HUR SKA FILOSOFIN LÄRAS UT?

[LJUSUPPLEVELSE]

Vilka metafilosofiska frågor måste först besvaras ?
Ska man lägga vikt vid olika ämnen , doktriner , texter , frågor , perioder , personer , kultur...
...lektioner , diskussioner , dialog , frågor , svar , läsning...
Vilken bakgrund ska man ha innan man börjar studera filosofi?
Måste man vara 18?
Kan filosofi fördärva  barn eller kan man börja med den tidigt i skolan ?

mvh

[LJUSUPPLEVELSE]

Låt mig börja på tråden med att tycka till om när barnen ska börja studera filosofi...jag tycker inte att barnen ska börja alltför tidigt med filosoferandet , kanske 18 är en bra ålder ...om de nu är intresserade .
Eftersom jag undrar om det finns någon regering som skulle vilja ha alltför många självtänkande individer som agerar efter sitt eget omdöme
De kanske behöver skolas in i systemet först,ordentligt,innan de får ta del av filosofin.
Jag började upptäcka mig själv först vid 12 års åldern , det var då jag självständigt kunde börja ta beslut och struntade mer och mer i rekommendationerna...för vissa kommer den tidpunkten tidigare , för andra senare och för vissa...aldrig.
Jag kom i kontakt med f. redan vid 13 års åldern när jag fick en massa böcker från en granne som skulle göra rent i förrådet och började läsa på...sedan hade jag vänner som var intresserade av politik och filosofi.
Det har varit till både gott och ont.Gott för att jag blev mindre blind efter det och ont av samma anledning.
Barn måste få vara barn ett tag , sade föreståndaren under min tid som barnskötare för många år sedan...

mvh

[J R Auk]

Själv förordar jag att vi börjar lära filosofi och psykologi, båda med moralisk skepsis som grund, så tidigt som vi börjar lära något.

Skolsystemet gör vad Marx talade om, och gamla punkare sjunger om, (ut)bildar (till) maskiner.

Sen finns det även en pedagogisk idioti i att förlägga abstrakta studier som geografi, Sveriges åar, sjöar och städer med län och kommuner vid tidig ålder. Med åldern slutar geografi bli abstrakt och vi relaterar till mer än det kilometerstora område som vi cyklat i som 6 åringar, eller de disparata zoner som eventuella landställen utgör.

Nej skall det läras pedagogiskt så skall det läras där intresset är, och som barn, innan pubertet, så är vi experter på att läsa känslor och beteenden. Barnaögon är som hökar i dessa avseenden, och just därför har psykologi sitt berättigande.

Vidare matas vi med myter från alla bortkomna själar som vill imponera på oss som barn, historier om stordåd, tomtar och troll, och där finner filosofin sitt berättigande, då vi anar att sanning inte alltid ligger i ord. Vi anar kapaciteten för lögn och motsättning hos människor (och behöver behandla det), och det inte bara när stålmannen hävdas klara sig från rost i kallingarna.

Ps. Varför den moraliska skepsis som grund? För att endast genom att få bygga en egen moral kommer vi slippa brottet som de flesta behöver för att "förverkliga" sig själva som individer, vid den tid då vår empati flyr och vår intuitiva (biologiska) höksyn för känslor och mimspel försvinner (statistiska hårdfakta).
Det som antas kan passera och få rot och fäste så det aldrig släpper, det som vi bygger själva vårdar vi ömt. Ds.

[Minded]

För att kunna lära ut något på det sätt skolorna gör - som ett arbete, en uppoffring man står ut med för pengarna (för något annat än själva görandet) - krävs en form. Matematik. Filosofi. Geografi. Osv. Och dessa ämnen ska inte gå in på varandra. Vilket förvisso är irrelevant i verkligheten. Själva formaliseringen kan vara skurken i dramat. Själva definitionerna.

Om allt man utsätts för är strikt uppdelat, så är det förvisso inte underligt att man själv blir det också. På tal om maskiner som består av delar, istället för tydligen en människa, som inte reellt sägs bestå av mindre delar i samma bemärkelse.

[Fication]

Lär framför allt ut verktyg och vettiga värderingar - Språk, matematik, logik/kritiskt tänkande/förhållningssätt, kroppsarbete (-rörelse) och döda inte kreativiteten på de små liven. Filosofiska frågeställningar tycker jag man ska vänta med, såvida inte barnen självmant börja ställa frågor.

[Logos]

Som undervisande lärare i filosofi håller jag helt med Auk.

Filosofi bör introduceras mycket tidigare (lågstadiet), i små doser.

Varför gäller 2+2=4? Jo för att det är så vi benämner ett visst fenomen?

Varför är både pingviner och starar fåglar? Jo för att vi kategoriserar på det sättet.

Vem bestämmer vad pengar är värda? Varför är vissa saker bra och andra dåliga etc? Är vetenskapliga teorier objektivt sanna?

Den här typen av frågor förekommer säkert i klassrummen till och från, men borde förekomma systematiskt i undervisningen. Min treåring är redan på varför-nivån i vissa frågor och jag är övertygad om att detta borde kunna fångas upp i högre utsträckning och att elever skulle kunna läras att själva ta ställning till "sanningar".

Filosofi borde definitivt bli ett kärnämne både i högstadiet och gymnasiet och dessutom integreras i fler kurser.

I nuläget läser kanske 30-50% av landets gymnasister 50 timmar filosofi, som inte sällan har karaktären av idéhistoria. Jag har märkt att det finns ett stort intresse hos många elever att kritiskt granska framförallt samhällsfrågor. Det som är svårare att sälja är ofta alla nya begrepp.

[LJUSUPPLEVELSE]

Sedan måste man någonstans fråga sig vad som duger till att anses vara en filosofisk fråga ; medan vissa filosofiska frågor är lättare att svara på , så är andra mkt svårare...
Min åsikt är att frågan : pappa , vad betyder abstrakt tänkande ?
är lättare att svara på än...
pappa , vad är meningen med livet ?



Kan man egentligen kategorisera filosofiska frågor enl svårighetsgraden...?
Ska man komma med färdiga svar till barnen ?
Vilka typer av filosofiska frågor ska jag prioritera ?

ps jag vet också att det är lättare att fråga än att svara  :P

mvh

[Logos]

Frågorna i sig är inte så svåra. Det är en del av svaren som är knepiga.

Prova: Vad tror du? Varför tror du det?

[LJUSUPPLEVELSE]

Ska man komma med färdiga svar till barnen ?
Ja till en viss del men uppmana dem att tänka till sjäva , alltid.


Vilka typer av filosofiska frågor ska jag prioritera ?
Frågor om moral , sociala roller och strukturer , det får de nytta av , direkt.

Kan man egentligen kategorisera filosofiska frågor enl svårighetsgraden...?
Jo, man kanske ska börja med terminologi och fortsätta med vardagliga/samhälleliga frågor...man borde kanske kategorisera frågorna efter frekvensen...hur pass ofta de dyker upp dagligen...

Ansvaret är ändå väldigt stort och vem ska man lita på om inte Sokrates som ville få ut ur var och en vad de sjäva tyckte/ville...
Men är de tillräckligt stora för att inte styras?
Barnens funderingar kan vara väldigt fascistiska ibland...

mvh

[J R Auk]

Filosofi handlar inte om att ge svar utan ledning i frågandet. Alltså en metod för att fråga.

Enligt mig i alla fall.

Så en filosof är då den som vet hur man frågar sig på "rätt sätt".

Inte den som har de rätta svaren.

[Minded]

Kan du utveckla det?

[LJUSUPPLEVELSE]

...man kanske ska låta bli att övertyga barn om något deterministiskt/fatalistiskt  synsätt på tillvaron iaf , även om man själv är övertygad...
Jag ser ingen nytta med det  :roll:
...eller ?

Däremot , orsak och verkan...  


mvh

[Anders]

Rent praktiskt tror jag det är svårt att lägga nåt tidigare än för en humanistklass(eller vad det nu heter nuförtiden) på gymnasiet. Har svårt att se det funka för en högstadieklass. Jävla flum(eller hur det uttrycks i det här milleniet). Möjligen på nån skyddad friskola.

[Avantgardet]

Filosofi är inte krångligare än nåt annat, förstår man begreppsapparaten så greppar man ämnet, och precis likadant är det på alla andra områden. Skillnaden i detta fall är att filosofin är hemskt undanskuffad som det är, och framstår därför som kryptisk och svårforcerad. Detta löser man bäst genom att göra den filosofiska begreppsapparaten till en del utav det allmänna talspråket. Så jag säger raka motsatsen till vad du säger, Anders. Håller med om det som Auk tar fasta på - filosofen som den som vet hur frågor skall ställas. Det finns inte bara rätt och fel i fråga om svar, utan det finns också rätt och fel i fråga om frågor - givet att vi erkänner något som rätt och fel. Att lära barnen att ifrågasätta kan knappast göras utan att få den egna auktoriteten undergrävd, varför kritisk tänkande olyckligtvis hemskt sällan lärs ut.

Förövrigt, frågan: "vad är en filosofisk fråga?" är just "en filosofisk fråga".

[kWee]

jag tror barn o. ungdomar skulle trivas på  filosofitimmar, vad tonåringar anbelangar kan de ju alltid ifrågasätta sin lärare..det är väl vad alla tonnåringar vill