gör detta kan jag inta olika förhållningar gentemot människor.

Dels kan jag spela på auktoriteten i orden för att övertyga. (Detta är den klassiska populärvetenskapliga strategin, genom termer och ord som är specifika så sopas allt tvivel och kritik, som finns inom vetenskapen, undan för att lägga väg för ett rent intagande av det presenterade som fakta.) Jag kan villa bort människor som inte känner alla de ord som jag förfogar över, och på så sätt skapa en bild av att det jag säger har ett värde som är större än det värde som åhöraren själv kan formulera, jag specificerar ju med för dem okända ord. Men det är ett problematisk sätt att framställa saker på. Eftersom vi lever i den här kulturen där alla skall veta allt så är det inte sällan åhöraren blir upprörd och irriterad, och frågar inte där förståelse för ett begrepp saknas, samt tycker att jag beteer mig snobbigt. Det sagda kommer då att relatera till mig som person istället för det sagda i sig. Och den bedömning, och förståelse som jag avser skapa, haltar och blir inte till stånd hos den som åhör.

Jag kan även bygga upp mig själv som auktoritet, och sedan tala med vardagliga ord. Problemet i det är att jag måste bygga den auktoritet jag som talare har stark i motsvarande grad till det jag talar om. Desto större brottet mot de vedertagna idéerna, eller åhörarens personliga åsikter, desto större måste jag ha framställt den auktoritet som jag säger mig bära upp.

Och båda dessa förhållningssätt är djupt omoraliska i att de är patroniserande och söker frånta det egentliga omdömet. (märk att jag gör en skillnad på att bedöma, då man relaterar ett ting till det som blivit givet [ex en domare som dömer efter ett protokoll eller regler, räknar poäng) och omdömet där man relaterar ett ting till det som redan getts och/eller det egna subjektet [ex en domare som skall skatta som i skönhets eller talangtävling])

Så hur löser man det här problemet?

Alltså, hur gör man en kulturkritik i den kultur som sätter det egna subjektet som alltings mått samtidigt som det egna subjektet ständigt manipuleras att undermedvetet anta saker efter konstens alla regler?

Idealet är ju att det i samtalet frågas om en åsikt för att åhöraren själv vill göra bedömningen. Men jag ser inte det vara möjligt i de flesta fall, då vi har skolats till ett radikalt annorlunda sätt att förstå världen på. Jag ser de flesta som företrädare av ett kunskapsbegrepp som definieras; jag vet för att jag kan nämna flera som säger att X.
Och ett förståelsebegrepp som definieras; jag förstår för att jag vet hur man kan göra personlig vinning av X. (alltså väldigt ytligt)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 09 dec 2008 18:06

Det låter inte bara som dagens kultur. Det låter som allas individuella överlivnadsinstinkter.

Vad vill du uppnå?

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 09 dec 2008 21:59

Vad vill du uppnå Auk?

Jag håller med i det Minded säger. Dock vill jag gå bortom Mindeds utgångpunkt...

Min poäng är detta: Vi måste klargöra vad det är vi vill, och detta är ett "iterativt arbetet", dvs det handlar om att öppna den ryska dockan gång på gång, att skala av tills man når det essentiella.

Genom att fråga dig vad du vill uppnå Auk, så kan du omformulera din problemställning genom att "beskära problemrymden".

...



Låt mig, så kortfattat jag kan, formulera den problemrymd jag ser framför mig (dvs den docka jag t.f. ser genom min erfarenhet/historia i andligt & filosofiskt arbete):



Här skulle man kunna hamna i en slags tvist kring hurvida vad det essentiella är.

Låg mig ge min personliga uppfattning kring vad det essentiella är: kalla det Närvaro/Samvaro/Kontakt/Bekräftelse osv.

För mig är detta utgångspunkten, "hemmet" så att säga, "enheten", "resan fram och tillbaka".

...

Den andra aspekten är "multipliciteten", "mångfalden", och här finns inte ett svar eller en essens, utan många svar, detta är alla "smaker", "hinder", "illusioner", "spänningar", "lekar" som vi stöter på i resans gång.

...

För att hitta mening och harmoni, så måste båda sidorna av myntet erkännas. Vi har några otillfredställande scenarion:

1a. Erkänner vi bara "enheten" får vi genast problem då andra definierar den annorlunda - eftersom de har en annan bakgrund/kultur/etc, vi har en slags "konserveringens tvångströja" som vi själva känner oss bekväma i och som vi vill att andra ska h apå sig. Motsägelsen i detta, är att vi sjävla försöker intala andra om att "allt av värde - är en enhet" - samtidigt som vi oförskämda nog att exkludera andra från denna enhet.

(Låt mig flika in: Ska man verkligen hävda att Gud existerar, är allsmäktig, osv, så finns det inget man kan hävda bortom detta - eftersom det då genast uppstår en självmotsägelse. Därför är det meningslöst att prata om Guds allsmäkigthet, och därför är det en självmotsägelse att tro att man kämpar "på Guds sida". Och detta är det religiösa misstaget. Vad "sund religion"/andlighet istället handlar om, är att odla en slags tillit i att faktiskt _våga tro_ på enheten när konflikten väl är framme - detta är re-ligion - dvs att åter-förena...)

...

Nästa scenario:
1b. Hamnar vi i en sådan osannolik situation där alla delar samma enhet, men vi som "enhet" inte erkänner "mångfalden", får vi genast ett annat problem: Det hela blir väldigt "tråkigt", ett exempel är en slags kommunisttanke där alla ska vara "kamrater" och gå i likadana uniformer, allt är politiskt korrekt, problemet här är att vi får svårt att avgöra vem som ska tillåtas att definiera vad som är "politiskt korrekt". Dvs, det vi har att göra är en slags "påtvingad passiverande slätstrukenhet". Intimiteten går förlorad. Även "pinsam tystnad" är ett fenomen på detta - det är fråga om en konflikt/motsägelse som alla håller med om - men ingen vågar erkänna/bryta i slätstrukenhetens grepp.

...

2a:
Å andra sidan, man det vara så att man förnekar "enheten" stöter man på andra problem...

Man kan hamna i en slags "cynisk relativistisk nihilism", där alla anspråk på mening/enhet ständig bryts ner, hånas, förlöjligas, ifrågasätts, kritiseras, etc. Inget tas på allvar, trender avlöser varandra, kortsiktigheter sätter agendan...

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 10 dec 2008 11:18

Är det en överlevnadsinstinkt som gör att folk tyr sig till symboler av makt?

Jag tror att det är en prägling.

Det jag vill är att inte ta hänsyn till människans tycken, utan kunna förhålla mig till presentationer som de bör. Jag upplever det vara motsägelsefullt att vilja säga om det som är att det är samtidigt som man skall spela på gillanden för att lägga det som sägs om att det är i bästa dagern, för att på något sätt anpassa sig till människans "överlevnadsinstinkter".

Jag tänker tex på alla filosofer som betonar att det stora flertalet människor inte kan filosofera, som om något behövligt saknades dem.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 10 dec 2008 11:36

Jimmy när du talar om det essentiella här, gör du inte redan en prioritering, ger mest relevans, till just människans etik?

Så att det du frågar är; vad är det essentiella i människans etik?

Nu håller jag idén om att allt mänskligt handlande är en fråga om etik, och att allt annat är ett förnekande, ond tro, som syftar till att överlåta ansvaret och fly in i falskt rogiven trygghet.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Doe
Inlägg: 167
Blev medlem: 31 mar 2008 23:23

Inläggav Doe » 10 dec 2008 12:24

J R Auk skrev:Är det en överlevnadsinstinkt som gör att folk tyr sig till symboler av makt?

Jag tror att det är en prägling.

Det jag vill är att inte ta hänsyn till människans tycken, utan kunna förhålla mig till presentationer som de bör. Jag upplever det vara motsägelsefullt att vilja säga om det som är att det är samtidigt som man skall spela på gillanden för att lägga det som sägs om att det är i bästa dagern, för att på något sätt anpassa sig till människans "överlevnadsinstinkter".

Jag tänker tex på alla filosofer som betonar att det stora flertalet människor inte kan filosofera, som om något behövligt saknades dem.


En del av flockbeteendet är det väl iaf. Om det är instinkt eller prägling som gör det till en del i vårt intuitiva leverne tror jag inte spelar så stor roll. Båda kan tränas bort.

Härskartekniker och dylikt gör motparten till offer, mig till auktoritet, och eftersom ansvaret snedfördelas blir vi båda ofria. Om du är den som är medveten om det, har du det största ansvaret för bevarandet av bådas frihet.

Och min erfarenhet är att om du tar på dig det fulla ansvaret för att göra dig förstådd när du talar, och förstå när du lyssnar, kommer den du talar med att göra samma sak. Och då behöver inte filosofin vara så förbannat elitistisk som många filosofer vill påstå.

Höll på att glömma. Offer uppför sig på ett av två sätt - de viker sig eller slår tillbaka, men just offerrollen hindrar dem från att ta till sig det du försöker säga.
det man zaknar hoz traziga tangententer är inte verzaler, dubbelve och ezz. men zemikolon, ååh dezza uteblivna zemikolon min odödliga zjäl måzte ztå till zvarz för...

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 11 dec 2008 10:34

J R Auk skrev:Är det en överlevnadsinstinkt som gör att folk tyr sig till symboler av makt?

Jag tror att det är en prägling.

Det jag vill är att inte ta hänsyn till människans tycken, utan kunna förhålla mig till presentationer som de bör. Jag upplever det vara motsägelsefullt att vilja säga om det som är att det är samtidigt som man skall spela på gillanden för att lägga det som sägs om att det är i bästa dagern, för att på något sätt anpassa sig till människans "överlevnadsinstinkter".

Jag tänker tex på alla filosofer som betonar att det stora flertalet människor inte kan filosofera, som om något behövligt saknades dem.


Det är en överlevnadsinstinkt att folk tyr sig till vad de upplever sig kunna dra nytta av ur ett maktperspektiv. Om man sen kallar själva deras förmåga till uppfattning/bedömning för symbolik, ändrar inte faktum. Prägling är förvisso vad som kommer att påverka denna deras symbolik, som ett resultat av minne och förmåga att abstrahera. Men instinkten anleder ursprungligen präglingen.

Jag förstod aldrig vad du ville uppnå - förutom subjektiv teknisk förståelse inför fenomenet. Dvs anledning, rättfärdighet; en utstakad väg.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 11 dec 2008 13:09

Alltså det kanske framstod som om jag enbart relaterar det här som en fråga inför hur jag meddelar mig till omvärlden, men så är inte fallet, jag exemplifierar enbart genom mig själv.

Det jag dryftar är hur vi förhåller oss och bör förhålla oss. Varför människor intar auktoritära positioner istället för att låta sig bli givna en auktoritet.

Jag ser det jag framfört som relaterandes till varför makt korrumperar.

Alltså, det är inte klart vad jag vill förutom att jag vill att människor skall uppvisa egen vilja, och genom den göra egna omdömen.

Resten löser sig av sig själv tror jag.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 11 dec 2008 13:22

Doe skrev:
J R Auk skrev:Är det en överlevnadsinstinkt som gör att folk tyr sig till symboler av makt?

Jag tror att det är en prägling.

Det jag vill är att inte ta hänsyn till människans tycken, utan kunna förhålla mig till presentationer som de bör. Jag upplever det vara motsägelsefullt att vilja säga om det som är att det är samtidigt som man skall spela på gillanden för att lägga det som sägs om att det är i bästa dagern, för att på något sätt anpassa sig till människans "överlevnadsinstinkter".

Jag tänker tex på alla filosofer som betonar att det stora flertalet människor inte kan filosofera, som om något behövligt saknades dem.


En del av flockbeteendet är det väl iaf. Om det är instinkt eller prägling som gör det till en del i vårt intuitiva leverne tror jag inte spelar så stor roll. Båda kan tränas bort.

Härskartekniker och dylikt gör motparten till offer, mig till auktoritet, och eftersom ansvaret snedfördelas blir vi båda ofria. Om du är den som är medveten om det, har du det största ansvaret för bevarandet av bådas frihet.

Och min erfarenhet är att om du tar på dig det fulla ansvaret för att göra dig förstådd när du talar, och förstå när du lyssnar, kommer den du talar med att göra samma sak. Och då behöver inte filosofin vara så förbannat elitistisk som många filosofer vill påstå.

Höll på att glömma. Offer uppför sig på ett av två sätt - de viker sig eller slår tillbaka, men just offerrollen hindrar dem från att ta till sig det du försöker säga.


Jag instämmer till fullo om att det asymmetriska förhållandet förslavar båda och inte bara den som härskar, behärskar, situationen.

Jag antar att jag är inne på detta med hur man upprättar en kultur (startande hos sig själv så klart) där man successivt gör sig av med all negativ prägel som historien har gett vår rådande kultur.

Kan säga att jag hittills har kämpat med att rasera mitt ethos i en övertro på min uttrycksförmåga.

Min idé var att kontrasten mellan person och uttryck skulle ställa auktoritetstron på ända.

Nu märker jag att jag enbart kan predika för de frälsta, och att de flesta (här blir det komplext eftersom jag är mina erfarenheter och vanor bara inför mig själv när jag står i begrepp att förmedla mig till okända) som inte redan delar mina åsikter kräver att jag först visar på varför jag skall accepteras som auktoritär innan de kommer att ta sig tid och energi att bedöma vad jag säger och göra ett omdöme om dess rimlighet.

Min vältalighet, eller mina meningars innehåll, gör lite för att ta sig förbi de spärrar som föreligger hos många.

Jag har alltså till viss del börjat ifrågasätta det modus operandi jag företagit mig. Även om jag inte tvekar på det mål jag uppställt för det.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 11 dec 2008 14:48

J R Auk skrev:Det jag dryftar är hur vi förhåller oss och bör förhålla oss. Varför människor intar auktoritära positioner istället för att låta sig bli givna en auktoritet.

Jag ser det jag framfört som relaterandes till varför makt korrumperar.

Alltså, det är inte klart vad jag vill förutom att jag vill att människor skall uppvisa egen vilja, och genom den göra egna omdömen.


1. Det har med förväntad/tillfredsställande effektivitet att göra. Effektiviserad (tydligen) genom betingningelser, abstraktioner; förmåga att relatera till framtid relativt dåtid. Anledd av överlevnadsinstinkt. Allt sammanfattat av karma.

2. Makt korrumperar, liksom maktlöshet också gör det. Och de gör detta eftersom att vi kommer att omedvetet bero av det, om man vänjer sig vid det - se effektiviteten igen. Eftersom att vi tydligen är så effektiva lerners, så lär vi oss att ca trivas i att också må dåligt, likaväl som att må bra. Det är själva förändringen som är ansträngande, varför man faktiskt gärna undviker den - trots att man i dagsläget kan må riktigt jävla skit. Allting korrumperar, situationen korrumperar, det jag upplever korrumperar. Eftersom att relaterandes till på ett sätt som inte är relevant, då vi fäster vi oss vid den, försöker konservera det som är. Och detta uppenbarligen eftersom hopp om effektiv överlevnad. Detta förhållningssätt är vad som ursprungligt verkar ha kallats synd, eller genererandes karma till ens ryggsäcken.

3. Ang egen vilja. Om du säger åt folk att vara egna, och de gör det eftersom att du säger åt dem att vara det - är det då fortfarande eftersom att de faktiskt är individuella? Eller eftersom att de har bytt auktoritet (nämligen till dig)?

Det går inte att ändra någons karma.

Användarvisningsbild
Doe
Inlägg: 167
Blev medlem: 31 mar 2008 23:23

Inläggav Doe » 11 dec 2008 14:53

Fast jag tänker mig att människor som känner sig lyssnade på, också lyssnar. Märker de att du i första hand försöker förstå deras ingång, öppnar de sig, både i sin egen argumentation, och för dina argument.

Jag tror inte heller att vältaligheten är det avgörande. Den vältalige framstår ofta som självutnämnd auktoritet och gör människor defensiva. Defensiva människor är offer och reagerar instinktivt istället för att agera tänkande. Att bli utnämnd till auktoritet av en fri människa är bara möjligt om man genomgående ställer sig på samma nivå som den. Svårigheten ligger förstås i att det innebär att man då måste vara lika beredd att acceptera den andres auktoritet.

Ett knepigare problem, som jag ser det, är egentligen hur man i nästa diskussion, om nästa sakfråga, går till väga för att nollställa sin relation, för att inte av tradition skapa falska auktoriteter.
det man zaknar hoz traziga tangententer är inte verzaler, dubbelve och ezz. men zemikolon, ååh dezza uteblivna zemikolon min odödliga zjäl måzte ztå till zvarz för...

Användarvisningsbild
Doe
Inlägg: 167
Blev medlem: 31 mar 2008 23:23

Inläggav Doe » 11 dec 2008 17:26

Och mitt sista inlägg blev rätt meningslöst, eftersom det Auk skrev om vältalighet lika gärna kan betyda det jag tolkade in, som det jag skrev som svar. På samma gång var den sortens missförstånd hela poängen med inlägget.

Hur som helst högg min hjärna till lite vad gällde tanken på att skapa en fördomsfri kultur. Går det utan att antingen först ta sig an hierarkierna, eller bygga en filosofisk frälsningsarmé... alltså antingen ett kampförbund, eller en väckelserörelse. Ingendera känns särskilt tilltalande.

För min del har jag mer och mer dragit slutsatsen att nyckeln ligger i ekonomin. Att istället för att envisas med att bygga egna hierarkier och utnämna egna auktoriteter för att stångas med motståndarnas diton, försöka hitta formerna för en demokratisk ekonomi, som kan dra igång i det lilla, och just genom att fördela ansvaret och göra varje deltagare till både arbetare, företagare och politiker, kan konkurrera med kapitalismen och samtidigt uppmuntra till eviga samtal och reflektioner. Kanske ramlar lite utanför ämnet, men misslyckas inte socialismen gång på gång, just för att det inte går att bygga politisk demokrati på en hierarkisk ekonomi? Och misslyckas inte anarkismen mycket pga att det inte tillräckligt går att demokratisera tänkandet inom ett antidemokratiskt system? Det går på något sätt emot människans natur att ifrågasätta existerande hierarkier. Däremot är det en fullständigt naturlig sak att benhårt motsätta sig ickeexisterande.

Kanske blev något svamlig. Har bara väldigt svårt att tro det verkligen är alla de sköna människor jag har runt mig som har makten i det här landet. Tror, liksom du, att det hänger mycket på mötet och samtalet människor emellan, men jag tror att det som ställer till det inte finns hos människan, utan i överbyggnaden, och det är överbyggnaden vi behöver komma åt. Typ
det man zaknar hoz traziga tangententer är inte verzaler, dubbelve och ezz. men zemikolon, ååh dezza uteblivna zemikolon min odödliga zjäl måzte ztå till zvarz för...

Användarvisningsbild
kWee
Inlägg: 425
Blev medlem: 10 jul 2008 22:06

Inläggav kWee » 11 dec 2008 21:02

Det jag dryftar är hur vi förhåller oss och bör förhålla oss. Varför människor intar auktoritära positioner istället för att låta sig bli givna en auktoritet.


Mina disskusioner blir ofta sådana att jag försöker med att ge bort min "auktoritet" för att på något märkligt vis försöka balansera båda parter till samma plan.

Vad jag får ur dina inlägg Auk är att du vill komma från att vi skall vara medvetna om auktoriteten, i den mening att den egentligen saknar betydelse.

Genom att göra så skulle vi kunna få bättre "avtal/samförstånd" mellan varandra och på så sätt få alla att ge och ta....

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 11 dec 2008 23:11

Alltså ni missar poängen, säger jag. Kunskap, vilket det i slutändan måste handla om, är inte något blott intellektuellt. Det måste återföras på en praktik, och när det gör det kan lyssnaren inte betvivla vad som sägs. Återkopplingen måste komma från verkligheten själv. Man kan tala om för någon hur man gör för att cykla, men det betyder inte att vederbörande (lyssnaren) sen kan cykla. Den som däremot redan kan cykla kan inte bara förstå vad en säger som talar om olika sätt att cykla, han eller hon kan rent av påpeka att man har fel i ett eller annat avseende. Vältalighet hit eller dit. Ta politikerna som exempel. De kan med rätta säga att folket ("pöbeln", alltså såna som jag) inte vet vad som är rätt eller fel i "den politiska sfären" (som de avgränsat, mycket passande, till att gälla just sådant som faller inom deras egna preferensers omfång). Det betyder emellertid inte, vilket de vill göra gällande, att vi, folket ("pöbeln" osv.), inte vet vad som är bäst för oss. Det är helt skilda frågor. Jag vill rent av hävda att avsaknaden av deras "politiska sfär" är det bästa för folket, att de mer eller mindre är ömsesidigt uteslutande, men det är en annan femma. Poängen är att man i mångt och mycket, även om det på ytan kan förefalla annorlunda, talar om helt skilda saker, som korsar varandra i den nod vid vilken diskussionen äger rum. Den ene talar gångvägen som sådan, den andre om att cykla på den osv.

Och i samma mening vill jag påstå att Doe har fel när han säger att vi måste "komma åt överbyggnaden", tvärtom, det är den socioekonomiska strukturen vi måste ändra på - men för att göra det så kanske vi i många fall måste gå genom överbyggnaden. Hegel, såväl som alla vanligtvis gör, satte det borgerliga samhället i opposition till staten, istället för att tänka sig dem som ett och detsamma, vilket medför denna konsekvens (som jag tidigare nämnt) om uppdelningen i en "civil" och en "politisk" sfär. Detta påpekar Marx, helt riktigt, vara en chimär. Att vinna "politisk" makt, är därför ingen vinst alls (så varför lyssnade inte ryssarna på det?), utan samhället måste omvälvas från grunden och den "politiska" makten avskaffas helt och hållet.

Det finns heller inga universella filosofiska "insikter", hur mycket filosoferna än vill inbilla sig det (för att inte säga mystikerna). Alla slika är betingade av en rad olika specifika omständigheter, och att söka pådyvla andra dem är höjden av fåfänga.

Vad jag saknar från Auk, fortfarande (och ständigt), är ett klart uttalat telos. Alltså precis samma som jag saknar från politikerna. Att söka skydd bakom "sanningen" är naivt, då sanningen för det första alltid är historiskt betingad och för det andra alltid står i någons tjänst (vilket man lätt kan konstatera genom att se till vilka syften den tjänar) och tjänar något specifikt syfte. Fram med det! Vart hän bär färden? Vet man inte det så varför skulle man vilja slåss om rodret?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Doe
Inlägg: 167
Blev medlem: 31 mar 2008 23:23

Inläggav Doe » 12 dec 2008 00:42

Men avant, när jag säger att vi måste komma åt överbyggnaden underifrån, med ett system som kan påbörjas i liten skala och som gör alla medverkande till såväl arbetare, som politiker och företagare, så säger jag just det, att staten och kapitalet hör ihop, och vill vi ändra vår auktoritetsdyrkande kultur, måste vi kunna visa att demokratin i handling är starkare än de båda.

Du gör samma misstag som jag gjorde i inlägget innan. Du läser för att besvara istället för att läsa för att förstå. För du menar väl inte att samhället i grunden kan förändras utan att vi kommer åt den korrumperande och cementerande överbyggnaden.
det man zaknar hoz traziga tangententer är inte verzaler, dubbelve och ezz. men zemikolon, ååh dezza uteblivna zemikolon min odödliga zjäl måzte ztå till zvarz för...


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 30 och 0 gäster