Sinnenas psykologi och fenomenologi

[Avantgardet]

Talas kanske lite för lite om hur vi individuellt uppfattar vår omvärld. För mig har hörseln alltid varit det primära sinnet. Har aldrig tagit en anteckning i hela mitt liv, det tar bara uppmärksamhet från lyssnandet. Hörseln är ett sånt där lustigt sinne som vi aldrig kan stänga ute. Vi kan inte som med synen blunda och komma undan. Och hörseln har också egenheten att på ett direkt emotionellt plan tala om avstånd. Hur nära eller långt borta något ligger - vare sig det är något glädjande eller (och då är det tydligt) skrämmande. Det är sensuellt på ett helt annat sätt än synen därigenom.

Hur är ni funtade? Vilke/vilka sinnen förlitar ni er på, och hur förhåller ni er till dem? Vilken roll tror ni att det spelar för hur ni uppfattar, tolkar, och förstår er värld?

[Minded]

Synen  Jag hör dåligt på ena örat.

Det är kul, tydligen avspeglas dessa preferenser också delvis i vårt språk. Man talar om uppfattning på ett sätt som relaterar till sin preferens. De är förvisso förlängningar av oss själva, så det bör reellt manifesteras på samma sätt i alla annan teknik också, mer eller mindre tydligt. Eftersom att vi - uppenbarligen - identifierar oss med det.

[Avantgardet]

Ja, helt visst är det så att det måste påverka oss, och jag tänkte det kunde vara kul att försöka läsa sig själv med utgångspunkt i våra förhållanden till våra sinnen. Har själv nedsatt hörsel på ena örat (jammade en massa i betongbunkrar som tonåring, utan att värna särskilt mycket om att använda hörselskydd). Kan tänka mig att de som förlitar sig mer på synen lättare urskiljer strukturer och mönster, medan den som förlitar sig mer på hörseln tänker mer i serier och följder. Även parallella serier tror jag hörseln ger bättre än synen, då synen inte tycks vilja komma utanför sin egen brännpunkt.

Vad med lukt, smak, känsel?

[vigor]

Själv har jag ett hål i näskiljeväggen för att jag petade för mkt i näsan när jag var liten så när jag försöker lukta blir det oftast bara korsdrag i näsan! Sen håller jag nog med dig om att hörsel är det primära eller i alla fall det jag skulle prioritera. T ex skulle jag hellre vara blind än döv. Som blind kan du fortfarande ta del av vårt vackra språk som jag på ett sätt tycker gör oss till dem vi är. Självklart har den döve också ett språk men man får ju helt andra begränsningar i kommunikationen med andra männuskor. Nu har ajg givetvis utgått från att man har handikappet från födseln.

[Minded]

Jag arbetar aktivt med att sluta bero av synen på det sätt jag hittills gjort omedvetet. Man skulle kunna säga att jag närmar mig känseln istället, men det låter inte precist. Jag arbetar istället mot att kontrollera min egen uppmärksamhet. Med historien kommer också att jag tränar aikido sen ett par år tillbaks, vilket helt går i linje med detta, specifikt fysisk träning för det - skithäftigt.
Nej, inte min känsel - jag tränar min intuition. Min magkänsla. Det är förvisso troligen att aktivera alla sinnena, samtidigt med (så liten som möjligt) ansträngning gentemot att inte hänga sig kvar vid dessa. Att låta varje ny stund skapa sig själv, eller skapa varje ny stund själv.

Fan vilken omställning det är... Någon found that; What feels pleasant, seldom is beautiful for the eyes.

[Fication]

Är nog dominant kinestetisk, rörelse och beröring.

Intuition, hur ska vi definiera det? En medvetenhet för den egna uppmärksamheten och de inre processerna?

[Minded]

Ah, att definiera intuition.

Det är att närma sig här och nu. Nu också. Och nu.

[Avantgardet]

Det kinestetiska präglar nog också mig i stor utsträckning - följer ju av att ha spelat gitarr praktiskt taget hela livet. Skulle också förklara varför jag så ofta sveper in min själ i bomull. Hur är det förresten med lukten? Vill nog påstå att lukten är något osynliggjord i vårt samhälle, samtidigt som den är oerhört viktig. Tänk på alla syntetiserade lukter som folk använder. Tycker själv om det lite halvsmutsiga. Just eftersom det är mer avslappnat. Som nedsjunken i en plyschsoffa med säckiga pyjamasbyxor, inget på överkroppen, med pipa och BIC-tändare i respektive hand. Hej, okej, vem orkar gå och duscha? Och varför? Så länge man inte luktar så att det blir outhärdligt. Lukten är på sätt och vis ett subtilt sinne. Men oerhört avgörande för våra sinnesstämningar. Går det vara nedstämd på ett ställe som luktar nygräddat? Det är nästan hypnotiskt skulle jag säga.

För barn är luktandet och smakandet oerhört framträdande, vad jag förstått, men var tar det sedan vägen för nånting händer där, eller hur?

[Minded]

Lukten anses näst intill irrelevant. Men för något år sen hörde jag om stormarknader som släppte ut små doser av vanilj i butikerna - vilket ökade köplusten. Tror choklad sänkte den, eller i stil med. Eller att det var olika mellan könen på något sätt, om vilken doft som var bäst att handla i.

Gällande småttingarnas omställning mellan sinnena, så känns det ju som att det gäller olika perspektiv om världen. Varken synen eller hörseln kan göra mycket sense, eftersom att de inte har några distinktioner för dem, de vet inga gränser, varför det typ är onödigt för dem att ta in större sas områden. Smaken är ju tämmerligen begränsad just till munnen, dvs kortsiktigt, men tydligen potentiellt utforskande.

[Minded]

Vi vuxna är också kapabla till finmotorik - vi kan skriva rätt schysst på ett tangentbord exempelvis. Men barnen är förvisso mer öppna, mer flödande, mer relevanta. De skrattar om de är glada, och gråter när de är ledsna. De gör inte samma socialt relevanta distinktion mellan olika former av varande. De är fortfarande kreativa, rena, faktiskt. Där vi går och spänner oss både i magen, axlar och ansikte. Ta ett litet barns blick - som förvisso är själens spegel. Ibland kan det upplevas som svårt, konstlat att själv bemöta en sådan blick. Vilket förvisso är en ganska irrelevant tolkning av situationen, men som likväl är vanligt förekommande.

[Fication]

Har vi haft den här uppe tidigare?

http://fr.youtube.com/watch?v=iG9CE55wbtY

Bra som fan.

[Logos]

Synen är mitt primära sinne, utan tvekan. Jag försöker alltid visualisera saker och har relativt lätt för att koppla ihop ansikten med namn etc.

Jag har en vän som helt saknar luktsinne. Det är egentligen inga större problem, just pga att så lite av de gemensamma beskrivningarna av upplevelser utgår ifrån lukten. Men hans uppfattning av vissa fenomen måste ju till stor del skilja sig från andras.

[Avantgardet]

Hur går estetiska bedömningar till i relation till våra sinnen? Har vi olika kriterier på "skönhet" (eller det goda) beroende på vilket sinne vi tar fasta på?

[scirocco]

Nget sinne går att stänga av. Sola och blunda. håll för öronen.Håll för näsan,funkar,men inte länge

[Logos]

Hur går estetiska bedömningar till i relation till våra sinnen? Har vi olika kriterier på "skönhet" (eller det goda) beroende på vilket sinne vi tar fasta på?

Kanske. Det finns ju antagligen ett visst mått av kulturell prägling med här också.