Om förståelse och objektiv kunskap

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 23 jan 2009 16:43

Jag menar givetvis entydiga definitioner på diverse begrepp i vår tillvaro
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 23 jan 2009 18:22

Helt klart, håller med, givetvis finns inget skäl att söka en annan förklaring om man inte finner den man redan brukar som problematisk.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Rorschach
Inlägg: 655
Blev medlem: 25 jul 2008 01:54

Inläggav Rorschach » 23 jan 2009 20:48

Avantgardet skrev:
Rorschach skrev:
Avantgardet skrev:
Rorschach skrev:
Avantgardet skrev:
Rorschach, själv anser jag att analogin är glasklar. Förstår inte vad som är problematiskt med att skilja kunskapens objekt från kunskapen själv, utan betraktar det som en självklarhet.


Det skulle antagligen framgå tydligare om du kunde ge ett exempel på en kunskap. Om vi har meningen "x är en kunskap", vad kan vi sätta in istället för x som gör meningen sann?


Man brukar väl i regel mena att kunskap är ett slags förvärvade insikter och/eller förmåga.


Så om x är en förvärvad insikt och/eller förmåga så är det en kunskap. Vad är då matematiken annat än förvärvade insikter (såsom att 2+2=4) och förmågor (att kunna utföra diverse beräkningar, bevis eller annat?)

Avantgardet skrev:Om matematik = kunskap, så innebär det att den som har kunskap om matematik måste ha matematik om matematik, vilket förefaller konstigt.


Instämmer i att det är besynnerligt, eller rättare sagt, hela resonemanget är något besynnerligt. Vi skulle ju genom att resonera på samma sätt få: Om x = kunskap, så innebär det att den som har kunskap om x måste ha x om x, vilket mest låter som trams.


Så vad är ditt eget förslag?


Jag har inget eget förslag på vad vad du menar med att något är en kunskap. Den tydligaste förklaringen än så länge är att det är en förvärvad insikt och/eller förmåga. Det stämmer rätt så bra in på matematiken, då den inte känns alltför främmande att bland annat betrakta som en samling förvärvade insikter och förmågor.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 23 jan 2009 22:49

Du anser inte t.ex. att matematiken, förstådd som kunskap, är att betrakta mer som en praktisk färdighet? Att man kan tillämpa den så att säga?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

scirocco
Inlägg: 2095
Blev medlem: 19 dec 2008 21:43

Inläggav scirocco » 23 jan 2009 22:55

Matematiken är inte att räkna med

Rorschach
Inlägg: 655
Blev medlem: 25 jul 2008 01:54

Inläggav Rorschach » 24 jan 2009 01:16

Avantgardet skrev:Du anser inte t.ex. att matematiken, förstådd som kunskap, är att betrakta mer som en praktisk färdighet? Att man kan tillämpa den så att säga?


Jag ser ingen större skillnad mellan en praktisk färdighet och en förvärvad förmåga. Båda dessa anser jag att man kan tillämpa.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 24 jan 2009 03:46

Och det är väl meningsfullt att skilja dessa sidor åt?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Rorschach
Inlägg: 655
Blev medlem: 25 jul 2008 01:54

Inläggav Rorschach » 24 jan 2009 23:00

Avantgardet skrev:Och det är väl meningsfullt att skilja dessa sidor åt?

Det kan det säkert vara, om man förklarar vad denna åtskillnad består i, vilken skillnad man lägger i de två uttrycken. För tillfället betraktar jag dem som betydande samma sak.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 26 jan 2009 01:38

Jag kan nog tycka det är fruktbart att skilja teori och praktik åt, på ett eller annat sätt.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 26 jan 2009 12:55

Avantgardet skrev:
J R Auk skrev:
Avantgardet skrev:Fegt Auk, men jag ser inget problem för min del. Det faktum att vi inte kan tala om nån värld utanför språket har aldrig implicerat att där inte skulle finnas någon värld utanför språket. Jag har aldrig hävdat att språket är världen (eller: = världen), nej, jag har uttryckligen sagt att språket upplåter världen, vilket är nåt annat. Vill du göra ett försök nu? Hur skapar språket världen (vilket ju är en helt annan fråga)?


Det var väl inte riktigt vad jag frågade? Men, men.

Om det då finns en värld utanför språket så kan väl en abstraktion peka mot något faktiskt. Och det även om det inte är du som gör den? Det är egentligen min enda poäng rörande det.


Det jag inte förstår är hur detta pekande skulle kunna gå till. Låt oss ta ett ord, vilket som helst, säg en "distpedal". Hur skulle nu detta ord bära sig åt för att peka, och på exakt vad skulle det peka? På ett bestämt objekt? Vilket märke/tillverkare skulle det vara på den distpedalen? Osv. Snarare måste det väl vara så att "distpedal" förstår jag genom att jag har en föreställning om något, något som jag förstår i begrepp. En distpedal kan jag alltså beskriva, jag vet vad en distpedal är, för att jag har de begrepp som jag behöver till ändamålet. Eller? Du får gärna elaborera den där pekidén.


Ord är bara redskap, så jag menar att pekandet är den relation som ett begrepp tar mellan den som uttrycker det och den som det uttrycks för, och den relationen som där uppstår relateras till ett objekt, oavsett om det är något faktiskt eller inte. Kontexten avgör märke eller material och allt det andra. Om språket delas avgör om det finns en mening i begreppet överhuvudtaget. Annars blir det ett läte som förbinds till det faktiska via en ostensiv gest och begreppet är grundlagt i språket.

Min poäng är att huruvida något faktiskt finns som svarar mot ett abstrakt begrepp är en öppen fråga.

Avantgardet skrev:
J R Auk skrev:Problemet med begrepp som "metafysik", särskilt när man förknippar det med "abstraktioner" eller "idealiteter" är att det ger en snabb utväg för att inte bemöta andra. Åtminstone om man rör sig i den populära språkliga diskurs som är norm idag. Därför måste vi tillåta oss att använda begreppen på flera sätt om vi skall nå meningsfull kommunikation. Vi måste vara välvilliga i vår tolkning, inte dogmatiskt hänga fast vid vår definition av begreppen.


Jag håller förstås alls inte med dig i det. Det finns givetvis mer och mindre rimliga metafysiska antaganden, och antaganden måste göras om vi alls skall kunna säga något alls. Däremot kan jag hålla med om att jag kanske är kategoriskt avfärdande när det gäller en viss typ av metafysik. Grejen är att jag vet att du har möjlighet att begripa också den politiska dimensionen, och ditt moraliska ansvar, så jag ställer högre krav på dig än andra. Är ännu djävligare mot mig själv. Så jag tycker inte synd om dig. :wink:   Vet också att du betraktar vissa saker som trams, så tycker egentligen inte heller att du, din djävla kolsupare, ska vara så snabb att kasta sten. Fast visst, vill vi ta oss förbi t.ex. Derridas och dekonstruktionens/poststrukturalismens invändningar mot det metafysiska projektet så måste vi ju möta dem. Jag skulle gärna ägna mig åt ett sånt projekt endast för utmaningens skull. Vad ska man annars slå ihjäl tiden med? Däremot kan man inte vifta bort dem, låtsas som att de aldrig har inträffat. De måste tas på allvar, det går inte bara släta över.


Något slätande över tycker jag mig aldrig ha gjort, och inte heller säger jag att du bör göra dig av med normativa ståndpunkter kring hur vi skall förstå metafysik. Dock tycker jag att du begagnar dig av begreppet slarvigt och slänger det på idéer för att kunna avfärda dem utan argumentation. Det man kategoriskt antagit som "trams" eller liknande bör man ha sådan klar syn på att man utan problem på stående fot kan formulera vad det är som felar.

Och de där politiska dimensionerna lyft fram dem för diskussion vore bara trevligt att ge dem en översyn. Jag tror nämligen inte att jag instämmer i dina härledningar. I mycket kanske, men jag tror nämnvärda skillnader finns.

Avantgardet skrev:
J R Auk skrev:Vad det gäller idealismen så måste vi väl om vi skall bedöma dess giltighet anlägga deras betraktelsesätt (terminologi, antaganden osv) och sedan jämföra dessa med varandra och sedan med verkligheten.


Varsågod! De idealister jag läst har jag i ett väsentligt avseende alltid ansett ha fått det hela om bakfoten, även om de kan säga mycket annat som jag kan instämma med. Att tala om en "idealism" kan förstås bli svårt, och vet inte hur vi skulle kunna hoppas på att enas om något sådant. Men vill du göra ett försök är du förstås välkommen. Skulle garanterat bli rätt kul. Jag menar emellertid att det är just sådana diskursiva gester, som att göra avkall på alla nyanser för att få in i en viss liten låda (samla under ett och samma begrepp, alla skillnader till trots), är att bara vifta undan, och inte ta på allvar. Det är på sätt och vis att kategoriskt avfärda också det, som jag ser saken. För man abstraherar, begreppet utgör här ett slags "medeltal" som ingen enskild (som faller under begreppet) svarar mot men som ändå skall representera dem allihop (vill vi förresten inte tala om något verkligt, snarare än en taskig förfalskning, eller genomblek kopia?). Det är ett implicit våld i den gesten. Håller du inte med?


Nej jag håller inte med, och jag menar att det här du ger uttryck för vittnar om att du har gott om förförståelse som lägger sig i vägen för förståelsen.

Varför gör vi avkall på nyanser om vi skall tala om idealism? Du talar om en specifik form av idealism, närmast Platons idealism. Jag tror inte alla ser att det finns någon universal som alla partikulärer har sin del i. Jag tror att det kan finnas exakt samma kategoriseringslära som du antagit men för en idealistisk grund.

Som sagt, Berkleys invändning är inte att avfärda.

Jag ser hur alla tänkbara invändningar jag staplar om Platon, Descartes så försöker du ge faktiska svar. Det jag ville var att du skulle börja med att ge dem så mycket utrymme du kan ge dem, anta dem så långt du bara kan, och börja med att se till överensstämmelser i deras system, för att sen kritisera.

Som det är nu så har du ett hum om kritik och kör på den, avfärdar hela paketet. Varför då? Du tror ju ändå inte att en person skall ha fått alla rätt.

Avantgardet skrev:
J R Auk skrev:Den är substans enbart då någon tänker sig den, därav Gud hos Berkley som den som upprätthåller världen i vår frånvaro. "Esse est percipi" att vara är att betraktas.


Ja, och samma hos de andra idealisterna, oavsett om det sägs explicit eller implicit.


Avantgardet skrev:
J R Auk skrev:Kan du ge ett gott skäl varför det inte gäller? Kan du visa mig någonting som är utan att betraktas?


Beror förstås vilka kriterier vi har på argumentationen. Enkelhet hålls för skönhet,  i linje med en gammal tradition från Pythagoras, som bekant. Så på basis av det torde du, som menar det estetiska värdet i slutändan vara utslagsgivande, sluta dig till bättre teorier (som förutsätter objektskonstans till exempel). Är lite hungrig som sagt, ledsen om jag inte ger utförligare och bättre svar just nu. Hade tänkt klippa en och sätta mig ned och göra lite musik också.


Det här är en brännande punkt. Om materialismen är så ofrånkomligt rimlig, och idealismen ofrånkomligt orimlig, så kan du väl inte ha något problem med att visa att det finns faktiska saker som är utan att observeras.

Kan du visa att du härleder materialism utan att du abstraherar detta från upplevelsen, och gör den avhängig någon förförestående förståelse för världen? Alltså du bygger materialismen från idealismen, eller vad som är naivt icke-beaktande av frågan (säger det mest med tanke på att du menade det ligga Descartes till last att han bygger på världen).

Det här med enkelhet och estetik måste vara något helt annat du talar om, för det estetiska om något är väl sinnligt och kräver våran betraktelse?

Avantgardet skrev:
J R Auk skrev:Och det roliga är att han tycker att materia är en abstraktion. Så du har mer likheter med idealisterna än vad du vill medge :)


Fast nu ska vi inte låtsas som att hans teori inte lämnar djävligt mycket att önska. Vi får minst lika många frågetecken som svar om vi följer Berkley, måste anta en massa krångliga hjälphypoteser. Sen så är ju själva antagandet redan från början vanskligt. Det att vi aldrig upplevt något när vi inte upplevt det (Esse est percipi), innebär ju inte att upplevelsen orsakar eller skapar det upplevda. Tycker du själv att vi har goda skäl att ge honom rätt?


Jag vet inte mycket om hans teori, har inte valt att argumentera för att han har rätt. Jag har enbart använt mig av en invändning som i mina ögon måste besvaras för att materialism skall vara rimlig. Och det är en svår invändning att bemöta om man inte skall sparka den under stolen.

Avantgardet skrev:
J R Auk skrev:För att avrunda; då det verkar som om det finns vissa förutsättningar för liv, och med livet dess medvetenhet, bla förnuft, så verkar det som om det kan finnas principer för livet i sig. Vad jag ser kan inte detta avfärdas eller bekräftas, vi måste spekulera i det.

Att det är möjligt att så är fallet ger att det kan finnas en "evig sanning" = "alltid närvarande potentiella relationer", ett slags atomära principer, för förnuftsfakulteter, som logik och matematik.

Och det helt potentiellt materiellt, i alla avseenden av materiell, och inom existensens ramar, dvs faktiskt.


Men är denna princip ett i-sig, eller är den blott något hos det materiella, något som så att säga uttrycks med och genom det materiella? Ser absolut inget skäl att ge dessa negativa begrepp (vilket det är) en positiv existens, som ett i-sig, i någon hemlig avskild sfär som ingen någonsin kan bevista. Förefaller bara djävligt onödigt och otympligt, klumpigt rent av. Tankar är inte ting. Du kommer inte finna någon chokladsmaksidé eller distpedalsidé eller vad än det kan vara, hur mycket du än letar. Ajt, nu pyser jag... out.


Så var vi där igen, jag menar inte mig vilja finna en chokladsmaksidé. Jag menar att vi måste ha en idé om vad det än är för att vi skall kunna tala om den. Även om det är det okända som vi söker tala om så föreställs detta just genom "det okända".

Och ser vi till början av detta svar du ger så argumenterar du emot dig själv. För:

Du anger materialism, det materiella är det faktiska.
Detta som jag kallar "evigt" säger du "blott vara något hos det materiella" (varför nu blott kommer med i ditt uttryck undrar jag, blott verkar vara det minsta det är om det är faktiskt).

Det som skulle kunna rädda dig här är att du anger att jag uttrycker något som är negativt, använder negativa begrepp. Det må så vara, men betänk att jag inte talar om det som är det faktiska, det materiella, utan det som jag kan fånga i tal, upplåta det för diskussion. Om jag säger att "det som inte är blått är X" så säger jag fortfarande om allt som faktiskt är annat än blått att det är X (tänkbart är att jag vill säga att alla äpplen på min bakgård är goda men inte vill uppräkna grönt, rött, orange, gult och alla nyanser av blandningar mina frukter kan ta). Så enbart bruket av negativa begrepp gör inte att jag inte talar om det faktiska. Snarare så återstår det att utröna (Och var inte kinkig nu och gnäll på att jag talar om goda äpplen, jag kan tala om dem i vilket annat avseende det än gäller på det sättet).

Minns att jag inte påstått oss veta detta med det "eviga", jag talar om något ontologiskt tänkbart inte huruvida vi epistemologiskt någonsin kan fastställa detta.

Genom att blott vara något materiellt, eller något som uttrycks av det materiella, och visar på en egenskap hos det materiella, så visar du att det jag talar om kan vara det faktiska, och att det som begreppen menar på, syftar till, kan rymma fakticiteter.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

scirocco
Inlägg: 2095
Blev medlem: 19 dec 2008 21:43

Inläggav scirocco » 26 jan 2009 13:16

Val av ord är intressant. Ordet pjöms,vad eller vilken rikning pekar det på? Min son förstår och vet,han är mycket nöjd när det ordet kommer på tal

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 26 jan 2009 15:19

Förstår egentligen inte varför du då motsätter dig tanken på det "eviga" som ett tillskjutet substitut, Auk? Som Derrida säger alltså. Återkommer mer utförligt senare.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 26 jan 2009 15:37

Avantgardet skrev:Förstår egentligen inte varför du då motsätter dig tanken på det "eviga" som ett tillskjutet substitut, Auk? Som Derrida säger alltså. Återkommer mer utförligt senare.


Men det gör jag inte. Vad det är gör mig inte så mycket, jag försöker bara ge skäl för varför vi kan tala om.

Detta givet förstås att jag förstår vad "tillskjutet substitut" menar på.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 26 jan 2009 16:09

Ett postulat egentligen, kort och gott.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 26 jan 2009 18:45

Betänk ursprungsfrågan, alltså huruvida det går att avfärda matematikens och logikens objektiva innehåll.

Sen delas frågan i två, en epistemologisk och en ontologisk del.

Det är lätt att kritisera någons epistemologiska påstående om att objektiv kunskap råder, men just på grund av att det är så lätt att kritisera det är det desto svårare att kritisera påståendet om att man håller en tro om att dessa två är sådana att de rymmer något objektivt.

Jag har bara gett olika möjligheter för hur denna tro kan uppfyllas, egentligen inte tagit ställning för eller emot. Även om jag tycker att det lutar åt att vår rationalitet, eller kalla det förnuft om du så vill (det viktiga är att det ligger i vår konstitution något som ger oss världen, när vi relaterar, inbegriper oss i en relativ verksamhet, och som således kan svara mot "objektiv") ger en form åt logiken, och med det matematiken (är dåligt insatt i matematik men de verkar vara i grund och botten samma verksamhet).
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster