Om förståelse och objektiv kunskap
Moderator: Moderatorgruppen
Allra ödmjukaste ursäkter utifall jag uppfattas som människoföraktande, inte alls min avsikt utan tvärt om.
Makten, vad avser med makten? Detsamma som jag kanske; styrandet av utvecklingen har överlåtits i händerna på ägandet, vars enda strävan är att garantera sin egen fortlevnad,samt eventuellt utökande av sig själv, vilket i sin förlängning medför att dom som ingenting har kommer heller ingenting att få.
Hur kommer du fram till slutsatsen att jag anser den vanliga människan vara dum? Inte heller tror jag att den vanliga människan är så ointresserad som du tycks tro utan ett resultat av insikten i hur meningslöst det är för en enskild individ att få sin stämma hörd, vilket i och för sig inte är särskilt viktigt. Det viktiga består i att i möjligaste mån undvika att vara delaktig i någonting som inverkar menligt på den tillvaro som vi verkar i, för att inte nämna barnen som ju förment nämns som varande orsak till mycket av människans verksamhet när det i själva verket är självförverkligande genom karriären eller helt enkelt jakt på det dagliga brödet, vilket i skrämmande omfattning inte alls leder till barnens bästa utan tvärt om. Varför tror du att hispaköerna blir allt längre och patienterna allt yngre? Personligen är jag övertygad om att allt fler, samt allt yngre finner ingen mening med deras medverkan till skeendena i tillvaron. Dom får aldrig någon uppfattning om kontinuiteten. Det mesta av vad dom uppfattar går ut på fenomenet att fixa åt sig så mycket pengar som möjligt. Allt annat uppfattas som oväsentligt, vilket det också är i den kulturen som råder för närvarande
Att vara oförmögen till självständigt tänkande innebär förvisso inte alls att vederbörande skulle vara dum, Den oförmågan är helt och fullt betingat genom den uppfostran som alla flockdjur utsätter sina avkommor för, även människan. Det stör flocken om enskilda individer ger sig till att tänka självständigt. Självständigt tänkande individer som jag mött under mina levnads dagar är lätt räknade å jag påstår att du hör inte bland dom. Ta inte illa upp eftersom det inte är illa ment utan en slutsats baserat på det du sätter på pränt.
Makten, vad avser med makten? Detsamma som jag kanske; styrandet av utvecklingen har överlåtits i händerna på ägandet, vars enda strävan är att garantera sin egen fortlevnad,samt eventuellt utökande av sig själv, vilket i sin förlängning medför att dom som ingenting har kommer heller ingenting att få.
Hur kommer du fram till slutsatsen att jag anser den vanliga människan vara dum? Inte heller tror jag att den vanliga människan är så ointresserad som du tycks tro utan ett resultat av insikten i hur meningslöst det är för en enskild individ att få sin stämma hörd, vilket i och för sig inte är särskilt viktigt. Det viktiga består i att i möjligaste mån undvika att vara delaktig i någonting som inverkar menligt på den tillvaro som vi verkar i, för att inte nämna barnen som ju förment nämns som varande orsak till mycket av människans verksamhet när det i själva verket är självförverkligande genom karriären eller helt enkelt jakt på det dagliga brödet, vilket i skrämmande omfattning inte alls leder till barnens bästa utan tvärt om. Varför tror du att hispaköerna blir allt längre och patienterna allt yngre? Personligen är jag övertygad om att allt fler, samt allt yngre finner ingen mening med deras medverkan till skeendena i tillvaron. Dom får aldrig någon uppfattning om kontinuiteten. Det mesta av vad dom uppfattar går ut på fenomenet att fixa åt sig så mycket pengar som möjligt. Allt annat uppfattas som oväsentligt, vilket det också är i den kulturen som råder för närvarande
Att vara oförmögen till självständigt tänkande innebär förvisso inte alls att vederbörande skulle vara dum, Den oförmågan är helt och fullt betingat genom den uppfostran som alla flockdjur utsätter sina avkommor för, även människan. Det stör flocken om enskilda individer ger sig till att tänka självständigt. Självständigt tänkande individer som jag mött under mina levnads dagar är lätt räknade å jag påstår att du hör inte bland dom. Ta inte illa upp eftersom det inte är illa ment utan en slutsats baserat på det du sätter på pränt.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Självständigt tänkande är en myt, hur skulle något sådant ens vara möjligt? Så jag tar alls inte illa upp, men jag tar det som ett ypperligt tillfälle att göra dig kvitt en missuppfattning. Det är ju inte så att vi uppfinner ett nytt språk varje gång vi ska säga något, utan vi lånar alla våra uttryck av en redan befintlig pool. Vi plockar upp alla begrepp från vår omgivning, och använder dem i ständigt nya och skiftande kontexter. Självständigt tänkande är helt enkelt inte möjligt, på samma gång som det omvänt är fullkomligt oundvikligt. Detta är något av en postmodern truism, och inom konsten accepterade man läget för bra länge sen. Givetvis tänker inte heller jag självständigt, men jag anser mig bra mycket ärligare än de utav er som söker ge sken av att ni tänker självständigt blott genom att vare sig erinra er, eller bry er om, att visa varifrån ni hämtat ett visst uttryck. De gånger du upplevt någon som självständigt tänkande så kan jag satsa min pension på att upplevelsen av detta bottnat i att du helt enkelt inte varit bekant med den partikulära strömning och tradition som vederbörande aktualiserat inför dig. Svårare än så är det inte. Men den borgerliga självförhärligande genikulten hänger lustigt nog kvar på vissa områden, även om man som humanist idag ibland inbillar sig att den skulle vara helt utstädad ur tankelivet sen minst ett århundrade tillbaka. Vissa känner sig tydligen hotade när deras föreställning om autonomi inte längre håller streck.
Men visst håller jag med dig i din analys av det samhälleliga läget, och även i fråga om makten. Samtidigt hävdar jag fortfarande att det inte handlar om "okunskap" från gemene mans sida, utan om att politiken idag är en sfär som inte bekommer någon. Man har helt skilt den från det vardagliga livet, politiken är idag något helt annat än hur vi (t.ex. du och jag) förhandlar fram reglerna för vår interaktion med varandra. Det är istället tekniska frågor om styrning av ett oöverblickbart system. Gemene man dumförklaras också av politikerna för att han eller hon inte begriper sig på detta system. Det system det gäller är emellertid inget annat än den infrastruktur som det internationella kapitalet behöver, en viss teknik för att främja dess syften, och har i egentlig mening inget med politik att göra. Så det är inte gemene man som skall klandras på något som helst sätt, utan istället skall politiken krävas tillbaka, och reapproprieras, rehabiliteras, till att gälla de vardagliga tingen. Politiken är inte främst en specialistkunskap, utan rent konkreta saker i vår vardag.
Men visst håller jag med dig i din analys av det samhälleliga läget, och även i fråga om makten. Samtidigt hävdar jag fortfarande att det inte handlar om "okunskap" från gemene mans sida, utan om att politiken idag är en sfär som inte bekommer någon. Man har helt skilt den från det vardagliga livet, politiken är idag något helt annat än hur vi (t.ex. du och jag) förhandlar fram reglerna för vår interaktion med varandra. Det är istället tekniska frågor om styrning av ett oöverblickbart system. Gemene man dumförklaras också av politikerna för att han eller hon inte begriper sig på detta system. Det system det gäller är emellertid inget annat än den infrastruktur som det internationella kapitalet behöver, en viss teknik för att främja dess syften, och har i egentlig mening inget med politik att göra. Så det är inte gemene man som skall klandras på något som helst sätt, utan istället skall politiken krävas tillbaka, och reapproprieras, rehabiliteras, till att gälla de vardagliga tingen. Politiken är inte främst en specialistkunskap, utan rent konkreta saker i vår vardag.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Ber om överseende med mitt slarvande med språket.
Du avantgardet, du håller kanske med om att det är märkligt hur tillkrånglat filosofernas beskrivning av tillvaron är. Stundtals till och med så tillkrånglat att inte ens upphovsmakaren själv hänger med i krumelurerna. Jag är givetvis inte den första och knappast heller den sista som önskar enklare beskrivning av tillvaron, faktisk önskar jag en så enkel beskrivning att vartenda barn begriper sig på den och det har jag och inte heller ensam om den övertygelsen som förklarar att kärleken är lagen i dess fullkomlighet. Det är för vartenda barn begripligt och om man sen lär dom vad verklig frihet innebär så kanske växer dom upp till fria individer och inte till någon kopia.
Kanske du har hört en dams undran över hur det kommer sig att dom som föds originella dör som kopior.
"Born originals, howe come it to pass that we die as copies?"
Du avantgardet, du håller kanske med om att det är märkligt hur tillkrånglat filosofernas beskrivning av tillvaron är. Stundtals till och med så tillkrånglat att inte ens upphovsmakaren själv hänger med i krumelurerna. Jag är givetvis inte den första och knappast heller den sista som önskar enklare beskrivning av tillvaron, faktisk önskar jag en så enkel beskrivning att vartenda barn begriper sig på den och det har jag och inte heller ensam om den övertygelsen som förklarar att kärleken är lagen i dess fullkomlighet. Det är för vartenda barn begripligt och om man sen lär dom vad verklig frihet innebär så kanske växer dom upp till fria individer och inte till någon kopia.
Kanske du har hört en dams undran över hur det kommer sig att dom som föds originella dör som kopior.
"Born originals, howe come it to pass that we die as copies?"
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!
Avant, Jag inser att du inte inser vad jag avser med självständigt tänkande. Det är mig fullständigt främmande att tänka att varje gång någon säger något ska uppfinna ett nytt språk! Vad är det för dravel? Hur fan skulle någon överhuvudtaget fatta någonting av vad någon annan säger om vid det vid utsägande skulle framkomma att det som sägs sker på ett nytt språk. Det är fullt tillräckligt med det rådande språket som gott duger som det är. Kombinationsmöjligheterna är oändliga även med det svenska språket som ju anses vara fattigt i jämförelse med t.ex. engelska, eller i jämförelse med mitt ursprungliga modersmål finska.
Det är i samband med själva tankeprocessen som jag saknar det jag benämner självständigt tänkande. Och det innebär inte alls att inte någon annan skulle ha kunnat tänka liknande tankar och kommit till samma slags slutsats som en tredje.
För övrigt är jag definitivt emot allt vad upphovsrätter, paten- å dito rätter innebär. Inte en endaste patent har någon kommit fram till enbart genom en enskild person i kraft av sig själv utan det har åtgått avsevärt antal generationer för att komma fram till det utvecklingsstadium vi befinner oss i just för tillfället. Jag ogillar att någon, och inte enbart vederbörande själv utan efterkommande i flera släktled ska sko sig på bara för att någon anfader råkade tänka smart ett visst ögonblick. Inte sällan, har det visat sig, har patenträtten tillfallit den rättmätiga uppfinnaren utan någon någon rävaktig smart har på ett oärligt sätt tillskansat sig rätten till någon specifik uppfinning.
För dagen tycks det förnuftiga vara liktydigt med att vara smart. Det är ingenting som positivt inverkar på utvecklingen, tycker jag. Det är ytterst nödvändigt att människan avsäger sig privatisering till gemenskapens fromma.
Det är i samband med själva tankeprocessen som jag saknar det jag benämner självständigt tänkande. Och det innebär inte alls att inte någon annan skulle ha kunnat tänka liknande tankar och kommit till samma slags slutsats som en tredje.
För övrigt är jag definitivt emot allt vad upphovsrätter, paten- å dito rätter innebär. Inte en endaste patent har någon kommit fram till enbart genom en enskild person i kraft av sig själv utan det har åtgått avsevärt antal generationer för att komma fram till det utvecklingsstadium vi befinner oss i just för tillfället. Jag ogillar att någon, och inte enbart vederbörande själv utan efterkommande i flera släktled ska sko sig på bara för att någon anfader råkade tänka smart ett visst ögonblick. Inte sällan, har det visat sig, har patenträtten tillfallit den rättmätiga uppfinnaren utan någon någon rävaktig smart har på ett oärligt sätt tillskansat sig rätten till någon specifik uppfinning.
För dagen tycks det förnuftiga vara liktydigt med att vara smart. Det är ingenting som positivt inverkar på utvecklingen, tycker jag. Det är ytterst nödvändigt att människan avsäger sig privatisering till gemenskapens fromma.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Men jag förstår inte vad som blir kvar utav det "självständiga tänkandet" annat än en fullständigt substanslös floskel, givet vad vi säger nu. Jag menar skulle vårat associerande vara något helt obetingat, något helt avhängigt denna världen? Jag tror alls inte det är möjligt att tänka mer eller mindre smart, utan endast att nyttja de begrepp och föreställningar som vid ett givet tillfälle presenterar sig för vårt medvetande. Det gäller alla individer, oavsett det partikulära innehållet hos var och en. När en s.k. "upptäckt" görs på ett eller annat område så beror detta på att vederbörande införskaffat sig alla de nödvändiga begrepp och föreställningar som tillsammans låser upp ett nytt perspektiv att betrakta något visst på. Att närma sig en befintlig fråga på ett sätt på vilket man inte närmat sig den förut, just eftersom man inte haft de nödvändiga redskapen (begreppen) för att så göra. Inget konstigt alls, utan väldigt enkelt.
Huruvida vi föds eller dör som original eller kopior? Om så är fallet eller inte beror i sista hand givetvis på vad vi väljer att ta fasta på. Förefaller åtminstone mig lika rimligt att påpeka alla bäbisars mer än påfallande likhet. Anser för övrigt att det kanske enskilt största problemet idag, och det största hindret för en sådan kärlek du talar om, är just detta överfokuserande på individen. Varje kärleksakt är av nödvändighet ett övervinnande av subjektiviteten. Något som såväl Hegel som Marx var fullständigt på det klara med.
Vet dock inte om jag håller med om det där filosofins "tillkrångladhet". Som jag ser det finns det ingen sådan gradskala mellan krångligt och icke-krångligt. Vad det däremot finns är bekantskap eller inte. Är man inte bekant med något (en viss fråga och den begreppsapparat genom vilken denna fråga görs tillgänglig och upplåter sig själv) så är det självfallet fullt naturligt att man upplever detta som krångligt. För den som däremot är bekant med det specifika problemet kan det vara rena rama barnmaten. Alltså: vad som är krångligt eller inte krångligt är relativt den som ger sig i kast med det. Svårare än så är det inte. Eller så, för att återvända till trådens ursprungsfråga, kan man säga att det för det första inte finns någon kunskap som inte är kunskap om någonting. För det andra påverkar detta någonting i sin tur den som närmar sig det, och tvingar därigenom fram en anpassning av den begreppsapparat som den som närmar sig detta någonting med bär med sig, så att de bättre svarar mot det ting mot vilket den (begreppsapparaten) riktas. För det tredje måste vi säga att denna begreppsapparat, med vilken han eller hon närmar sig kunskapsobjektet, till syvende och sist betingas utav naturen hos den som begagnar sig utav den. Kunskapssociologen Karl Mannheim (som lånat mycket av Marx) formulerar samma process på följande sätt: “All knowledge is oriented toward some object and is influenced in its approach by the nature of the object with which it is preoccupied. But the mode of approach to the object to be known is dependent upon the nature of the knower.” Han har förövrigt en annan intressant reflektion som är relevant i sammanhanget (angående din tolkning av logiken tidigare i tråden som ett absolut, av människan oberoende, och som jag tycker du skall koppla till dessa mer politiskt orienterade tankar du fört fram nyligt): "… we are faced with the curiously appalling trend of modern thought, in which the absolute which was once a means of entering into communion with the divine, has now become an instrument used by those who profit from it, to distort, pervert, and conceal the meaning of the present."
Vad som förefaller mig viktigare än en eventuell (oavsett hur riktig eller oriktig - som jag hävdar ovan - en sådan föreställning nu är) krånglighet hos en förklaring eller teori, är dess riktighet. Hur väl den synes oss svara mot vad vi faktiskt upplever. En viss intellektuell rörlighet är här av nöden, för att alls kunna bilda sig en uppfattning, en komparativ ansats med andra ord. Den begreppsapparat som används i gemene mans tal, i vardagen, är tyvärr reducerad på många av de nyanser som behövs för att begripliggöra vissa centrala filosofiska frågeställningar. Detta anser jag olyckligt. Folkbildning är ett sätt att komma åt problemet. Ska vi avhända oss "privatiseringen till gemenskapens fromma", som du säger, så är första steget att göra oss kvitt den där föreställningen om individens autonomi, som blott är en metafysisk fiktion som stammar ur det kristna arvet - och som av någon anledning, här redan antydd, går som handen i handsken med kapitalismen.
Huruvida vi föds eller dör som original eller kopior? Om så är fallet eller inte beror i sista hand givetvis på vad vi väljer att ta fasta på. Förefaller åtminstone mig lika rimligt att påpeka alla bäbisars mer än påfallande likhet. Anser för övrigt att det kanske enskilt största problemet idag, och det största hindret för en sådan kärlek du talar om, är just detta överfokuserande på individen. Varje kärleksakt är av nödvändighet ett övervinnande av subjektiviteten. Något som såväl Hegel som Marx var fullständigt på det klara med.
Vet dock inte om jag håller med om det där filosofins "tillkrångladhet". Som jag ser det finns det ingen sådan gradskala mellan krångligt och icke-krångligt. Vad det däremot finns är bekantskap eller inte. Är man inte bekant med något (en viss fråga och den begreppsapparat genom vilken denna fråga görs tillgänglig och upplåter sig själv) så är det självfallet fullt naturligt att man upplever detta som krångligt. För den som däremot är bekant med det specifika problemet kan det vara rena rama barnmaten. Alltså: vad som är krångligt eller inte krångligt är relativt den som ger sig i kast med det. Svårare än så är det inte. Eller så, för att återvända till trådens ursprungsfråga, kan man säga att det för det första inte finns någon kunskap som inte är kunskap om någonting. För det andra påverkar detta någonting i sin tur den som närmar sig det, och tvingar därigenom fram en anpassning av den begreppsapparat som den som närmar sig detta någonting med bär med sig, så att de bättre svarar mot det ting mot vilket den (begreppsapparaten) riktas. För det tredje måste vi säga att denna begreppsapparat, med vilken han eller hon närmar sig kunskapsobjektet, till syvende och sist betingas utav naturen hos den som begagnar sig utav den. Kunskapssociologen Karl Mannheim (som lånat mycket av Marx) formulerar samma process på följande sätt: “All knowledge is oriented toward some object and is influenced in its approach by the nature of the object with which it is preoccupied. But the mode of approach to the object to be known is dependent upon the nature of the knower.” Han har förövrigt en annan intressant reflektion som är relevant i sammanhanget (angående din tolkning av logiken tidigare i tråden som ett absolut, av människan oberoende, och som jag tycker du skall koppla till dessa mer politiskt orienterade tankar du fört fram nyligt): "… we are faced with the curiously appalling trend of modern thought, in which the absolute which was once a means of entering into communion with the divine, has now become an instrument used by those who profit from it, to distort, pervert, and conceal the meaning of the present."
Vad som förefaller mig viktigare än en eventuell (oavsett hur riktig eller oriktig - som jag hävdar ovan - en sådan föreställning nu är) krånglighet hos en förklaring eller teori, är dess riktighet. Hur väl den synes oss svara mot vad vi faktiskt upplever. En viss intellektuell rörlighet är här av nöden, för att alls kunna bilda sig en uppfattning, en komparativ ansats med andra ord. Den begreppsapparat som används i gemene mans tal, i vardagen, är tyvärr reducerad på många av de nyanser som behövs för att begripliggöra vissa centrala filosofiska frågeställningar. Detta anser jag olyckligt. Folkbildning är ett sätt att komma åt problemet. Ska vi avhända oss "privatiseringen till gemenskapens fromma", som du säger, så är första steget att göra oss kvitt den där föreställningen om individens autonomi, som blott är en metafysisk fiktion som stammar ur det kristna arvet - och som av någon anledning, här redan antydd, går som handen i handsken med kapitalismen.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Själv så är jag en kollektivist:
"en anhängare av kollektivismen, ett politiskt och ekonomiskt system, enligt vilket medlen för framställning av varor och tjänster samt fördelningen av tillgångarna styrs av folket som en grupp eller av regeringen; till exempel ett system som kommunism eller socialism."
Något som jag så sent som för ett halvår sedan inte ens visste om existerade som begrepp, så jag uppfann begreppet, bara för att upptäcka att det redan fanns.
Håller med dig Erki, om att det blir endast barnsligt att tolka "självständigt tänkande" på ett annat sätt än det du gjort.
"en anhängare av kollektivismen, ett politiskt och ekonomiskt system, enligt vilket medlen för framställning av varor och tjänster samt fördelningen av tillgångarna styrs av folket som en grupp eller av regeringen; till exempel ett system som kommunism eller socialism."
Något som jag så sent som för ett halvår sedan inte ens visste om existerade som begrepp, så jag uppfann begreppet, bara för att upptäcka att det redan fanns.
Håller med dig Erki, om att det blir endast barnsligt att tolka "självständigt tänkande" på ett annat sätt än det du gjort.
- Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Avantgardet!
Du vill bara ha BEKRÄFTELSE. Du vill att någon/gud ska "veta/tänka igenom" vad du "gått igenom" i byggandet av ditt JAG. Få förståelse alltså. Alltså att någoin annan ska minnas dig i form av världen/livet, separerat.
All denna intellektuella konst du LAGRAR i stereotyper/programm. Ja, vad annars? I din människo-roll. Men det är förstås mycket mer specifikt i olika "förnekanden".
Jag har samma beteende, men jag är "självförklarande" -annars skulle jag varit LOST och tvingats till en annan livsväg!
Du vill bara ha BEKRÄFTELSE. Du vill att någon/gud ska "veta/tänka igenom" vad du "gått igenom" i byggandet av ditt JAG. Få förståelse alltså. Alltså att någoin annan ska minnas dig i form av världen/livet, separerat.
All denna intellektuella konst du LAGRAR i stereotyper/programm. Ja, vad annars? I din människo-roll. Men det är förstås mycket mer specifikt i olika "förnekanden".
Jag har samma beteende, men jag är "självförklarande" -annars skulle jag varit LOST och tvingats till en annan livsväg!
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Ingen som skulle kunna tänka sig att uppbjuda en alternativ förklaringsmodell till det som vi diskuterar istället? Mitt senaste inlägg i den här tråden är ju annars ett ganska fint debunking av allt som kan kallas "intellektuell konst", Åkes granne. Förstår man det så blir det svårt att förstå mig som nåt annat än ytterst ödmjuk, även om jag kan vara djävligt bestämd i vissa frågor (inte minst just den som är på tal i det inlägget).
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
- Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Avantgardet skrev:Ingen som skulle kunna tänka sig att uppbjuda en alternativ förklaringsmodell till det som vi diskuterar istället? Mitt senaste inlägg i den här tråden är ju annars ett ganska fint debunking av allt som kan kallas "intellektuell konst", Åkes granne. Förstår man det så blir det svårt att förstå mig som nåt annat än ytterst ödmjuk, även om jag kan vara djävligt bestämd i vissa frågor (inte minst just den som är på tal i det inlägget).
Okej. Det här är alltså något så "genuint" och uppmjukat i din fadersmodell, att det inte går att göra något åt, men det behövs heller inte. Var bara medveten om det; i "terapi" av rätt/fel REDAN DÖMT, projicerat över livet.
Du verkar ta en tendens till en inre ambivalensstörning av självoffrande relativism. Det här blir en personlig meningslöshet, samtidigt som det ger känslan av att "skapa meningen".
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Har inte en susning faktisk, säkert kan jag läsas så i nåt perspektiv. Vad som intresserar mig här är emellertid inte min person, utan den fråga som diskuterades. Vill du analysera min person så är du mycket välkommen, har alltid tyckt om att bli analyserad, och kanske skulle du få med dig såväl Jimmy som LJUSUPPLEVELSE i ett sånt projekt, som båda två alltjämt synes mer intresserade av min person än utav sakfrågorna, men gör i såna fall det i en ny tråd. Hade gärna deltagit i en sån tråd, som givetvis skulle smickra min fåfänga, men vi har redan misshandlat den här tråden så mycket att här borde koncentreras på att styra tillbaka tråden på rätt köl istället.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
- LJUSUPPLEVELSE
- Inlägg: 939
- Blev medlem: 20 nov 2008 11:45
- Ort: någon som söker sin själ.
mer intresserade av min person än utav sakfrågorna
ETOS,PATOS,LOGOS avant , brister du i någon av dem blir du inte hörsammad...
Det enda du håller uppe är PATOS men vad gäller ETOS(inbegriper din person ) och LOGOS märker alltfer att det finns allvarliga brister.Du har dessutom vid fler tillfällen visat vilja till strid, vilket försvårar din sits ännu mer
Förvänta dig inte att bli tagen på allvar framöver , bara undantagsvis,på nåder...
Kommer du ihåg när jag pratade m dig om självdistans och perspektiv...?
Det går inte in :(
Du har läst en massa böcker , urskiljningslöst , och tror dig också pga ålder och haschrökande besitta all världens kunskap
Det är uppenbart för alla utom för dig .
Försök att landa lite , så ska du se att allt blir bättre...
Tänk så här:
1.Jag är inte bättre eller sämre än de andra , bara annorlunda.
2.Jag vill bli en av er.
Börja så , så hörs vi igen.
mvh
1965are...ikoniskt halvlärd kvasifilolog,metaretoriker,preprotoauktoritet, ärkehemipseudofilosof och megapsykodianoia.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Det är tråkigt att ha rätt, för då får man inte tillfälle att lära sig nåt. Din kritik av min person begriper jag dock inte alls, kanske beror det på att du är invandrare och inte kan språket ordentligt? När har jag utgett mig för att kunna nåt? Läser du ens vad jag skriver eller sitter du och diktar ihop nåt i din egen fantasi? Sen, än en gång, stöd dina påståenden. Svepande generaliseringar och omdömen är föga hjälpsamma. Kanske kan du inte precisera? Och fortfarande så är det väl sak och inte person som är intressant?
Begriper verkligen inte vad fan som är så djävla intressant med min person, men vill ni analysera så varsågoda. Gör det dock i en annan tråd! Vill du diskutera etik så kan du ju börja med att argumentera (som jag bett dig om i några veckor) för varför vi skulle betrakta dig som auktoritär i frågan? Varför ska vi ge dig företräde? Du kommer hela tiden med dina anspråk, men ber man dig backa upp dem så flyr du bara iväg slokörad. Och synar man dina påståenden så faller de isär av sig själva. Så uppamma argument eller håll käft, inget illa menat. Är bara djävligt less ditt skitsnack. Springer omkring här och kastar skit på folk liksom, vem tror du att du är? Så jag upprepar min fråga från en annan tråd, hur medicinerar man bort ditt beteende (att vara en idiot)?
Begriper verkligen inte vad fan som är så djävla intressant med min person, men vill ni analysera så varsågoda. Gör det dock i en annan tråd! Vill du diskutera etik så kan du ju börja med att argumentera (som jag bett dig om i några veckor) för varför vi skulle betrakta dig som auktoritär i frågan? Varför ska vi ge dig företräde? Du kommer hela tiden med dina anspråk, men ber man dig backa upp dem så flyr du bara iväg slokörad. Och synar man dina påståenden så faller de isär av sig själva. Så uppamma argument eller håll käft, inget illa menat. Är bara djävligt less ditt skitsnack. Springer omkring här och kastar skit på folk liksom, vem tror du att du är? Så jag upprepar min fråga från en annan tråd, hur medicinerar man bort ditt beteende (att vara en idiot)?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Avantgardet skrev:Fegt Auk, men jag ser inget problem för min del. Det faktum att vi inte kan tala om nån värld utanför språket har aldrig implicerat att där inte skulle finnas någon värld utanför språket. Jag har aldrig hävdat att språket är världen (eller: = världen), nej, jag har uttryckligen sagt att språket upplåter världen, vilket är nåt annat. Vill du göra ett försök nu? Hur skapar språket världen (vilket ju är en helt annan fråga)?
Det var väl inte riktigt vad jag frågade? Men, men.
Om det då finns en värld utanför språket så kan väl en abstraktion peka mot något faktiskt. Och det även om det inte är du som gör den? Det är egentligen min enda poäng rörande det. Problemet med begrepp som "metafysik", särskilt när man förknippar det med "abstraktioner" eller "idealiteter" är att det ger en snabb utväg för att inte bemöta andra. Åtminstone om man rör sig i den populära språkliga diskurs som är norm idag. Därför måste vi tillåta oss att använda begreppen på flera sätt om vi skall nå meningsfull kommunikation. Vi måste vara välvilliga i vår tolkning, inte dogmatiskt hänga fast vid vår definition av begreppen.
Vad det gäller idealismen så måste vi väl om vi skall bedöma dess giltighet anlägga deras betraktelsesätt (terminologi, antaganden osv) och sedan jämföra dessa med varandra och sedan med verkligheten.
Poängen jag ville lyfta fram var att idealisten inte säger; -se vi ser världen och från den så vet vi att världen har svarat mot något, genom negationen når vi det riktiga.
Platon saknade väl en psykologisk modell för sambanden som förbinder rött med rött, och stort med stort, och förlade därför sambandet utanför människan, som saker i sig själva. Nu kan vi peka på den psykologiska teorin och säga att den stämmer bättre med vår upplevelse av världen. Men vi kan väl inte säga att det inte finns något idealting för att det är absurt, eller att det inte finns eftersom vi redan har faktiska ting. Det är väl en jävla krass metod för att avfärda idévärlden?
Vad det gäller Descartes så insåg han att sinnena inte är tillförlitliga, och att världen ges genom sinnena. Så han sökte ett sätt att slippa skepticismen, metoden är där för att upplösa sig själv, redan från början. Jag ser inte att du kan diskvalificera honom på det sätt som du gör. Han börjar ju som du precis i vad den empiriska världen ger honom. Att säga att han förutsätter den yttre världen är att gravt misstolka honom i min mening. Han förutsätter att vi har en bild av den yttre världen, och han frågar sig om den bilden representerar något eller om det är något av sig självt, eller av oss, eller den onda anden.
Hur idévärlden kan tänkas skapa materia är en barnlek att ge en förklaring till, att få den rimlig i ljuset av vad vi håller för föreställningar om världen är det som är svårt. Materien för en idealist är ju bara närvarande för att det finns ett subjekt som tänker sig den. Den är substans enbart då någon tänker sig den, därav Gud hos Berkley som den som upprätthåller världen i vår frånvaro. "Esse est percipi" att vara är att betraktas.
Kan du ge ett gott skäl varför det inte gäller? Kan du visa mig någonting som är utan att betraktas?
Och det roliga är att han tycker att materia är en abstraktion. Så du har mer likheter med idealisterna än vad du vill medge
För att avrunda; då det verkar som om det finns vissa förutsättningar för liv, och med livet dess medvetenhet, bla förnuft, så verkar det som om det kan finnas principer för livet i sig. Vad jag ser kan inte detta avfärdas eller bekräftas, vi måste spekulera i det.
Att det är möjligt att så är fallet ger att det kan finnas en "evig sanning" = "alltid närvarande potentiella relationer", ett slags atomära principer, för förnuftsfakulteter, som logik och matematik.
Och det helt potentiellt materiellt, i alla avseenden av materiell, och inom existensens ramar, dvs faktiskt.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster