Vad är - EGENTLIGEN - meningen /seriöst nu!!/ ?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3720
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

Vad är - EGENTLIGEN - meningen /seriöst nu!!/ ?

Inläggav * KYREUS * » 29 jan 2009 21:05

Varför frågar alla efter den sk meningen?
Tro inte; sök!
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM


  /*Dies hodiernus amicus tuus
      - dies hesternus conscientia tua *

   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.

    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 29 jan 2009 21:13

Säg det! Jag har inte en susning. Många lever dock som om de hade stenkoll på den, kanske kan man få svar av dem?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
kWee
Inlägg: 425
Blev medlem: 10 jul 2008 22:06

Inläggav kWee » 29 jan 2009 21:28

att ständigt hitta nya?

Användarvisningsbild
LJUSUPPLEVELSE
Inlägg: 939
Blev medlem: 20 nov 2008 11:45
Ort: någon som söker sin själ.

Inläggav LJUSUPPLEVELSE » 29 jan 2009 21:37

(läs det här inlägget med en smått hysterisk inre röst) :wink:
Jag har förklarat för er flera gånger att det är inte meningen att vi ska förstå meningen med livet...
Jag försöker inte , att genom upprepning få er att godta detta, detta är uppenbart... :shock:
Till att börja med ...var ska man börja...?
Tänk om meningen med livet är en mening med en miljon/eller flera  ord , alla nästan lika viktiga...
Tänk om den är 5-6 ord , skulle det vara trovärdigt?
Tänk om man bara kan förstå meningen med livet genom en serie bilder eller förnimmelser av något slag,skulle man verkligen förstå den , då?
Man vet inte vad man vet och inte vet , och man förstår inte vad man förstår och inte förstår , i vilket fall som helst , så vad är meningen med att ens försöka ? :shock:
Jag blir så trött...

mvh :)
1965are...ikoniskt halvlärd kvasifilolog,metaretoriker,preprotoauktoritet, ärkehemipseudofilosof och megapsykodianoia.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 29 jan 2009 22:11

LJUSUPPLEVELSE skrev:(läs det här inlägget med en smått hysterisk inre röst) :wink:
Jag har förklarat för er flera gånger att det är inte meningen att vi ska förstå meningen med livet...
Jag försöker inte , att genom upprepning få er att godta detta, detta är uppenbart... :shock:
Till att börja med ...var ska man börja...?
Tänk om meningen med livet är en mening med en miljon/eller flera  ord , alla nästan lika viktiga...
Tänk om den är 5-6 ord , skulle det vara trovärdigt?
Tänk om man bara kan förstå meningen med livet genom en serie bilder eller förnimmelser av något slag,skulle man verkligen förstå den , då?
Man vet inte vad man vet och inte vet , och man förstår inte vad man förstår och inte förstår , i vilket fall som helst , så vad är meningen med att ens försöka ? :shock:
Jag blir så trött...

mvh :)


Så din mening om meningen med livet är att inte övertyga andra att det inte finns någon mening med livet, lite meningslöst va? :roll:

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9356
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Inläggav Anders » 29 jan 2009 22:28

Jag väntar med spänning på någon som skall berätta för mej också.  Meaning of life. Eller åtminstone varför man borde ha en sån. Jag vet inte om att jag behöver någon mening, men där kanske jag har fel.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

Användarvisningsbild
LJUSUPPLEVELSE
Inlägg: 939
Blev medlem: 20 nov 2008 11:45
Ort: någon som söker sin själ.

Inläggav LJUSUPPLEVELSE » 29 jan 2009 22:48

Så din mening om meningen med livet är att inte övertyga andra att det inte finns någon mening med livet, lite meningslöst va?
[-X

Jag vill övertyga andra att det inte är någon mening med att forska i det,för att vi är inte skapta för att förstå detta.
Att ställa en fråga är lätt ...men svaren kan vara oändligt många.
Visserligen kan man få massor av själva resan till Ithaka , men den frågan kommer aldrig att nå Ithaka , det är vad jag försöker säga.
Det har att göra med min syn på realistiska förväntningar...större effektivitet ....mindre besvikelse... :wink:

mvh
1965are...ikoniskt halvlärd kvasifilolog,metaretoriker,preprotoauktoritet, ärkehemipseudofilosof och megapsykodianoia.

Fication
Inlägg: 1058
Blev medlem: 05 aug 2005 11:25
Kontakt:

Re: Vad är - EGENTLIGEN - meningen /seriöst nu!!/ ?

Inläggav Fication » 29 jan 2009 22:56

(c) KYREUS skrev:Varför frågar alla efter den sk meningen?

Det är en direkt konsekvens av dagens postmoderna kultur där egot och den egna upplevelsen överordnas allt annat. Om livets högsta prioritet är att må bra och uppleva så leder det ofrånkomligen till en existentiell tomhet.

Alla anspråk på mening som något som är överordnat egot ses som en kränkning och/eller maktanspråk från någon annan och man försöker råda bot på tomheten genom att finna sin egen mening, som man själv väljer. Därmed kvarstår egot och upplevelsen som högsta prioritet, och med den tomheten.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 29 jan 2009 23:02

Men är det rättvisande, Fication, att påstå det vara ett postmodernt fenomen? Gäller det inte för alla kulturer över hela den kända historien? Och vad skulle lösningen vara? Att bara svälja första bästa?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Logos
Inlägg: 1823
Blev medlem: 23 nov 2008 23:32
Ort: Stortån och uppåt
Kontakt:

Re: Vad är - EGENTLIGEN - meningen /seriöst nu!!/ ?

Inläggav Logos » 29 jan 2009 23:57

(c) KYREUS skrev:Varför frågar alla efter den sk meningen?


Det var den vettigaste fråga som jag har hört på länge.
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND

Användarvisningsbild
OWE
Inlägg: 176
Blev medlem: 17 dec 2008 13:08

Re: Vad är - EGENTLIGEN - meningen /seriöst nu!!/ ?

Inläggav OWE » 30 jan 2009 01:11

Fication skrev:
(c) KYREUS skrev:Varför frågar alla efter den sk meningen?

Det är en direkt konsekvens av dagens postmoderna kultur där egot och den egna upplevelsen överordnas allt annat. Om livets högsta prioritet är att må bra och uppleva så leder det ofrånkomligen till en existentiell tomhet.

Alla anspråk på mening som något som är överordnat egot ses som en kränkning och/eller maktanspråk från någon annan och man försöker råda bot på tomheten genom att finna sin egen mening, som man själv väljer. Därmed kvarstår egot och upplevelsen som högsta prioritet, och med den tomheten
.


Utomordentligt bra svar! Detta är faktiskt allt som behöver sägas i denna tråd! Svaret är givet!

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 30 jan 2009 02:40

Själv tycker jag det är en torftig läsning, men det är jag det.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Fication
Inlägg: 1058
Blev medlem: 05 aug 2005 11:25
Kontakt:

Inläggav Fication » 30 jan 2009 07:24

Avantgardet skrev:Men är det rättvisande, Fication, att påstå det vara ett postmodernt fenomen? Gäller det inte för alla kulturer över hela den kända historien?

Att upplevelsen överordnas "den objektiva verkligheten"? Det tror jag inte. Det har väl alltid funnits en Gud, ett land eller mammon att tjäna, eller bara att kämpa för överlevnad..

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 30 jan 2009 08:31

Jamen då håller jag helt enkelt inte med dig. Postmodernismen undergräver alla fasta grunder, inte minst (det psykologiska) egot. Det du talar om låter för mig mer som en senkapitalistisk (borgerlig) individualism, och måste skiljas från postmodernismen. Inom postmodernismen, som jag förstår den, så är alls inte den egna upplevelsen någon självklar, överordnad, utgångspunkt, långt ifrån, frågan är om man ens erkänner något sådant som en egen upplevelse. Möjligtvis kan man tänka sig fenomenologin överordna den egna upplevelsen "den objektiva verkligheten", men fenomenologin är att betrakta som helt och hållet modernistisk. Håller du inte med? Det är min tolkning, finns säkert andra som alls inte instämmer.

Men jag förstår dock inte hur du tänker dig att Gud som svar skulle kunna vara meningsfullt utan att frågan först har ställts? Mening har vi frågat efter alltjämt, det är långt ifrån något nytt fenomen. Jag tror inte ens att det förekommer någon markant ökning, som du tycks hävda, kanske snarare det omvända - att genom postmodernismen har många kommit att förkasta meningsfrågan helt och hållet. Däremot skulle det vara fullkomligt begripligt om den senkapitalistiska individualismen - måhända uppblandad med en eller annan postmodern anti-föreställning - kunde ligga bakom en sådan tendens (om en sådan förekommer). Men det är, återigen, ett helt annat fenomen. Själv är jag benägen tro att det är frågan om något av mer existentiell karaktär, som ligger bakom vårt behov att ställa oss frågan om mening från första början. Det finns en reell brist, som visar sig på detta abstrakta sätt i språket. Sen är ju givetvis förståelsen av den bristen redan i sig en produkt av språket. Ungefär som vi kan känna av sjukdomskänningar i kroppen, men först när vi fått diagnosen, så kan vi börja koppla dessa disparata känningar till ett och samma fenomen. Måhända har dock denna benägenhet att ställa sig frågan om mening tilltagit i takt med att samhällen utvecklat en produktionsordning med arbetsdelning och allt vad det medför, och kanske ännu mer med konsumtionssamhället.

Håller dock inte med om att postmodernismen (i en vid mening) - "ofrånkomligen" säger du rent av - skulle leda till en "existentiell tomhet". Tvärtom så skulle många (postmodernisterna själva t.ex.) hävda att det är en befrielse som det är frågan om. En lekfull och livsbejakande nietzscheanism, som just fyller denna "existentiella tomhet" som du talar om, med ett konkret livsinnehåll istället för tomma abstrakta kategorier (typ: "Gud"). Däremot hör man ofta från postmodernismens belackare att den skulle leda till just detta som du talar om. Jag skulle emellertid påstå att det i det fallet rör sig om en av de vanligaste och mest utbredda fördomarna om postmodernismen.

Så - för att summera eller nåt -, en i grund och botten existentiell fråga, och fokuserandet på självet som en primärt borgerlig individualism, och inte ett resultat av postmodernismen. I själva verket så finns det bra mycket litteratur som behandlar just framväxten av "självet", med start i och kring den borgerliga revolutionen. Rousseaus självbiografi brukar hållas fram som en utav de första tecknen på detta fenomen. Inom litteraturteorin är man ganska enig om att också såna självcentrerade typer som James Joyce, Virginia Woolf, och Marcel Proust allihop skall räknas till modernismen (fast betraktat som dess sista företrädare, och med dem vändpunkten i någon mening). Postmodernismen kännetecknas tvärtom av en fullkomlig fragmentarisering av självet (och upplevelsen). Som hos t.ex. Nabokov. Blev ingen summering, utan ytterligare en utläggning. Nåväl, blir lätt så för mig. Har en tendens att babbla på. Får man ursäkta mig. Och om inte så skiter jag blankt i det. :)
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

SportFilosofen
Inlägg: 276
Blev medlem: 31 jan 2008 10:01

Inläggav SportFilosofen » 30 jan 2009 10:47

Ah. Äntligen. Meningen. En fråga av rang!

Till motsatts av vad vissa här anser så är min bestämda uppfattning att meningen är att uppleva. Problemet uppstår när upplevelsen blir utan samanhang.

Det finns platser och händelser som betyder mycket för mig. En sådan plats är massivet Nieras. Inte så ofta besökt pågrund av sitt ogästvänliga läge och väder. Inte så sällan besökt pågrund av sitt tacksamma läge längs kraftverksvägen västerut.

Där finns mycket att uppleva. Skidturer i gasande vårsol följda av havörnens skri. Stormar och förhållanden som hotat oss till livet. I bland åker jag dit med mina bästa skidkompisar och kör riktigt hårt. I bland på softa turer med min fru.  

Askan efter mitt barn ligger strödd över berget. Vi kommer att besöka henne och uppleva glädje i besöket. Jag, min fru och det nya lilla liv som sparkar i hennes mage. Skulle jag någon gång dö här så vore det en meningsfull plats att dö på. En kontinuitet. Ett samanhang. Jag är väl medveten om andra berg, Chamonix, Kicking Horse. Alta "The best snow on earth". Men jag åker inte dit. Nieras har troligen "the worst snow on earth" Med ca 0 puderdagar och 150 lavinfarliga blåsiga dagar med flera lager packad, bristande skare. Men faran ger i sig mening.

Spelar ingen roll. Det är (bland annat) här jag åker skidor. Här finns mitt samanhang. Inte bara mitt privata. Utan även mitt samanhang med världen i stort. Jag undviker inte andra berg av patriotiska skäl - utan av ekologiska skäl. Det finns bättre åkning någon annanstans. Jag är säker. Men det är åkning utan själ. För mig. Inte för dom som bor där. I bland kommer det Franska skidguider på besök till detta berg. Nieras. Jag ser dom som exotiska gäster. Dom är såklart välkomna. Men jag ser inte vitsen med att exploatera detta potenta område för omvärlden.  Det skulle förstöra min åkning och kostar pengar och miljö. Så mycket kan ingen skiddag vara värd.

Således kan min lilla anekod om Nieras ge följande vägledning om livets mening.

* Upplevelse
* Samanhang
* Samhörighet
* Kärlek
* Kontinuitet
* Ansvar för vår miljö
* Risker och spänning

Klarar man av att fylla dessa punkter med sitt eget innehåll (no Nieras nedeed) så behöver man inte längre fundera allt för hårt över meningen med livet och allt.

Vänligen

SF
Det går att fundera över allt.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 29 och 0 gäster