Egoism eller altruism?

[muskot]

Ok, jag vill inte förskjuta apan som inte tillför något av värde, dvs. som inte jag kan se, mycket möjligt att denne förstörde jakten och/eller var socialt jobbig.

Om den apan gjorde att din ap-bebis blev våldtagen då? skulle du försjuta den då?

[LJUSUPPLEVELSE]

Och till de som ännu inte gjort den, beakta distinktionen psykologisk respektive etisk egoism!

mmm...det hade varit bra om man även i praktiken kunde skilja dessa två åt...
Man kan säkert skriva flera böcker i dessa ämnen separat men när det gäller handling , i stundens hetta ,  så är det oerhört svårt att veta om man handlar psykologiskt oegoistiskt eller etiskt egoistiskt...man är sig själv närmast...
Det är säkert lättare att se detta hos andra än hos sig själv.

mvh

[Skogsälvan]

Ok, jag vill inte förskjuta apan som inte tillför något av värde, dvs. som inte jag kan se, mycket möjligt att denne förstörde jakten och/eller var socialt jobbig.

Om den apan gjorde att din ap-bebis blev våldtagen då? skulle du försjuta den då?

Inte ens då. Nu känner du inte mig, men jag kan tala om att jag är väldigt känslig. En sådan händelse skulle göra mycket ont. Det är inte så nice att se vad exempelvis Hitler gjorde. Det är inte så nice att se sig själv i spegeln alla dar. Jag tror att vi hör ihop dvs. att alla hör ihop.

[Avantgardet]

Och till de som ännu inte gjort den, beakta distinktionen psykologisk respektive etisk egoism!

mmm...det hade varit bra om man även i praktiken kunde skilja dessa två åt...
Man kan säkert skriva flera böcker i dessa ämnen separat men när det gäller handling , i stundens hetta ,  så är det oerhört svårt att veta om man handlar psykologiskt oegoistiskt eller etiskt egoistiskt...man är sig själv närmast...
Det är säkert lättare att se detta hos andra än hos sig själv.

mvh

Poängen är att vi ofrånkomligen är psykologiska egoister, det följer av vår konstitution som subjekt. Men av det följer inte att vi också per automatik är etiska egoister, som är nåt helt annat.

[Avantgardet]

Solidaritet är inte så jätte bra, undvik själv uppoffringar som du inte tjänar något på. Empati skadar dock inte att ha. Att förstå någons situation men att inte livkårs löst hjälpa dom utan att att få något tillbaka är det enda vettiga. Annars kommer du bli en slav under din empati eller din goda vilja. Sträva efter balans i dina mänskliga iterationer. Det enda jag delar med mig av utan att kräva något tillbaka är kärlek och glädje men där finns också en gräns, ifall man inte får tillbaka något på detta områdena så riskerar man att bli utbränd.

Fattar inte vad du pratar om. Vadå "inte få nåt tillbaka"? Hur går den där värderingen till? Varför är inte varje delad stund med en annan människa, oavsett dess situation, en vinst för dig? "Mänskliga iterationer"? När började vi klona?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Iteration

Jätte lätt, någon som inte tillför något värde i mitt liv , har inget värde i mitt liv.  Så en person som jag delar med mig av mitt värde (glädje, energi, trevliga samtal, kärlek, förståelse och allt annat som kan vara positivt i en relation) vill jag få det samma till baka av annars hamnar den personen på minus i värde vilket där med sakar det mening att ha en relation med dito. Ifall då inte personen i fråga möjligen ger materiellt värde.

Jag har haft den här diskussionen många gånger med många personer, vanligt vis när ett immateriellt värde system upprättas blir de väldigt osäkra (antagligen för dom i bland beter sig som arslen, vilket jag med gör i bland). I min mening är det immateriella det ända som är värt något. För allt materiellt kan jag skaffa själv i alla fall (medlen kan ibland ur moralisk synpunkt i fråga sättas, moral har jag ingen det är för slavar).

Etik är bara ett påhitt, alla levande ting har förmåga att kunna skilja gott från ont så att behöva sätta namn på ett oskrivet regelsystem som "Etik" är helt befängt och det ämnet saknar helt intresse.

Psykologi intresserar mig och det är det jag diskuterar, anledningen till att jag diskuterar det är av den egoistiska anledningen att jag kanske lär mig något och om jag skulle råka hjälpa någon så är det bara ett plus och något som förhoppnings gör att någon hjälper mig att forma värden till den jag vill den ska vara, medvetet eller omedvetet.

K-pax ftw

Ja, jag vet vad iteration är, just därför frågade jag dig när vi börjat klona. Om du använder dig av en fras som "mänskliga iterationer" så är det bra om du klargör vad du menar med detta. Kloning är väl den enda rimliga tolkningen, eller?

Detta med värde är alls inte så lätt som du vill göra gällande. Det är något relativt. Du talar om det som att det skulle vara något absolut, även om du blandar in "immateriella värden". OWE skrev annars ett tänkvärt inlägg som mer i detalj gick in på dessa frågor. Kan annars bara tycka att sättet att resonera är dels trångsynt och dels kontraproduktivt.

Moral och etik kommer du inte ifrån bara genom att avsäga dig dem. Det är inte system det handlar om - det är en förlegad syn på det hela - utan istället en viss sfär, en sida till, vårt handlande. I övrigt tycker jag du har ett något naivt förhållande till det hela, och det synes mig som att det handlar om ansvarsflykt och inget annat. Individualismen är utmärkt att tillgripa som livslögn när man är rädd för ansvaret över medmänniskan, fortfarande så rör det sig dock om ett feltänk. Ingen människa är en ö. Att du inte förmår varsebli alla de kopplingar du har till samhället och alla dessa subsumerade beroendeförhållanden som du drar nytta av, betyder inte att du går fri från ansvar.

[LJUSUPPLEVELSE]

Poängen är att vi ofrånkomligen är psykologiska egoister, det följer av vår konstitution som subjekt. Men av det följer inte att vi också per automatik är etiska egoister, som är nåt helt annat.

Där har vi tex ett bra svar ...
Mitt i sak.
Du förklarar vad du menar . Bravo .

som är nåt helt annat

det ser ut som att du dikterar lite där , snarare än att referera , men det kan jag bortse ifrån .Rom byggdes inte på en dag

mvh

[Avantgardet]

Poängen är att vi ofrånkomligen är psykologiska egoister, det följer av vår konstitution som subjekt. Men av det följer inte att vi också per automatik är etiska egoister, som är nåt helt annat.

Där har vi tex ett bra svar ...
Mitt i sak.
Du förklarar vad du menar . Bravo .

som är nåt helt annat

det ser ut som att du dikterar lite där , snarare än att referera , men det kan jag bortse ifrån .Rom byggdes inte på en dag

mvh

Varför inbillar du dig att du är nåt slags auktoritet som jag - som uppenbarligen står under dig i din föreställning - skall lyssna på och vars råd jag skall hörsamma?

Definitioner är definitioner, på tal om din lilla "invändning".

[muskot]

Solidaritet är inte så jätte bra, undvik själv uppoffringar som du inte tjänar något på. Empati skadar dock inte att ha. Att förstå någons situation men att inte livkårs löst hjälpa dom utan att att få något tillbaka är det enda vettiga. Annars kommer du bli en slav under din empati eller din goda vilja. Sträva efter balans i dina mänskliga iterationer. Det enda jag delar med mig av utan att kräva något tillbaka är kärlek och glädje men där finns också en gräns, ifall man inte får tillbaka något på detta områdena så riskerar man att bli utbränd.

Fattar inte vad du pratar om. Vadå "inte få nåt tillbaka"? Hur går den där värderingen till? Varför är inte varje delad stund med en annan människa, oavsett dess situation, en vinst för dig? "Mänskliga iterationer"? När började vi klona?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Iteration

Jätte lätt, någon som inte tillför något värde i mitt liv , har inget värde i mitt liv.  Så en person som jag delar med mig av mitt värde (glädje, energi, trevliga samtal, kärlek, förståelse och allt annat som kan vara positivt i en relation) vill jag få det samma till baka av annars hamnar den personen på minus i värde vilket där med sakar det mening att ha en relation med dito. Ifall då inte personen i fråga möjligen ger materiellt värde.

Jag har haft den här diskussionen många gånger med många personer, vanligt vis när ett immateriellt värde system upprättas blir de väldigt osäkra (antagligen för dom i bland beter sig som arslen, vilket jag med gör i bland). I min mening är det immateriella det ända som är värt något. För allt materiellt kan jag skaffa själv i alla fall (medlen kan ibland ur moralisk synpunkt i fråga sättas, moral har jag ingen det är för slavar).

Etik är bara ett påhitt, alla levande ting har förmåga att kunna skilja gott från ont så att behöva sätta namn på ett oskrivet regelsystem som "Etik" är helt befängt och det ämnet saknar helt intresse.

Psykologi intresserar mig och det är det jag diskuterar, anledningen till att jag diskuterar det är av den egoistiska anledningen att jag kanske lär mig något och om jag skulle råka hjälpa någon så är det bara ett plus och något som förhoppnings gör att någon hjälper mig att forma värden till den jag vill den ska vara, medvetet eller omedvetet.

K-pax ftw

Ja, jag vet vad iteration är, just därför frågade jag dig när vi börjat klona. Om du använder dig av en fras som "mänskliga iterationer" så är det bra om du klargör vad du menar med detta. Kloning är väl den enda rimliga tolkningen, eller?

Detta med värde är alls inte så lätt som du vill göra gällande. Det är något relativt. Du talar om det som att det skulle vara något absolut, även om du blandar in "immateriella värden". OWE skrev annars ett tänkvärt inlägg som mer i detalj gick in på dessa frågor. Kan annars bara tycka att sättet att resonera är dels trångsynt och dels kontraproduktivt.

Moral och etik kommer du inte ifrån bara genom att avsäga dig dem. Det är inte system det handlar om - det är en förlegad syn på det hela - utan istället en viss sfär, en sida till, vårt handlande. I övrigt tycker jag du har ett något naivt förhållande till det hela, och det synes mig som att det handlar om ansvarsflykt och inget annat. Individualismen är utmärkt att tillgripa som livslögn när man är rädd för ansvaret över medmänniskan, fortfarande så rör det sig dock om ett feltänk. Ingen människa är en ö. Att du inte förmår varsebli alla de kopplingar du har till samhället och alla dessa subsumerade beroendeförhållanden som du drar nytta av, betyder inte att du går fri från ansvar.

Iteration jag ser människor som biologiska datorer med ett medvetande, så jag behandlar dom som datorer.

Gällande moral och etik, jo det går att avsäga sig från utan att se sig själv som en ö. Man har känslor som säger till en själv vad som är rätt och fel att göra. Jag är inte rädd för att ta ansvar MINA med människor, människors var existens jag erkänner (människor jag föraktar berättar jag för att dom saknar existens berättigande).  Jag drar nytta av många av de funktioner samhället har, men enbart för att det är för närvarande det ända sättet att över leva. Hade man levt i en anarki som det var menat så hade inte det varit ett problem. Jag behöver inga betygsystem, jag behöver inga system som är skapade av människor, efter som kaos inte existerar så lever vi redan i ett system vi inte behöver skilja oss ifrån så behöver vi inte skapa egna(förutom gällande datorer)
Livslögner är sanningar för personer som använder sig av dem, vad är det som säger att du eller alla andra har mer rätt än en annan person. Det finns inget system som människan har skapat som inte är hållbar, tro mig jag har till och med hört en professor i systemsäkerhet att det inte går att uppnå. Varför anstränga sig, jag lägger hellre min energi på saker som gör mig lycklig. Vilket i bland kan vara att hjälpa människor i min närhet (flock). Gällande livslögner så är den enas sanning en annans lögn. Försök inte få in mig i en debatt om rätt eller fel, man måste ha moral eller etik för att kunna det, och jag är oförmögen.

Det finns en saga om en groda som fick en prinsessa som är jätte bra, grodan vägrade att höra vad hans omgivning sa var sann utan följde sin egna sanning(han var döv). Han fick prinsessan. För prinsessan så hur han kämpade, han gav aldrig vika, det är styrka, det är attraktivt, det är det ända logiska. Varför låta andra säga till dig vad du får/kan göra och inte, när du kan bestämma det själv.

[muskot]

Poängen är att vi ofrånkomligen är psykologiska egoister, det följer av vår konstitution som subjekt. Men av det följer inte att vi också per automatik är etiska egoister, som är nåt helt annat.

Där har vi tex ett bra svar ...
Mitt i sak.
Du förklarar vad du menar . Bravo .

som är nåt helt annat

det ser ut som att du dikterar lite där , snarare än att referera , men det kan jag bortse ifrån .Rom byggdes inte på en dag

mvh

Varför inbillar du dig att du är nåt slags auktoritet som jag - som uppenbarligen står under dig i din föreställning - skall lyssna på och vars råd jag skall hörsamma?

Definitioner är definitioner, på tal om din lilla "invändning".

You let your feelings cloud your mind young jedi. =)

Han sa till dig, att DU dikterar sanningar, så du tillämpar exakt samma princip jag försöker förklara. Diktera dina egna sanningar i din egna värd inte i andras. Diskussioner ska föras utan etik utan ifrån logiska förklarande resonemang. Men har du något som styrker din satts så ta gärna och referera till vad som leder till det resonemanget.

[Avantgardet]

Du missförstår muskot. Det här är väsentligt och det är också därför jag menar att LJUSUPPLEVELSES invändning är trams. Språk är något essentiellt sett socialt/samhälleligt. Det är kanske det tydligaste beviset på att individualismen inte håller streck. Det är inte frågan om en atomism, en massa individer som bara på ett ytligt sätt tillsammans utgör ett samhälle, utan samhället föregår individerna. Det är alls ingen moralisk, normativ, anmärkning jag gör när jag kritiserar dig för att vara naiv i denna bemärkelse, utan det är just detta. Det fungerar inte med "privata språk", det är en logisk omöjlighet. Fullkomligt orimligt. Det märker du om du testar föreställningen. Om alla har privata språk, och kommer samman, så finns det inget sätt för dem att nånsin kunna kommunicera med varandra! Har de inte redan ett delat och gemensamt språk så kan ingen kommunikation förekomma. Definitionsmässiga sanningar är inte öppna för relativism, inte på det sättet, de dikteras, kan inte göras på annat sätt.

Vidare menar jag att du är anarkist på fel grund. Du är en ideologisk anarkist, inte en anarkist i praktiken. Du säger till exempel: "...tro mig jag har till och med hört en professor i systemsäkerhet att det inte går att uppnå". Du snärjer dig själv på så sätt. Du påstår dig också vara fri från moral och etik, men samtidigt gör du en massa värderingar! Att göra värderingar är att alltid redan vara inne i moralen och etiken, så än en gång så snärjer du dig själv. Det du i praktiken förfäktar är en hedonism, vilket är en etik, du värderar din lycka och ditt välmående. Vad jag menar är att du inte frigjort dig alls från andra här, och skapar dina egna värderingar, du ser inte de samhälleliga strukturer som stöpt dig. Du följer egentligen bara den rådande trenden, som jag ser det. "Se om dig själv, andra får klara sig själva". Det är den typiska nyliberala individualismen som vi får överallt ifrån, all reklam dränker oss med dess budskap och Hollywood agerar propagandaministerium.

Det du måste göra är att synliggöra allt detta, och utvärdera det så att du kan ta ställning till det. Det finns inget icke-val. Du tar helt enkelt ställning för det bestående, inget annat. I övrigt så delar jag en hel del av dina åsikter, men de måste fattas på rätt grund.

[LJUSUPPLEVELSE]

När jag säger att du dikterar blir din tanke då att jag säger detta som någon slags auktoritet ...
Inte alls !
Både du och jag är fria människor och vår största skillnad är att du behöver auktoritetsstrukturer på ett helt annat sätt och att du vet en massa saker medan jag påstår att jag vet knappt någonting.
Om jag , i min egenskap av fri/tänkande människa ska lägga någon vikt på någonting som sägs så måste det som minimum kunna smickra mina sinnen och i bästa fall förse mig med livsviktig information.I båda de fallen är respekten för min person och mitt intellekt , och i vissa fall även min stämning av stor vikt...respekten...
Jag kan även ta obekväma sanningar men du gör lidandet oundvikligt och beter dig som en auktoritet som ska tvinga på mig din åsikt genom att säga ...som är nåt helt annat....som var onödigt att säga på det sättet / meningen var antigen redan avslutad , eller om man så önskade kunde man referera till något argument...respektfullt....
Du hade inte behövt försöka tvinga på mig din åsikt genom att upplysa mig om min okunskap i ditt resonnemang och du tjänade inga stilpoäng
heller...jag ville inte hacka mer på dig idag , jag gillar dina intentioner innerst inne men jag tror att du är lite väl beroende av  auktoritetsstrukturer , och får därför en nästan militarisk ton i det du skriver.Dust in the wind...ingen kommer ihåg oss om 100 år ...ta det lite lugnare , tänk efter om du verkligen vet så mkt och försök med lite mer respektfulla approacher mot folk ...nog om detta för idag .
Ha en bra kväll.

mvh

[muskot]

Du missförstår muskot. Det här är väsentligt och det är också därför jag menar att LJUSUPPLEVELSES invändning är trams. Språk är något essentiellt sett socialt/samhälleligt. Det är kanske det tydligaste beviset på att individualismen inte håller streck. Det är inte frågan om en atomism, en massa individer som bara på ett ytligt sätt tillsammans utgör ett samhälle, utan samhället föregår individerna. Det är alls ingen moralisk, normativ, anmärkning jag gör när jag kritiserar dig för att vara naiv i denna bemärkelse, utan det är just detta. Det fungerar inte med "privata språk", det är en logisk omöjlighet. Fullkomligt orimligt. Det märker du om du testar föreställningen. Om alla har privata språk, och kommer samman, så finns det inget sätt för dem att nånsin kunna kommunicera med varandra! Har de inte redan ett delat och gemensamt språk så kan ingen kommunikation förekomma. Definitionsmässiga sanningar är inte öppna för relativism, inte på det sättet, de dikteras, kan inte göras på annat sätt.

Vidare menar jag att du är anarkist på fel grund. Du är en ideologisk anarkist, inte en anarkist i praktiken. Du säger till exempel: "...tro mig jag har till och med hört en professor i systemsäkerhet att det inte går att uppnå". Du snärjer dig själv på så sätt. Du påstår dig också vara fri från moral och etik, men samtidigt gör du en massa värderingar! Att göra värderingar är att alltid redan vara inne i moralen och etiken, så än en gång så snärjer du dig själv. Det du i praktiken förfäktar är en hedonism, vilket är en etik, du värderar din lycka och ditt välmående. Vad jag menar är att du inte frigjort dig alls från andra här, och skapar dina egna värderingar, du ser inte de samhälleliga strukturer som stöpt dig. Du följer egentligen bara den rådande trenden, som jag ser det. "Se om dig själv, andra får klara sig själva". Det är den typiska nyliberala individualismen som vi får överallt ifrån, all reklam dränker oss med dess budskap och Hollywood agerar propagandaministerium.

Det du måste göra är att synliggöra allt detta, och utvärdera det så att du kan ta ställning till det. Det finns inget icke-val. Du tar helt enkelt ställning för det bestående, inget annat. I övrigt så delar jag en hel del av dina åsikter, men de måste fattas på rätt grund.

Så en katt egna vilja eller dess jag existerar inte för att den inte är en del av ett samhälle? För övrigt så går atomism och holism hand i hand det ena existerar inte utan det andra. Men det har inget med samhälle att göra det har med system och bara för man fokuserar på den atomistiska delen innebär inte att den holistiska uteblir. Snarare fungerar det bättre att koncentrera sig på det atomistiska delen för att den holistiska ska fungera bra. Du vet x=y, två delar av en ekvation. Precis som action=reaction, det är bara vilken del av ekvationen man står.

För övrigt är det språka jag använder mig av är oftast när det gäller forskning i de olika områdena.

Människor har förmåga att göra sig förstådda utan språk, går utmärkt med gester och grymtningar, tro mig jag har provat.

Jag har tro system, som börjar med: Jag är ... Jag kan ...
Har inget med moral eller etik att göra för det handlar bara om mig.
För övrigt hör inte värderingar ihop med moral eller etik för de existerar bara på holistiska sidan av ekvationen (enligt min "synvinkel" är helt öppen i diskussion på ämnet men då får vi byta tråd, krävs mer efterforskning). Jag trivs fullt bra med att prata i logiska termer i stället, känns mer bekvämt att tala på ett sätt som framför vad min vän kallar "Asbergers logik?" (Vilket är bara logik) eller matte.

Den nyliberala trenden är fokuserad på materialistiska tillgångar, man ska ha mer en man behöver och saker man inte behöver, gärna med mycket omättat fett på och handlar mer om girighet en egoism, vilket inte är riktigt samma sak. Bara för man ser till att man har det man behöver innebär inte att man ska ha mer en vad man behöver. Det är slöseri med energi, livet har mer att ge än materialistisk skit.

[Avantgardet]

När jag säger att du dikterar blir din tanke då att jag säger detta som någon slags auktoritet ...
Inte alls !
Både du och jag är fria människor och vår största skillnad är att du behöver auktoritetsstrukturer på ett helt annat sätt och att du vet en massa saker medan jag påstår att jag vet knappt någonting.
Om jag , i min egenskap av fri/tänkande människa ska lägga någon vikt på någonting som sägs så måste det som minimum kunna smickra mina sinnen och i bästa fall förse mig med livsviktig information.I båda de fallen är respekten för min person och mitt intellekt , och i vissa fall även min stämning av stor vikt...respekten...
Jag kan även ta obekväma sanningar men du gör lidandet oundvikligt och beter dig som en auktoritet som ska tvinga på mig din åsikt genom att säga ...som är nåt helt annat....som var onödigt att säga på det sättet / meningen var antigen redan avslutad , eller om man så önskade kunde man referera till något argument...respektfullt....
Du hade inte behövt försöka tvinga på mig din åsikt genom att upplysa mig om min okunskap i ditt resonnemang och du tjänade inga stilpoäng
heller...jag ville inte hacka mer på dig idag , jag gillar dina intentioner innerst inne men jag tror att du är lite väl beroende av  auktoritetsstrukturer , och får därför en nästan militarisk ton i det du skriver.Dust in the wind...ingen kommer ihåg oss om 100 år ...ta det lite lugnare , tänk efter om du verkligen vet så mkt och försök med lite mer respektfulla approacher mot folk ...nog om detta för idag .
Ha en bra kväll.

mvh

Deal with it! Vad är du? En jättebäbis? Är det "synd om" dig? Så jag är "respektlös", jaha, det anser jag andra är på andra sätt, men jag håller inte på och gnäller om att du ska vara si eller så istället. Man kan inte tjata sig till auktoritet. Vill du att jag ska ta dig på allvar så får du väl lov att kläcka ur dig nåt som är värt att hörsamma.

Du håller på och insinuerar att jag skulle snacka skit, och ska du göra det så får du lov att visa på var jag gjort det.

Sen är det så att varje gång man tar ställning för nåt, gör en positiv utsaga, oavsett vad det är, så gör man anspråk. Detta är vad auktoritet bottnar i. Man auktoriserar något. Enda sättet att undvika är att låta bli att göra positiva utsagor. Ditt trams om att jag skulle behöva "auktoritetsstrukturer" i större utsträckning än vad du gör ger jag inte mycket för, emedan du inte ens har en riktig konception av hur auktoritetsstrukturerna ser ut. Du inbillar dig att när du inte vet varifrån du hämtat en tanke, en fras, eller nåt så har du "tänkt fritt" eller kanske rent av "kommit fram till det själv", eller "hittat på det själv". Du lånar utan att visa upphovsmannen tillbörlig respekt - som givetvis i sin tur hämtat från någon annan osv. in absurdum -, och söker uppenbarligen själv ta åt dig äran. Vad jag gör istället är att jag söker vara tydlig, och ärlig. Det betyder inte att jag är mer beroende av "auktoritetsstrukturer", utan det betyder att jag inte hyser någon naiv föreställning om det mänskliga skapandet. Det finns inget skapande ex nihilo, vilket varje förnuftig människa inser om han eller hon tänker efter, och språket strukturerar vårt tänkande, vilket har långtgående implikationer. Kort och gott: ens språk är aldrig ens eget!

Men, som sagt, vill du att jag ska betrakta dig som nåt slags auktoritet får du allt lov att klämma ur dig annat än kälkborgerliga plattityder.

[Avantgardet]

Så en katt egna vilja eller dess jag existerar inte för att den inte är en del av ett samhälle? För övrigt så går atomism och holism hand i hand det ena existerar inte utan det andra. Men det har inget med samhälle att göra det har med system och bara för man fokuserar på den atomistiska delen innebär inte att den holistiska uteblir. Snarare fungerar det bättre att koncentrera sig på det atomistiska delen för att den holistiska ska fungera bra. Du vet x=y, två delar av en ekvation. Precis som action=reaction, det är bara vilken del av ekvationen man står.

Hold your horses! Vet inte hur du kommit fram till dessa saker, men här krävs uppenbarligen klargöranden. En katt är del av samhälle, precis som vi, och i den mån den är en individ så är det just genom en social process den blivit det. Katter har också språk, och inte bara sinsemellan utan kommunicerar också med oss människor. Jag och min katt kommunicerar en hel del. Även kroppsspråk och gester är språk! Och därigenom kräver de konventioner, och en konvention är alltid något gemensamt och aldrig nåt privat. Så det blir precis samma sak där. Att du drar likhetstecken mellan "jag" och "egen vilja" är dock något du måste utveckla. Det kan vi inte godta på rak arm.

Det du talar om sen är riktigt. För något att vara en del, så krävs också dess motsats - helhet. De två begreppen skapar varandra så att säga. Detta är emellertid inget argument som stödjer din tolkning, utan min. Samhället föregår individen, just av detta skäl att för någon att vara individ krävs ett samhälle. Det betyder inte att människan inte existerar om inget samhälle finns, men det betyder att Människan inte existerar utan samhälle.

För övrigt är det språka jag använder mig av är oftast när det gäller forskning i de olika områdena.

?

Människor har förmåga att göra sig förstådda utan språk, går utmärkt med gester och grymtningar, tro mig jag har provat.

Som sagt, också språk, konventioner, eller institutioner. Poängen är densamma.

Jag har tro system, som börjar med: Jag är ... Jag kan ...
Har inget med moral eller etik att göra för det handlar bara om mig.
För övrigt hör inte värderingar ihop med moral eller etik för de existerar bara på holistiska sidan av ekvationen (enligt min "synvinkel" är helt öppen i diskussion på ämnet men då får vi byta tråd, krävs mer efterforskning). Jag trivs fullt bra med att prata i logiska termer i stället, känns mer bekvämt att tala på ett sätt som framför vad min vän kallar "Asbergers logik?" (Vilket är bara logik) eller matte.

Inget kan handla uteslutande om dig. Du existerar inte som ett isolat, en atom, utan som en medmänniska, som en bland andra. Alla dina handlingar har verkningar, och dessa värderar vi på ett eller annat sätt, utifrån olika perspektiv. Du förespråkar en etisk egoism, och en hedonism, vilket är just etik. Logiken, och matematiken, i sig behöver värderande, klarar sig inte utan. Det finns inga vattentäta skott emellan dessa olika sfärer. Men jag håller med dig om att det primärt handlar om olika sätt att tala. Etiken är att tala om något i vissa termer, logiken att tala om något i vissa andra termer. Logiken är emellertid inte lika självklar som man vill göra gällande. Descartes beskrivning av visshet känner vi nog alla igen oss i, men vad är det frågan om egentligen? Jo, en viss känsla, en känsla av visshet. En känslomässig respons inför ett påstående. Och utöver det ett värderande av denna känsla.

Den nyliberala trenden är fokuserad på materialistiska tillgångar, man ska ha mer en man behöver och saker man inte behöver, gärna med mycket omättat fett på och handlar mer om girighet en egoism, vilket inte är riktigt samma sak. Bara för man ser till att man har det man behöver innebär inte att man ska ha mer en vad man behöver. Det är slöseri med energi, livet har mer att ge än materialistisk skit.

Nyliberalismen är inte blott en roffarideologi, den är i vissa avseenden bra mycket mer subtil än så. Nyliberalismen är en modern artikulation av den borgerliga ideologin. Ett typiskt kännetecken för den borgerliga ideologin är att den förstår med "materialism" en typ av omoraliskt beteende, och inte något om världens beskaffenhet. Med idealism förstår den därför också all sund moral, alla bra värderingar. Den har helt enkelt gjort moraliska föreställningar av vad som primärt handlar om världens beskaffenhet, och detta eftersom den alltid redan förutsätter en fundamental idealism med "fri vilja" och hela det köret.

Sen håller jag med dig om att slösandet av resurser är idiotiskt. Vi torde först och främst se till att dela resurserna så att alla har så de klarar sig, snarare än att söka konsumera så mycket som möjligt. En annan yttring av den borgerliga ideologin är konsumtionen som lösning på alla problem. Vi ska inte köra mindre bil, vi skall köpa nya "miljövänliga" bilar osv. Problemet är konsumismen som sådan, men lösningen man erbjuder är mer av samma, just emedan hela systemet är uppbyggt på det och skulle braka samman om vi slutade konsumera.

[Chloe]

Hur är det, Avantgardet, jobbar du?