fysiker blir filosofer

Moderator: Moderatorgruppen

vigor
Inlägg: 62
Blev medlem: 03 okt 2008 12:48

fysiker blir filosofer

Inläggav vigor » 07 jan 2009 15:01

Fysiken har ju länge grundat sig på kausalitetsprincipen men står nu i ett skedde där man inte kan uppfatta orsakskedjor på micro-nivå. Efter en lång tid av polemik rörande determinism vs icke-determinism i kosmos står man inför frågan om naturen är ovetbar i sig själv eller om det handlar om observationsproblem - alltså att problemet är vårt.

Jag läste en teori nånstans (minns inte vart) som jag fann estetisk tilltalande  :). Den sa i alla fall att problemet ligger i vår begreppsvärld. Att vi omöjligt kan följa orsakskedjorna i microkosmos då vi använder oss av begrepp som har utgångspunkt i vår makroskopiska värld.

Har vetenskapen kanske kommit till en punkt där vi är för otillräckliga för att förstå? Vi har tagit oss djupt ner i kosmos till en plats som vi inte är anpassade till. Det blir en observations- och begreppsproblematik. Har fysiken då kommit till en punkt som består av enbart filosofiskt spekulerande?
"Man blir bara smartare om man spelar mot en smartare motståndare"

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 07 jan 2009 15:23

Den som söker, han letar. Vi är kapabla att komma längre, om vi sas önskar det. Vi manifesterar alltid en riktning, är aldrig passiva.

Tänkte först skriva att frågan mer är varför vi letar, vad det egentligen är vi söker efter. Det är en sak att utveckla sig för att komma ifrån ett upplevt bristande system, dvs ca felsök, att sas söka sluta göra fel. Och det är en annan sak att faktiskt ta relevant avstamp i slutet av detta förra sökande, att faktiskt börja göra vad som är 'rätt'. Dvs i ordets rätta bemärkelse söka utveckling, istället för att bara söka minska en retardering.

vigor
Inlägg: 62
Blev medlem: 03 okt 2008 12:48

Inläggav vigor » 07 jan 2009 15:48

Jag skulle kunna kalla naturvetenskapen för: uttryck om intryck av avtryck. Naturen lämnar alltså avtryck som vi får intryck av, i den mån våra sinnen duger till att uppskatta de. Dessa intryck försöker vi sedan uttrycka som vetenskap. När vi har gått djupare ner i kosmos blir avtrycken naturen lämnar allt mer abstrakt. Poängen är att vi kanske når en punkt där det som erbjuds våra sinnen gör att man inte orkar mer utan vill gå och lägga sig för att sova.

:o [/i]
"Man blir bara smartare om man spelar mot en smartare motståndare"

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 07 jan 2009 16:02

Hahah, att man vill gå och lägga sig  :lol:

Fication
Inlägg: 1058
Blev medlem: 05 aug 2005 11:25
Kontakt:

Re: fysiker blir filosofer

Inläggav Fication » 07 jan 2009 16:03

vigor skrev:Fysiken har ju länge grundat sig på kausalitetsprincipen men står nu i ett skedde där man inte kan uppfatta orsakskedjor på micro-nivå. Efter en lång tid av polemik rörande determinism vs icke-determinism i kosmos står man inför frågan om naturen är ovetbar i sig själv eller om det handlar om observationsproblem - alltså att problemet är vårt.

Du får gärna utveckla vem 'man' är och var man kan läsa mer om denna polemik.
Jag läste en teori nånstans (minns inte vart) som jag fann estetisk tilltalande  :). Den sa i alla fall att problemet ligger i vår begreppsvärld. Att vi omöjligt kan följa orsakskedjorna i microkosmos då vi använder oss av begrepp som har utgångspunkt i vår makroskopiska värld.

Har vetenskapen kanske kommit till en punkt där vi är för otillräckliga för att förstå? Vi har tagit oss djupt ner i kosmos till en plats som vi inte är anpassade till. Det blir en observations- och begreppsproblematik. Har fysiken då kommit till en punkt som består av enbart filosofiskt spekulerande?

Ja, det låter vettigt. Jag tror att det är dags att överge illusionen om att vi kan komma fram till en sanning - det slutgiltiga svaret på hur universum är beskaffat. Vi måste inse att begränsningen ligger i oss själva - i vår oförmåga att observera universum objektivt (och utan att påverka det) och vår bristande begreppsapparat att ta hand om det vi observerar.

Vi måste kartlägga oss själva i lika stor utsträckning som vi kartlägger det som finns 'därute'.

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 07 jan 2009 16:06

Det jag menar någonstans åt är just detta, att halvera något går att göra i en evighet; det tar per definition aldrig slut, blir bara svårare och svårare. Om man söker en slutande punkt så hittar man den aldrig ärligt åt det hållet. Däremot om man blickar åt det sammansättande (istället för delande) så landar man i konceptet gud (förvisso oavsett vilket namn man sätter på det).

Vill man resa djupare kan man det. Men kommer man reellt någonstans? Vet faktiskt inte. Eller, om man upplever sig göra det, så gör man. Frågan är mer om vilket behov man har, vad det är som ger en drivkraft att söka djupare och djupare, istället för att acceptera att det inte behövs; se åt andra hållet bara.

vigor
Inlägg: 62
Blev medlem: 03 okt 2008 12:48

Re: fysiker blir filosofer

Inläggav vigor » 07 jan 2009 16:20

]Du får gärna utveckla vem 'man' är och var man kan läsa mer om denna polemik.

Jo jag syftar på det rådande paradigmet inom fysiken som säger att kosmos uppför sig för oss icke-deterministiskt. 'Man' syftar alltså på dagens fysiker.
Jag kan inte såhär på rak arm komma på några bra exempel på litteratur men gör som jag och gå till biblioteket och använd sökfunktionen :). Du hittar garanterat något som behandlar ämnet.

Ja, det låter vettigt. Jag tror att det är dags att överge illusionen om att vi kan komma fram till en sanning - det slutgiltiga svaret på hur universum är beskaffat. Vi måste inse att begränsningen ligger i oss själva - i vår oförmåga att observera universum objektivt (och utan att påverka det) och vår bristande begreppsapparat att ta hand om det vi observerar.

Vi måste kartlägga oss själva i lika stor utsträckning som vi kartlägger det som finns 'därute'.

Precis, och jag tror att den världsbild vetenskapen har gett oss säger mer om oss själva än om världen själv.
"Man blir bara smartare om man spelar mot en smartare motståndare"

vigor
Inlägg: 62
Blev medlem: 03 okt 2008 12:48

Inläggav vigor » 07 jan 2009 16:23

Jo jag syftar på det rådande paradigmet inom fysiken som säger att kosmos uppför sig för oss icke-deterministiskt

mikrokosmos ska det stå!
"Man blir bara smartare om man spelar mot en smartare motståndare"

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Re: fysiker blir filosofer

Inläggav Minded » 07 jan 2009 17:07

vigor skrev:problemet ligger i vår begreppsvärld. Att vi omöjligt kan följa orsakskedjorna i microkosmos då vi använder oss av begrepp som har utgångspunkt i vår makroskopiska värld.


Detta är förvisso problematiken inför all lärdom av disciplin, specifik färdighet, riktning. Om du vill lära dig bygga bord behöver du lära dig alla begrepp som kan vara nyttiga att relatera till i processen av. Om du vill flytta till frankrike kan det vara relevant att lära dig franska, eller teckenspråk. Vilken omgivning vill du vara del av? Och hur framgångsrikt vill du göra detta? Av vilken anledning? Utifrån vilket perspektiv?

vigor
Inlägg: 62
Blev medlem: 03 okt 2008 12:48

Re: fysiker blir filosofer

Inläggav vigor » 07 jan 2009 17:20

Minded skrev:
vigor skrev:problemet ligger i vår begreppsvärld. Att vi omöjligt kan följa orsakskedjorna i microkosmos då vi använder oss av begrepp som har utgångspunkt i vår makroskopiska värld.


Detta är förvisso problematiken inför all lärdom av disciplin, specifik färdighet, riktning. Om du vill lära dig bygga bord behöver du lära dig alla begrepp som kan vara nyttiga att relatera till i processen av. Om du vill flytta till frankrike kan det vara relevant att lära dig franska, eller teckenspråk. Vilken omgivning vill du vara del av? Och hur framgångsrikt vill du göra detta? Av vilken anledning? Utifrån vilket perspektiv?


Jo precis, jag kan åka till Frankrike och lära mig franska. Men problemet jag påpekade var att vi kanske inte alls kan förstå mikrokosmos eftersom vi är anpassade till nått annat.
"Man blir bara smartare om man spelar mot en smartare motståndare"

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 08 jan 2009 04:13

Ang språk, vad vi bygger med det.

Kosmos, (grekiska: κόσμος, kosmos, ungefär: "ordningen i världen", "den ordnade världen") avser i astronomi samma sak som universum och i den klassiska filosofin motsatsen och jämvikten till kaos.

Jag skulle vilja säga att det inte alls är samma sak som universum, utan det som skiljer om man tror på ordningen eller inte.

Så undersöker vi kosmos undersöker vi hur, eller vem, som ordnat, undersöker vi universum så ser vi efter om det ens finns något sådant som ordning.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9353
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Inläggav Anders » 08 jan 2009 09:49

Rubriken är lite illa vald...

"Fysik blir filosofi" känns för mej annorlunda än "fysiker blir filosofer". En fysiker är knappast en filosof. Han/hon kan vara en filosof också, men de fysiker jag stött på uttrycker inte mycket undran(som fysiker), utan mer en massa vetande. Något som tyvärr också många filosofer verkar göra...
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 08 jan 2009 14:33

Att åka till frankrike och lära sig deras språk. Att se in i mikrokosmos. Om det inte är samma principiellt, om det inte för oss är möjligt att förstå det - så är det just eftersom att i mikrokosmos upphör logik att gälla. Dvs system finns inte, regelbundenhet är inte längre. Annars är det just bara att lära sig ett nytt språk. En ny form. Och den som söker, han letar.

Det kan förvisso vara lika romantiskt som föreställningen att människan också alltid är och kommer vara ett mysterium. Visst, det är möjligt, men då bara eftersom att man själv antar perspektivet om att inte vilja veta. Vilket kan hålla, ända tills att det slår en i ansiktet att det gäller, eftersom att någon annan har tagit sig ned den vägen. Det är inte bara man själv som kan vara övertygad om att vara övertygad.

Zen går också att kartlägga. Men vilken anledning finns det till att göra det?

vigor
Inlägg: 62
Blev medlem: 03 okt 2008 12:48

Inläggav vigor » 08 jan 2009 20:04

Lite omformulering av mina tankar:

Vetenskapen (framförallt fysiken) har kanske länge haft idealet om en absolut värld och en vision om att kunna komma i kontakt med den objektiva verkligheten oberoende av oss själva - och detta är väl en huvudsaklig drivkraft hos många forskare. Visionen om en enkelhet - att kunna hitta nyckeln till all komplexitet och beskriva den enkelt. Min tanke är att fysiken kommer förändras och håller på att förändras (Ja men hallå, allt förändras ju ständigt) Eller kanske är det inte fysiken jag menar utan den världsbild som fysiken ger människor i allmänhet. Fast egentligen har jag ingen aning om vad jag pratar om, så någon får jättegärna sätta ord på mina tankar!
Tänk att om 100 år kanske den allmänna världsbilden är att vi lever i ett universum som bara är ett av ett oändligt många universum, big bang kanske är något vardagligt som hela tiden sker och världen är i kaos. Fysikerna om hundra år skrattar åt dagens fysiker (dagens vetenskap är nästa tids dårskap) och deras sökan efter enkelhet och ordning. Man experimenterar inte längre med partiklar, kvantar, strängar (..och allt vad det heter) för man vet att där finns ingen ordning, struktur för oss att se - det är bortom all logik.
"Man blir bara smartare om man spelar mot en smartare motståndare"


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 26 och 0 gäster