DEN FRIA VILJAN...EXISTERAR DEN ?

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 09 jan 2009 15:07

Är inspiration ett tvång för dig?

Varför kallar du inspiration för just det? Du spelar en ton, följer med en annan, just så som tanken på känslan gav dig att du en gång kände inför följden av toner, melodin.

Utan att bli något givet, inspireras, eller ha blivit något givet, dra från sin inspiration, så är det svårt att se att vi kan annat än mekaniskt producera. Tycker du inte? När vi mekaniskt producerar så gör vi det som föreskrivs oss. När vi kreativt producerar så gör vi det motsatta. Även om resultatet inte är något nytt, det redan har hörts/setts förut, så gör vi något "fritt". Tycker du inte?


Du missar det jag säger här.
Enligt mig:

Vi har inte fri vilja för att vi dikterar förbehållslöst hur vi agerar, vi har fri vilja för att vi alltid kan tveka. Vi kan uppehålla oss i/vid, avhålla oss från agerandet, ett "icke" agerande (relativt det projicerade tilltänkta agerandet, inte icke som i att vi intet gör).

Vad det gäller Nietzsche så tänker jag bara en sak. Absolut nödvändigt för att realisera sin vilja som fri så ofta som möjligt är modet.

Vilka är mest fria? De som låter sina estetiska värden styra mer än "tanken" den begränsande omtanken om den egna organismen.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 09 jan 2009 15:17

Avantgardet skrev:Du mystifierar vår föreställningsförmåga på ett helskumt sätt här. En riktigare beskrivning av situationen är att vi i varje ögonblick är bakbundna i vissa avseenden men inte andra.


Och eftersom du inte är bakbunden i alla avseenden så existerar en viss frihet gör det inte?

Du väljer inte helt fritt bara för att det är en buffé framdukad, du väljer av det som bjuds. Men det är inte så att du tvingas äta. Du kallar väl matintaget du gör på en buffé (bortsett betalningen) för fritt?

Det är som sagt en normativ diskussion om språket och begreppet "fri" samt "vilja" vi har här.

Varför är det så viktigt att viljan inte tillåts vara fri för dig? Du brukar säga att det har med borgerlig vidskepelse att göra. Och jag antar att du motiverar din ståndpunkt med att idén om en fri vilja gör att folk tenderar att väga förnuftsargument mot känsloargument i sin interna bedömning av omvärlden.

Men betänk då att det är det ofria beteendet som de utagerar då. De begränsas av sin psykologi och söker döva sina behov.

Jag förordar samma medvetenhet om det predikamentet, men istället för att säga -sådan är människan; väljer jag att tala om vad människan inte behöver vara.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 09 jan 2009 15:43

Om jag skulle säga att vi inte har en fri vilja, så vore det eftersom att den inte har byggts upp av strikt oss själva. Den är ett resultat av alla våra erfarenheter under hela vårt liv, som i sin tur är beroende av våra erfarenheter under vårt hittills liv, osv. Och vi väljer inte vilka erfarenheter vi genomgår, strikt. Vi känner det vi känner, oavsett om vi vill eller inte, varför vi också förhåller oss olika till olika fenomen.

Diskussionen för min del fortsätter i huruvida jag själv (som potentiellt havandes fri vilja) benämner mig vara en faktisk del av min omgivning eller inte. Jag anser att jag är det. Var slutar grenen och var börjar lövet, liksom?

Jag anser inte att vi har en reellt fri vilja. Vi är inte ensamma om kontroll över oss.

Någon sa förresten att vi måste tro på vår fria vilja - vi har inget annat val.


Edit: Auk, valet att äta eller inte äta behöver inte alls ens vara genererat av din egna vilja. Liksom allting annat - trots att vi förvisso backwards rationalize att det uppenbarligen var så. Att säga att vi har en fri vilja tycker jag implicerar att vi är näst intill fullkomliga och att vi alltid kan hållas till svars för allt vi företar oss. Förvisso en intressant tanke, jag ska marinera vidare på den.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 09 jan 2009 15:56

Tycker mig skönja likheter i ditt bruk av karmabegreppet Minded och mitt eget bruk av situationsbegreppet, bara en iakttagelse.


Men Auk, om du inte avser den kristna varianten - det livsförnekande, till förmån för det asketiska - vad menar du då? Mitt val, vid en smörgåsbuffé må, i viss mening, vara någorlunda fritt. Men det betyder inte att min vilja är det, eller hur. Och skulle vi tänka oss en situation där min vilja är helt och hållet fri så ser jag ingen möjlighet alls att välja något överhuvudtaget, just emedan avgränsning saknas (vilket är vad möjliggör valet av det ena ovan det andra). Och ja, det är den borgerliga, självförhärligande (för att inte säga skenheliga) mystiken jag vänder mig emot.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

vigor
Inlägg: 62
Blev medlem: 03 okt 2008 12:48

Inläggav vigor » 09 jan 2009 16:23

En fri vilja är för mig en mycket vacker tanke men då inte fri i den meningen att den är totalt fri för då blir det på något sätt absurt. Då är det ju ingenting som bestämmer valen vi gör, inte ens slumpen. Men att kunna sätta upp alternativ framför oss, göra rationella överväganden om vilket vi tror är bäst, tveka etc.. det är vackert.. Men sen får man ju fråga sig varför man sätter upp vissa alternativ och var dom alternativen kommer ifrån? Varför gör vi dem rationella överväganden som vi gör? Varför tvekar vi? Precis som du säger Minded så har ju allt att göra med vilka vi har blivit genom erfarenheter (vi skulle kunna säga miljö+arv) och dessa erfarenheter är ingenting vi har kunnat bestämma över. Således känns det mer naturligt att säga att vi inte är fria än att vi är det. Men kanske är det meningslöst? Vi kanske lika gärna kan säga att vi är fria i den mån att vi kan sätta upp alternativ, tveka, rationalisera även om ramarna vi sätter upp är oundvikliga.. Fast för mig låter det inte särskilt fritt tyvärr..
"Man blir bara smartare om man spelar mot en smartare motståndare"

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 09 jan 2009 16:25

Vad innebär situationen för dig?

vigor
Inlägg: 62
Blev medlem: 03 okt 2008 12:48

Inläggav vigor » 09 jan 2009 17:25

Förtydliga gärna vad det är du vill att jag ska förtydliga?
"Man blir bara smartare om man spelar mot en smartare motståndare"

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 09 jan 2009 17:26

Situationen för mig är allt sammantaget som inverkar på en viss handling och dess utfall. Såväl rent fysiska betingelser till historiska trådar (spår) som löper samman i en brännpunkt. Ungefär nåt sånt.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

vigor
Inlägg: 62
Blev medlem: 03 okt 2008 12:48

Inläggav vigor » 09 jan 2009 17:26

-?
"Man blir bara smartare om man spelar mot en smartare motståndare"

vigor
Inlägg: 62
Blev medlem: 03 okt 2008 12:48

Inläggav vigor » 09 jan 2009 17:27

Avantgardet - sätter ord på mina tankar
"Man blir bara smartare om man spelar mot en smartare motståndare"

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 09 jan 2009 17:42

Gjorde jag? Jag tog för givet att han riktade frågan till mig. Men det var ju bra om jag gjorde det, så fick du och jag också tillfälle att vara ense :)
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

vigor
Inlägg: 62
Blev medlem: 03 okt 2008 12:48

Inläggav vigor » 09 jan 2009 17:49

Haha, mjaa jag inser nu också att frågan var riktad till dig. Men tänk så klok jag blev!
"Man blir bara smartare om man spelar mot en smartare motståndare"

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 09 jan 2009 18:10

Det är faktiskt ett intressant begrepp - både situationen och karma.

I mitt eget perspektiv skulle jag dock säga att situationen, ögonblicket, kontexten är viktigare och mer grundläggande än karma. Karma är en slags följd av det tidigare, en slags (naturlig?) konsekvens av situationen.

Jag använder själv ordet karma lite slarvigt än så länge, innan pusselbitarna fallit på bättre plats:

Karma kan dels vara det som hänvisas till med arv och miljö, dvs i princip vem man är idag, baserat på allt man varit - alla samlade ögonblick.

Karma använder jag också som subjektiv synonym till min hemmasnickrade tolkning av det kristna begreppet synd. En handling kan vara syndig - oavsett handling. Om den är det, så genererar denna därför karma, vilken lagras i personen. Spontan tanke är likhet med det sagda att den som talar sanning inte behöver komma ihåg det sagda, och den som ljuger behöver därför bära med sig en massa skit. En syndig handling, en som genererar karma - och det här tror jag är den ursprungliga betydelsen av orden - är en vars generella riktning, anda eller syfte strävar bort från stunden, ögonblicket.

Att det är döpt till synd tror jag beror på att det helt enkelt bara är synd att en sån handling är, eftersom att den lämnar en förväntan, en spänning, eller ett spöke av ord. Dvs irrelevans.

Typ.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 09 jan 2009 23:59

Har svårt att hålla koll på vad som är sagt i vilken tråd och så vidare, förhåller mig mer till personen jag talar till än till ämnet. Båda är ju nödvändiga för att någon utsaga alls skall komma till. Utan någon att rikta sig till så skulle vi inte tala, den andre finns alltid redan i mig i det jag säger när jag säger. Och eftersom jag förhåller mig till personen så menar jag mig kunna frångå ämnet lite och istället fokusera på den dialog du och jag för. Såg att du skrev om filmen "The Secret", och jag tänker på en gång: "passa dig för psykosen!". För en marxist är det hela tämligen enkelt. Det finns en fatal miss i det där sättet att tänka som "The Secret" är ett uttryck för, och det är att man helt försummar det viktiga begreppet arbetskraft. Risken finns att man faller i en traditionell idealistisk fälla och inbillar sig att den där "law of attraction" är nåt slags "kraft" eller liknande som ordnar allting till det bästa bara man tror på det. Håll käft och slicka röv, är det underliggande budskapet som jag ser det i den filmen. Inget blir gjort utan arbetskraft, och arbetskraft är exakt vad som skapar och omskapar allt omkring oss. Det är därför jag envisas med att understryka praktiken, görandet. Allt vi gör bär redan på riktning. Detta är viktigt, vilket nu kommer framkomma, för du poängterar ett slags naturlighet i nuet, före varje vilsegången teori eller abstraktion (som du kallar synd), men jag förstår varje handling som redan bärandes på en teori, och en riktning, och att bara flyta med i nuet - om språkslarvet tillåts - är helt enkelt inget annat än medlöperi. Eller egentligen bara ett slags "minsta motståndets lag". Alltså - och detta är vad jag föreslår - det som måste göras är istället att se till samhället, och strukturerna, inte individen själv och hans upplysning.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 10 jan 2009 07:05

Avantgardet jag upplever det som att du flyr min fråga, vad är det som gör att vi bör anta ditt normativa förordande av bruket av begreppen kring det som vi menar sker i anslutning till det som vi säger att vi ska göra?

Alltså, varför inte säga att viljan är fri? (det är ju ingen idé att dividera om huruvida den faktisk är det eller inte, de skepp vi lägger ut i den frågan kan vi båda lätt skjuta i sank enbart med en begreppslig piruett).

Vad tjänar vi på att inte erkänna viljan som fri?

Jag menar jag ger ju en definition som säger att viljan skall betraktas som fri eftersom vi alltid kan lägga något ytterligare inför det som manar oss. Alltså, om vi undviker det deterministiska träsket att tiden tvingar oss.

Vad mer behövs för friheten? När fången på Kumla säger att han önskar att han vore fri, inte fan menar han att han önskar att han kunde flyga, hade två stora pattar, fick äta prins bertilbakeles varje dag och att vakten fick en grisknorr på rumpan utan han önskar kort och gott att det inte fanns väggar som förhindrade att benen hans tog honom till vanans gamla marker.

Varför är "frihet" när det berör "vilja" så annorlunda? Är det inte du som lägger in något mystiskt i detta viljande? För det vill du väl ändå inte förneka oss? Att vi har en vilja, att vi önskar oss, och genom reflektion väger önskningarnas tvungna motsägelser mot varandra till fördel för det ena?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster