Om förståelse och objektiv kunskap

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 21 jan 2009 02:29

Rorschach skrev:
Avantgardet skrev:
Rorschach, själv anser jag att analogin är glasklar. Förstår inte vad som är problematiskt med att skilja kunskapens objekt från kunskapen själv, utan betraktar det som en självklarhet.


Det skulle antagligen framgå tydligare om du kunde ge ett exempel på en kunskap. Om vi har meningen "x är en kunskap", vad kan vi sätta in istället för x som gör meningen sann?


Man brukar väl i regel mena att kunskap är ett slags förvärvade insikter och/eller förmåga. Om matematik = kunskap, så innebär det att den som har kunskap om matematik måste ha matematik om matematik, vilket förefaller konstigt. Man kan givetvis förvärva en kunskap såväl i som om matematik. Känns emellertid som att jag bara spaltar upp självklarheter här.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 21 jan 2009 15:26

Avantgardet, det finns ett talesätt som förtäljer att "varje slav under sin last har en tyrann till herre". Ge akt på det innan du varseblir dess krassa existens!

J R Auk, du uppvisar en förträfflig klarsynthet med dina tankars verksamhet. Fast jag undrar om inte du beträffande logiken och dess förtjänster har föresatt dig att bygga upp ett problem där det i själva verket inte finns ens utrymme för något problem; en tankekonstruktion?

Logiken är inget som i sig är förbundet med värden och omdömen utan är enbart ett redskap som man kan,, bland annat, granska förutsättningarna för värdens och omdömens giltighet såsom det t. ex. avses med en speciell utsaga.

Din befaran om att det skulle bli ett tomt ordnande av saker står lagstiftandet för som effektivt decimerar möjligheternas mångfald. Lagar och reglementen tjänstgör begränsande för mänsklig verksamhet. Om än det hävdas att det sker till fromma för det stora flertalet så visar verkligheten att så är inte fallet. Livet är en improvisation, inte något föreskrivet partitur.

Det finns inte ett partitur så skönskrivet att det inte efter ett digert antal upprepningar blir enahanda och trist.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 21 jan 2009 16:48

Erkki skrev:J R Auk, du uppvisar en förträfflig klarsynthet med dina tankars verksamhet. Fast jag undrar om inte du beträffande logiken och dess förtjänster har föresatt dig att bygga upp ett problem där det i själva verket inte finns ens utrymme för något problem; en tankekonstruktion?

Logiken är inget som i sig är förbundet med värden och omdömen utan är enbart ett redskap som man kan,, bland annat, granska förutsättningarna för värdens och omdömens giltighet såsom det t. ex. avses med en speciell utsaga.

Din befaran om att det skulle bli ett tomt ordnande av saker står lagstiftandet för som effektivt decimerar möjligheternas mångfald. Lagar och reglementen tjänstgör begränsande för mänsklig verksamhet. Om än det hävdas att det sker till fromma för det stora flertalet så visar verkligheten att så är inte fallet. Livet är en improvisation, inte något föreskrivet partitur.

Det finns inte ett partitur så skönskrivet att det inte efter ett digert antal upprepningar blir enahanda och trist.


Det omdömet tackar jag för. Men till det du efterföljande påstår vill jag ge en fråga i respons.

Låter du då logikens "sanning" stanna inom logikens system? Giltighet är inte vad jag menar med sanning här, eftersom giltigheten ges av det redan antagna (vad undersöker vi annars med redskapet logik?).

Alltså min fråga rör egentligen inte logiken som verktyg eller som ett system, utan hur vi brukar logiken. Allt för ofta så har jag hört att om man brukar logik så kan man gå från sanning till sanning. Vilket är absurt för mig, jag har aldrig sett att logik skulle ha en sådan beskaffenhet att den ger oss en sanning, och sen låter oss härleda andra från dem.

Jag är helt för användandet av logik, men jag tycker inte att det har något med sanning att göra. Och därför också har en underordnande roll i alla större och bredare aktiviteter vi företar oss (större skall här beteckna något likt mer meningsgivande). Sanning har här en lös betydelse, många olika definitioner behåller min meningsintention. Själv förstår jag sanning mest som en attityd. Ett modus.

Så antar att jag ställer mig frågan om du menar dig att logiken ger dig skäl att bete dig si eller så?

Instämmer till fullo med ditt avslut.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
LJUSUPPLEVELSE
Inlägg: 939
Blev medlem: 20 nov 2008 11:45
Ort: någon som söker sin själ.

Inläggav LJUSUPPLEVELSE » 21 jan 2009 16:52

Jag har känt folk som kan matte i huvudet men kan ändå inte urskilja om de har 4 eller 5 ELLER 20 kronor framför sig, iaf till en början , de har varit så stressade av sin sjukdom... :roll:
Så att säga att kunskap är något som klart kan förklaras m hjälp av matematik är för mig ingen självklarhet heller...
Folk uppfattar saker olika , och någon som lider av färgblindhet ser också färger , och är det han som är färgblind eller är det resten som är överfärgseende :shock:
Tänk om man klarar sig bättre i matematikens värld genom att vara en medelmåtta på matematik?
Jag spelar sämre biljard m glasögon på , min långsynthet gör att jag får bättre perspektiv vad gäller uppspelen ,när jag spelar utan glasögon:wink:
Sedan är det så att de barn som tidigt lär sig schack har ett betydande försprång vad gäller att lära sig matte sedan...man skulle kunna säga att de kan mattens matte... :)
Jag skulle vilja säga att det handlar mer om igenkännande av mönster. :wink:

ps avant , upprepa nu filosofiimperialismens mantra: "jag vet att jag ingenting vet..."
"jag vet att jag ingenting vet..."
"jag vet att jag ingenting vet............  :wink:



mvh :)
1965are...ikoniskt halvlärd kvasifilolog,metaretoriker,preprotoauktoritet, ärkehemipseudofilosof och megapsykodianoia.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 21 jan 2009 18:00

Nu skulle ju den traditionella filosofin betrakta det som just en objektiv sanning, eller nåt liknande, detta med "jag vet att jag ingenting vet", emedan det ju är ett vetande av något, nämligen att jag inget vet (utöver detta - skulle rätteligen tillfogas, om man vill vara noga). Och det är ju just på så sätt Sokrates skiljer sig från sofisterna, som sysslar med det sannolika, alltså det som är likt sanning, lånar dess sken så att säga, men vilket är ofullständiga (relativa) sanningar; och från retorikerna som som endast bryr sig om skenet som sådant, det som verkar sant, synes sant, eller synes sannolikt, men som inte nödvändigtvis behöver vara det. Varken retorikern eller sofisten tror alltså på någon absolut sanning, vilket ju såväl Sokrates som hans uttolkare Platon gör.

Grejen är för att åstadkomma detta, denna objektiva sanning, måste de postulera den där eviga idévärlden. Alltså metafysiken. Men var finner vi idévärldens idé? Var finns den? På så sätt undsmiter själva centrum den struktur som de själva instiftat. En sådan implicit inkongruens finns inherent i varje metafysik. Det är i själva verket en förutsättning för varje metafysik att den är ofullständig på detta sätt (allusioner till Gödel brukar man göra i detta sammanhang). Det partikulära och kontingenta är det faktiska, medan idéplanet är en abstraktion. Givetvis har alla idealister fel när de går från den verkliga världen till sin idévärld, och stannar upp i den och därifrån kastar om ordningen och hävdar att den är den ursprungliga medan den verkliga världen bara är "sken". Själv är jag som jag förklarat ett par gånger för dig ingen filosof. Post-filosof möjligtvis, eftersom jag inte inbillar mig att filosofin i någon egentlig mening är möjlig. Samtidigt går det inte bara avfärda den, då den genomsyrar vårat språk. Alla grepp man skulle kunna använda för att förkasta metafysiken skulle själva kräva samma metafysik som den avsvär sig. Så vad kan man göra? Vad är din strategi? Har du nån?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 21 jan 2009 18:44

Och vad är en post-filosof undrar man ju då. Hur vet du att det partikulära och det kontingenta är det faktiska? Har du månne en idé om detta?

Vidare måste vi anta att det objektiva, dess objekt, inte är det faktiska då? Enligt din utsaga.

Är det så att världen ger sig själv genom sig själv då? Skall vi lita på dig eftersom du bara talar om det som är dig givet och inte det som du söker upprätta menar du?

Jag tror faktiskt inte att idealister går från den verkliga världen (den kontingenta och partikulära) till idévärlden. Jag tror snarare att de menar, som du ibland drar upp, världen ges endast genom idén, i din terminologi språket, och att det är därför som idévärlden är mer verklig. Och den kontingenta, partikulära världen, den som kräver idén om för att ta form, blir materiell endast genom vår rörelse.

Betänk Platon tex, inte säger han att du går från den här världen till idévärlden utan han säger att du återgår till den.

För övrigt hur skall du ha det, är allt text och all text metafysik eller inte? Börjar tröttna på det där metafysikbegreppet som ständigt finns dig till hands i alla möjliga former.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 21 jan 2009 18:59

Du får väl tröttna bäst du vill, det är ju inte direkt mitt begrepp utan den fundamentala principen för all filosofi, så den får du dras med i vilket fall som helst, inte sant? Det är en fråga som intresserar mig, skiter väl i vad du tycker. Platon säger en sak, men i det han gör så visar sig en annan. Samma gest finner vi hos Descartes. Hans slutsats förutsätter ju tvivlet på den yttre världen, alltså ett förutsättande av den yttre världen och dess negerande. Det är ju också lika sant att säga att språket omöjligt skulle kunna ge oss världen om inget fanns som gav språket, språket kan väl inte vara sitt eget upphov? Jag tar ställning i vissa frågor, tycker jag kan kosta på mig det, så du slår in öppna dörrar här. Att den eviga idévärlden inte är den "ursprungliga" är självklart, om man betraktar vad en idealitet i själva verket är. Du har stora problem med detta, vilket jag tjatat på de senaste veckorna, jag vet, men kan man klandra mig för det? Den faktiska världen är ständigt undflyende, den är aldrig densamma, utan först när vi gör en idealitet av ett ögonblick, fryser ett ögonblick i språket, dubblerar ögonblicket på så sätt, och gör det möjligt att upprepa för all tänkbar framtid, först då har vi att göra med någon "evig" idévärld. Svårare är det förstås att förklara hur idévärlden skapar materia. Eller vill du göra ett försök?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
LJUSUPPLEVELSE
Inlägg: 939
Blev medlem: 20 nov 2008 11:45
Ort: någon som söker sin själ.

Inläggav LJUSUPPLEVELSE » 21 jan 2009 22:43

Vad är din strategi? Har du nån?

Min strategi är som vanligt , att vara öppen för åsikter och intryck,och sedan med logikens hjälp , i mitt fall... logik=igenkännande av mönster, kunna placera min upplevelse inför framtida utvärderingar eller handlande.
Att jag går med på allmänt erkända "sanningar " fyller ett syfte i att behålla mitt samhälleliga deltagande , som i sin tur ger mig mer i form av "sanningar" och "kunskap" än jag någonsin själv skulle upptäcka om jag hade behövt återuppfinna elden och hjulet...och andra saker som jobb och förhållande och barn och bil osv...
Att syssla alltför mycket med metafilosofiska eller metafysiska frågor är ett slöseri med tid och energi , då jag har en annan agenda för tillfället , och när upplevelsens ljus går igenom min logiks prisma , väljer jag att bryta ljuset på ett sätt som lyser upp mina uppsatta mål ...
Vad gäller objektiva (vetenskapliga) sanningar och idevärlden , så har vi inte upptäckt hela idevärlden än och kommer aldrig att göra det så länge vi är människor och inte Gudar , (i ditt fall metafilosofins halvgud).
Vi får leva med att acceptera vissa sanningar som objektiva med hjälp av axiomatiska principer. :roll:

mvh
1965are...ikoniskt halvlärd kvasifilolog,metaretoriker,preprotoauktoritet, ärkehemipseudofilosof och megapsykodianoia.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 22 jan 2009 01:49

Jaha nu har logik blivit detsamma som egennyttans moral? Resten av ditt inlägg begrep jag inte. Såg bara nåt vanligt misslyckat och impotent försök från dig att trycka till mig. Så varför envisas du? Slutligen, du som menar dig förstå det här, hur skulle man kunna undgå att syssla med metafysik om man sysslar med filosofi?  :roll:
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 22 jan 2009 04:29

Avantgardet skrev:Det är ju också lika sant att säga att språket omöjligt skulle kunna ge oss världen om inget fanns som gav språket, språket kan väl inte vara sitt eget upphov?



Det här har jag länge undrat. Och tycker du bör besvara. Ord är idealiteter säger du nu, fast vi vet att idealiteter inte finns utan bara är tecken i fakticiteter. Förut har du sagt det vara metafysik. Det blir snårigt värre att hänga med.

Tankar utan ord finns inte. Och det som inte har en tanke existerar inte hos oss, eller hur, inga sinnesförnimmelser utan begrepp skall vi ju tillåta heller?

Så jag ser inte hur språket kan uppstå ur något. Och jag ser inte hur världen kan ge språket, som om det kom färdigt formulerat för att vi efter att ha mottagit ordet skall kunna föreställa oss det vi ser.

Du kan väl slänga in en förklaring kring "vad en idealitet i själva verket är" när du ändå är i farten. Jag ser inte det som så uppenbart.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 22 jan 2009 06:50

J R Auk, logiken ger mig aldrig skälen för mitt beteende förutom vid problemlösande, samt diverse spel vars fundament är logik som t.ex. schack.

Logiken är, som jag tidigare nämnt, redskapet med vars hjälp jag jag kan redogöra konsekvensen för, inte bara mitt utan även andras, beteenden.

Det vardagliga beteendet styrs i möjligaste mån improvisatoriskt. Jag ska inte sticka under stolen med det faktum att jag med åren successivt gett efter för bekvämligheten, ty som fri individ gör man av sig med dom materiella behoven. Frihet är omvänt proportionellt mot mängden beroenden. Det ligger mycket i det Janis Joplin ville framföra med låten Bobby McGee: "Freedom is just another word for nothing left to loose!" I dessa tider av strävan mot materiellt överdåd, samt själslig armod blir en fri individ hänvisad vägen med tillhörigheterna i ett par plastkassar, vilket inte alls är störande för vederbörande eftersom denne förlitar sig på sina egenskaper. Har full tilltro på sig själv. Det är i det tillståndet individen förmår älska samtliga medmänniskor. Denne har inget behov av att peka finger åt någon annan utan finner alltid något sätt att dela ut positiva förstärkningar även till den mest föraktade medmänniskan. Jag skulle vilja beskriva det tillståndet som att det närmast kan liknas vid det slags eufori som den nyfrälste upplever. Fast den fria individen gör det utan någon gud. Jag skulle kunna gagga hur länge och hur mycket som helst om detta tillstånd utan att fördenskull bli mera begriplig. Det är något som måste upplevas av respektive individ själv. Inte heller kan någon förpassa en annan in  det tillståndet som frihet innebär utan det är någonting som var och en måste ge sig själv, ty annars är det inte frihet, som ju är detsamma som oberoende. Men man kan alltid ge sin medmänniska vägledning.

En fri individ har kommit till insikten att varje människa gör sitt bästa varje gång denne gör eller inte gör något. Vad en människa gör styrs av ett par variabler; miljön och arvet. Bägge faktorerna varierar från ena ögonblicket till nästa. Det är lätt att inse att även dom ärftliga egenskaperna är högst varierande från en stund till en annan. Det är bara att föreställa vilka förnäma beslut människan gör under kraftig överhäng. Många gånger synnerligen irrationella, men ändock det bästa vederbörande kunde prestera just då.

Man måste ha förståelse för såväl fysiska som mentala handikapp. En utan ben springer inte särskilt fort, liksom en utan fungerande hjärna inte tänker särskilt väl, eller hur?

Under alla tider har människan försökt att straffa fram ett bättre samhälle, vilket alltid har misslyckats och kommer även alltid att misslyckas. Och vad hjälper det att straffa en individ när denne, trots allt, har gjort sitt bästa.

Men en sak upplever man som fri individ och det är omöjligt för medmänniskorna att placera vederbörande på någon bestämd plats i den fiktiva sociala hierarkin.

En annan konsekvens för en fri individ blir med ofrånkomlig nödvändighet att denne hamnar i sinkabirum, vilket denne låter rinna av sig som vatten på en gås. I det tillståndet kollar man sällan efter om lagen tillåter, vilket den sällan gör, att man hjälper en medmänniska i nöd.

Tänker inte oombett att trötta ut med ytterligare detaljer utan önskar var och en förmå älska sin nästa.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 22 jan 2009 09:16

Fegt Auk, men jag ser inget problem för min del. Det faktum att vi inte kan tala om nån värld utanför språket har aldrig implicerat att där inte skulle finnas någon värld utanför språket. Jag har aldrig hävdat att språket är världen (eller: = världen), nej, jag har uttryckligen sagt att språket upplåter världen, vilket är nåt annat. Vill du göra ett försök nu? Hur skapar språket världen (vilket ju är en helt annan fråga)?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Åkes granne
Inlägg: 1601
Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
Kontakt:

Inläggav Åkes granne » 22 jan 2009 09:27

Vill bara säga att jag inte hyser något agg mot dig Avantgardet, det hoppas jag du förstår. Det skulle vara kul om du försökte förstå nya idéer, det är ju en sån sak.

Du har någongång glömt bort att det är en process -språket (använder jag här, eftersom jag medvetet relaterar "till din NIVÅ" -en grad av upplysning, det är inte ens "fel", utan en sanning beroende på var man står -alla bör lära sig detta), du har upplevt vetskap och död i händelser, och fäst ditt ord vid detta.

Fel, fel, fel -nja.

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 22 jan 2009 09:54

Det är väl på sätt och vis att i det här snöret klargöra vad jag kommit fram till beträffande ekonomins roll i den tillvaro vi samtliga med eller mot vår vilja medverkar i.Det är ju förståelse och objektiv kunskap vi tröskar.

Tyvärr går det inte att konstruera ett ens tillnärmelsevis rättvist samhälle med ekonomi som bas. Denna totalt mänskliga påfund frånvisar allt vad begreppet förtroende innebär, vilket borde vara den självklara grunden för ett samhällsbygge.

Människan är nödgad att producera varor och tjänster mot betalning i pengar. Pengar tycks skenbart vara ett nödvändigt ont för behovens tillfredsställelse. Det räcker inte med att vara hungrig för att erhålla mat hur jävla civiliserad än människan anser sig vara. För att få mat krävs det pengar. Det kan alla som svultit ihjäl, samt dom som är på väg att intyga. Att det ett barn i svält är ett groteskt faktum, men ändå vill människan se sig som en civiliserad varelse, till och med som skapelsens krona, vilket denne tycks göra utan att skämmas.

När produktionen sker mot betalning blir det primära ofrånkomligt att utföra dom obligatoriska figurerna som krävs för åtkomsten av pengar. Vad än å vem som helst än säger medför detta att kvaliteten blir en andrahandsfråga, ty när väl det obligatoriska väl är uträttat så struntar man i resten.

I och med att det ställs upp ekonomiska ramar som man inte när tillåten att överskrida för färdigställandet av diverse varor och tjänster blir den självklara konsekvensen att det sällan används det optimala kunnandet och det bästa virket och råvarorna, samt att i samband med varjehanda vårdåligganden utförs med undermåligt resultat.

Det är skrämmande väl befriat från sunda visioner hos dom folkvalda. En herrans massa parasiter gapar om nödvändigheten att lönearbeta, vilket ju ett väldigt ungt påfund i tillvaron. Fackföreningarnas tjänstehjon gapar om arbetstillfällen för medlemmarna. Fast i mångt och mycket är det den egna sysselsättningen dom värnar.

Är inte det på tiden att individen ställer den självklara frågan och undran över vad i all världen har vi all den tekniska utvecklingen till. Jo den tycks enbart tjäna till att förse dom med mera som redan har det mesta för att dom som ingenting har heller ingenting kommer att få, vilket bekräftas av att det fortfarande dör ett barn i svält var tredje sekund.

Förekomsten av politiker är bara en bekräftelse på människans avsaknad av egna åsikter, samt en oförmåga till självständigt tänkande.

Obama, den färskaste av frälsarna, är installerad. Jag har svårt att tro att han gör särskilt mycket bättre från sig än föregångarna. Han har säkert goda avsikter, vill jag tro, men räcker knappast till att rätta till skevheterna i vår tillvaro. Det gör ingen så länge vår trygghet förankras i någon form av ekonomi. Det är jag säker på.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 22 jan 2009 10:06

Får be om ursäkt för att vi hamnat så off-topic. Hittade dock ett stycke hos Gadamer som kan vara intressant för såväl herr Auk (i synnerhet i anknytning till frågan om "fri vilja") som för Åkes granne, som den allmänt filosofiintresserade:

Hans-Georg Gadamer skrev:På ett gåtfullt sätt förblir förnuftets behov av enhet otillfredsställt medan forskningen går framåt. I stället har det på ett förvånande sätt lärt sig att finna sig tillrätta i en mängd specialiteter, vilka i sin tur var för sig besitter den specifika och enhetliga struktur som kännetecknar system. Mig tycks det vara av symbolisk innebörd att systemteorin har trätt i systembyggandets ställe.
Naturligtvis föreligger här en stor betydelseförändring hos ordet teori! Vad ryms i denna förvandling? Ordet teori, det vill säga theoria, är ett grekiskt ord. Det anger den egentliga bestämmelsen hos människan, denna kuvade och underordnade uppenbarelse i universum, att hon trots sin litenhet och sin begränsning har förmågan att rent skåda universum. Men enligt grekiskan skulle det vara omöjligt att ”ställa upp” teorier. Det låter ju som om det var vi som ”utformade” dem. Ordet anger inte, som ett på grundval av självmedvetandet tänkte teoretiskt förhållningssätt, den distans till det existerande som ger oss opartisk kunskap om det som är och som därmed underkastar detta en anonym makt. Distansen hos theoria handlar snarare om närhet och tillhörighet. Theoria betyder ursprungligen deltagande i festtåget till gudarnas lov. Att skåda de gudomliga tilldragelserna är inte detsamma som att oengagerat fastställa ett sakförhållande, eller att betrakta ett praktfullt skådespel, utan innebär ett äkta deltagande i skeendet, en verklig närvaro. Mot detta svarar ett varats förnuftighet, denna den grekiska filosofins stora hypotes, inte primärt karakteriserar det mänskliga självmedvetandet, utan varat självt. Varat är helheten och framträder som en sådan totalitet att det mänskliga förnuftet snarast måste tänkas som en del i denna helhets förnuftighet och inte som ett självmedvetande, som uppfattar sig självt i förhållande till helheten. Sålunda tycks det vara på en annan väg som det mänskliga medvetandet fördjupar sig i och formar sig själv: inte vägen inåt, som Augustinus anbefallde, utan en väg som innebär full hängivelse i det yttre, där den som söker ändå finner sig själv.



(Håller förövrigt, alls inte med dig Erkki, i ditt nedlåtande människoförakt. Det är en lika giltig slutsats, och enligt mig mer befogad, att politikernas förekomst snarare visar på att makten skiljt det politiska från det verkliga livet och inte att den vanliga människan skulle vara dum eller oförmögen, bara naturligt ointresserad.)
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster