Om förståelse och objektiv kunskap
Moderator: Moderatorgruppen
Det har du ju i och för sig rätt i. Vi har ju egentligen bara vår upplevelse och tolkning av världen att utgå ifrån, och då underlättar det ju i många resonemang att anta att världen finns oberoende av oss.
Det logiska värdet sant mäts ju i någon mån efter hur väl en utsaga korrelerar med hur världen tycks vara. Vad som sedan är grunden för varför världen tycks vara på ett visst sätt är ju en svårare fråga.
Det logiska värdet sant mäts ju i någon mån efter hur väl en utsaga korrelerar med hur världen tycks vara. Vad som sedan är grunden för varför världen tycks vara på ett visst sätt är ju en svårare fråga.
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Mycket av problemet är helt igenom språkligt. Är det en tekopp jag har framför mig eller en sinnlig representation av en tekopp. Tycker det senare bara är att leka med ord, då det förutsätter ett ting-i-sig som något utöver och bortom vad som kan sinnligt erfaras. Sen funderar jag fortfarande vad ett "idéellt objekt" skulle vara för nåt, väntar på Auks svar där. Min materialism är förvisso vulgär, i den mening att det för mig räcker med att jag kan ta på något för att jag ska sluta mig till att det är ett materiellt objekt, men jag ser inte vad det skulle vara annat än en lek med ord att påstå att tekoppen jag har framför mig, väsentligen, är en idé.
Eller om jag tillåts överlämna ordet:
Vissa tycker bara om att tjorva till saker.
Eller om jag tillåts överlämna ordet:
Plato was discoursing on his theory of ideas and, pointing to the cups on the table before him, said while there are many cups in the world, there is only one `idea' of a cup, and this cupness precedes the existence of all particular cups.
"I can see the cup on the table," interupted Diogenes, "but I can't see the `cupness'".
"That's because you have the eyes to see the cup," said Plato, "but", tapping his head with his forefinger, "you don't have the intellect with which to comprehend `cupness'."
Diogenes walked up to the table, examined a cup and, looking inside, asked, "Is it empty?"
Plato nodded.
"Where is the `emptiness' which procedes this empty cup?" asked Diogenes.
Plato allowed himself a few moments to collect his thoughts, but Diogenes reached over and, tapping Plato's head with his finger, said "I think you will find here is the `emptiness'."
Vissa tycker bara om att tjorva till saker.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Kul att se att Platons grotta fortfarande lockar utforskare! Till tekoppen.
Det Platon säger är att det finns en idé av en tekopp, som föregått den förhandenvarande tekoppen - ja alla tekoppar. Detta är nu inte så besynnerligt som många tycks vilja påskina!
Vem som helst som gjort en hantverksprodukt, om så bara en pärlplatta på dagis, vet att en idé kring pärlplattan föregick hantverket. Jag tänker på var jag ska sätta pärlan innan jag sätter dit den. Och jag tänker på hur jag vill att slutresultatet ska bli innan jag bestämmer mig för var jag sätter pärlan. Vi kan se kreatörens tankar - eller brist därpå - genom att observera hantverket. Tankarna har materialiserats i hantverket.
Men alla pärlplattor ser ju inte likadana ut! Då säger någon skarpsinnig att detta måste bero på att de idéer som föregått dem inte heller är identiska, och alltså är idén lika tusenfaldig som de materiella objekten. Detta är någorlunda sant i en mening, och absolut falskt i en annan.
Det är någorlunda sant såtillvida att olika idéer har föregått de olika pärlplattorna, men de yttre omständigheterna vid hantverket har visserligen spätt på variationsbredden ytterligare. Hantverksskicklighet, tillgängliga verktyg och andra omständigheter gör att samma idé får olika gestaltningar. Det vet t.ex. den som försökt måla av samma motiv fler än en gång, eller spela ett musikstycke fler än en gång.
Men det är absolut falskt såtillvida att det endast är på idéplanet som vi kan börja utforska de gemensamma drag som ligger bakom Pärlplattan, med stort P. Om vi skulle göra det på det materiella planet, eller om vi skulle försöka materialisera Pärlplattan i oförvanskad form, så skulle vi få en grå, konturlös massa som inte alls skulle påminna om en pärlplatta.
Så, för att finna Pärlplattan måste vi fördjupa oss det allmängiltiga i pärlplattans idé. Det är förmågan att kunna göra detta som Diogenes i citatet menas sakna. Till hans tröst kan man tillägga, att det går att lära sig.
Den som tar sig tid att närmare och noggrant reflektera över t.ex. en tekopp eller en pärlplatta, skall finna en skattkista, ja en hel värld av idéer som man förmodligen inte kände till tidigare - åtminstone inte på det djupet. Jag uppmanar alla forumbesökare att, nästa gång ni tar er en kopp te eller en kopp i största allmänhet, reflektera över koppens väsen.
Varifrån har koppens idé kommit? När dök den upp i människans historia? Vilka material låter den sig gestaltas ur? Hur är dess höjd, dess bred, och dess djup? Var går gränsen mot närliggande idéer såsom glaset och den djupa tallriken? Är örat av central betydelse eller endast en relikt av muggens femininisering till koppen? Och så vidare. Koppen bär på material för timvis av tankar, och porten till den idévärld Platon talar om.
God grottdykning!

Det Platon säger är att det finns en idé av en tekopp, som föregått den förhandenvarande tekoppen - ja alla tekoppar. Detta är nu inte så besynnerligt som många tycks vilja påskina!
Vem som helst som gjort en hantverksprodukt, om så bara en pärlplatta på dagis, vet att en idé kring pärlplattan föregick hantverket. Jag tänker på var jag ska sätta pärlan innan jag sätter dit den. Och jag tänker på hur jag vill att slutresultatet ska bli innan jag bestämmer mig för var jag sätter pärlan. Vi kan se kreatörens tankar - eller brist därpå - genom att observera hantverket. Tankarna har materialiserats i hantverket.
Men alla pärlplattor ser ju inte likadana ut! Då säger någon skarpsinnig att detta måste bero på att de idéer som föregått dem inte heller är identiska, och alltså är idén lika tusenfaldig som de materiella objekten. Detta är någorlunda sant i en mening, och absolut falskt i en annan.
Det är någorlunda sant såtillvida att olika idéer har föregått de olika pärlplattorna, men de yttre omständigheterna vid hantverket har visserligen spätt på variationsbredden ytterligare. Hantverksskicklighet, tillgängliga verktyg och andra omständigheter gör att samma idé får olika gestaltningar. Det vet t.ex. den som försökt måla av samma motiv fler än en gång, eller spela ett musikstycke fler än en gång.
Men det är absolut falskt såtillvida att det endast är på idéplanet som vi kan börja utforska de gemensamma drag som ligger bakom Pärlplattan, med stort P. Om vi skulle göra det på det materiella planet, eller om vi skulle försöka materialisera Pärlplattan i oförvanskad form, så skulle vi få en grå, konturlös massa som inte alls skulle påminna om en pärlplatta.
Så, för att finna Pärlplattan måste vi fördjupa oss det allmängiltiga i pärlplattans idé. Det är förmågan att kunna göra detta som Diogenes i citatet menas sakna. Till hans tröst kan man tillägga, att det går att lära sig.
Den som tar sig tid att närmare och noggrant reflektera över t.ex. en tekopp eller en pärlplatta, skall finna en skattkista, ja en hel värld av idéer som man förmodligen inte kände till tidigare - åtminstone inte på det djupet. Jag uppmanar alla forumbesökare att, nästa gång ni tar er en kopp te eller en kopp i största allmänhet, reflektera över koppens väsen.
Varifrån har koppens idé kommit? När dök den upp i människans historia? Vilka material låter den sig gestaltas ur? Hur är dess höjd, dess bred, och dess djup? Var går gränsen mot närliggande idéer såsom glaset och den djupa tallriken? Är örat av central betydelse eller endast en relikt av muggens femininisering till koppen? Och så vidare. Koppen bär på material för timvis av tankar, och porten till den idévärld Platon talar om.
God grottdykning!

- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
hovnarr skrev:Jag uppmanar alla forumbesökare att, nästa gång ni tar er en kopp te eller en kopp i största allmänhet, reflektera över koppens väsen.
Och så kom kristendomen instövlandes. :) Kul att se dig skrivandes. Lite krångligare än så är det förvisso, men dock kul att du tar ställning. Frågan är ju var dessa former skulle finnas, eller varför vi alls skall anta dem finnas, då det är bra mycket rimligare (och ger en långt mer förnuftig förklaring) att det istället är andra vägen runt, och formerna abstraktioner, snarare än ur-substanser. Hur tänker du dig Feuerbach och hans religionskritik?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Jag skriver detta på denna linjen, kanske är det fel. Gonnore´n sprider sig,hör jag på radion. I alla fall inte till mig, om den ändå hade gjort det. Såg på aftonbladet ,en kvinna som var 105år gammal,oskuld. Jag tyckte det mest verkade besvärligt det där, var hennes kommentar. Här skulle det återigen vara på sin plats med en smiley,eller hur stavas det?
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Hade ett fartyg psykat ut valarna? Så taskigt. (det finns olika sätt att skriva det på, antingen med punkter mellan varje, mellanrum mellan varje, eller så skriver du ihop dem och sätter en punkt och ett mellanrum efter, eller om inget av de uppräknade sätten passar dig så finn på ett nytt)
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Avantgardet skrev:Och så kom kristendomen instövlandes. :) Kul att se dig skrivandes. Lite krångligare än så är det förvisso, men dock kul att du tar ställning. Frågan är ju var dessa former skulle finnas, eller varför vi alls skall anta dem finnas, då det är bra mycket rimligare (och ger en långt mer förnuftig förklaring) att det istället är andra vägen runt, och formerna abstraktioner, snarare än ur-substanser. Hur tänker du dig Feuerbach och hans religionskritik?
FORMERNA finns just här, alltså i sinnevärlden där vi kan uppfatta dem med våra sinnen. Idén däremot är INTE en form. Det är därför den är en idé. Förformligade idéer blir just tekoppar och inte Tekoppen. Det är inte så att det finns en materiell tekopp som är mer tekoppig än andra, utan det är idén vi är ute efter.
Återigen alltså, inte fråga om SUBSTANS utan om ESSENS. De två är motpoler till varandra. Koppen är inte materiell utan idéell. Den är inte sitt material, till skillnad från t.ex. ett träd som vi inte kan gestalta i porslin, metall, plast o.s.v. Då är det inte längre ett träd utan en skulptur.
Det som är abstrakt för dig är konkret för mig. Att tänka sig formen av Urkoppen (eller koppens ursubstans) blir abstrakt, och tokigt för det är inte det som är vitsen. Men vad en kopp ÄR (d.v.s. dess essens) ter sig tämligen konkret om man ger sig in i det, prova får du se. Scirocco är på god väg med kokosnöten!
Stövlande,

- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Avantgardet skrev:Men visst är det väl så att också idéer måste utgå ifrån något? Du behöver ett råmaterial, att sätta samman på ett nytt sätt. Eller? Hur är påverkansordningen? Tycker idealisterna får problem här.
Nu börjar det brännas, eller hur? Varifrån kommer idéerna... spooky!
Man inser snart att även Tekoppen är en slags specialisering, och det finns Uridéer, Ururidéer och så vidare. Bakom koppar, kastruller, skedar och vattenskinn finns KÄRLET som är en sån där arketyp. Helige Graal du vet. Och varifrån kom inspirationen till den, om vi föreställer oss en kärl-lös mänsklighet redo att ta emot inspirationen?
Som så mycket av just hant-verk är det fråga om en specialisering av den mänskliga handen. Det idéella råmaterialet till Tekoppen föddes när människan böjde sig ner över en bäck, kupade sin hand och drack. Inte sant? Vad drar vi för slutsats av detta, då?
Jo, om idéella ting kan gestaltas i materia, då kan vi också få idéer genom att betrakta materien. Eftersom en idé, om så bara ett dammkorn av en idé, bakom den mänskliga handen kunde skönjas av den som kupade handen och drack, så blev Tekoppen slutligen till (liksom dess föregångare). Detta oaktat om vi anser att randomiserad evolution eller gudomliga tankar gett upphov till själva handen (eller både och, d.v.s. gudomliga tankar om randomiserad evolution).
Så, idéer kan genom hantverk bli materiella föremål, liksom materiella föremål genom tankemöda kan bli till idéer. DÅ kan vi slutligen bemöta din fråga om påverkansordning. Kausalitet är en utmärkt förenkling av verkligheten som fungerar på ETT plan. Inte mellan plan.
Vårt fysiska existensplan begränsas av sina extremer. Fråga vilken fysiker som helst hur bra kausalitetens lagar funkar vid extrema avstånd (mycket små eller stora) eller extrema hastigheter. Eller vid extrempunkter ö.h.t. - vi kan t.ex. förklara en biljardstöt kausalt, t.o.m. på neuronal nivå hos biljardspelaren, men vi kan inte säga hur beslutet att stöta uppkommer, eller ange ett minsta avstånd större än 0 mellan kön och den vita bollen innan kollisionen äger rum.
Vi kan därför inte använda vårt fysiska plans lagar för att förklara fenomen som hur tankar föds genom inspiration (för vad ger i så fall då upphov till inspirationen etc. - det går fel direkt som du påpekar). Jag betvivlar att vi någonsin kommer att utfinna en mekanisk redogörelse för exakt hur (i rätt kausal ordning) en kärl-idé blir till hos mannen som dricker med handen ur bäcken. Men vi kan gå bakvägen, genom att reflektera över vardagliga ting såsom en tekopp.

En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Apropå tekopp.
Fick en tanke här om dan, angående om man ser glaset halvfullt eller halvtomt. Ja ni vet vad det här går ut på antar jag..
Jag vill påstå att enda logiska är att se glaset halvfullt....i dess "originala"form
är det ju trots allt tomt...
kanske jag borde se till att "glömma"(arbeta) hårdare.
Fick en tanke här om dan, angående om man ser glaset halvfullt eller halvtomt. Ja ni vet vad det här går ut på antar jag..
Jag vill påstå att enda logiska är att se glaset halvfullt....i dess "originala"form
är det ju trots allt tomt...
kanske jag borde se till att "glömma"(arbeta) hårdare.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster