DEN FRIA VILJAN...EXISTERAR DEN ?
Moderator: Moderatorgruppen
Jag kommer aldrig tro på fysisk determinism, inte ens om jag får ett vetenskapligt bevis för det. Anledningen är enkel, om vi är fysiskt determinerade så är det helt meningslöst att förklara vårt medvetande, om vi är fysiskt determinerade så är vi som en boll som faller, och det spelar absolut ingen roll hur vi upplever saken. Det är en omöjlighet att tro på något sådant.
Jag kan däremot tänka mig att vi till stor del är psykologiskt determinerade, men det är en helt annan grej. Visserligen så tänker sig säkert de flesta snubbar här att psykologi är samma sak som materia men för min del är det bara en vanföreställning.
Jag kan däremot tänka mig att vi till stor del är psykologiskt determinerade, men det är en helt annan grej. Visserligen så tänker sig säkert de flesta snubbar här att psykologi är samma sak som materia men för min del är det bara en vanföreställning.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Algotezza skrev:Avantgardet skrev:Tycker inte att jag tänker nämnvärt svart-vitt här, även om jag anser en "gradskala" vara helt överflödig.Algotezza skrev:Men som människa kan man ibland skjuta upp behovstillfredsställelsen - av fri vilja?
Lura inte dig själv! Att du prioriterar det ena ovan det andra betyder inte att du inte tillgodoser din vilja (dina drifter) ändå, och det är ingen merit heller. Det är det jag menar med att man inte ska nöja sig med en sån förklaringsmodell, och att det blir tomt moraliserande att stanna där. Världen är inte rättvis, och att tala om "fri vilja" är att bortse från detta faktum. Det är lätt att förstå varför en chef för ett multinationellt storföretag inte snattar på en matvarubutik, och det har ingenting med fri vilja att göra. Lika lite är det fri vilja som ligger bakom när någon som har behov därtill gör det.
Du verkar definiera fri vilja så den bara kan bli en aldrig förverkligad utopi. Varför? Vad menar du med fri vilja?
undrar Algotezza
Jag väntar hellre på er definition. Ingen utav er kan påstå att ni inte måste göra våld på endera utav begreppen (antingen på friheten, eller på viljan) i sammansättningen för att kunna tillämpa beteckningen. Frågan är varför ni då skall fortsätta envisas med det. Jag ser gärna ett argument här.
För mig handlar det alls inte om någon "utopi", jag förstår inte ens er vilja till "fri vilja". Jag föredrar att förstå. Sätter sanning ovan någon förment "fri vilja".
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
offroff skrev:Jag kommer aldrig tro på fysisk determinism, inte ens om jag får ett vetenskapligt bevis för det. Anledningen är enkel, om vi är fysiskt determinerade så är det helt meningslöst att förklara vårt medvetande, om vi är fysiskt determinerade så är vi som en boll som faller, och det spelar absolut ingen roll hur vi upplever saken. Det är en omöjlighet att tro på något sådant.
Jag kan däremot tänka mig att vi till stor del är psykologiskt determinerade, men det är en helt annan grej. Visserligen så tänker sig säkert de flesta snubbar här att psykologi är samma sak som materia men för min del är det bara en vanföreställning.
Vadå "spelar absolut ingen roll hur vi upplever saken", och "meningslöst att förklara vårt medvetande". Inget av detta följer, utan är nån fördom du härbärgerar.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Avantgardet skrev:Algotezza skrev:Avantgardet skrev:Tycker inte att jag tänker nämnvärt svart-vitt här, även om jag anser en "gradskala" vara helt överflödig.Algotezza skrev:Men som människa kan man ibland skjuta upp behovstillfredsställelsen - av fri vilja?
Lura inte dig själv! Att du prioriterar det ena ovan det andra betyder inte att du inte tillgodoser din vilja (dina drifter) ändå, och det är ingen merit heller. Det är det jag menar med att man inte ska nöja sig med en sån förklaringsmodell, och att det blir tomt moraliserande att stanna där. Världen är inte rättvis, och att tala om "fri vilja" är att bortse från detta faktum. Det är lätt att förstå varför en chef för ett multinationellt storföretag inte snattar på en matvarubutik, och det har ingenting med fri vilja att göra. Lika lite är det fri vilja som ligger bakom när någon som har behov därtill gör det.
Du verkar definiera fri vilja så den bara kan bli en aldrig förverkligad utopi. Varför? Vad menar du med fri vilja?
undrar Algotezza
Jag väntar hellre på er definition. Ingen utav er kan påstå att ni inte måste göra våld på endera utav begreppen (antingen på friheten, eller på viljan) i sammansättningen för att kunna tillämpa beteckningen. Frågan är varför ni då skall fortsätta envisas med det. Jag ser gärna ett argument här.
För mig handlar det alls inte om någon "utopi", jag förstår inte ens er vilja till "fri vilja". Jag föredrar att förstå. Sätter sanning ovan någon förment "fri vilja".
def. Fri vilja = Att vårat beteende kan reflekteras över och att reflektionen kan ändra det tilltänkta (förestående för reflektionen) beteendet.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
J R Auk skrev:Avantgardet skrev:Algotezza skrev:Avantgardet skrev:Tycker inte att jag tänker nämnvärt svart-vitt här, även om jag anser en "gradskala" vara helt överflödig.Algotezza skrev:Men som människa kan man ibland skjuta upp behovstillfredsställelsen - av fri vilja?
Lura inte dig själv! Att du prioriterar det ena ovan det andra betyder inte att du inte tillgodoser din vilja (dina drifter) ändå, och det är ingen merit heller. Det är det jag menar med att man inte ska nöja sig med en sån förklaringsmodell, och att det blir tomt moraliserande att stanna där. Världen är inte rättvis, och att tala om "fri vilja" är att bortse från detta faktum. Det är lätt att förstå varför en chef för ett multinationellt storföretag inte snattar på en matvarubutik, och det har ingenting med fri vilja att göra. Lika lite är det fri vilja som ligger bakom när någon som har behov därtill gör det.
Du verkar definiera fri vilja så den bara kan bli en aldrig förverkligad utopi. Varför? Vad menar du med fri vilja?
undrar Algotezza
Jag väntar hellre på er definition. Ingen utav er kan påstå att ni inte måste göra våld på endera utav begreppen (antingen på friheten, eller på viljan) i sammansättningen för att kunna tillämpa beteckningen. Frågan är varför ni då skall fortsätta envisas med det. Jag ser gärna ett argument här.
För mig handlar det alls inte om någon "utopi", jag förstår inte ens er vilja till "fri vilja". Jag föredrar att förstå. Sätter sanning ovan någon förment "fri vilja".
def. Fri vilja = Att vårat beteende kan reflekteras över och att reflektionen kan ändra det tilltänkta (förestående för reflektionen) beteendet.
Med beteende så menar du något förtingligat. Ett handlingsmönster som blivit institutionaliserat eller liknande. Men det är en chimär. Det är att förhålla sig till något icke-faktiskt som ett faktiskt föreliggande, det blir semantiskt förvirrat.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Avantgardet skrev:offroff skrev:Jag kommer aldrig tro på fysisk determinism, inte ens om jag får ett vetenskapligt bevis för det. Anledningen är enkel, om vi är fysiskt determinerade så är det helt meningslöst att förklara vårt medvetande, om vi är fysiskt determinerade så är vi som en boll som faller, och det spelar absolut ingen roll hur vi upplever saken. Det är en omöjlighet att tro på något sådant.
Jag kan däremot tänka mig att vi till stor del är psykologiskt determinerade, men det är en helt annan grej. Visserligen så tänker sig säkert de flesta snubbar här att psykologi är samma sak som materia men för min del är det bara en vanföreställning.
Vadå "spelar absolut ingen roll hur vi upplever saken", och "meningslöst att förklara vårt medvetande". Inget av detta följer, utan är nån fördom du härbärgerar.
Jag erkänner att jag inte kan förstå fysisk determinsm och hur vårt medvetande fungerar i en sådan värld. Förklara gärna.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
offroff skrev:Avantgardet skrev:offroff skrev:Jag kommer aldrig tro på fysisk determinism, inte ens om jag får ett vetenskapligt bevis för det. Anledningen är enkel, om vi är fysiskt determinerade så är det helt meningslöst att förklara vårt medvetande, om vi är fysiskt determinerade så är vi som en boll som faller, och det spelar absolut ingen roll hur vi upplever saken. Det är en omöjlighet att tro på något sådant.
Jag kan däremot tänka mig att vi till stor del är psykologiskt determinerade, men det är en helt annan grej. Visserligen så tänker sig säkert de flesta snubbar här att psykologi är samma sak som materia men för min del är det bara en vanföreställning.
Vadå "spelar absolut ingen roll hur vi upplever saken", och "meningslöst att förklara vårt medvetande". Inget av detta följer, utan är nån fördom du härbärgerar.
Jag erkänner att jag inte kan förstå fysisk determinsm och hur vårt medvetande fungerar i en sådan värld. Förklara gärna.
Du får helt enkelt ge dig till tåls och hänga kvar ett tag. Det tar lång tid att tänka om i alla dessa avseenden, i synnerhet som språket är sprängfullt med alla dessa metafysiska antaganden. Det finns en uppsjö av författare idag som söker jobba "bortom" metafysiken. Det kan vara bra att börja där. Den senare Heidegger, men i synnerhet Derrida och alla hans efterföljare.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Avantgardet skrev:Algotezza skrev:Avantgardet skrev:Tycker inte att jag tänker nämnvärt svart-vitt här, även om jag anser en "gradskala" vara helt överflödig.Algotezza skrev:Men som människa kan man ibland skjuta upp behovstillfredsställelsen - av fri vilja?
Lura inte dig själv! Att du prioriterar det ena ovan det andra betyder inte att du inte tillgodoser din vilja (dina drifter) ändå, och det är ingen merit heller. Det är det jag menar med att man inte ska nöja sig med en sån förklaringsmodell, och att det blir tomt moraliserande att stanna där. Världen är inte rättvis, och att tala om "fri vilja" är att bortse från detta faktum. Det är lätt att förstå varför en chef för ett multinationellt storföretag inte snattar på en matvarubutik, och det har ingenting med fri vilja att göra. Lika lite är det fri vilja som ligger bakom när någon som har behov därtill gör det.
Du verkar definiera fri vilja så den bara kan bli en aldrig förverkligad utopi. Varför? Vad menar du med fri vilja?
undrar Algotezza
Jag väntar hellre på er definition. Ingen utav er kan påstå att ni inte måste göra våld på endera utav begreppen (antingen på friheten, eller på viljan) i sammansättningen för att kunna tillämpa beteckningen. Frågan är varför ni då skall fortsätta envisas med det. Jag ser gärna ett argument här.
För mig handlar det alls inte om någon "utopi", jag förstår inte ens er vilja till "fri vilja". Jag föredrar att förstå. Sätter sanning ovan någon förment "fri vilja".
Jag skiter i denna debatt nu.
Av fri vilja eller ej.
Denna debatt är nästan lika meningslös som allt annat här. Mest ett destruktivt icke konstruktivt munhuggande för att positionera sig över andra.
Detta är mitt sätt!
Gott nytt år!
önskar
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Algotezza skrev:Avantgardet skrev:Algotezza skrev:Avantgardet skrev:Tycker inte att jag tänker nämnvärt svart-vitt här, även om jag anser en "gradskala" vara helt överflödig.Algotezza skrev:Men som människa kan man ibland skjuta upp behovstillfredsställelsen - av fri vilja?
Lura inte dig själv! Att du prioriterar det ena ovan det andra betyder inte att du inte tillgodoser din vilja (dina drifter) ändå, och det är ingen merit heller. Det är det jag menar med att man inte ska nöja sig med en sån förklaringsmodell, och att det blir tomt moraliserande att stanna där. Världen är inte rättvis, och att tala om "fri vilja" är att bortse från detta faktum. Det är lätt att förstå varför en chef för ett multinationellt storföretag inte snattar på en matvarubutik, och det har ingenting med fri vilja att göra. Lika lite är det fri vilja som ligger bakom när någon som har behov därtill gör det.
Du verkar definiera fri vilja så den bara kan bli en aldrig förverkligad utopi. Varför? Vad menar du med fri vilja?
undrar Algotezza
Jag väntar hellre på er definition. Ingen utav er kan påstå att ni inte måste göra våld på endera utav begreppen (antingen på friheten, eller på viljan) i sammansättningen för att kunna tillämpa beteckningen. Frågan är varför ni då skall fortsätta envisas med det. Jag ser gärna ett argument här.
För mig handlar det alls inte om någon "utopi", jag förstår inte ens er vilja till "fri vilja". Jag föredrar att förstå. Sätter sanning ovan någon förment "fri vilja".
Jag skiter i denna debatt nu.
Av fri vilja eller ej.
Denna debatt är nästan lika meningslös som allt annat här. Mest ett destruktivt icke konstruktivt munhuggande för att positionera sig över andra.
Detta är mitt sätt!
Gott nytt år!
önskar
Algotezza
Detsamma kan sägas om livet i övrigt, men för mig är det en snäv och ledsam tolkning. Camus säger något bra i sin "Brev till en tysk vän" apropå skillnaden mellan tyskarna och fransoserna i kriget och de omständigheter som förelåg vid tidpunkten för det. Han säger att till skillnad från tyskarna, som såg egenvärde i maktsträvan, i viljan till makt osv. efter guds död, så ville fransmännen vinnlägga sig om att de gav sig ut i krig för något som också var rätt. Så förklarar han fransmännens allt för sena reaktion på läget. Men i detta finns en viktig poäng anser jag. Visst är det så att vi i livet alltjämt positionerar oss till våra medmänniskor, ovan eller under, och detta sker i språket primärt. Men det räcker inte att stanna där och pessimistiskt avfärda allt ihop, och tiga sig själv till döds. Makt är ett medel inte ett självändamål, och det skall underställas det goda och det rätta (det är inte i sig självt gott eller rätt). Så fort vi gör ett anspråk så positionerar vi oss över andra, men det betyder inte per automatik att det är fel, och det tror jag inte heller att du skulle säga.
Jag förstår huvudsakligen er argumentation mot avskaffandet av föreställningen om "fri vilja" som en re-aktion mot den föreställning ni har av vad som skulle ersätta detta. Men jag delar inte den föreställningen, utan menar tvärtom att vi därigenom får möjlighet att börja gå till botten med sakerna på riktigt. Att den "fria viljan" är en hämsko för tänkandet. Jag anser nog att ni drivs allt för mycket av rädsla här. Precis som det beståendes rädsla för anarkin. Det är frågan om att hemsökas av spöken, inte att se klara köttsliga gestalter.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Avantgardet skrev:Algotezza skrev:Avantgardet skrev:Algotezza skrev:Avantgardet skrev:Tycker inte att jag tänker nämnvärt svart-vitt här, även om jag anser en "gradskala" vara helt överflödig.Algotezza skrev:Men som människa kan man ibland skjuta upp behovstillfredsställelsen - av fri vilja?
Lura inte dig själv! Att du prioriterar det ena ovan det andra betyder inte att du inte tillgodoser din vilja (dina drifter) ändå, och det är ingen merit heller. Det är det jag menar med att man inte ska nöja sig med en sån förklaringsmodell, och att det blir tomt moraliserande att stanna där. Världen är inte rättvis, och att tala om "fri vilja" är att bortse från detta faktum. Det är lätt att förstå varför en chef för ett multinationellt storföretag inte snattar på en matvarubutik, och det har ingenting med fri vilja att göra. Lika lite är det fri vilja som ligger bakom när någon som har behov därtill gör det.
Du verkar definiera fri vilja så den bara kan bli en aldrig förverkligad utopi. Varför? Vad menar du med fri vilja?
undrar Algotezza
Jag väntar hellre på er definition. Ingen utav er kan påstå att ni inte måste göra våld på endera utav begreppen (antingen på friheten, eller på viljan) i sammansättningen för att kunna tillämpa beteckningen. Frågan är varför ni då skall fortsätta envisas med det. Jag ser gärna ett argument här.
För mig handlar det alls inte om någon "utopi", jag förstår inte ens er vilja till "fri vilja". Jag föredrar att förstå. Sätter sanning ovan någon förment "fri vilja".
Jag skiter i denna debatt nu.
Av fri vilja eller ej.
Denna debatt är nästan lika meningslös som allt annat här. Mest ett destruktivt icke konstruktivt munhuggande för att positionera sig över andra.
Detta är mitt sätt!
Gott nytt år!
önskar
Algotezza
Detsamma kan sägas om livet i övrigt, men för mig är det en snäv och ledsam tolkning. Camus säger något bra i sin "Brev till en tysk vän" apropå skillnaden mellan tyskarna och fransoserna i kriget och de omständigheter som förelåg vid tidpunkten för det. Han säger att till skillnad från tyskarna, som såg egenvärde i maktsträvan, i viljan till makt osv. efter guds död, så ville fransmännen vinnlägga sig om att de gav sig ut i krig för något som också var rätt. Så förklarar han fransmännens allt för sena reaktion på läget. Men i detta finns en viktig poäng anser jag. Visst är det så att vi i livet alltjämt positionerar oss till våra medmänniskor, ovan eller under, och detta sker i språket primärt. Men det räcker inte att stanna där och pessimistiskt avfärda allt ihop, och tiga sig själv till döds. Makt är ett medel inte ett självändamål, och det skall underställas det goda och det rätta (det är inte i sig självt gott eller rätt). Så fort vi gör ett anspråk så positionerar vi oss över andra, men det betyder inte per automatik att det är fel, och det tror jag inte heller att du skulle säga.
Jag förstår huvudsakligen er argumentation mot avskaffandet av föreställningen om "fri vilja" som en re-aktion mot den föreställning ni har av vad som skulle ersätta detta. Men jag delar inte den föreställningen, utan menar tvärtom att vi därigenom får möjlighet att börja gå till botten med sakerna på riktigt. Att den "fria viljan" är en hämsko för tänkandet. Jag anser nog att ni drivs allt för mycket av rädsla här. Precis som det beståendes rädsla för anarkin. Det är frågan om att hemsökas av spöken, inte att se klara köttsliga gestalter.
Du vill ju bara slippa undan det ansvar som en personlig fri vilja innbebär, eller hur... Skönt ha "de andra/ omständigheter man ej råder över" att skylla på...
Talet om fri vilja bygger på vår fantasi/föreställningsförmåga och vår logiska förmåga(att föreställa oss realistiska alternativ till vad vi gör) och relationen till handlingar och händelser i yttervärlden. Dessa två processer (inre och yttre) kan vara helt kausalt determinerade, liksom att relatera mellan dem, men det resulterar ändå i en känsla av och ett tal om "fri vilja". Frihet = förmåga (som kan vara helt determinerad) att förställa sig alternativ, ju fler desto större upplevelse av frihet.
Att moralisera över andras moraliserande är också att moralisera.
Ha det! Även 2009!
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Helt riktigt är det att moralisera, och det är också vad jag menar att Nietzsche gör jämt och ständigt. Vill emellertid alls inte fly från nåt ansvar, utan vad jag vill är att vi inte stannar vid "fri vilja" utan undersöker situationen i dess helhet, med alla dess betingelser, för endast då kan vi förstå varför saker och ting sker som de gör. Det är vad jag menar vara fruktbart. Sen är jag dock med på noterna när du säger (tidigare) att det kanske inte är kausalitet vi bör tala om, utan nog får lov att föreställa oss andra förklaringsmodeller. Orsak och verkan tycks bara fungera som förklaring när man gör en absolut reduktion, men så fort vi har en större komplexitet så fungerar det inte längre.
Tänker dock, när du säger att förmågan att föreställa sig alternativ skulle vara frihet, att det där är en definition med brister. Marcuse säger t.ex. att det inte så mycket är kvantiteten utav alternativ som är "the decisive factor in determining the degree of human freedom, but what can be chosen and what is chosen by the individual." Ungefär: det finns flera hundra olika typer av snabbmat att välja mellan - men ingen husmanskost.
Trevlig kväll!
Tänker dock, när du säger att förmågan att föreställa sig alternativ skulle vara frihet, att det där är en definition med brister. Marcuse säger t.ex. att det inte så mycket är kvantiteten utav alternativ som är "the decisive factor in determining the degree of human freedom, but what can be chosen and what is chosen by the individual." Ungefär: det finns flera hundra olika typer av snabbmat att välja mellan - men ingen husmanskost.
Trevlig kväll!
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Kogel skrev:Min filosofilärare sa att om Demokritos hade rätt, har allt en orsak bakåt i tiden. Vilket innebär att fri vilja inte kan existera om allt har en orsak bakåt i tiden.
Frågan jag ställer er är:
Vad har inte en orsak bakåt i tiden?
Men alla val du gör har väl en orsak? Vad bestämmer annars valet?
Det där om kausailtet är knepigt och en princip som man inte använder sig av längre inom fysiken. Det fysiker ser nu på kvantnivå är händelser som vi inte kan förutse eller förstå orsakerna till - dom ter sig för oss slumpvisa helt enkelt. Frågan är om naturen är kaosartad på mikronivå eller om det är oss - observatörerna - det är fel på.
"Man blir bara smartare om man spelar mot en smartare motståndare"
Avantgardet skrev:J R Auk skrev:Avantgardet skrev:Algotezza skrev:Avantgardet skrev:Tycker inte att jag tänker nämnvärt svart-vitt här, även om jag anser en "gradskala" vara helt överflödig.Algotezza skrev:Men som människa kan man ibland skjuta upp behovstillfredsställelsen - av fri vilja?
Lura inte dig själv! Att du prioriterar det ena ovan det andra betyder inte att du inte tillgodoser din vilja (dina drifter) ändå, och det är ingen merit heller. Det är det jag menar med att man inte ska nöja sig med en sån förklaringsmodell, och att det blir tomt moraliserande att stanna där. Världen är inte rättvis, och att tala om "fri vilja" är att bortse från detta faktum. Det är lätt att förstå varför en chef för ett multinationellt storföretag inte snattar på en matvarubutik, och det har ingenting med fri vilja att göra. Lika lite är det fri vilja som ligger bakom när någon som har behov därtill gör det.
Du verkar definiera fri vilja så den bara kan bli en aldrig förverkligad utopi. Varför? Vad menar du med fri vilja?
undrar Algotezza
Jag väntar hellre på er definition. Ingen utav er kan påstå att ni inte måste göra våld på endera utav begreppen (antingen på friheten, eller på viljan) i sammansättningen för att kunna tillämpa beteckningen. Frågan är varför ni då skall fortsätta envisas med det. Jag ser gärna ett argument här.
För mig handlar det alls inte om någon "utopi", jag förstår inte ens er vilja till "fri vilja". Jag föredrar att förstå. Sätter sanning ovan någon förment "fri vilja".
def. Fri vilja = Att vårat beteende kan reflekteras över och att reflektionen kan ändra det tilltänkta (förestående för reflektionen) beteendet.
Med beteende så menar du något förtingligat. Ett handlingsmönster som blivit institutionaliserat eller liknande. Men det är en chimär. Det är att förhålla sig till något icke-faktiskt som ett faktiskt föreliggande, det blir semantiskt förvirrat.
Nej jag menar att vi alltid gör en bild av vårat agerande innan det utageras, om vi nu reflekterar över det, vilket borde vara det minsta vi kräver av något vi vill tillskriva fritt "val".
Det handlar alltså om att vi har möjligheten att projicera handlingen i en virituell värld, i vår betänksamhet, så simulerar vi våra olika alternativ och sluter oss till vad vi vill göra. Är vi stabila så agerar vi enligt det som är det minsta motståndet för att fylla behovet.
Friheten kommer av att intet tvång föreligger, inte att vi fritt agerar på det.
Den semantiska förvirringen kommer av att man behandlar "frihet", "fri" som att det krävs ett "ex nihilo" för att uppfylla begreppet. Då kan vi sluta använda det överhuvud taget. Djur är inte mer eller mindre fria i burar eller i naturen osv.
Bättre är att använda begreppet så att det blir meningsfullt. Och då handlar det om huruvida något är forcerat eller inte. Ofta saknar vi kraft att motstå det som vi inte vill. Vi föreställer oss bättre alternativ, i vår virituella simulering, men klarar inte att utagera det. Då är vi inte fria. Då har vår psykologi förhindrat oss.
Men agerar vi enligt vår tro i enlighet med en övertygelse om det bästa möjliga, på basis av vår natur, biologi, och omvärld, sociala situation, så ser jag inget skäl att säga att det inte är fritt agerande.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Javisst projicerar vi våra handlingsalternativ på en fiktiv rymd, men jag ser inte varför det skulle spela någon roll. Alla situationer har sina ramar och begränsningar. Även bakom galler så står oss en del handlingsalternativ till förfogande, de vi där kan föreställa oss rimligen kunna utföra. Inget tvång föreligger för mig att hålla andan för en stund, även om jag sitter fängslad såväl till händer som fötter. Och det skulle du kalla en akt av "fri vilja". Måhända skisserar vi där en viss frihet som är möjlig att ta sig, men det är oklart om vi alls skall föra det samman med viljebegreppet. Överhuvudtaget vet jag inte om vi ska se på vilja som en representation av något överhuvudtaget, eller om drifter är sig själva bara rätt och slätt.
Du mystifierar vår föreställningsförmåga på ett helskumt sätt här. En riktigare beskrivning av situationen är att vi i varje ögonblick är bakbundna i vissa avseenden men inte andra. Vi kan inte få vittring på sånt vars doft ännu inte hunnit tränga in till oss. The "to come", för att tala med Derrida, eller den egentliga framtiden, den som vi ännu inte kan föreställa oss, den som bryter med varje vår föreställning, ett slags överraskning som ligger bortom horisonten. Men i varje situation kan vi också göra oss föreställningar som är fullt genomförbara i praktiken. Du säger, praktiskt taget, att vi skulle kunna maximera "fri vilja" genom att sedera befolkningen till att bara drömma genomförbara drömmar, oavsett hur banala de än skulle vara. Drick Huxleys Soma, och allt blir perfekt!
För dig tycks den psykologiska predispositionen endast vara av vikt för att definiera ofrihet, men du ser inte att den är precis lika viktig för att medge detta du kallar frihet, och att den på inga sätt kan övervinnas av någon mystisk "fri vilja".
Vad tänker du förresten om det Nietzsche säger i "Ecce Homo", att hela hans projekt har varit att omintetgöra just den där bluffen (den "fria viljan"), och att allt annat han har knuffat omkull på sin framfart mest har gått av bara farten?
Du mystifierar vår föreställningsförmåga på ett helskumt sätt här. En riktigare beskrivning av situationen är att vi i varje ögonblick är bakbundna i vissa avseenden men inte andra. Vi kan inte få vittring på sånt vars doft ännu inte hunnit tränga in till oss. The "to come", för att tala med Derrida, eller den egentliga framtiden, den som vi ännu inte kan föreställa oss, den som bryter med varje vår föreställning, ett slags överraskning som ligger bortom horisonten. Men i varje situation kan vi också göra oss föreställningar som är fullt genomförbara i praktiken. Du säger, praktiskt taget, att vi skulle kunna maximera "fri vilja" genom att sedera befolkningen till att bara drömma genomförbara drömmar, oavsett hur banala de än skulle vara. Drick Huxleys Soma, och allt blir perfekt!
För dig tycks den psykologiska predispositionen endast vara av vikt för att definiera ofrihet, men du ser inte att den är precis lika viktig för att medge detta du kallar frihet, och att den på inga sätt kan övervinnas av någon mystisk "fri vilja".
Vad tänker du förresten om det Nietzsche säger i "Ecce Homo", att hela hans projekt har varit att omintetgöra just den där bluffen (den "fria viljan"), och att allt annat han har knuffat omkull på sin framfart mest har gått av bara farten?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 12 och 0 gäster