Du har väl också ett slags förhållande till världen genom idéerna?
Det där med kristallklart var mest en liten ordvits som smög sig in. Frågan är vad du läser in i den.
Om förståelse och objektiv kunskap
Moderator: Moderatorgruppen
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
hovnarr skrev:Kul att se att Platons grotta fortfarande lockar utforskare! Till tekoppen.
Det Platon säger är att det finns en idé av en tekopp, som föregått den förhandenvarande tekoppen - ja alla tekoppar. Detta är nu inte så besynnerligt som många tycks vilja påskina!
Vem som helst som gjort en hantverksprodukt, om så bara en pärlplatta på dagis, vet att en idé kring pärlplattan föregick hantverket. Jag tänker på var jag ska sätta pärlan innan jag sätter dit den. Och jag tänker på hur jag vill att slutresultatet ska bli innan jag bestämmer mig för var jag sätter pärlan. Vi kan se kreatörens tankar - eller brist därpå - genom att observera hantverket. Tankarna har materialiserats i hantverket.
Men alla pärlplattor ser ju inte likadana ut! Då säger någon skarpsinnig att detta måste bero på att de idéer som föregått dem inte heller är identiska, och alltså är idén lika tusenfaldig som de materiella objekten. Detta är någorlunda sant i en mening, och absolut falskt i en annan.
Det är någorlunda sant såtillvida att olika idéer har föregått de olika pärlplattorna, men de yttre omständigheterna vid hantverket har visserligen spätt på variationsbredden ytterligare. Hantverksskicklighet, tillgängliga verktyg och andra omständigheter gör att samma idé får olika gestaltningar. Det vet t.ex. den som försökt måla av samma motiv fler än en gång, eller spela ett musikstycke fler än en gång.
Men det är absolut falskt såtillvida att det endast är på idéplanet som vi kan börja utforska de gemensamma drag som ligger bakom Pärlplattan, med stort P. Om vi skulle göra det på det materiella planet, eller om vi skulle försöka materialisera Pärlplattan i oförvanskad form, så skulle vi få en grå, konturlös massa som inte alls skulle påminna om en pärlplatta.
Så, för att finna Pärlplattan måste vi fördjupa oss det allmängiltiga i pärlplattans idé. Det är förmågan att kunna göra detta som Diogenes i citatet menas sakna. Till hans tröst kan man tillägga, att det går att lära sig.
Den som tar sig tid att närmare och noggrant reflektera över t.ex. en tekopp eller en pärlplatta, skall finna en skattkista, ja en hel värld av idéer som man förmodligen inte kände till tidigare - åtminstone inte på det djupet. Jag uppmanar alla forumbesökare att, nästa gång ni tar er en kopp te eller en kopp i största allmänhet, reflektera över koppens väsen.
Varifrån har koppens idé kommit? När dök den upp i människans historia? Vilka material låter den sig gestaltas ur? Hur är dess höjd, dess bred, och dess djup? Var går gränsen mot närliggande idéer såsom glaset och den djupa tallriken? Är örat av central betydelse eller endast en relikt av muggens femininisering till koppen? Och så vidare. Koppen bär på material för timvis av tankar, och porten till den idévärld Platon talar om.
God grottdykning!
Betraktade Platon idéerna som existerande oberoende av människor och konkreta koppar? Det vill säga att även om det inte finns några människor eller koppar alls så finns koppen i idévärlden?
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Jo det hävdar han väl. Och det är därigenom han kan känna sig "lugn" nog att svälja giftbägaren, han inbillar sig ju ha en evig själ. Måste nog säga att jag håller med Miles Davis (från en annan tråd) i den här frågan. Välkomna faktumet att du (eller jag) en dag kommer upphöra. Tycker mig märka av ett uppvärderande av livet därigenom, och det är en pragmatisk konsekvens som jag kan betrakta som önskvärd.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Avantgardet skrev:Tycker det senare bara är att leka med ord, då det förutsätter ett ting-i-sig som något utöver och bortom vad som kan sinnligt erfaras. Sen funderar jag fortfarande vad ett "idéellt objekt" skulle vara för nåt, väntar på Auks svar där.
Här uppstår vårat problem Avantgardet. Eftersom du mest verkar likna all idealism vid en solipsism.
Ett ting-i-sig förutsätts ingalunda av den som tror på ideella objekt, inte mer än det förutsätts av materialisten som ser sig given en kopp, ideellt, av materialet (i-sig).
Att det vi upplever är ideellt eller materiellt säger inte varken det ena eller det andra, om detta antagande om ett i-sig.
Alltså huruvida världen representeras är en filosofiskt psykologiskt fråga och inte främst en fråga om materialism/idealism, detta då det går att kombinera båda synsätten med idén om att världen ges direkt eller genom representation.
Detta kan vi se genom att skriva ut satserna;
Det ideella representeras till upplevelsen.
Det materiella representeras till upplevelsen.
Samt;
Det ideella presenteras i upplevelsen.
Det materiella presenteras i upplevelsen.
Därigenom så märker man hur din "vulgära" materialism är en idealism (i min mening [vilket jag berört tidigare med hänvisning till att H.. avfärdar frågan]). Eftersom du vill säga att det av oss krävs att vi anger något mer, från betraktelsens innehåll, av idealism än av materialism. Precis som om vi kunde genom en reduktion av vår abstraktion, som antagandet av materialism innebär, utesluta upplevelsen så att den är just vad som är det materiella. (Alltså du gör "inskriptionen i materien" till upplevelsen, genom en reduktionistisk rörelse för att slippa i-sig:et [vilket luktar H.., och vilket jag frågat mig själv, boken V&T, och dig hur det kommer sig)
Jag vet inte om detta kommer sig av att du anser att vi måste anta en viss psykologisk modell (filosofisk modell över psykologin) när vi antar materialism eller för att du inte har beaktat möjligheten i avseende denna fråga.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
hovnarr skrev:Kul att se att Platons grotta fortfarande lockar utforskare! Till tekoppen.
Det Platon säger är att det finns en idé av en tekopp, som föregått den förhandenvarande tekoppen - ja alla tekoppar. Detta är nu inte så besynnerligt som många tycks vilja påskina!
Vem som helst som gjort en hantverksprodukt, om så bara en pärlplatta på dagis, vet att en idé kring pärlplattan föregick hantverket. Jag tänker på var jag ska sätta pärlan innan jag sätter dit den. Och jag tänker på hur jag vill att slutresultatet ska bli innan jag bestämmer mig för var jag sätter pärlan. Vi kan se kreatörens tankar - eller brist därpå - genom att observera hantverket. Tankarna har materialiserats i hantverket.
Men alla pärlplattor ser ju inte likadana ut! Då säger någon skarpsinnig att detta måste bero på att de idéer som föregått dem inte heller är identiska, och alltså är idén lika tusenfaldig som de materiella objekten. Detta är någorlunda sant i en mening, och absolut falskt i en annan.
Det är någorlunda sant såtillvida att olika idéer har föregått de olika pärlplattorna, men de yttre omständigheterna vid hantverket har visserligen spätt på variationsbredden ytterligare. Hantverksskicklighet, tillgängliga verktyg och andra omständigheter gör att samma idé får olika gestaltningar. Det vet t.ex. den som försökt måla av samma motiv fler än en gång, eller spela ett musikstycke fler än en gång.
Men det är absolut falskt såtillvida att det endast är på idéplanet som vi kan börja utforska de gemensamma drag som ligger bakom Pärlplattan, med stort P. Om vi skulle göra det på det materiella planet, eller om vi skulle försöka materialisera Pärlplattan i oförvanskad form, så skulle vi få en grå, konturlös massa som inte alls skulle påminna om en pärlplatta.
Så, för att finna Pärlplattan måste vi fördjupa oss det allmängiltiga i pärlplattans idé. Det är förmågan att kunna göra detta som Diogenes i citatet menas sakna. Till hans tröst kan man tillägga, att det går att lära sig.
Den som tar sig tid att närmare och noggrant reflektera över t.ex. en tekopp eller en pärlplatta, skall finna en skattkista, ja en hel värld av idéer som man förmodligen inte kände till tidigare - åtminstone inte på det djupet. Jag uppmanar alla forumbesökare att, nästa gång ni tar er en kopp te eller en kopp i största allmänhet, reflektera över koppens väsen.
Varifrån har koppens idé kommit? När dök den upp i människans historia? Vilka material låter den sig gestaltas ur? Hur är dess höjd, dess bred, och dess djup? Var går gränsen mot närliggande idéer såsom glaset och den djupa tallriken? Är örat av central betydelse eller endast en relikt av muggens femininisering till koppen? Och så vidare. Koppen bär på material för timvis av tankar, och porten till den idévärld Platon talar om.
God grottdykning!
Hej igen Hovis!
Låt mig dock inflika, att frågan som här dryftats ursprungligen startade, eller det jag kallar starten hade ju ett upplopp det med, med ett påstående om att det kan finnas eviga former även i det materiella. Och att det att vi ger det form i representation, i idéer, inte behöver betyda att de är abstraktioner, och fiktiva, ideella.
Låt mig också inflika;
Jag som av lerklumpar har knådat till mig diverse ting kan säga utan tvekan; Först var koppen, sen var örat, när örat kom kom också tallriken, för innan var koppen bara olika stor!
Och jag kan också säga att inte alltid föregår idén materialets utformning, utan jag har märkt mig många gånger, som i trance, bevittna och idésätta hur formen växer ur det oformliga. (F.ö ett av mina stöd till att tänkandet har obegreppsligt innehåll).
Jag menar alltså att det ur vad som kan kallas ren praktik kan erfterskapas idéer om vad det är, att det inte är ett måste att idén föregår det som skapas. (Märk att detta påstående inte behäftas med det problem av en föregående idé på samma sätt som ett "sporadiskt" skapande, i form av färg som stänks på en duk, eller något som knådas i det blinda osv dras med. Här finns det en praktik utan medvetenhet, och alltså utan idé, def av trance tar hand om era frågor inför det.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Oj, nu gjorde jag nåt dumt. Jag råkade ändra Avantgardets inlägg istället för att citera det, så nu står mitt svar till honom på förra sidan i hans eget inlägg
Sorry!
I alla fall - J R Auk, i svaret till Avantgardet tar jag även upp det omvända flödet, alltså hur material inspirerar och föder idéer. Som du nämner kan också tilläggas, att inget av dessa flöden måste vara en medveten process.
Vem har inte tittat på ett hantverksföremål någon gång och funderat: "Vad tänkte han när han gjorde det här? Förmodligen inte ett smack."
Min poäng i mitt första inlägg i tråden här var dock att visa på MÖJLIGHETEN för envar att medvetet utforska Platons idévärld. Passa på, det är en hisnande upplevelse hur mycket man vet om enkla saker, utan att veta om det.

I alla fall - J R Auk, i svaret till Avantgardet tar jag även upp det omvända flödet, alltså hur material inspirerar och föder idéer. Som du nämner kan också tilläggas, att inget av dessa flöden måste vara en medveten process.
Vem har inte tittat på ett hantverksföremål någon gång och funderat: "Vad tänkte han när han gjorde det här? Förmodligen inte ett smack."
Min poäng i mitt första inlägg i tråden här var dock att visa på MÖJLIGHETEN för envar att medvetet utforska Platons idévärld. Passa på, det är en hisnande upplevelse hur mycket man vet om enkla saker, utan att veta om det.

- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 44 och 0 gäster