suchanother skrev:Jag upplevde gymnasietiden som skev och orättvis.
Som invandrare blev jag betraktad som outsider som måste bevisa duglighet. Andra åkte i gräddfilen där deras prestationer alltid tolkades positivt även om prestationen var marginell. Så upplevde jag gymnasietiden, jag kan ha fel. Nu gick jag ut skolan med bra betyg så till slut satte jag mej i respekt. Kommer ihåg när fysikläraren började darra när jag ställde några frågor. Det var inte alls min avsikt men han blev skiträdd. Svenskläraren, fröken von Brömsen, meddelar att hon kan inte ge mej mer än fyra i svenska, detta drog ner medelvärdet, men jag förstår henne, en invandrare kan inte få bättre betyg än så.
Så sent som igår skrev du:
Frågan om utbildning och social status är komplicerad. Jag tror att man gör det enkelt för sej om man skyller på socialklass eller samhället i övrigt. Mycket handlar om individen själv. Vem som helst i dagens Sverige har väl möjlighet att studera? Vad är då hindret? Fattas begåvning eller vad? Jag tror inte ett ögonblick på bortförklaringar att någon är invandrare. Jag själv är invandrare men ingen och inget hindrade mej. Bekvämt att hitta orsaker till eget misslyckande.
Kunde ett allmänt problem för vänsterfolket vara att de föraktar det de eftersträvar efter att de märkt att de eftersträvat det de föraktar? Om det är så sitter de inte inne med framgångsreceptet precis.