Meningen med livet

[muskot]

Jag skulle säga att livets mening är något du kommer på själv. Det vill säga dina mål i livet. Att komma på dessa är inte lätt och många gånger sätt de så höga att de flesta människor skrattar åt deras mål.

Typ Calle 9 år har kommit på vad hans mening i livet.
Jag ska bli president säger Calle.
Kalles mamma skrattar: Haha, ja du det då kommer du få jobba.

I fall Calle inte låter sig bli på verkade av sin mammas nedlåtande skratt så kommer hans liv vara väldigt lätt. Han kommer bli president för han vill det och tror på att han kan lyckas med det.

Sen så vill ju de flesta ha barn, familj och så vidare som man kan föra vidare sitt medvetandes erfarenheter så att dina minnen lever vidare för evigt.

Du är en biologisk maskin vars enda uppgift är att föröka sig, den hjärna en dator, och ditt medvetande det som styr allt. Så vad du vill att ditt livs mening ska var är just livets mening.

Lycka till.

[Anders]

... I tao te ching står skrivet att 'den som kan dö utan att förgås, kommer leva länge'...

Hehe, så dumt...

[Anders]

.... I tao te ching står skrivet att 'den som kan dö utan att förgås, kommer leva länge'....

Hehe, så dumt....

Nä vars, det är nog jag som inte förstår. Men antingen lever man vidare ett tag och det kan ju vara trevligt, men om man oförgås i ett tiotal år efter en förtidig död kan det ju kvitta. Men att inte förgås alls.... vill man nog inte.

[Johan Ågren]

Jag skulle säga att livets mening är något du kommer på själv. Det vill säga dina mål i livet. Att komma på dessa är inte lätt och många gånger sätt de så höga att de flesta människor skrattar åt deras mål.

Egentligen så förskjuter bara ett sådant här svar frågeställningen: Hur kommer man på vad som är meningen med livet. Och frågan är om man någonsin kan säga att det är något som vi själva vill. Man kan då fråga sig varför vi vill något, och genast så är frågeställningen utanför oss själva och vi har ett meningsbärande system, som i sin tur ska rättfärdigas.

Frågan om "meningen med livet" brukar i mitt fall slutligen handla om att kunna rättfärdiga mina avsikter.

Att existensen föregår essensen i denna fråga skulle enbart kunna rättfärdigas med att det visade sig att personen i fråga saknade motiv till sin "mening", vilket jag aldrig stött på. Det existerar antingen på ett medvetet eller omedvetet plan. Själva motiveringen är alltså determinerad utifrån de föreställningar subjektet har gentemot sin omgivning (i sig själv och utanför sig själv). Genom att vi uttalar oss om "meningen med livet" så sätts vårt ställningstagande på prov. Det är skillnad på att "ha en mening med livet" och att fråga sig själv och andra "vad som är meningen med livet".

Den klassiska kritiken; att ingen mening är given oss (av Gud) måste även gälla våra egna motiv.

/Johan

[OWE]

Det är väl mänsklighetens mest nötta fråga. Som primitiv ateist ar det enkelt att svara att det inte finns någon mening eftersom vi är en produkt av evolutionen, och eftersom evolutionen är blind och inte har något mål.

Mina egna grubblerier har ungefär mynnat ut i följande:
Liv är fantastiskt och gudomligt vackert.
Mycket av det vackra finns i den komplexitet vi inte förstår.
Jag är en del av livet och komplexiteten.
Meningen med mitt liv som människa är att ansvarsfullt värna om detta vackras fortbestånd efter bästa förmåga.

Ett annat mer mekanistiskt sätt att tänka är genom kärleken till ens barn (om man nu har några). De flesta föräldrar vill sina barn gott och helst bättre än det egna livet. Få eller inga föräldrar vill att deras barn ska lida. Om man överför denna tanke om lidande på sig själv i olika framtida scenarier kommer man ganska snabbt fram till att man måste verka för en hållbar utveckling, miljöns stabilitet och fungerande sociala och eko-system. Man vill ju helt enkelt inte vara grym och elak mot de framtida bärarna av sina egna gener.

[Minded]

.... I tao te ching står skrivet att 'den som kan dö utan att förgås, kommer leva länge'....

[...]

Men att inte förgås alls.... vill man nog inte.

Det är det som är kruxet.

Det gör tydligen ont att släppa vad man tror vara en del av sig själv. Vilka vanor utgör dig? Vad gör du, utan att behöva tänka efter? Vem är du?

[muskot]

Jag skulle säga att livets mening är något du kommer på själv. Det vill säga dina mål i livet. Att komma på dessa är inte lätt och många gånger sätt de så höga att de flesta människor skrattar åt deras mål.

Egentligen så förskjuter bara ett sådant här svar frågeställningen: Hur kommer man på vad som är meningen med livet. Och frågan är om man någonsin kan säga att det är något som vi själva vill. Man kan då fråga sig varför vi vill något, och genast så är frågeställningen utanför oss själva och vi har ett meningsbärande system, som i sin tur ska rättfärdigas.

/Johan

När man vet vad livets mening är så känner man det, det är kännslor som motiverar oss, goda känslor, känslor som man vill känna. Gör du något och du mår skit av det så gör inte om det. Må inte skit över att du mår skit, var glad för alla känslor du får, då vet du iaf att du lever.

VILJA BEHÖVS INTE MOTIVERAS.

Varför vill du det? FÖR ATT JAG VILL GUBB J*VEL!
Varför.
För det kommer kännas skönt.

Varför vill du knulla ifall du ändå har kondom? Får exakt samma svart.

Nu johan vill jag veta vad du inte tänker på.

[Erkki]

Lycka är att vara befriad från fruktan!

[muskot]

Lycka är att vara befriad från fruktan!

Sluta vara rädd. NUUU!

[Erkki]

Till synes tycks människan privatisera även den eventuella meningsfullheten med livet hellre än att göra det till en gemensam målsättning; välmående åt det stora flertalet på vår planet. Tycker det borde vara en självklarhet hos varje enskild individ att ombesörja grundläggande trygghet åt samtliga medpassagerare på den resan som varje enskild person utan undantag medverkar i under sin livstid på jordklotet, samt till yttermera visso, hittills åtminstone, utan någon som helst egen förskyllan. Vi är på en sällsam kryssning genom rymden på en mycket liten planet och människan själv är ännu mindre utan någon som helst anledning att brösta sig.

Som det hittills har förefallit och tycks fortsätta att förfalla finns inte utrymme i det logiska rummet att föreställa sig vad livet går ut på eller vad det har för mening eftersom allt på det universella planet är en fortgående process, vars början eller slut ingen har kan med bestämdhet förutsäga, tyvärr men lyckligtvis.

Privatiseringens och konkurrensens konsekvenser är enkelt att överskåda; allt fler upplever en oroande otrygghet. Dom allra minsta barnen lärs att kräva sin rätt för att klara sig i den allestädes rådande konkurrensen, som om det skulle leda till sundare levnadsförhållanden. Om man ställer sig frågan; vem är det i så fall som ska ge om alla bara kräver, blir svaret att givetvis är det dom som kommer att tvingas ge vara dom som ingenting har och heller inte kommer någonting att få. Det är den grunden för existensen som dom stiftade lagarna i dom så kallade civiliserade rättssamhällena skapar. Den som ingenting har kommer heller ingenting att få.

En nödvändig åtgärd för rättvisare fördelning av jordens resurser är avskaffandet av ägandet. Det som av naturen skänkts för gemensamma ändamål äger ingen rätt att privatisera för att använda det för egen vinning och till men för andra. Eller egentligen går väl det, vilket historien har visat, men det är förvisso upp till var och en att acceptera eller vägra.

För massor av individer hägrar ekonomiskt oberoende som mål för deras strävan. I och med ekonomiskt oberoende kan individen avsäga sig allt socialt ansvar och bete sig som vilket svin som helst, vilket dom sannerligen gör!

[Erkki]

Att vara rädd och att frukta är inte riktigt samma sak

[Gunriq]

Det beror på vilket liv du menar? Om du menar ditt eget personliga liv eller Livet generellt? För min del tror jag inte att det finns någon mening med Livet, då menar jag det generella, ingen mer mening än att livet strävar efter att överleva, att reproducera sig självt. Detta gäller växter som djur. Det finns en inbyggd strävan i allt livs genuppsättning att fortleva, detta är de närmsta mening med det generella livet jag kan komma på.

För mitt eget personliga liv finns det ingen från början utstakad mening, istället fyller jag mitt liv med mening genom att hänge mig åt saker som jag gillar. Allt från att åka skateboard, umgås med familj, lösa korsord när jag skiter, filosofera. Detta som jag fyller mitt liv med blir också meningen med mitt liv.

Andra kanske fyller sitt liv med större saker som att erövra länder eller missionera och sprida guds ord. Det blir då deras mening med deras liv.

Nej, då är du inte särskilt bekant med evolutionsteorin. Livet strävar inte efter att överleva per se. De arter som är bäst lämpade överlever, punkt slut. Sedan är exempelvis de egenskaper vi ofta kallar "överlevnadsinstinkter" egenskaper som gör oss väldigt lämpade för överlevnad. Däremot är det mycket vilseledande att tala om att livet har en vilja att överleva. I alla fall ur ett vetenskapligt perspektiv.

[Mozart]

Meningen med livet... Är att dö!

[Avantgardet]

Meningen med livet... Är att dö!

Kan nog hålla med om att det är en ofrånkomlig konstitutionsdel av vad vi menar vara livet, men att det skulle vara meningen med detsamma? Det går jag alls inte med på.

[Algotezza]

Livets mening är att försöka hitta på en för en själv passande sådan så att livet skulle kunna få just den meningen. Men när man väl spikat den meningen är det kört.

It's a circle. A nice one.

Meningen är en process, inte något statiskt.

Menar Alko-Testa