Tore skrev:Om det är så att kvinnan sköter hushållet medan mannen lönearbetar så är väl den självklara lösningen att mannen "betalar" sin fru för dessa tjänster genom att dela sin inkomst med henne. Det är väl också precis det som sker i de flesta hushåll. Att samhället skulle gå in och avlöna människor för att de städar sitt eget hem finner jag ärligt talat helt absurt.
Det är absurt att betala människor för att ta hand om egna barn och egna hushåll. Inte desto mindre är det ett arbete, som idag kvinnorna utför merparten av. Kvinnorna delar dock ekonomi med männen, åtminstone i viss mån, så det fungerar så länge förhållandet är hyfsat. Problemet uppstår dock då relationen inte fungerar bra längre. Kan kvinnor som idag arbetar deltid - och periodvis inte alls - för att få tid att ta hem om barn och hushåll, känna verkligt oberoende. Även om situationen förbättrats för kvinnor en hel del, i och med utbyggnaden av den offentliga sektorn mm, så tror jag fortfarande att svaret är nej. De stannar nog ganska ofta kvar, även då förhållandena är dåliga. Det visar väl om inte annat statistiken över misshandel inom familjen. (även om här också psykologiska faktorer spelar in)
Tore skrev:Dessutom riskerar ditt förslag att tvärtom öka snedfördelningen genom att du ger dessa deltidsarbetande kvinnor ett kraftigt incitament att helt dra sig ur arbetsmarknaden. De får ju ändå sitt bidrag på 7000 kr, medan de idag inte skulle få något bidrag alls om de slutade arbeta.
De flesta som inte arbetar idag har bidragsinkomster på 6-10 000 netto. Skillnaden är att det är en nästan-garanti med en inkomst på 6-10 000 (samt att en del får 0-5000) medan ML-systemet innebär en 100-procentig garanti att få åtminstone 5, 6 eller 7000/mån - beroende på exakt uformning. Det är dock riktigt att det kan finnas deltidsarbetande som slutar arbeta, lika väl som det finns arbetslösa som går upp till deltid. Sammantaget får vi ett samhälle där de flesta arbetar så mycket, eller så lite, som de själva önskar. Vill vi/törs vi/ införa ett sådant system, DET är frågan.
Tore skrev:En annan viktig skillnad är att det i ditt system är helt i sin ordning att leva på bidrag. Ingen ifrågasätter att en frisk, vuxen, fullt arbetsför människa lever år efter år på bidrag. Ingen frågar om han söker jobb, om han arbetar eller om han alls har några planer på att försörja sig själv i framtiden. Det underlättar naturligtvis för den som vill utnyttja systemet.
Detta kan upplevas som en nackdel. Har du något konkret förslag på hur jag kan förändra mitt förslag så att jag tar hänsyn till den kritiken, utan att det blir alltför byråkratiskt och att vi är tillbaks på ruta ett?
